#1522 Minoriteten regerar?

Minoriteten regerar, ja, ibland gör den ju det, åtminstone i den politiska världen. Men hur det är i vinvärlden var det meningen att vi skulle reda ut denna kväll med AuZone. Tanken var vi skulle prova ett antal viner, blint förstås, och ange vilken dominerande druvkaraktär vi fann i dem. Sedan skulle vi jämföra med facit, så fick vi se vilken av de ingående druvorna som dominerade. Det lät ju som ett fungerande koncept. Vi får se hur det gick, först lite noter om vinerna.

Vi börjar med två vita. Det första har en dov, lätt rostad ton med gul frukt och en del mandelmassa, stekt banan och lite bränd bakelit eller bränd koppling. Även en lite trött ton av gammal ost finns i bakgrunden.
Smaken öppnar bättre med en god syra och söt, tuggbar frukt. Det har ett hyggligt, kryddigt mittparti, men frukten håller inte igenom smaken utan lämnar ett trött frukt och en vass syra som slutintryck. Inte så kul. Borde ha varit bättre. En hel del gissningar på chenin blanc hördes, men jag tror också att sauvignon blanc nämndes.
Château Larrivet Haut-Brion 2014

Andra vita har en frisk, kryddig doft med en kanske lätt oren mandelton.tutti-fruttigodis och lite stendamm.
Mycket frisk och torr smak med citrus och äpple. Friskt, torrt och gott, men med ringa djup.
Riesling fanns i tankarna här och nämndes även bland gissningarna. Svårt dock att hitta nascetta, även om jag har råkat på den en del under mina vistelser i Novello, dvs. den kommun i Barolo som satsat på nascetta som sin egen druva. Sedan var det ju lite svårt att definiera vad som var minoriteten i den här druvblandningen…
Marin Langhe Bianco 2013, Fontanafredda

Första röda hade en tät, mörk, lätt bläckig doft med inslag av svarta vinbär och en kaffe doft från rostade fat. Kraftfullt och eldigt.
Smaken är torrsträv och rätt bråkig men med en god syra. Markerade tanniner som växer i munnen. Tät, bra frukt och en del mint. Torrt efteråt, men med bra, lätt aromatisk frukt. Barbera fanns inte i mina tankar, och inte någon annans heller. Snarare cabernet, men det var ju helt fel.
Bosco Bracco Le Serre 2013

Frisk, närmast bärig doft med både svarta och röda vinbär och hallon. Rätt snyggt med ringa fatton, lite blyerts, mint och en aning myggmedel.
Frisk, rödfruktig smak med god syra.Elegant och snyggt med en del finkorniga tanniner.Snyggt slut, om än lite ungt och bråkigt. Välgjort. Druva? Cabernet franc, tänkte jag, men myggmedelstonen borde väl ha lett mig till Rhônedalen.
Domaine Santa Duc 2015

Tredje röda är blekt rödorange och har en lätt och frisk doft med toner av kåda, apelsinskal, örter och lite gummi, samt även ost och grillad kyckling(sic!).
Smaken är även den frisk och lätt med en del gummitoner. Bra syra men gles frukt och torra, kritiga tanniner. En något besk eftersmak där den slanka frukten inte alls räcker till. Något lätt, rött från Jura, tänkte jag mig, men det var i stället Korsika. Får skylla på att jag dricker väldigt lite korsikanska viner…
Domaine San Micheli 2013

Nästa vin har en dov, köttig doft med en sotig fatton. Mint, mörk choklad och riktigt mörk frukt.
Smaken öppnar friskt och något metalliskt. Syran är bra och smaken fyllig med mint och svarta vinbär. Markerade, något finkorniga tanniner.Intensivt och rätt eldigt med torrsträvt, slut. Lite ungt och bråkigt, men välgjort. När jag läser mina noter nu, tycker jag att jag borde insett att detta var en Bordeaux, men av någon anledning tyckte jag att syrah var den dominerande druvan här.
Château Petit Figeac 2012

Frisk, snygg, aromatisk doft med mint och röd frukt. Bra djup, med en del ljus choklad och kött.
Smaken är frisk, snygg, mintig och har en läskande syra. Söt, nästan saftig frukt och läckra, finkorniga tanniner. Ungt, snyggt, mintigt och lite torrt efter. Trevligt vin. Bordeaux fanns med i mina tankar tillsammans med nebbiolo. Lite rätt, i alla fall.
Château Pedesclaux 2014

Så till sist ett vin med en lite lustig, aromatisk doft med blåbär, kåda, kola och en viss oxidationston. Mustigt, med en viss portvinskänsla.
Frisk och tät smak med en viss utveckling. Bredd, charm och smörkola. En del mjuka tanniner. Rätt murket slut. Carignan/grenache-blandning här. Möjligen tyckte jag att jag hittade grenache.
Ferrer Bobet Priorat Vinyes Velles 2010

Hur gick det här då? Tja, tanken var nog god – att vi skulle kunnat gissa minoritetdruvorna, i alla fall i några av vinerna, men något tydligt utfall fick vi egentligen inte. Därtill var gissningarna allt för spretiga. Antingen var det inte bara jag som var förvirrad och i dålig form den här kvällen, eller så var urvalet av vinerna inte det bästa för den här övningen. Det borde ha varit roligare än det var, så kanske kunde det vara värt att göra om den vid ett senare tillfälle, och med andra viner.

Minoriteten 170914

Tabellen. Alla viner utom det sista var nyligen inköpta.

  1. Château Larrivet Haut-Brion 2014, 80% sauvignon blanc och 20% sémillon, 368kr, 0-4, 12p
  2. Marin Langhe Bianco 2013,  50% riesling, 50% nascetta, 129kr, 0-0, 13p
  3. Bosco Bracco Le Serre 2013, 95% barbera, 5% dolcetto, 220kr, 1-1, 13,5p
  4. Domaine Santa Duc 2015, 70% grenache, 15% syrah, 10% mourvedre samt 5% carignan, cinsault och clairette, 135kr, 2-0, 14,5p
  5. Domaine San Micheli 2013, 65% sciacarellu (mammolo) och 35% niellucciu (sangiovese), 159 kr, 1-5, 11p
  6. Château Petit Figeac 2012, 50% cabernet franc, 30 % cabernet sauvignon, 20% merlot, 398 kr, 5-0, 13p
  7. Château Pedesclaux 2014, 48 % merlot, 47 % cabernet sauvignon, 3% petit verdot, 2% cabernet franc, 399 kr, 2-0, 15p
  8. Ferrer Bobet Priorat Vinyes Velles 2010, 70% carignan, 30% grenache noir, 411 kr, 0-1, 13,5p

Anders K

Annonser

#1529 Magnum i Olle Walléns anda

I torsdags kväll samlade AuZone 20 förhoppningsfulla vinentusiaster. Temat ”Magnum i Olle Walléns anda” lät förstå att vi hade något extra att vänta! Peter och Magnus hade samlat ihop lämpliga magnumflaskor från olika generösa personer i föreningen.

IMAG5418

Vin nr 1. Cuvée des Enchanteleurs, Champagne, Henriot 1996. Ljust guldgul, jäst, fat, citrus i doften. Smaken torr med hög och stram syra, gul frukt och mineral med lång eftersmak. Allmänna kommentarer: utvecklad doft med mycket stram smak av citron och lime.
IMAG5469

Vin nr 2. Château Léoville Las Cases, St-Julien, 1970. Färgen är lite grumligt brunröd. Doften till en början fantastisk med fat, stall, läder, blyerts och paprika. Efter ett tag i glaset tar oxidationen över och doften försvinner. Smaken är pga övermognaden oxiderad, torr och lite syrlig. Många upplevde samma fantastiska början innan vinet ”föll ihop”. Gissningar var ett vin från 50-60-talet.
IMAG5450

Vin nr 3. Château Léoville-Barton, St-Julien, 1986. Rödblå färgtoner, doften innehåller fat, kokos, mynta, stall och ngt läder. Tanniner, mörka bär, syra och sträv, nästan tuggbar smak. Andra upplevde vinet som friskt med minttoner, beska, slank struktur och lätt/elegant struktur. Gissningar var Bordeaux från sent 90-tal.
IMAG5451

Vin nr 4. Château Sociando-Mallet, Haut-Médoc, 2000. Blårött med doft av blyerts, fat, grön paprika, svarta vinbär och mörka bär. Smak av svarta vinbär, grön paprika, fat och torr eftersmak. Deltagarna gissade på USA eller Bordeaux och upplevde vinet som stramt och med tydliga cabernet sauvignontoner. Årgångsgissningar var 96 eller tidigt 2000-tal.
IMAG5452

Vin nr 5. Côte-Rôtie, Brune & Blonde, Côte-Rôtie, Guigal 2001. Rödbrun färg, doften lite syltig med någon sötma, röda och mörka bär och lite mineral. Smak av fat/trä och lite syltiga mörka bär. Några kände fudgetoner, värme, målarfärg och frukt i vinet. Gissningar på sangiovese från Italien eller Napacab. 80-, 90-tal var åldersspekulationerna.
IMAG5453

Vin nr 6. Hermitage, La Petite Chapelle, Hermitage, Jaboulet 2001. Brunröd, doft av cigarrök, fat, röda bär, krut och köttiga toner. Chark, rökt kött, mörka bär och fat i smaken. Här var många inne på norra Rhône. 90 eller 91 trodde några.
IMAG5455

Vin nr 7. Barolo, Sorì Ginestra, Conterno Fantino 2000. Färgen brunröd, lite lösningsmedel, grädde och varma mörka bär i doften. Smaken sträv, medicinal med rosor och tanniner. Deltagarna kände mycket fat/ek och bittra tobakstoner med brutala tanniner. Gissningarna varierade mellan Brunello och Nebbiolo.
IMAG5456

Sammanfattningsvis en generös och mycket innehållsrik provning som jag tror stämde väl överens med vad Olle gillade!
IMAG5474

  1. Cuvée des Enchanteleurs 1996, 2181:-, deltog ej i omröstningen, 18 p
  2. Château Léoville Las Cases 1970, 2500:-, 0/11/20, 10 p
  3. Château Léoville-Barton 1986, 900:-, 1/3/20, 17 p
  4. Château Sociando-Mallet 2000, 1064:-, 4/1/20, 18 p
  5. Côte-Rôtie, Brune & Blonde 2001, 900:-, 1/4/20, 16 p
  6. Hermitage, La Petite Chapelle 2001, 1500:-, 10/0/20, 17,5 p
  7. Barolo, Sori Ginestra 2000, 1800:-, 4/1/20, 18,5 p
    //TB

#1521 Barolo 2010

Årgång 2010 i Barolo har hyllats i media som en av de bästa bland många bra på senare år. Snart sju år efter skörd kunde ju vara ett lämpligt tillfälle att göra en avstämning. Eric ställde upp åtta viner, men var alla barolo? Var alla från året 2010?

Vinerna var relativt lika till utseendet med tämligen låg färgintensitet. Gemensamt var också att inget av vinerna var helt drickfärdigt idag, samtliga har att vinna på ytterligare lagring, inte minst på grund av höga tannin-nivåer. Till maten efter provningen stod det som väntat klart att dessa viner spelar utmärkt med sedvanligt tilltugg – kallskuret, ost, paté.

Efter blindprovningen kändes det inte orimligt att alla vinerna faktiskt var barolo 2010. Det mest avvikande vinet var #7 med nya världen-frukt och massor av ek, men även detta var barolo från 2010 (Ratti). Bara det sista vinet bröt temat, dock barolo men 2011. Nu följer genomgång vin för vin i den ordning de serverades. Vinerna hade öppnats fem timmar innan provningen.

#1. 2010 Barolo (Comm. G.B. Burlotto)

Nypon och söt frukt i doften, något svett. Markerad syra med spetsiga tanniner och jordgubbig frukt. Aning oren och kanske ospännande. Förlorade omröstningen klart.

#2. 2010 Barolo (Cascina Fontana)

Rosor och te med grönt inslag i en fin och klassisk doft. Rejält tannisk och bitter åt det gröna hållet. Bra syra, rönnbär, medellång smak.

#3. 2010 Barolo Perno (Elio Sandri)

Snygg bouquet med spearmint, läder, nypon och ekfat. Aning brettanomyces. Fyllig, viskös med tuffa tanniner och litet fruktsötma. Viss utveckling. Typisk.

IMG_2193

#4. 2010 Barolo Cannubi (Brezza Giacomo & figli)

Mineralisk doft, rödbärig, slånbär, aning funk. Elegant slank smak med mynta och sandiga tanniner. Känns mycket ungdomlig.

#5. 2010 Barolo Cannubi (Francesco Rinaldi & figli)

Ren men sluten doft med röda vinbär och drag av pinot noir. Måttligt bred i munnen, tannisk, bitter och ganska eldig. Inte illa men saknar lilla extra.

#6. 2010 Barolo Tre Tine (Giuseppe Rinaldi)

Vilken fin doft! Nypon, målarlåda, hallon efter hand, mandelskorpor och kanske fat. Bra frukt med jordgubbe och rosor. Fyllig med tuggbara tanniner och snygg balans. Min och gruppens favorit.

IMG_2194

#7. 2010 Barolo Rocche dell’Annunziata (Renato Ratti)

Oj! Stor, rik och godissöt doft med vingummi, cassis, örter och fat. Enormt bärig i smaken med frukt åt nya världen, cassis. Rejäl tanninkick dock, nebbiolo på smaken men inte i doften.

#8. 2011 Barolo Pie’ Franco (Giuseppe Cappellano)

Elegant doft med hallon och efter hand ros och rönnbär. Stall och eventuellt litet fat. Stram, ung smak med mycket tanniner och rätt hög syra. Nypon, bitterhet. Fin. Svårt identifiera avvikande år.

IMG_2195

Listan (Vin – pris idag – röster (bäst – sämst) – min poäng (av 20))

#1. 2010 Barolo (Comm. G.B. Burlotto) 270 kr, 0 – 9 13p

#2. 2010 Barolo (Cascina Fontana) 468 kr, 0 – 1 14.5p

#3. 2010 Barolo Perno (Elio Sandri) 380 kr, 2 – 0 16p

#4. 2010 Barolo Cannubi (Brezza Giacomo & figli) 420 kr, 1 – 0 15.5p

#5. 2010 Barolo Cannubi (Francesco Rinaldi & figli) 456 kr, 2 – 1 15p

#6. 2010 Barolo Tre Tine (Giuseppe Rinaldi) 975 kr, 4 – 0 17.5p

#7. 2010 Barolo Rocche dell’Annunziata (Renato Ratti) 683 kr, 3 – 2 17p

#8. 2011 Barolo Pie’ Franco (Giuseppe Cappellano) 1045 kr, 2 – 1 16.5p

Åke

#1526 Feminist, javisst!

Feminist – javisst!

Den 12 oktober höll LT en provning där kvinnan var i centrum. De viner vi avnjöt var producerade av kvinnor, något vin hade ett namn som anspelade på kvinnor, några viner kom från vingårdar ägda av kvinnor och slutligen, av oss som deltog på provningen var 50% kvinnor. Inte så vanligt på AuZones provningar.
Vi fick möta ett brett spektrum av goda viner, tre vita och fem röda. LT hade en kort introduktion, sedan startade själva provningen av följande viner:

Vin 1. NV Femme de Champagne

Fem1 Ljust gul, bubblande. Doft av vetebröd, honung, gula vinteräpplen och efter ett tag toner av grapefrukt. Fruktig och komplex ansåg någon.

Smaken var fruktig och syradriven med toner av rostat bröd, honung och citrus. Vinet upplevdes som gräddigt och det hade en mycket kraftig svans. Balanserat.

En intressant detalj med detta vin är att ägaren är kvinna och så även vinmakaren. Man anställer helst kvinnor och har en överrepresentation av kvinnor i hela företaget.

Vin 2. 2011 Chablis Les Preuses

Fem2 Ljust gul. En mestadels frisk, fruktig och rund doft av vinteräpple i källare blandat med en viss citrussyrlighet.

Smaken var inte så kraftig initialt, men där fanns toner av grapefrukt, gräs och örter och en ganska lång eftersmak av något bittra örter och grape.

Vin 3. 2015 Guru

Fem3 Ljust gyllengul. En komplex doft. Det var petroleum, nästan med dragning åt motorolja, till en början, sedan steg dofter av krusbär, basilika och rökiga fat fram.

Smaken lång och komplex. Toner av rökt korv och kåda kunde anas.

Kvällens förlorare.

Vin 4. 2014 Il Frappato

Fem4 Klarröd, transparent. Doft av mörk röd frukt. Tydliga toner av lingon. Där fanns även toner av godis som geléhallon och svarta vingummin.

Smaken dominerades av mycket torra tanniner och en viss stjälkighet. Bittra örter och kåda kunde anas i eftersmaken.

Vin 5. 2004 Chianti Classico Riserva

Fem5 Röd med en dragning åt brunt. Doft av kåda, tallbarr och vitpeppar. Flera upplevde tydlig doft av björnklister, men inte så mycket frukt.

Smaken lite pepprig med en aning kåda och bittra örter i eftersmaken. Tanninrik.

Vin 6. 2007 C9P Réserve Auguste Favier

Fem6 Mörkröd. En kryddig doft där man kunde ana både tobak, läder, torv och lakrits. Där fanns också drag av mörk frukt och lite fikon.

Smaken var kraftig, komplex och lång. Nästan lite eldig. Här fanns även toner av lakrits och en viss sötma.

Vin 7. 2005 La Villa, Elio Altare

Fem7 Mörkröd. En doftbukett av lakrits, svartvinbärssaft, vanilj och körsbär. Det fanns även mycket kryddiga toner, kanske främst av kardemumma.

Doften av kardemumma och svarta vinbär gick också igen i smaken. Vinet var något strävt i munnen med toner av örter och kåda. Lång, ganska pepprig eftersmak.

Kvällens vinnare 

Vin 8 2011 Serradenari

Fem8 Röd, med en liten orange nyans. Doft av tobak, läder, en aning mynta och lakrisal. Det fanns också viss fruktighet där hallon, jordgubbar och röda vinbär kunde anas. I bakgrunden en liten doft av matkällare.

En komplex och välbalanserad smak med röd frukt och örter och en lätt mineralighet.

Listan

Vin 1. NV Femme de Champagne
Duval-Leroy/Frankrike/Champagne/599kr/Sandrine Logrette/80% chardonnay 20% pinot noir

Vin 2. 2011 Chablis Les Preuses
Clotilde Davenne/Frankrike/ Bourgogne/589 kr/Clotilde Davenne/chardonnay

Vin 3. 2015 Guru
Wine & Soul/Portugal/Duoro/259 kr/Sandra Tavares da Silva och Jorge Serôdio Borges /gouveio,viosinho, rabigato, códega

Vin 4. 2014 Il Frappato
Arianna Occhipinti/Italien/Sicilien/220 kr/Arianna Occhipinti/frappato

Vin 5. 2004 Chianti Classico Riserva
Castell in Villa/Italien/Toscana/275 kr/Princess Coralia Pignatelli della Leonessa/sangiovese

Vin 6. 2007 C9P Réserve Auguste Favier
Domaine Saint Préfert/Frankrike/Rhone/399 kr/Isabel Ferrando/80% grenache 20% cinsault

Vin 7. 2005 La Villa
Elio Altare/Italien/Piemonte/599 kr/Silvia Altare/60% barbera, 40% nebbiolo

Vin 8. 2011 Serradenari
Giulia Negri/Italien/Piemonte/379 kr/Giulia Negri/nebbiolo

 

Fem9

Hela samlingen

/AR

Australiendagen på Grand Hotel i Nordic Wines regi

Som ett schweiziskt urverk snurrar Nordic Wines vindagar runt året runt och denna gång ett kärt återseende i form av Australiska viner, nytt och gammalt, speretigt, roligt och solitt.

Image

Elegant bärig komplex och lite rökig

Kraft och längd, bra balans, snärtigt slut! Bra!

Image(1)

Nebbiolo!!

Stram, läcker, rosig, elegant o komplex

Lätt, fruktdriven med bra syror och sandiga tanniner! Bra!

Evernote Snapshot 20171010 152607

Fruktdriven ung, komplex, syltig. Balanserade fat

Komplex rik och bra frukt, lite syltig och kort men bra!

Evernote Snapshot 20171010 152841

Fruktdriven, lätt funkigt, syltigt

Sltfruktigt, välstoppat men lite flabbigt

Evernote Snapshot 20171010 153201

Rökig komplex lång fyllig och syltig

Balanserad men koncentrerad och lång. Ung!

Evernote Snapshot 20171010 153409

Rosig, läcker, rhônsk

Komplex stram och bra!

Evernote Snapshot 20171010 153555

Kraft, tanniner och frukt

Komplex, stram och bra balans

Evernote Snapshot 20171010 153829

Öppen, rik mognad lätt funky med bra pinocity

Komplex, slank med bra syror. Roligt och bra!

Evernote Snapshot 20171010 154041

Mineralig, lite rökig stram och omogna bär

Eldig, komplex och intensiv, syradriven m bra tanniner men bittert slut

Evernote Snapshot 20171010 154541

Komplex, mognad, fyllig, pinös,

Kraftig, solbakad robust komplex och konc. Bra!

/JT

#1523 Valtellina

ValtellinaOmrådet Valtellina ligger i Lombardiet, i nordligaste Italien på gränsen mot Schweiz. Huvudsakligen görs röda viner av nebbiolo som här kallas chiavennasca. Odlingarna ligger ungefär 500 m över havet. Appellationerna är DOC Valtellina och DOCG Valtellina Superiore, med från väster till öster underområdena Maroggia, Sassella, Grumello, Inferno och Valgella. Utanpå detta finns sfursat (många möjliga stavningar) som görs med torkade druvor på samma sätt som amarone.

Första vinet var 2009 Barbarine Sassella från La Castellina, ljust, enkel doft med jordgubb och hallon, fruktig attack och strävt slut. Hyfsat, men inte så komplext.

2014 Inferno från den stora och oftast bra firman Nino Negri hade kryddig och fruktig doft och var lättdrucket med viss strävhet.

2008 Gattinara från Travaglini är ett piemontevin, men ingen kände att det inte skulle passa in. Smultron, mint, anis och kanske fat i doften. Fyllig, lång, mogen och sträv smak.

2002 Ca Francia Valgella från Balgera var ett tydligt korkinferno, till skillnad mot

2012 Inferno Riserva från Rainoldi som var litet och enkelt och aningen eldigt med en störande sötma. Övriga provare gillade dock vinet.

2000 Sforzato (Barrique) från Balgera hade rik och bärig doft med starkvinston, lång koncentrerad lite kokt smak. Mycket i vinet, men obalanserat, åldrat och alkoholstint.

Nästa sfursat var helt annorlunda, 2013 Sfurzat från Nino Negri var både rent och kraftfullt med bourgognelik doft och ung sträv och frisk smak. Många gissade fullt förståeligt på barolo på det här vinet. Notera att detta är inte samma vin som Negris Sfursat 5 stelle.

Sammanfattningsvis så är vinerna från Valtellina ganska trevliga och med en lagom tanninnivå och passar bra till lite rustik mat. Jag vet dock inte om man kan lära sig att skilja dem från halvbra piemonteviner. I vilket fall så är det är dags för mig att för första gången på länge plocka upp en La Tense Sassella på bolaget och dricka den till en fredagspolenta!

Tabellen
2009 Barbarine Sassella, La Castellina, 231 kr, 0-1, 14 p
2014 Inferno, Nino Negri, 300 kr, 0-1, 13 p
2008 Gattinara, Travaglini, 270 kr, 2-0, 16 p
2002 Ca Francia Valgella, Balgera, 200 kr, kork
2012 Inferno Riserva, Rainoldi, 250 kr, 3-1, 12 p
2000 Sforzato (Barrique), Balgera, 250 kr, 0-6, 13 p
2013 Sfurzat, Nino Negri, 296 kr, 4-0, 16 p

Sådana här distriktsprovningar är nog den typ av provningar jag tycker bäst om. Horisontal eller vertikal ger ofta för liten variation på vinerna medan många andra teman ger alltför stor spridning. På denna typ av provningar finns en gemensam ton hos vinerna att försöka komma ihåg; ett ideal för vintypen att försöka förstå.

ASi

#1524 Mogen Chablis Grand Cru

Dagens tema var mogen Chablis grand cru, och Sven-Erik började med att berätta att det finns sju grand cru-plättar, eventuellt åtta, fransmännen har inte riktigt bestämt sig om La Moutonne ska höra dit. Totalt blir det ca 100 hektar, men bara 1% av totala produktionen. För mer teori, se t.ex. https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Chablis_crus.

Så till vinerna. S-E betonade att vinerna skulle vara mogna, och det visade sig att inget var yngre än årgång 2005, dvs tolv år eller äldre. Erfarna provare säger att grand cru-vinerna behöver 10-15 år att mogna, så detta borde vara perfekt.

Vinerna provades i vanlig ordning blint.

  1. 2005 Vaudésir av William Fèvre.
  2. 2002 Les Preuses av La Chablisienne
  3. 2002 Blanchot av Domaine Laroche
  4. 2002 Bougros av Brocard
  5. 2005 Bougros av William Fèvre
  6. 2004 Les Clos av William Fèvre
  7. 2005 Grenouilles av La Chablisienne
  8. 2005 Les Clos av Domaine Laroche

2005 Vaudésir av William Fèvre känns ännu ungt och outvecklat. Doften är diskret, lite intetsägande; smaken något mer intressant med viss mineralitet. Förmodligen för ungt helt enkelt. 14p-, röstsiffror 0-2, pris 550 kr.

2002 Les Preuses av La Chablisienne är däremot inte för ungt. Här finns en mogen doft och smak av röda äpplen, grillade citroner och fin syra. Bra komplexitet och gott nu även om det förmodligen har passerat bäst före-datum med några år. 15p-, röstsiffror 1-0, pris 460 kr.

2002 Blanchot av Domaine Laroche är fint utvecklad och levererar en härlig syra och mineral med citrus och gröna äpplen och lång, nästan oljig konsistens. Bra komplexitet. 16p, röstsiffror 0-0, pris 540 kr.

2002 Bougros av Brocard är enastående. Färgen lite guldig, med stor doft och smak av marsipan, som en Sauternes, och med bibehållen syra och mineralitet. Stort vin på topp nu. 18p, röstsiffror 4-1, pris 600 kr.

2005 Bougros av William Fèvre kommer m.a.o från samma plätt som föregående vin, men annan årgång och annan producent. Doften skiljer sig markant; har en öppen, nästan kemisk (aceton) karaktär men dock angenäm med citrus och mineral; smaken är perfekt, med lång, fin balans mellan frukt och syra. Mycket citrus även här. Eventuellt något bättre om 3-5 år, men 17p, röstsiffror 0-1, pris 520 kr.

2004 Les Clos av William Favre har en öppen, angenäm karaktäristisk krutdoft (mineral) och god, frisk smak med frukt och syra. Det här är drickfärdigt, och perfekt nu. 16p+, röstsiffror 3-0, pris 590 kr.

2005 Grenouilles av La Chablisienne är för gammal om än karaktärsfull. Färgen har mörknat, doften drar mot bokna äpplen och smaken är något bränd med låg syra. Trots det, inte oävet, men hade förmodligen bort drickas för fem år sedan. 14p, röstsiffror 0-6, pris 390 kr.

2005 Les Clos av Domaine Laroche är det enda vin där jag uppfattar en ekkaraktär, både i doft och smak. Purister vill förmodligen inte ha ek i Chablis, men det är gott på denna nivå. Eken tar inte över, utan frukten och mineralerna känns hela vägen. Möjligen lite för låg syra för mig. 16p, röstsiffror 2-0, pris 500 kr.

Sammanfattningsvis så levererar dessa viner. Hög kvalitet till måttlig penning. Vinerna är förvånansvärt ungdomliga och friska. Endast La Chablisienne verkar ha problem med åldern. Det här är viner för chardonnay-vänner som inte vill ha pop corn-toner.

Tilltugget i form av bl.a. ostron gjorde inte kvällen sämre. Tack S-E.

/PW