#1505 Alsace

I skrivande stund är det en dag kvar tills Frankrike skall få en ny president. I den franska debatten så jämför man sig ständigt med Tyskland, och Tyskland vinner i princip alla grenar, fotboll inkluderad. Ingen annanstans är närheten till Tyskland och jämförelsen så pregnant som i Alsace, åtminstone när det gäller vin. Det beror säkert på att man, som i princip enda region i Frankrike, odlar druvor som även är typiska för Tyskland: riesling, gewürztraminer, pinot blanc (Weissburgunder) och pinot gris (Grauburgunder).  Så vart är Alsace på väg? Blir vinerna sötare, och då menar jag de traditionellt torra matvinerna, inte Vendange Tardive (VT) eller Sélection de Grains Nobles (SGN). Det är åtminstone känslan man fått de senaste tio åren. I Tyskland går utvecklingen för motsvarande viner mot mindre sötma.

Första vinet har en lätt rosa färg som antyder pinot gris; en blommig, om än något knuten doft, en fyllig, fruktig smak med aprikoser och någon restsötma. Gott och viss elegans. Vinner förmodligen på lagring. 14p idag, förmodligen 15p om fem år.

2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris

Andra vinet har en angenäm, mogen doft av petroleum och gummislang; en torr, frisk smak med rejäl syra med gröna äpplen och mineraler. Smakrikt och gott nu. 15p

2012 Wolfberger Rangen Riesling

Tredje vinet har en klar, gul färg med en något kryddig doft; en fyllig söt smak med syra och smak av päron. Ung och förmodligen på väg upp, men inte riktigt mitt vin. 14p

2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris

Fjärde vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm mineralsik doft och frukt som jag gissar är pinot blanc. Den känslan förstärks av en torr, medelfyllig och smakrik karaktär. Rejäl kropp, längd och fin karaktär. 16+p

2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling. Oj, ingen PB utan riesling från Österrike. Här var man ute och cyklade.

Femte vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm doft av petroleum; en mycket torr smak, fylld med syra och citrustoner, men i stort sett ingen frukt. Petroleum och utan tvekan riesling. Här skulle jag använda ordet obalanserat. Det finns bara en komponent: syra. 13p

2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile. Ingen överraskning direkt. Jag förstår mig inte på det här vinet. Drack en gång en 1983 som då var ett av de bästa vita viner jag någonsin provat. Därefter har det aldrig imponerat. Jag förstår att Trimbach vänder sig mot den sötare trenden, men måste man göra vin på omogna druvor?

Sjätte vinet har en kraftig gul färg; en stor öppen, fruktig doft av marsipan och apelsin; smaken är mogen, söt med botrytis, koncentrerad och lite Sauternes-lik. Bör vara en VT eller SGN. 15+p

2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer

Sjunde vinet åter gul-grönt; ung knuten doft av mineral, bensin och krutrök; söt, fyllig smak med låg syra. Komplext och smakrikt, ungt idag och växer säkert en storlek med fem års lagring. 15p

2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer

Åttonde och sista vinet har en öppen, mogen och något oxiderad ton med bokna äpplen och apelsin; mycket söt, fyllig och lång smak med russin. Komplext och gott. Bra att dricka nu. Förmodligen en VT eller SGN. 16p

2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim. Som så ofta blandar Deiss olika druvor i sina viner, exakt vilka oklart här, men Gewürz finns garanterat med.

Tabell (bäst-sämst, pris)

  1. 2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris, 0-0, 183 kr*
  2. 2012 Wolfberger Rangen Riesling, 1-1, 299 kr
  3. 2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris, 0-2, 235 kr*
  4. 2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling, 4-1, 296 kr
  5. 2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile, 1-2, 330 kr
  6. 2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer, 2-0, 332 kr*
  7. 2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer, 0-2, 279 kr
  8. 2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim, 1-1, 550 kr*

Vinerna markerade med * är köpta på gården, övriga på SB.

Så hur sammanfattas detta? De söta vinerna är klart intressanta, oavsett om de är riesling, gewürz eller PG, eller som i Deiss fall, en blandning. För torra viner skulle jag definitivt kliva över Rhen och köpa av en tysk producent jag gillar. Jag misstänker att det gäller för nästan alla druvor och prisnivåer. Undantag finns förstås.

Tack Sven-Olof för en bra provning.

/PW

KM 2017

Dags igen för KM i föreningen, som vanligt arrangerad av närmast föregående års vinnare vilket innebar att det var Johan Jeansson som höll i evenemanget, i år även med bistånd av såväl fru och dotter. Finns det någon metainformation som är användbar för årets arrangör? Ingen som jag kände till, men fick efteråt reda på en användbar detalj. Nåväl, det enda som går att lita på är sina egna sinnen, och de kan ju knappast vara felkalibrerade efter knappt ett års träningsläger hemmavid innehållandes huvudsakligen riesling, sangiovese och nebbiolo. Vad kan gå fel? Ingenting på en del vilda gissningar och det mesta på spiksäkra svar skulle det visa sig.

Upplägget är det vanliga enkla; identifiera druva (2 poäng), land (1 poäng), region/distrikt (1 poäng), deldistrikt (1 poäng), årgång (1 poäng)och ”bonusinfo” (1 poäng) som för i år faktiskt var fastställd till producent. En gardering tillåts på varje svar och korrekt svar på garderingen ger halva poängen. Först en omgång med 4 vita viner, därefter en kort paus under vilken det kan avhandlas vad som egentligen fanns i glasen, och slutligen en omgång med 4 röda viner. Ända till klockan 19.02 var det rekord i antal deltagare, 16 st, men ett avhopp fem-i-tolv, eller snarare två-över-sju medförde att det fysiska deltagandet enkom tangerades. Tack vare det stora antalet deltagare blev det sålunda ett tvåflaskors-KM och generöst med vin; 30 cl per näsa skulle klaras av på 7 minuter. Eller så var det tvärtom. Oavsett så flöt tiden i varje fall iväg för kvällens redaktör.

Vita omgången

Första vita

Klar och ljust gul färg, först kommer en puff av nässlor och därefter något mer bekant som till en början är lite svårplacerat, men som visar sig vara nygnuggat svartvinbärsblad. De som plockar svarta vinbär och i nära anslutning härtill petar sig i näsan kan ha en aning om doften. I munnen förefaller vinet ha en aning fet känsla och ingen galopperande syra, inte direkt påtagligt friskt och med en eftersmak som pekar mot Rhône. Spontant känns det som sauvignon blanc, men ändå verkar det inte helt klockrent. Nåväl, det får ändå bli sauvignon blanc från Frankrike, Loire, Sancerre och 2015 med chenin blanc från Sydafrika och Rhône samt 2014 som gardering.

Facit; Sauvignon blanc, Frankrike, Bordeaux, Pessac-Leognan, 2014, Ch Lespault-Martillac, 275 kr.

Sauvignon blanc från Frankrike! Ha! Så enkelt! Sen var det slut på det roliga och en tröst halvpoäng från årgången var det enda som var värt att notera. Helt ok vin, men kanske ingen superfavorit just nu.

Andra vita

Vi förflyttar oss ner till bildäck på TT-Line för att hämta något vi glömt i bilen en kvart efter avgång och långtradarnas dieseldofter har bara hunnit ventilerats bort till viss del. Kort sagt, nästa glas innehåller petroleum och någonstans går det även att urskilja inte lika dinosauriella mineraltoner. I munnen ger vinet inte ifrån sig någon direkt syra utan är snarare lent och med en påtaglig restsötma. Eftersmaken påminner närmast om att slicka på en varm lastbilsmotor, det är en ordentlig rökighet som i mitt tycke tar kål på det mesta. Så vad har vi då i glaset? Tja, en riesling verkar det onekligen vara när alternativet ”vit pinotage” raskt sållades bort. Men från var? Gulf, Q8 eller BP? Det står helt still, men får till slut ner riesling, Tyskland, Pfalz, 2012, Breuer som svar med Chardonnay, Sydafrika, Bourgogne och 2014 som garderingar.

Facit: Riesling, Australien, South Australia, Eden Valley, 2011, Pewsey Vale, The Contours Riesling, 210 kr.

Tja, riesling var ju i alla fall rätt. Vi har druckit vinet hemma någorlunda nyligen och tyckte då att det var kanske lite väl mycket extra rök. Uppenbarligen hade den upplevelsen förträngts. Nåväl, det finns ju fortfarande utrymme för förbättringar poängmässigt…

Tredje vita

Lite Nivea, lite vitpeppar, inga champinjoner. Jaha? I munnen lite småsött, som senare blev sockersött. Fast å andra sidan, efter närmast föregående vin upplevs allt, till och med att knapra i sig rå citron, som sött. Vinet känns även tämligen eldigt och inte riktigt i balans. Det här blev jag inte riktigt klok på och drar till med grüner veltliner (pga vitpepparn) från Österrike och Kamptal samt 2015 som svar. Garderar med Silvaner från Tyskland och 2014 med en gnagande känsla av att något inte riktigt stämmer.

Facit; Gewürztraminer, Frankrike, Alsace, Haut Rhin, 2015, Cuvée Laurence, Domaine Weinbach, 380 kr.

Jahapp, om inget stämmer är det Alsace, oavsett druva. En enkel tumregel att hålla sig till. Gewürztraminer ingick inte i det årslånga träningslägret den här gången, vilket kanske förklarar att de annars så typiska parfymerade tonerna gick mig spårlöst förbi. Eller så fokuserade jag på Nivea och vitpeppar utan att veta bättre.

Fjärde vita

Först doftar det smörkola och nyavfyrad knallpulverpistol, men efter en stund brer doften ut sig lite mer och smörkolan och krutröken skingrar sig och fram träder istället ett elegantare intryck. Någon doft av våt halm? Nix. Neutral syra och trevlig smak med behaglig längd, viss antydan till vindruvskärna går även att hitta. Chardonnay helt klart, men sen då? Tja, Frankrike, Bourgogne, Puligny-Montrachet, 2014, kanske? Chenin blanc från Sydafrika och Central Otago, 2013 som gardering.

Facit; Chardonnay, USA, Kalifornien, Sonoma, 2014, La Masia Chardonnay, Marimar Torres, 299 kr.

Chardonnay var rätt resonerat och 2014 var skickligt inprickat med en inte helt obetydligt säck salt med tur. Trevlig Bourgogne-ig skapelse som vann på luftning och till ett överkomligt pris, suitable for an oak bloke skulle man kunna säga.

IMG_2954

Här var det dags för paus som i år innehöll momentet ”äta mat”. Ställningen efter vita omgången tillkännagavs och det var Jörgen på tredje plats, Jack på andra plats och Eric T i topp. Skulle det stå sig även efter röda omgången?

Röda omgången

Första röda

Klart röd till färgen med liten antydan till tegelton. Första sniffen kändes som att stoppa in näsan mellan sadel och häst efter målgången på Elitloppet. Direkt efteråt kommer en ocean av rök och tjära. Ok, vi testar igen; druvkaraktären påminner om något från Islay, men nej, det är inte Ardbeg i glaset. I munnen då? Eldigt och relativt strävt och så denna rök som tar kål på allt. Det här måste ju vara Sydafrika. Och om det inte är Sydafrika är det Islay. Nåväl, cabernet sauvignon som huvudspår, Stellenbosch och Kevin Arnold från år 2014 får det bli. Garderar med Syrah, Frankrike och lite andra extremt genomtänkta analytiska svar. Eller bara rena gissningar om man vill vara lite mindre kryptisk.

Facit; Cabernet franc, Frankrike, Loire, Chinon, 1998, Couly-Duthueil, Chinon Clos de L’Ecco, 219 kr.

Jodå, när munnen för ovanlighetens skull stått på vid gavel och röken vädrats ut går det faktiskt att urskilja typiska cabernet franc-toner. Men vem i hela friden sparar cab franc från 1998 i sin källare, dessutom flera flaskor så att det räcker till en tvåflaskorsprovning? Jo, det visade sig efteråt att just cab franc från Loire var en av arrangörens favoriter. Inte så svårt att förstå faktiskt, haken är bara att de fåtal gånger vi köper cab franc från Loire så köper vi en flaska som konsumeras inom någon månad. Helt klart läge att se över inköpsvanorna framöver.

Andra röda

Här vankas det lite smörkola och torkade örter och en fin doft som drar åt pinot noir, eller möjligen spätburgunder. Trevlig smak av smörkola även i munnen och nu är det bara att leta i analysbanken; pinot noir från…Frankrike, Tyskland eller Nya Zeeland? Det får bli Frankrike, Bourgogne, Central Otago, 2014 med Gamay, Tyskland, Ahr, 2012 och Becker som lite genomtänkta alternativ.

Facit; Spätburgunder, Tyskland, Baden, Kaiserstuhl, 2014, Salwey, Henkenberg Spätburgunder GG, 210 kr.

Jaja, helt rätt för druva, halvt rätt för Tyskland och en till stensäker analys av årgången gav i alla fall några poäng. Inte alls tokigt vin som så här i efterhand faktiskt var mer tyskt än franskt när man känner efter lite närmare.

Tredje röda

Visst finns det ett uns av tegelton i utkanten om man tittar riktigt noga? Och visst finns det lite spearmint i doften, som i och för sig domineras av körsbärskärnor och bittermandel? Doften känns väldigt kompakt och väl i munnen är vinet något eldigt och strävt med fina tanniner. Det kommer ingen fanfar och ett förkunnande som säger ”Barolo!”, utan det lutar mer åt en Chianti Classico. Men är det minsann inte lite lite tegeltoner i färgen och spearmint i doften ändå? Hm, det får bli nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo, 2015 som förstahandsalternativ och Sangiovese, Spanien, Toscana, Chianti Classico, 2014 som andrahandsalternativ. Vad kan gå fel?

Facit; Sangiovese, Italien, Toscana, Chianti Classico, 2013, Felsina, Berardenga Chianti Classico, magnumbutelj, 360 kr.

I vanlig ordning tar magkänslan ledigt vid tredje rödvinet. Ett av våra favoritviner hemmavid borde jag kanske känt igen, men jag får skylla på att vi konsumerar huvudsakligen halvmagnumbuteljer hemma.

Fjärde röda

Det här var klart rött och möjligen en antydan till tegelton om man tittar närmare. Och det doftar smörkolla och Rollo! Extra allt! Det kommer även en liten puff av mynta/eukalyptus när man sniffar vidare. Smakmässigt är det mynta blandat med smörkola och det verkar som om vi har antingen en syrah eller cabernet sauvignon från Barossa eller Napa från 2010 eller 2008 i glaset. Det kan ju omöjligen vara något annat. Eller…?

Facit; Tempranillo, Spanien, Rioja, 2007, La Rioja Alta, La Rioja Alta Gran Reserva 904, 329 kr.

0 poäng för redaktören! Bara det måste ju vara värt en kvarts tröstpoäng? Nåväl, när jag väl sansat mig och insett att buteljen inte var feletiketterad, att det skulle vara en Wyndham från 2010 var det få som trodde (faktiskt bara jag verkade det som), framträdde faktiskt vaniljtoner och även lite diskret dill. Inte särskilt länge sedan vi drack även det här vinet hemma, men det hade jag tydligen glömt bort av någon outgrundlig anledning.

IMG_2955

Det blev dags att ta reda på om ställningen efter vita omgången skulle stå sig och när platserna tre till ett redovisades visade det sig att Anders Källberg dök upp på en tredjeplats, Åke Jansson på en andraplats och med 7,5 poängs marginal tog Jack Jakobsson välförtjänt hem segern. Ett stort grattis till Jack samt ett stort tack till Johan, Kia och Alice för ett väl arrangerat KM.

Sedvanliga frågan som jag alltid ställer mig efteråt, var det svåra viner? Och som vanligt kommer jag fram till att vissa var kanske lite kluriga, men ändå inte helt omöjliga, precis som det ska vara i ett KM. För egen del ser redaktören ånyo fram emot nästa års KM som 2018 arrangeras av årets vinnare Jack Jakobsson.

IMG_2945

Bilden av en välförtjänt vinnare!

 

/JW

#1503a BYO Riesling

Nio rieslingsugna samlades på skärtorsdagen för att dela på tolv flaskor. Jag rapporterar här om de åtta första, torra vinerna. Det är några osäkerheter i vinnamnen nedan, och jag är tacksam om jag får in kompletteringar och rättelser.

Först ut var ett bubbel med en ganska champagnelik jästig mogen doft.

2004 Molitor Prestige (Mosel)  hade också en lång mogen smak som dock såsmåningom blev något enkel. Lättheten i smaken markerar tydligt att vinet inte är franskt.

Sedan en uppsättning med sju huvudsakligen torra viner.
2011 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels, Leitz (Rheingau). Något gul färg, liten grön doft och smak, måttlig syra och aningen sötma. Ren och god, med med den etiketten hade jag väntat mig mer.

2015 Vulkangestein, Schäfer-Frölich (Nahe), mitt vin. Blekt med frisk doft och fräsig ung gräsig smak med ungdomens päronton fortfarande kvar i doft och smak. Gott, men blir klart bättre om ett år.

2013 Josmayer (Alsace) imponerade inte alls, ganska bra doft med hägg men klumpig smak där alkohol, syra och beska inte hamonierade.

2004 (?) Singerriedel Smaragd, Hirtzberger (Wachau, Österrike) fick min röst och blev också kvällens vinnare. Ganska gult, rik mogen läcker rieslingdoft och fyllig, mogen smak. Ett nummer större och kraftigare än de tyska vinerna denna gång, men fortfarande med utmärkt balans. Jag tror också att det var ännu bättre för några år sedan.

2009 Wiltinger Schlangengraben, Loch (Mosel, ungrafted) var ljust med liten doft och rik mogen smak med viss sötma och beska.

2011 Primus Maximus, Heinz Nicolaj (Rheingau) var också ljust med lite dammig doft och snygg, gräsig smak. Lite enkelt och neutralt.

Sista vinet var dramatiskt annorlunda redan till färgen, det var så mycket bärnsten att jag inte hade några speciella förhoppningar, men…

1976er Johannisberger Goldatzel Spätlese, Martin Klein (Rheingau) doftade fernissa, men god! Torr smak, låg alkoholhalt, extremt mogen men fortfarande klart drickvärd och verkligen häftig. Visserligen inte alls som riesling brukar vara, men jag förstår ändå inte de fyra som hade det som sämst.

Sammanfattningsvis tyckte jag för en gångs skull att de yngre tyska vinerna underpresterade, och särskilt Leitz från 2011 som anses vara ett riktigt bra år. Hos mig har det året hamnat mellan stolarna, så jag har ingen egen uppfattning utom att det börjar ha gått väl många år sedan skörden.

Tabellen:
2004 Molitor Presige, 14 p
2011 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels, 1-1, 15 p
2015 Vulkangestein, Schäfer-Frölich, 2-0, 13 p
2013 Josmayer, 0-4, 11 p
2004 Singerriedel Smaragd, Hirtzberger, 4-0, 17 p
2009 Wiltinger Schlangengraben, 2-0, 15 p
2011 Primus Maximus, Heinz Nicolaj, 0-0, 13 p
1976er Johannisberger Goldatzel Spätlese, 0-4, 16 p

ASi

Mer från GROSSE LAGE | ERSTE LAGE 2017 STOCKHOLM

Även från mig kommer här ett gäng korta minnesbilder av höjdpunkterna på denna maffiga provning, där man särskilt fick tillfälle att ordentligt prova igenom årgång 2015. På förhand hade jag stora förväntningar på den årgången, och jag blev inte besviken. Jag hann bara prova tyska viner.

Vi börjar i Rheingau.

2015 Gräfenberg Riesling GG, Robert Weil
Snygg, ren och läcker frukt. Frisk syra. Bra koncentration. Stram, lång eftersmak med växande mineralton.

2015 Gräfenberg Riesling Spätlese, Robert Weil
Halvsöt smak med snygg, läcker, intensiv frukt. Makalöst djup och läcker, läskande syra som spelar fint mot sötman. Lång, nästan torr eftersmak. Stort!

2015 Marcobrunn Riesling GG, Kloster Eberbach
Rätt dov,, lite jordig stil. Återhållet men seriöst.

2013 Marcobrunn Riesling GG, Kloster Eberbach
Rätt utvecklat med toner av Firne och gummi. God syra,men lite låg frukt.

2015 Wisselbrunnen GG, Josef Spreitzer
tight, stenigt och stramt. Tätt, mineraliskt och påtagligt krävande stil.

2015 Wisselbrunnen Spätlese, Georg Müller Stiftung
Halvtorrt med härligt läcker, yppig frukt och fin syra. Fantastiskt spel mellan sötma och syra. Lättdrucket men med djup.

Georg Müller Stiftung var för mig en ny bekantskap och faktiskt orsaken till att jag kom till provningen. Vinmakaren med det svenskklingande namnet Tim Lilienström (och den ansvarsfyllda titeln ”Gutsverwalter) visade sig vara en rätt ung man som gift sig med en svenska och tagit hennes efternamn. Georg Müller Stiftung var en gammal stiftelse som fört en tämligen slumrande tillvaro i stadens Hattenheims ägo en längre tid, men som 2003 fick en privat ägare i Peter Winter. Uppenbarligen har han sett till att de ryckt upp sig ordentligt. Den GG Tim presenterade var

2015 Nussbrunnen GG, Georg Müller Stiftung
Markant mineralisk attack. Krossad sten på en bädd av fint mogen frukt. Härlig syra. Krävande, men hög klass! Uppenbarligen en producent att ha koll på framöver!

2015 Rosengarten Riesling GG, Josef Spreitzer
Mer solmogen frukt än Wisselbrunnen ovan, men fortfarande med tuff, mineralpräglad smak och markerad syra. Behöver tid.

2015 Schlossberg Riesling GG, Schloss Vollrads
Lustig ladugårdston. Stramt och kryddigt med bra syra och intensitet. Tufft, stramt slut.

2015 Schloss Johannisberger Riesling GG Silberlack
Ren, frisk och snygg smak. Kryddigt och stramt med växande mineraler. Torrt, mineraliskt slut. Lite återhållen frukt. Lagras.

2015 Schloss Johannisberger Riesling Spätlese Grünlack
Supersnygg, maffig, söt frukt och ren syra. Läckert och gott.

Av Berg Rottland fanns ett gäng att prova, vara fyra GG.

2015 Berg Rottland Riesling GG, Künstler
Bra frukt och markerad syra men fin balans. Rent och snyggt.

2015 Berg Rottland Riesling GG, Johannes Leitz
Friskt, rent och snyggt. Kryddigt och stramt slut.

2015 Berg Rottland Riesling GG, G.H.von Mumm
Friskt och kryddigt. Tufft och påtagligt mineralisk stil som trycker frukten o bakgrunden.

2014 Berg Rottland Riesling GG, Johannishof
Friskt, rent och snyggt med lite låg intensitet i frukten och en del beska efteråt.

2015 Berg Kaisersteinfels Riesling GG, Leitz
Ren, snygg frukt och påtagligt mineraliskt. Lite krävande och i behov av lagring.

Från det lilla distriktet Mittelrhein, som jag tycker borde förtjäna att få mer uppmärksamhet, fanns Jochen Ratzenberger som även presenterade ett vin från kollegan Toni Jost. Båda vinerna fanns för övrigt med på lektionen om Rheingau och Mittelrhein på AuZones Tysklandskurs i höstas.

2015 Wolfshöhle Riesling GG, Ratzenberger
Snygg, ren, floral doft. Elegant och kryddigt i en snygg, lite lättare stil, men ändå med bra djup. Kryddig, snygg eftersmak.

2015 Im Hahn Riesling GG, Toni Jost
Bra frukt och syra. Hel del tyngd och koncentration. Kraftfull stil, lite tyngd av alkoholen.

Så lite viner från Nahe.

2015 Halenberg Riesling GG, Emrich-Schönleber
Något stum, sluten doft, men bra, ren frukt och stram syra. Kryddigt och torrt efter. Krävande och seriöst.

2015 Hermannshöhle Riesling GG, H. Dönnhoff
Otroligt snygg, ren, djup frukt och ren, fin syra. Växande mineralitet och kryddighet. Tuggbar, mycket lång eftersmak. Mästaren levererar igen!

2015 Kupfergrube Riesling GG, Gut Hermannsberg
Hygglig frukt, men också en aning oren ton i doften (spontanjäsning?). Lång mineralisk, besk eftersmak med något klen frukt.

2015 Felsenberg Riesling GG, Dr. Crusius
Snygg och charmig frukt på näsan. Mer dovt och mulligt i munnen. Mineral växer till i eftersmaken. Saknar lite sting i frukten.

Ett litet urval från Rheinhessen.

2015 Morstein Riesling GG, Gutzler
Bra frukt. Rent och med fin syra. Lite slankt efter, men snyggt och välgjort.

2015 Morstein Riesling GG, Wittmann
Stramt och tätt med bra frukt och strålande syra. Kryddigt, rätt stramt och mineraldrivet. Riktigt bra!

2015 Hubacker Riesling GG, Keller
Friskt, kryddigt och rent med bra men lite återhållen frukt. Slutet? Växande mineralitet i eftersmaken.

2015 Frauenberg Riesling GG, Battenfeld-Spanier
Rent, med snygg frukt och läskande syra. Snyggt och välgjort med stramt mineraliskt slut. Bra!

Ett enda nedslag i Pfalz.

2015 Kirschgarten Riesling GG, Philipp Kuhn
Frisk, ren frukt och läckert tuggbar grapefruktsyra. Snyggt och stramt med något krävande syra.

Så avslutar vi med ett besök i Mosel med början i dess biflod Saar.

2015 Schloss Saarsteiner Riesling Kabinett
Friskt och rent med bra intensitet i frukten. Bra balans sötma/syra. Snyggt slut med bra intensitet.

2015 Saarfeilser Riesling GG, Nik Weis – St. Urbanshof
Riktigt snygg och bra frukt samt läskande syra. Elegant och klingande rent. Bra!

2015 Rausch Riesling Spätlese, Firstmeister Geltz-Zilliken
Snyggt och rent med stram frukt och en otroligt ren, läcker syra. Sluten eftersmak, men stor potential!

2015 Kupp (Ayl) Riesling Kabinett Faß 5, Peter Lauer
Bra intensiv frukt. Halvtorr med en rejäl syra. Kryddig och mumsig eftersmak. Syran kan behöva rundas av något.

2015 Kupp(Ayl) ”Understenberg” Riesling Faß 12, Peter Lauer
Frisk, nästan torr smak. Markant syradrivet, men bra frukt och intensitet. Tufft, men läckert. Peter Lauers viner vänder sig verkligen till dem som älskar bra syra i sina viner!

2015 Kupp(Wiltingen) Riesling Kabinett, von Othegraven
Lite dovt med gummiton. Kryddigt med stumt slut. Borde ha varit bättre(?)

2015 Altenberg Riesling GG, von Othegraven
Rent och rätt tät doft. Kryddig, karaktärsfull smak med frisk syra. Bra, och mycket mer lyckat än föregående vin!

2015 Scharzhofberger riesling GG, von Hövel
Påtagligt floralt, ja, en hel blomsterbukett i doften. Läskande, snyggt och rent med läcker syra.

Ett enda nedslag vid Ruwer.

2015 Abtsberg Riesling Superior, Maximin Grünhaus
Frisk, något besk attack. Hygglig frukt. Nästan torrt. Kryddigt och stramt. Nja…

Så ut i själva huvudfloden.

2015 Apotheke Riesling GG, Grans-Fassian
Lite dov doft men bra frukt och strålande syra. Växande eftersmak med bra mineralitet. Bra!

2005 Goldtröpfchen Riesling Spätlese, Grans-Fassian
Rejält utvecklad doft med Firne och gummi samt rätt trött frukt. Nja…

2015 Goldtröpfchen Riesling GG, Reinhold Haart
Frisk och stram med något slank frukt. Mineraldriven eftersmak med tuggbar grapefruktbeska. Blir bättre med lagring?

2015 Ohligsberg Riesling GG, Reinhold Haart
markerat friskt och torrt med lite återhållen frukt. Mineralbesk eftersmak. Som ovan?

2015 Doctor Riesling GG, Geheimrat J. Wegeler
Bra, väl mogen frukt. Riktigt bra syra och ändå kanske en liten känsla av sötma, eller är det den mogna frukten som luras? Den känslan hjälper hur som helst till att ge vinet en fin balans. Kryddigt efter. Bra!

2015 Josephshöfer riesling GG, Reichsgraf von Kesselstadt
Frisk och aningen slank frukt. Rent och kryddigt. Lite slankt slut men helt OK.

Så avslutar vi i Wehlen med tre mer utvecklade viner.

2012 Sonnenuhr ”Alte Reben” Riesling GG, S.A. Prüm
Ordentligt men snyggt utvecklat med tydliga Firnetoner och bra frukt. Mineralitet och bra balans i eftersmaken.

2008 Sonnenuhr Riesling Kabinett, S.A. Prüm
Rätt söt attack. Rejält utvecklat med gummi- och Firnetoner. Lite bränd, årgångstypiskt sval frukt. Knäckigt efter. Rätt bra vin, men det kom fullständigt i skuggan av

2007 Sonnenuhr Riesling Spätlese, Geheimrat J. Wegeler. På magnumflaska
Ohyggligt läcker doft m fint utvecklad, mogen, rund frukt och läckra Firnetoner. Snyggt, djupt och fullständigt charmerande. Svårspottat och stort. Kvällens vin för mig.

Så, vad kan jag då säga om 2015 efter denna omfattande exposé av viner från den årgången. Ja, som jag skrev inledningsvis, blev jag inte besviken. För min del är det en riktigt stor årgång, med en ovanlig kombination av mogen frukt och en framträdande, djup syra. En kombination som i vissa fall, särskilt kanske i viner som odlats på kalkhaltig mark, får mig att tänka på Champagne från 1996. I många fall gör syran att vinerna kräver en hel del lagring och detta gäller särskilt de mer mineraldrivna vinerna. I de mest lyckade vinerna finns där både den djupa frukten och mineralerna, vilket gör vinerna så läckra redan nu. Toppvinet i den stilen för mig var Dönnhoffs Hermanshöhle. Kul var det också att de exempel på viner med restsötma från 2015 som fanns att prova även de höll en riktigt hög klass.

/Anders K

# 1502 Blandad botrytis

BotrytisBotrytis cinerea, denna mögelsvamp som när den angriper druvorna och förhållandena är de rätta, ger de riktigt stora, söta vinerna, var temat för kvällens AuZoneprovning. TE gjorde ett lämpligt urval viner ur sin välfyllda källare och vi andra fick nöjet att avnjuta dem. Emedan vi bara var sex provare, var samtliga viner från halvflaskor.

Vin 1 har en fin, läcker botrytispräglad doft med kola, rök och honung, en mogen gul frukt och en del utveckling. Kanske en krämig fatton?
Smaken är frisk och mumsig med en rejäl honungssötma. Tjockt och läckert. Snygg, ren, intensiv eftersmak. Ännu ungdomligt. De flesta av oss var inne på Sauternes här och blev förvånade när vi såg att det var
2002 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Riesling Beerenauslese, Johannes Leitz, Rheingau, Tyskland. Någon som vet om Johannes möjligen låter den här få se en del små fat? Och vart har rieslingkaraktären tagit vägen? Även om druvkaraktären tenderar att hamna i bakgrunden vid de högre predikaten, borde väl ändå vi ha känt att vi hade med en riesling att göra?

I vin två  hittar vi desto mer rieslingkaraktär i form av en frisk, kryddig citrusdominerad doft som även innehåller en del av den typiska pärongodistonen som är så typisk för ung riesling. Fräsch och rent. Kanske finns där någon liten botrytiston bakom den fräscha frukten.

Smaken bekräftar vad vi väntar oss av doften med en fin, rejäl syra som sjunger duett med den läckra sötman. Båda sjunger för full hals, men ändå lyckas ingen ta över utan det hela resulterar i en lång, harmonisk efterklang. Intensivt, tuggbart, ungt och läckert med en lång framtid. Här fick vi oss ännu en förvåning till livs då det visserligen var Tyskland, men inte alls en riesling utan en blandning av scheurebe, rieslaner och huxelrebe… Imponerande, hatten av för Keller!
2015 Pius Beerenauslese, Keller, Rheinhessen, Tyskland

Vin tre har en tung, bränd, lite frän och åldrad doft med en tung saffranston, åldrad hong och en gräddig fatton. Det här kan väl ändå inte vara så mycket annat än Sauternes?
Smaken är massivt söt och bränd, med en måttlig syra men massor av kraft och koncentration, tuggbart och eldigt. En bitterhet växer till sig och tar över eftersmaken som tyvärr inte är särskilt kul.
2001 Ch. Rieussec, Sauternes, Frankrike. Just Rieussec har ett flertal gånger överraskat med sin snabba utveckling. OK, detta vin är i och för sig 16 år gammalt och på halvflaska, men borde väl ändå inte ha varit så här pass trött.

Vin fyra doftar av torkad frukt och en hel del botrytis. En något gles doft med en lite lustig, kryddig ton av limpa(!). Smaken är rätt söt och har en bra, balanserande syra och ett bra djup med torkad frukt och honung. Mumsig, lite bränd eftersmak.
2000 Altenbourg, SGN ”Le Tri”, Tokay Pinot Gris, Albert Mann, Alsace, Frankrike

Femman har en tät, kryddig, lite bråkig doft med en del bröd och jäst, samt en lite dammig yllighet.
Smaken är frisk och rätt aromatisk med en lätt volatil känsla. Intensivt, frisk och pepprigt. Lite spretigt men kul. En liten, rökig arrakston kryper fram i eftersmaken – särskilt när vi fått veta vad det är… 🙂
2008 Quarts de Chaume, Baumard, Loire, Frankrike

Vin 6 har en djup, tät, rökig, botrytisdominerad doft med honung, aprikoser, torkade päron och valnötter. Smaken är intensivt söt, gräddig och tjock,med en hygglig syra. Tämligen massivt och med massor av botrytis. Tjockt och intensivt i den långa eftersmaken, men ändå på något vis balanserat. Spännande vin!

2008 Zwischen den Seen No. 9, Trockenbeerenauslese, Kracher, Neusidlersee, Burgenland, Österrike. 252 g/l socker!

Vin 7 är mörkt och tätt med en ljus gulgrön kant. Doften är tät med tung, mogen frukt och har en tydligt volatil ton av etylacetat som ger en medicinal känsla.

Smaken är som väntat tjock, oljig och toksöt med en klistrig, volatil känsla. En del syra finns nog där, men är svår att känna bakom den massiva sötman. Lång, massiv, pepprig eftersmak. Lite väl massivt för min smak, men ändå kul.

2002 Mr K. Noble Man, Sine Qua Non, Kalifornien, USA. Ett häftigt vin, spännande att få prova. Hela 321 gram socker per liter! Resultatet av ett samarbete mellan Alois Kracher, som gjort det förra vinet, och Manfred Krankl på Sine Qua Non, ett samarbete som tyvärr fick avbrytas vid Krachers sorgliga bortgång 2007.

  1. 2002 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Beerenauslese, Johannes Leitz, Rheingau, Tyskland, 155 kr, 0-3, 17p
  2. 2015 Pius Beerenauslese, Keller, Rheinhessen, Tyskland, 248 kr, 0-1, 17p
  3. 2001 Ch. Rieussec, Sauternes, Frankrike, 592 kr, 1-2, 13p
  4. 2000 Altenbourg, SGN ”Le Tri”, Tokay Pinot Gris, Albert Mann, Alsace, Frankrike, 619 kr, 0-0, 16p
  5. 2008 Quarts de Chaume, Baumard, Loire, Frankrike, 304 kr, 0-0, 16p
  6. 2008 Zwischen den Seen No. 9, Trockenbeerenauslese, Kracher, Neusidlersee, Burgenland, Österrike, 233, 4-0, 17,5p
  7. 2002 Mr K. Noble Man, Sine Qua Non, Kalifornien, USA, 441 kr, 1-0, 16p

Kul och lärorik provning, tack TE!

/Anders K

#1501 Mogen, god, vit Bourgogne

”When wine lovers drink my wines, I want them to experience history…” med tillägget: ”…but, above all the effects of biodynamic farming”. Citatet kommer från Ann-Claude Leflaive och beskriver vad Bergs Lars Hansson bjudit in oss till. I våra glas fanns 7 viner från perioden ”pre Anne Claude/pre-biodynamique”. En bra referens eftersom dessa viner ligger nära de viner som grundade egendomens goda rykte. Domaine Leflaives vita bourgogner har ju nått en status i klass med Domaine de la Romanée-Conti för röda bourgogner. Nåväl, inget vin är ju bättre än vad det faktiskt presterar så över till provningen.

IMAG3307

Vin nr 1. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Clavoillons 1983.
Guldgul färg, med torkad frukt, kanderad citrus, lite saffran/mango och ngt fat i doften. Smaken fet mineral, bra syra, stram och ngt gul/tropisk frukt.
Medprovarna kände parfym, aprikos och stor elegans.
IMAG3344.jpg

Vin nr 2. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1989.
Gul, med doft av fet, kritig mineral, lite vax och gul frukt. Syra, mineral, vax och lite fetma i den långa smaken. Andra tyckte vinet var fräscht och klart yngst av de vi provade. De hittade också kardemumma och frukt i den långa något oförlösta smaken.
IMAG3345.jpg

Vin nr 3. Domaine Leflaive Batard-Montrachet 1990.
Färgen bronsgul. Doft av jäst, gammal champagne med bokna äpplen och trä. Smaken torr, lite kort med bokna äpplen men fortfarande bra syra. Allmänna omdömen var mogen champagne, vinteräpplen, stenfrukt och lite trött.
IMAG3346.jpg

Vin nr 4. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1989.
Ljust gyllengul med aromer av krita, mineral, stram gul frukt, krut och något vegetal ton. Smaken tyckte jag var stram och torr med mycket bra syra, mineral och krita. Kommentarer var melon, kiwi, popcorn, toy, citrus och lite vegetalt.
IMAG3347.jpg

Vin nr 5. Louis Jadot Chevalier-Montrachet Les Demoiselles 1986.
Färgen guldgul med doft av saffran, tropisk frukt, citrusmarmelad och torkad frukt. Saffran, gul frukt med torr, lång syra i smaken. Här hittade övriga botrytistoner, blommor och koncentration i den feta smaken.
IMAG3348.jpg

Vin nr 6. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1983.
Gyllengul, kalk, mineral och lite vaxfetma i den strama doften. Härlig syra, fetma, fat och torr/stram gul frukt. Övriga tyckte toppchampagne, karamell och att det var exakt rätt dag att dricka detta vin idag!
IMAG3349.jpg

Vin nr 7. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1988.
Ljust guldgul med citrus, gul frukt, blöt kalksten, fet och lite fat i arom. Smaken syradriven med sten, krita, fetma och gul frukt samt lite fat. Några tyckte vinet var lite stumt, andra hittade bra eftersmak och längd.
IMAG3350.jpg

Vin nr 8. Domaine Leflaive Bienvenue-Batard-Montachet 1983.
Bronsgula färgtoner, champagne och bokna äpplen samt fat, och kalk i doften. Smak av bokna äpplen, äppelsyra och majs i den torra smaken. Flera tyckte vinet var ett ”vackert lik” med bokna äpplen och lite trött smak.
IMAG3352

Sammanfattningsvis en fantastisk provning som jag tror alla deltagare absolut inte vill ha ogjord. Bergs Lars själv kände sig som en ”trippad bäver” under provningen och det säger väl allt! Viner samlade/lagrade sen slutet av 80-talet, köpta på olika auktioner och sen öppnade på ett mycket generöst sätt för oss i AuZone, tack Bergs Lars!

Sammanfattningsvis nedan:
IMAG3342

  1. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Clavoillons 1983, 160£ (2016) 0/0/14, 17,5p
  2. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1989, 320£ (2016) 1/2/14, 16,5p
  3. Domaine Leflaive Batard-Montrachet 1990, 855£ (?) 1/5/14, 15,5p
  4. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1989, 915£ (2016) 2/0/14, 18,5p
  5. Louis Jadot Chevalier-Montrachet Les Demoiselles 1986, 290£ (?) 3/0/14, 16p
  6. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1983, 822£ (?) 4/1/14 17p
  7. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1988, 589£ (?) 2/0/14, 16,5p
  8. Domaine Leflaive Bienvenue-Batard-Montrachet 1983, 443£ (2015) 1/6/14, 16p

    //TB

#1500 Semillon

Druvrena Semillonviner berättade Per W när han inledde provningen. ”Världens mest odlade druva på mitten av 1800-talet” var en annan obekräftad utsaga vi fick oss till livs!

IMAG3208.jpg

Nåväl, det är alltid spännande att pröva något jag har lite erfarenhet av och där det enda jag fått för mig är att det smakar/doftar vax och kommer från Australien. Mina fördomar fick jag omgående avfärda när vi satte igång att prova. De flesta av provarna upplevde vinerna som ganska olika sinsemellan, där flera upplevdes rena/fräscha med bra syra, frukt och ett litet grönt inslag medan några var mogna, fatade med lägre syra. En gemensam egenskap var en lite metallisk beska. Dags för vinerna ett och ett:

Vin nr 1. Tyrrell´s Wines VAT 1, Hunter Valley (Australien) 2009. Ljusgul färg, lite kritig och fet/vaxig doft med toner av gräs. Smaken hade syra, lite mineral/krita och gröna toner.
Allmänna kommentarer var ren, snygg men saknar stoppning.

IMAG3228

Vin nr 2. Henschke Louis, Hunter Valley (Australien) 2014. Ljust guldgul, lätt, floral med toner av burksparris och grön frukt. Smaken grön och lätt med lite syra och sparris.
Övriga hittade jord, stearin, vingummin och vattenkrasse/libbsticka!

IMAG3229

Vin nr 3. Mount Horrocks, Clare Valley (Australien) 2014. Ljusgul, doften fet, kritig, och grön med sparris. Torr, syrlig och ”grön” smak med burksparrisen igen.
Snygga fat, chardonnaylik, nässlor, ananas och grillad citron tyckte andra.

IMAG3231

Vin nr 4. Tim Adams, Clare Valley (Australien) 2002. Guldgul färg, torr mandel, torkad tropisk frukt och lite plåt i doften. Gul torkad frukt, lite plåt och gröna toner i smaken.
Väl utvecklad, petroleum, gammal riesling och fläder hördes runt bordet.

IMAG3233

Vin nr 5. Cederberg Ghost Corner, Western Cape (Sydafrika) 2013. Ljusgul, doft av nyslaget gräs och vit sparris med smör. Smaken mycket grön med burksparris och gräs.
Nässlor, svarta vinbär, ”smakar ju Sauvignon Blanc”, och ekfat sade några.

IMAG3235

Vin nr 6. Boekenhoutskloof, Franschhoek (Sydafrika) 2014. Färgen ljust guldgul, Doft av gul frukt, blomstjälkar, äpple och sparris. Lite fet gul frukt i den lite stjälkiga smaken.
Kommentarer var oxiderade äpplen, tallskott, hummerskal, vita vinbär och Rhônelik.

IMAG3237

Vin nr 7. Glenwood, Franschhoek (Sydafrika) 2013. Guldgul, lite härsket smör, mognad, bokna äpplen och champinjoner i doften. I smaken smör, bokna äpplen, fat och mognadstoner.
Fyllig, smörig, ingen syra, hemsk eftersmak av lösningsmedel var det blandade omdömet.

IMAG3239

Vin nr 8. Tyrrell´s Wines Brookdale, Hunter Valley (Australien) 2013. Ljus gulgrön färg, gräs, blommig, stram och gröna äpplen. Smaken hade sälta, gräs, gröna äpplen och torrhet.
Allmänna kommentarer var pärondoft, syra, lite reduktiv, mineralisk och chablistoner.

IMAG3241

 

  1. Tyrell´s Wines VAT 1 2009, 287:-, 1/0/12, 14p
  2. Henschke Louis 2014, 201:-, 0/1/12, 13p
  3. Mount Horrocks 2014, 168:-, 3/0/12, 14p
  4. Tim Adams 2002, 199:-, 2/0/12, 15p
  5. Cederberg Ghost Corner 2013, 240:- 0/7/12, 12p
  6. Boekenhoutskloof 2014, 259:-, 0/1/12, 13p
  7. Glenwood 2013, 136:-, 3/3/12, 16p
  8. Tyrell´s Wines Brookdale, 139:-, 3/0/12, 15p

Till detta serverade Per varmrökt lax, med potatissallad och lite grönt samt några ostar. Gott och en bra avrundning på en lärorik kväll!

IMAG3252

//TB