#1550 BYOB skärtorsdag 2018

Merparten av alla finsmakare valde sedvanligt påskfirande med familjen. Några få valde av tradition och ohejdad vana att mötas även denna torsdag i en form av hemma-hos provning med en liten bit mat. Noteringarna på servetten kom på avvägar men fritt från huvudet noterades att La Grand Année 2000 kanske inte var den mest syrarika flaska vi öppnat. Däremot en tungt gul färg och en fyllighet som uppenbart är tänkt till mat. Flaskan från Provence var fantastiskt god men möjligtvis en aning tam till den grillade köttbiten. Tama var däremot inte dropparna från Californien som ansågs som gjutna till måltiden. Vissa röster hördes visserligen om att den gott och väl kan få mogna ett tag till men det handlar kanske mer om tycke och smak. Samma gillande till maten fick Les Pagodes som definitivt ansågs drickfärdig nu. Till efterrätten serverades några droppar sött från det inte lika kända området intill Sauternes. Om det är klokt att servera detta botrytisvin till en efterrätt eller om den passar bättre till förrätt eller en bit blåmögel är naturligtvis en smaksak.

Bollinger, La Grand Année, 2000

Chateau Vignelaure, 2008. Provence.

Ridge, Estate Cabernet Sauvigon, 2004. California.

Chateau Cos d’Éstournal, Le Pagodes, 2001. Saint-Estephe.

Chateau Haut Valentin, 2010. Cadillac.

Sven-Olof Johansson

Skärtorsdag

Annonser

#1548 Bordeaux 2000

IMAG6457

Förra torsdagen var det dags igen för en Bergs Larsprovning, denna gång i vår nya lokal på Gärdet. Som vanligt när Bergs Lars öppnar sin vinkällare för oss väntar något spännande och gott! Denna gång Bordeaux 2000 inköpta en primeur på bolaget i Ljusdal och via brittiska handlare.

När Bergs Lars leder provningarna är en betydande del av nöjet de historier han delar med sig. Denna gång fick vi höra om intresset för Bordeaux som började med årgångarna 82, 83 och 86. Det ledde även till smugglandet av vinlådor i barnvagn på Danmarksfärjan och andra pikanta detaljer men det är preskriberat nu! Över till vinerna:

Vin nr 1. 2000 Château Beychevelle, St-Julien, (CS 60%, Mer 28%, CFr 7%, PV 5%). Ljust scharlakansröd. Rostade fat, blyerts, paprika och mörka bär i doften. Smaken medsyra, fat, paprika och lite syltiga mörka bär. Allmänna kommentarer var god, fat, slank, charmig och Cabernet Franc-toner.
IMAG6471

Vin nr 2. 2000 Château Leoville-Poyferré, St-Julien, (CS 65%, Mer 25%, CFr 2%, PV 8%).
Blåröd, doften lite knuten med mörka bär (blåbär). Jag hittade tuggbara mörka bär, syra, strävhet och lite fat i smaken. Kaffe, kaka, cassisrussin, klassisk, lite outvecklad och modern var några av de allmänna synpunkterna.
IMAG6472

Vin nr 3. 2000 Château Ducru-Beaucaillou, St-Julien, (CS 65%, Mer 25%, CFr 5%, PV 5%).
Färgen blåbrunröd, doften stram, ngt fat, dov, grön/mynta och mörka bär och smaken tjock med mörka bär, stram med fina tanniner. Kollegorna hittade merlot-känsla, angenäm utveckling i glaset med elegant och mycket frukt. Ett elegant vin!
IMAG6473

Vin nr 4. 2000 Château Gruaud Larose, St-Julien, (CS 57%, Mer 30%, CFr 7%, PV 4%, Malbec 2%).
Mörkt brunröd färg, sylt av mörka bär, söt frukt, fat, rostat kaffe och stall i doften. Syra, tanniner, massiv smak med mörka bär, kaffe och lång eftersmak. Medlemmarna fann vinet svulstigt, bilhandlardoft av rostade fat, gödselstack, Cordierstil, mörk choklad och struktur med tuggbarhet. Ett stort vin!
IMAG6474

Vin nr 5. 2000 Château Giscours, Margaux, (CS 51%, Mer 32%, CFr och PV 17% tillsammans).
Tråkigt nog korkskadad (men det fanns något stort bakom den blöta kartongen).
IMAG6475

Vin nr 6. 2000 Château Pontet-Canet, Pauillac, (CS 62%, Mer 32%, CFr 6%).
Scharlakansröd. Blå-/björnbär, stram, fat i doft. Smaken bjöd på syra, tanniner, sylt, strävhet och fat. Andra fann vinet komplext, med bredd, dyr doft och lagringsbehov.
IMAG6476

Vin nr 7. 2000 Château de Malleret, Haut-Médoc, (CS 60%, Mer 30%, CFr 10%)??
Aj, aj, aj, kork även i denna flaska.
IMAG6477

Vin nr 8. 2000 Château Rauzan-Gassies, Margaux, (CS 65%, Mer 25%, CFr 10%).
Färgen mörkt scharlakansröd. Lite sluten doft med mörka bär, mylta och frukt. Massiv smak med mörka bär, ngt fat, syra/tanniner och nästan tjock munkänsla. Andra synpunkter var lite lingon, cassis, varm frukt, struktur och kraft. Vinet behöver tid.
IMAG6479

Sammanfattningsvis en fantastisk provning som visade viner med tydlig struktur, drickbara nu men flera av dom med en lång framtid!
IMAG6483

  1. Château Beychevelle 2000, 366:- (2003) 1/4/13, 16,5p
  2. Château Leoville Poyferré 2000, 465:- (2003) 1/4/13, 17p
  3. Château Ducru-Beaucaillou 2000, 863:- (2003) 1/0/13, 16,5p
  4. Château Gruaud Larose 2000, 526:- (2003) 3/2/13, 18p
  5. Château Giscours 2000, 308:- (2003) -/-/-, -p
  6. Château Pontet-Canet 2000, 411:- (2003) 4/2/13, 16,5p
  7. Château de Malleret 2000, 92:- (2003) -/-/-, -p
  8. Château Rauzan-Gassies 2000, 300:- (2003) 3/1/13, 16,5p
    //TB

Gambero Rosso 2018

Gambero Rosso ger årligen ut sin bok ”Italian Wines” som är en benchmark för konsumenter och professionella över italienska viner. Upplagan från 2018 innehåller mer än 22 000 utvalda viner från  2 485 producenter.  2018 upplaga når sin 31:a utgåva och 436 viner har vunnit den prestigefyllda Tre Bicchieri. Varje vin rankas enligt Gambero Rosso ”Bicchieri” skala, man kan få upp till 3 Bicchieri (glas). Pocket upplagan kan beställas på engelska från bl.a., https://www.adlibris.com/se/bok/italian-wines-2018-9781890142193

Boken innehåller en fin översikt över italienska viner, är väl strukturerad och mycket läsvärd.

Den finns numera översatt till engelska, tyska, kinesiska och japanska.  Gambero Rosso organiserar mer än 50 evenemang i världens huvudstäder, bl.a.  i Stockholm.

Årets upplaga gick av stapeln 16 januari 2018 i Grand Hotell i vinterträdgård i samarbete med Nordic Wine Institute. Året provning höll en mycket hög nivå. Lorenzo Ruggeri från Gambero Rosso hälsade alla välkomna. Det var sammanlagt 37 vingårdar representerade i vinterträdgården. På Amaroneguiden finns en bra beskrivning av vinerna från Valpoliciella samt antal glas de fått i Gambero Rosso, http://www.amaroneguiden.se/gambero-rosso-tre-bicchieri-2018-i-stockholm/

På AuZine finns det flera inlägg från Gambero Rosso genom åren, det senaste: https://auzine.wordpress.com/2018/01/28/gambero-rosso-tre-bicchieri-2018/

Två viner  som jag införskaffat till min egen vinkällare blev:

1. 2015 Reve Offida Pecorino (nr 76029) – Velenosi

Pecorino är en tunnskalig vindruva som används i Italiens östra kustregioner, särskilt i Marche och Abruzzo. Ett klassiskt Pecorino-baserat vin är torrt och mineraliskt, halmgult i färg och har en elegant blommig bukett av jasmin, ibland kryddad med en svag hint av lakrits. Staden Offida ligger i provinsen Ascoli Piceno, i regionen Marche i centrala Italien. Dess vingårdar var en gång täckt av Rosso Piceno DOC men fick slutligen sin egen klassificering 2001, och DOCG-status i juni 2011.

Vinet är elegant fylligt och koncentrerat med ljuvlig fruktighet och tydliga mineraler. Druvorna kommer från DOCG-vingårdar i Ascoli Piceno och Castel di Lama. Jäsningen startas på ståltank. Vid 2 % alkoholhalt dras hälften av vinet om till nya franska barriquer i 6 mån, sedan tillbaka till ståltank där det vilar på sin jästfällning i 9 månader innan blend. Vinet är inte filtrerat.

2.  2014  Ben Rye Passito di Pantelleria (nr 86883) – Sicilien

Druvan Zibibbo  även kallad Muscat av Alexandria är en gammal druvsort som används både för bordsdruvor och vinproduktion. Trots sin långa historia förblir sorten ganska okänd och ligger i skuggan av sin finare, mer aromatiska kusin Muscat Blanc a Petits Grains. Ändå finns det en handfull vinregioner som gör högkvalitativa viner från Zibibbo, oftast söta.

Vinet har en doftande och komplex bukett med av färsk aprikos och apelsinskal i kombination med dofter av Medelhavskryddor som timjan och rosmarin.

Vinet kommer från producenten Donnafugata på ön Pantelleri.  Pantelleria är en vulkanisk ö som ligger mellan Sicilien och Afrika. Donnafugata har 68 hektar vingårdar  spridda över 14 distrikt. På grund av vindarna är vinrankorna låga och formade av vinden, en del 100 år gamla. Alla druvor plockas för hand.

/JEL

#1547 Bättre zinfandel

Första provningen i Zonen V! Efter lite inledande problem med att hitta rätt i byggarbetsplatsen så var det riktigt trevligt med en snygg och enormt rymlig lokal. I fortsättning så är gränsen inte två, utan omkring tjugotvå flaskor av varje vin…

Zinfandel är ju en druva som ger rika och nästan burdusa viner, och tillsammans med den närstående primitivo är det nästan arketypen för grillvin. Jag tänker inte fördjupa mig i släktskapet mellan dessa, men enligt till exempel Wikipedia är zinfandel och primitivo ej samma druva. De härstammar båda från landskapet Dalmatien i Kroatien men zinfandel odlas ju framförallt i Kalifornien. Denna provning inriktade sig på viner med högre anspråk och prislapp, för att få ett grepp om hur bra zinfandel kan bli.

Gemensamt för många av vinerna var en kraftig attack med mycket frukt och förvånande nog mycket syra. Därefter klingade vinerna av någorlunda snabbt utan att utveckla elegans eller komplexitet. Jag ångrar delvis att jag angav att jag var intresserad av att skriva om vinerna, för vinstilen passar mig inte. Kanske jag tycker bättre om zinfandel ju enklare och mer dämpat vinet är? För att motverka mina snåla betyg så anger jag också betygen från cellartracker på de amerikanska vinerna, och de är ju riktigt höga.

Flera av vinerna hade en distinkt fatkaraktär, men jag tyckte inte att den egentligen harmonierade med vinerna. Den var mer eller mindre god, och låg vid sidan, och ingen gång lyfte samverkan.

Vinerna verkade inte påverkas särskilt av lagring. Det var visserligen bara sex år mellan yngsta och äldsta vinet, men med tanke på att det inte är någon överdriven friskhet från början så kan man ju lika gärna dricka zinfandel ung.
zin2.jpg
De åtta vinerna på provningen var:

2014 Russian River Valley, Carlisle Vineyard, doft av björnbär, ung, bra syra.
2011 Zlatan Crljenak, Dalmatien från ön Hvar i Kroatien. violdoft, frisk med viss strävhet, asketiskt jämfört med de övriga vinerna och min favorit men ingen annans… Crljenak är den lokala synonymen till zinfandel.
2013 Ridge Geyserville, Alexander Valley var fatdominerat med mint och vanilj i doft utan mycket frukt, men ganska snyggt ändå.
2014 Ridge Lytton Springs, Dry Creek Valley, hade inledande en unken doft som förde tankarna till TCA, men den vädrades snabbt ut. Lite besk stjälkig smak.
2011 Ravenswood Teldeschi, Dry Creek Valley doftade aska men god smak med bra strävhet, syra och fyllighet. En del gissningar på brända bakelittelefoner (dvs Sydafrika).
2008 Turley Ueberroth, Paso Robles. Turley producerar omkring 50 olika viner, och 2008 från tre olika vingårdar var med här. Alla tre hade knappt 16% alkohol. Detta hade god rosendoft med inslag av orena fat. Smaken var som doften och det positiva dominerade.
2008 Turley Fredericks, Sonoma Valley var riktigt maffigt men tyvärr stördes jag mycket av karaktären av bränd kakao från de hårdrostade faten.
2008 Turley Hayne, Napa Valley blev kvällens klara vinnare men jag hittar inte mycket att säga. Mycket fat och alkohol och inget störande.

Tabellen
2014 Russian River Valley, Carlisle Vineyard, 519 kr, 15%, 0-6, 14 p, ct 92.4 p
2011 Zlatan Crljenak, Dalmatien, 298 kr, 1-2, 15 p
2013 Ridge Geyserville, Alexander Valley, 358 kr, 14.7%, 2-1, 12 p, ct 91.1 p
2014 Ridge Lytton Springs, Dry Creek Valley, 361 kr, 14.4%, 1-1, 13 p, ct 91
2011 Ravenswood Teldeschi, Dry Creek Valley, 361 kr, 14%, 1-1, 12 p, ct 90 p
2008 Turley Ueberroth, Paso Robles, 875 kr, 15.9%, 0-0, 13 p, ct 92.1
2008 Turley Fredericks, Sonoma Valley, 741 kr, 15.9%, 2-1, 11 p, ct 91 p
2008 Turley Hayne, Napa Valley, 1212 kr, 15.6%, 5-0, 12 p, ct 92.3

Stort tack för denna lektion i min egen smak! Jag ska nu helt sluta köpa Lytton Springs. Jag skulle uppskatta om någon som gillar vinerna också kommenterade!

ASi

# 1545 – Överraskningar ur Olles källare

Dessa viner visade sig vara mer godbitar än överraskningar ur Olles källare. Anders hade plockat ut grymt goda viner och Kristina och Agneta ordnade ett förträffligt tilltugg.

20180222_193213

Dagens uppställ:

2006 Giaconda Shiraz Giaconda, Beechworth, Victoria, AUS

Mörk, blåröd färg. Doft av körsbär, mineral, ungdom, kakdeg, rolig, komplex, eterisk, brasved, varmklimat.

Rik, bred, lång, fruktdriven, smak med cassis. Ung, balanserad, rik och läcker.

Flera provare hade gissningar på nya världen, däremot inte så många på syrah.

2002 Le Chambertin Pierre Damoy, Bourgogne

Rubinröd färg med tydlig tegelkant. Doft av stall, mognad, floral, lite rosor, bred och rik men stick av askorbinsyra / citronsyra eller av frukt som behandlats med det.

Läcker, örtig och syrlig fruktighet i smaken. Lång, komplex, dansant elegant och välpolerad.

1990 Ch. LaFleur Petrus Pomerol, Bordeaux

Tät mörkröd färg med lite tegelkant. Eterisk, mogen lite funky och stallig doft. Tydlig mognad med lite äpplen och läckra gröna drag. Moget!

Torr, lite bitter fruktig smak med snygga tanniner, möjligen lite uttorkad.

1999 Ermitage, Les Dionnières Ferraton, Rhône

Röd tät färg med lite mognadskant. Rik varm frukt med lite kakdeg och snygga fat. Elegant cedrig och varm frukt.

Syradriven med höga tanniner och komplex. Mogen lång och läckra eleganta örter och lite pepprighet.

2010 Pinot Noir, Block 5 Felton Road, Central Otago, NZ

Röd färg! Floral, flörtig, pinös, yppig frukt med rika kryddiga komplex. Tydlig antipodisk pinot och trevlig mognad!

Kryddig, läcker fruktdriven smak. Rund, komplex och balanserad, superläckert!

– Det här vinet var det flera provare som faktiskt satte blint, inte årgången, men vingården och producenten!

1998 Cabernet Sauvignon Grgich Hills, Napa

Mörkröd, tät färg. Mjuk, mogen, komplex rik doft med stor elegans och precision. Rik och druvig doft med snygga gröna toner och lite gräs.

Komplex, sval grönfruktig bred och djup smak som fick undertecknad att kika åt toppslotten på vänstra stranden. Lurviga tanniner och snygg cassis i svansen.

1998 Cabernet Franc, Family Reserve Pillitteri, Niagara, CAN

Mörkröd lite blå färg. Kraftig, lång fruktdriven amerikansk doft med massor av gröna toner och paprika. Peppar och lång utvecklad doft.

Lång tanninstinn rik smak med mycket grönt och tätpackad frukt. Känsla av en toppmogen cabernet franc-baserad Bordeaux. Snygga fat och lång balanserad smak.

1990 Rioja Gran Reserva 904 La Rioja Alta

Mogen färg med massa tegel. Doft av dill, mandel och rik velourig frukt, mycket vanilj och lång eterisk cedrig men spansk doft.

Elegant smak med eteriska toner och hög syrlig slank frukt. Något OTH vid det här laget men ändock ett läckert skolboksvin!

Extravin, 2013 Bönnigheimer Lemberger *** trocken, ‘Gipskeuper’, Weingut Dautel, Württemberg

Blåröd kraftig färg, Fruktdriven komplex doft med moreller och lite målarfärg.

Kraftig frukt, eldigt, fylligt ungt och pepprigt.

– Här var det sjukt svårgissat, de flesta hamnade på ung syrah, men AM gissade rätt på blaufränkish, fast det visade sig vara en Tysk lemberger. – Bra gissat!!

 

20180222_203737

– Listan

  • 2006 Giaconda Shiraz, Giaconda, Beechworth, Victoria, AUS 819 kr år 2010, nu 1.392 kr, 0-3/14, 17p
  • 2002 Le Chambertin, Pierre Damoy, Bourgogne 900 kr år 2004, nu 1.800 kr, 2-0/14, 18p
  • 1990 Ch. LaFleur Petrus Pomerol, Bordeaux 295 kr år 1995, nu  590 kr, 1-4/14, 15p
  • 1999 Ermitage, Les Dionnières, Ferraton, Rhône 370 kr år 2007, nu 740 kr, 2-0/14, 16p
  • 2010 Pinot Noir, Block 5, Felton Road, Central Otago, NZ 549 kr år 2012, nu 824 kr, 4-0/14, 18,5p
  • 1998 Cabernet Sauvignon, Grgich Hills, Napa 460 kr år 2004, nu 920 kr, 5-0/14, 19p
  • 1998 Cabernet Franc, Family Reserve, Pillitteri, Niagara, CAN 200 kr år 2003, nu 400 kr, 0-3/14, 17p
  • 1990 Rioja Gran Reserva, 904 La Rioja Alta 238 kr år 2004, nu 476 kr, 0-4/14, 16,5p

Extravinet, 2013 Bönnigheimer Lemberger *** trocken, ‘Gipskeuper’, Weingut Dautel, Württemberg, 15,5p

/JT

#1546 KM 2018

Så var det dags för ännu ett KM, i kväll regisserat av förra årets klubbmästare Jack. Det är ett återkommande evenemang som får även stöddiga vinprovare att ödmjukt inse hur mycket svårare det är att bestämma ett vin när man inte sett etiketten. Konceptet är detsamma som tidigare år, dock med ny poängindelning: För fyra vita och fyra röda viner skall man gissa druva (8p), land (4p), distrikt (4p), årgång (2p) och deldistrikt och/eller odlare (2p). Sammanlagt kan man få 20 poäng per vin, dvs 160 poäng totalt. Det finns dessutom en garderingsmöjlighet som ger halva poängsumman. Man har 30 minuter per flight.

Först flight vita: Jag doftar igenom alla fyra och konstaterar att frånsett det sista vinet, som måste vara en riesling, så är jag inte säker på något vin alls. Känns inte bra. Vita viner, typ sauvignon blanc och gewürztraminer, brukar vara enklare än röda viner. Kanske för att de har mer druvkaraktär (och ofta mindre förvillande ek), men här hittar jag inga dofter jag känner igen. Inte heller syrorna ger speciellt mycket vägledning, så efter att ha sniffat och sörplat ett tag, så blir det till slut att gissa druva, land, region och år. Producent och deldistrikt skrivs också in, men det är om möjligt ännu svårare.

  1. Sauvignon blanc från Bordeaux (Graves)
  2. Chenin blanc från Sydafrika (Stellenbosch)
  3. Chardonnay från Frankrike (Bourgogne)
  4. Riesling från Tyskland (Mosel)

Endast 3 och 4 är rätt, vilket ger 34 poäng av 80 möjliga, och efter halvtid är ställningen Tomas E, Erik T, Anders K.

Så till de röda (flight två): Det känns bättre, och jag känner mig säker på tvåan och fyran, och möjligen ettan. Tvåan bör vara en shiraz från Australien (det är en cabernet sauvignon, men från Australien) och fyran en pinot noir (Spätburgunder) från Tyskland. Ettan känns italiensk, och jag dras mot sangiovese från Toskana men garderar med nebbiolo från Piemonte eftersom jag förväxlat dem förr. Det visar sig vara en barbera från Piemonte. Trean skulle kunna vare en cabernet franc från Loire. Jag tycker den är vegetal med grön paprika, men garderar med tempranillo från Rioja.  Till slut lämnar jag in.

  1. Sangiovese från Toskana (Brunello di Montalcino)
  2. Shiraz från South Australia (Coonawarra)
  3. Caberent franc från Loire (Chinon)
  4. Pinot noir från Ahr.

De röda ger 38 poäng, och totalt 72 poäng och en tredjeplats. Tomas E vinner på 76 poäng följd av Erik T på 74 poäng.

Och här är vinerna:

  1. Chenin blanc, Sydafrika, Stellenbosch, 2015, Mulderbosch
  2. Grüner veltliner, Österrike, Kamptal, 2007, Jurtschitsch
  3. Chardonnay, Frankrike, Bourgogne (Chablis), 2016, Brocard
  4. Riesling, Tyskland, Mosel (Saar), 2009, von Othegraven
  5. Barbera, Italien, Piemonte (Alba), 2005, Elio Altare
  6. Cabernet Sauvignon, Australien, South Australia (Coonawarra), 2003, Yalumba
  7. Tempranillo, Spanien, Ribera del Duero, 2008, Corimba
  8. Spätburgunder, Tyskland, Ahr, 2011, Adenauer

 

Och visst, när man ser svaret så var det ”självklart”, som vanligt.

Stort grattis till Tomas E, och stort tack till Jack. Ser redan fram emot nytt KM 2019. Det här kul!

/PW

Baden 5 februari

AuZone Baden 5 feb 2018

För tredje året i rad så bjöd de främsta vinodlarna i Baden och Mosel på en exposé av sina viner på Operaterrassen i form av “VDP Baden & VDP Mosel-Saar-Ruwer in Stocholm“. VDP är en sammanslutning av ca 100 högkvalitativa tyska vinproducenter. I år hade andelen från Mosel ökat så att det var 8 vingods från Mosel och 12 från Baden. Överlag var det många intressanta och bra viner som presenterades.

I Baden var vinåret 2016 vädermässigt inte lika soligt och generöst som 2015, vilket givit “slankare” viner, vilket många vinmakare från Baden välkomnar. Även 2017 ser ut att bli likt 2016 i detta avseende. I Baden produceras både röda och vita viner med tonvikten på “burgunderdruvorna” Spätburgunder, Weissburgunder och Grauburgunder. I Mosel är majoriteten av vinerna gjorda av rieslingdruvan.

Bland de intressanta vinodlarna från Baden kan nämnas Bercher, Dr. Heger, Schloss Neuweier, Salwey, Seeger och Stigler.

WG Bercher presenterade utmärkta vita viner av Grauburgunder (pinot gris) i olika kvalitetsklasser (Gutswein, Erste Lage, Grosse Lage), där deras 2016 Feuerberg Haslen GG (Grosses Gewächs) var klart bäst i stram och stenig stil. En påtaglig glycerol-oljighet i munkänslan skvallrar om koncentration. Det vinet bör man låta ligga minst 5 år innan det är utvecklat. På röda sidan hade Bercher utmärkta viner av Spätburgunder, den enklaste är 2015 Gutswein som är lättsam och trevlig med ljusa toner av sandelträ och lite jordgubbe. Mer tryck i juicen när man provar 2014 Sasbacher Limburg Erste Lage med tydligare ekkrydda och bra fruktkoncentration. Den är ganska syradriven, och behöver lite passande mat för att komma till sin rätt. Toppvinet 2015 Feuerberg Kesselberg Grosse Lage genererar köplust, men man måste klara den tydliga fatbehandlingen. Med ett par års lagring bör balansen infinna sig, ty frukten är rätt tät och klarar tid på rygg. Berchers röda viner var en av höjdpunkterna denna eftermiddag.

WG Dr. Heger från Ihringen är en klassiker i Baden. Till skillnad från många andra i Baden har de även riesling i sitt sortiment. De vita vinerna från 2016 av riesling, grauburgunder och weissburgunder presenterade god frukt men var fortfarande strama och behöver ytterligare tid för att utvecklas. Deras röda GG från Vorderer Winklerberg hade syrligt anslag med god frukt, lurviga tanniner och stor lagringspotential. Bör lagras åtminstone 3 år, gärna längre.

Schloss Neuweier presenterade vita rieslingviner och röda pinot-noir-viner. Alla finns numera i Systembolagets beställningssortiment. De vita vinerna från 2016 är fortfarande litet strama och behöver förmodligen litet tid att utvecklas. Det röda Neuweier Heiligenstein från 2015 var mer lättillgängligt men kan lagras för att utvecklas ännu mer.

WG Salwey från Oberrotweil hade vita viner från 2015, där deras Henkenberg Weissburgunder GG uppvisade läcker flinta, mineral och en förbluffande skärpt syra som lyfter vinet. Imponerande för att vara weissburgunder, som ofta kan kännas neutral. Kan lagras 5 år eller mer. Salwey visade även två grauburgunderviner, 2015 Henkenberg Grosse Lage (alltså samma vingård som ovan) hade nog fått ta lite tid i ekfat och kändes inte helt i balans. Däremot imponerade 2015 Eichberg Grauburgunder Grosse Lage med fet munkänsla härliga mineraler i rik stil. Intressant, en helt annan stil än t.ex. pinot gris från Alsace. På den röda sidan var Eichberg GG från 2014 hyggligt tillgängligt redan nu men kommer sannolikt att utvecklas med lagring. Generellt sett brukar nog Salwey imponera mer på röda sidan, kanske en lagringsfråga?

WG Seeger från Leimen strax söder om den gamla klassiska universitetsstaden Heidelberg presenterade goda vita och röda viner från sina odlingar om totalt 11,5 ha. Från Oberklamm (Grosse Lage) produceras både weissburgunder och grauburgunder, vilka båda redan nu (årg. 2016) var välbalanserade och lättillgängliga med god frukt. Rödvinet Heidelberger Herrenberg från 2014 var fortfarande stramt men med god frukt och behöver förmodligen ytterligare 5 år på flaska för full mognad. WG Seeger presenterade också en spännande rödvinscuvée baserad på spätburgunder, blaufränkisch och schwarzriesling från 2015 som heter Cuvée AnnA och har god lagringspotential.

WG Stigler har en bred palett av olika druvsorter. På vita sidan fanns en underbar silvaner (2016er Ihringer Winklerberg) med god frukt, spännande mineralitet och viss restsötma. Även om silvaner mest förknippas med Franken så är det en traditionell druvsort i delar av Baden. WG Stigler hade också en intressant 2015er Chardonnay GG från Winklerberg. På röda sidan förevisades en 2011 Schlossberg GG som fortfarande upplevdes som ungt och därmed visar på lagringspotentialen hos många badiska viner.

Vinstilsmässigt är Mosel och Baden tämligen olika och de kompletterar därför varandra på ett intressant sätt. Vinproducenterna från Mosel (med bifloderna Saar och Ruwer) presenterade nästan uteslutande rieslingviner – såväl torra som halvtorra och söta.

Maximin Grünhaus presenterade huvudsakligen årgången 2016 som inte var lika varm som 2015 men som ger viner som är välbalanserade med pigg syra och för kvalitetsklasserna Kabinett och Spätlese med god matchande sötma. De bästa vinerna var från Grosse Lage Abstberg, där 2016er Kabinett var en makalös uppvisning i balans mellan sötma och syra på det där viset som bara Mosel klarar av att prestera. Även 2015er Spätlese imponerade i samma stil, klart köpläge här om tillfälle gives.

Vinerna från Reinhold Haart 2016 var lätta i stilen och behöver nog ytterligare litet tid att komma helt till sin rätt. Haart presenterade 3 GG-viner – Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, som alla visade god potential inför framtiden. Vi fick också prova en makalöst bra Goldtröpfchen Spätlese från 2008, som uppvisade aromatiska mognadstoner (Firne) och gott samspel mellan sötma och rieslingsyra, vilket visar på de ypperliga utvecklingsmöjligheterna för moselviner. Stort vin, hart när omöjligt att spotta!

Karthäuserhof utanför Trier är en klassiker i Mosel-Saar-Ruwer, som haft lite gungig historik de senaste decennierna men som nu är tillbaka i mycket god form. Deras genomgående utmärkta kollektion från 2016 uppvisade frisk syra med fin matchning av god frukt och läcker sötma för Kabinett och Spätlese. Deras Grosse Lage Karthäuserhofberg fick glänsa extra mycket i en Spätlese från 2008 och en Auslese från 2004. Speciellt den senare var makalös, en uppvisning i fjällbäcksliknande renhet och balans. En stor vinupplevelse, riesling när den är som bäst.

Reichsgraf von Kesselstatt hade också utmärkta viner, där 2014er Nies’chen GG och 2016er Goldtröpfchen Kabinett var extra minnesvärda. En Grosse Lage Auslese från 2003 (Josephshöfer Riesling Auslese Lange Goldkapsel #6) visade återigen att moselviner har ett långt liv.

Schloss Saarstein presenterade en pinot blanc från 2015 som var välbalanserad med god frukt och läcker syra. De hade också en nytappad 2017 Schloss Saarstein Riesling trocken som naturligtvis behöver mer tid på sig men som ändå redan nu visade på goda framtidsutsikter. De bästa vinerna från Schloss Saarstein var från deras Grosse Lage Serriger Schloss Saarsteiner – 2015 Riesling Kabinett och 2011 Riesling Auslese.

Nik Weis – St. Urbans-Hof förenklar för konsumenterna genom att ha vita etiketter på viner i torr stil medan svarta på dem i söt stil. Deras kollektion från 2016 var ypperlig – både på torra och söta sidan. Den bästa av de torra var 2016er Wiltinger “Alte Reben” med en god frukt, pigg syra och ett uns restsötma. På den söta sidan toppade Bockstein, som är ett Grosse Lage, både med Kabinett och Auslese. Kabinetten naturligtvis mer tillgänglig redan nu men båda med god lagringspotential.

Sammanfattningsvis bjöd årets upplaga av Baden- och Moselvindagen på många spännande och smakrika vinupplevelser från två högintressanta tyska vindistrikt.

För AuZone

BP & ET