Tag Archives: Höstmiddag

#1344 Höstmiddag

Höstmiddag

Av tradition avhålls föreningens höstmiddag på den lördag som infaller närmast före den 6 december, vilket i år var en blåsig 30 novemberkväll och det kändes faktiskt som senhöst snarare än den vinter kalendern normalt borde stoltsera med.

Förutsättningarna är enkla; en liten samling matlagningsglada medlemmar rör ihop en anständig middag med tillhörande drycker till de medlemmar och eventuella respektive som vill njuta av anrättningar, drycker och underhållning i form av sedvanliga kompletta felgissningar på vad vi dricker.

I samband med matlagningen halades en bubblande föråkare fram som kockarna försökte placera i både Spanien och Frankrike innan vi fick veta att det var 2007 Breuer Riesling . Kanske inte det vanligaste mousserande vinet hemmavid.

bild000

På slaget 18.15 hälsade föreningens ordförande gästerna välkomna, varefter vi kunde hugga in på synnerligen välsmakande fingermat signerad Jan L. Enkelt uttryckt var det snitt med krabbröra , en snitt med anklever och en boll chèvre.

Anklever Krabbröra Chevre

Samtliga passade rätter passade, som väntat, förträffligt till bubblet i våra glas. Det första hade en mogen och brödig ton med krispig och fin syra och kändes relativt fyllig i munnen. Mogen Champagne av något slag mumlades det om, men vilken…? Det där lilla lilla extra ville märkligt nog inte riktigt infinna sig och när Magnus frågade om det var Champagne kunde vi så småningom leta oss fram till en seriös utmanare från Italien, 2001 Giulio Ferrari Riserva del Fondatore på magnum.

Ferrari

Nästa bubblande vin hade däremot det lilla lilla extra som dyker upp när stjärnorna står rätt och jorden snurrar som den ska. Mogen doft med brödig ton och ett uns citronzest och mineral. I munnen mycket syrlig och brödig smak i synnerligen elegant kombination. Vi gissade oss så småningom fram till 1996 Henriot på magnum.

Henriot

Dags att sätta sig till bords och invänta första rätten tillagad av Johan och Lina W; pilgrimsmusslor lindade med iberico bellota, hastigt brynta på hög värme i stekpanna och serverade på en blomkålspuré spetsad med rostad vitlök tillsammans med lite finhackade pistagenötter och lite olivolja från vitlöksrostningen.

Scallops

Två viner serverades till maten; det första ljust gult till färgen med aningen tropiska toner med lite mango och Piggelin. Efter en stund kommer lite eldighet och en smak som påminner starkt om chardonnaydruvkärnor, vilket inte är så konstigt eftersom det är 2011 Puligny Montrachet från Vincent Girardin, dock på halvmagnum. Det andra vita vinet som serveras till maten har påtagligt med mineral och petroleum och inslag av nytuggad blyertspenna; det måste vara riesling, och det är det – 2009 Kellerberg Riesling Smaragd från Domän Wachau, på magnum dessutom. I mitt tycke var det detta vin som fungerade bäst till pilgrimsmusslorna.

P-M GV

Andra rätten signerad Jonas G utgjordes av en skiva ankbröst på en friterad mandelpotatisskiva och lite annat smått och gott. Enligt upphovsmannen har inspirationen till rätten hämtats från Nobu.

Ankbröst

Ett rött vin halades fram som komplement till de två vita från föregående rätt. Ur glaset strömmar lite röda bär och skogskänsla samt en viss kryddighet. I munnen finner vi syrlighet och bra elegans om än lite eldig och det känns väldigt burgundiskt men lite lätt ekigare och med mognare toner och exotiska kryddor. Är vi på andra sidan jordklotet? Jodå, i Australien och Mornington Peninsula bestämt – 2006 Prancing Horse Pinot Noir, på halvmagnum.

Prancing Horse

Varmrätten kommer in och vi får reda på att renkalvinnanlåret har tillagats med hjälp av Magnus W och dennes senaste köksleksak; en cirkulator. Två timmar i vakumförpackad plastpåse fick renen puttra i 56 grader och på tallriken fick vi mycket välsmakande köttbitar som ackompanjerades av en sedvanlig ypperlig sås, mandelpotatispuré spetsad med tryffel samt lite haricots verts, trattisar och rökt sidfläsk. Vi var en flock som snabbt enades om att en cirkulator på ingen tid alls seglade upp som förstaplatskandidat till årets julklapp, oavsett vad HUI hade för idéer.

Ren

Fick vi inte något vin till? Jodå, i det första glaset pekade många markörer på Bordeaux; ceder, lite stall, en aning grön paprika, några svartvinbärsblad. ”Det här är Bordeaux! Inget annat!” förkunnade en middagsdeltagare, men muttrade kort efteråt att ”Nu slutar jag dricka vin!” när vi fick reda på att det var 2000 Ridge Montebello (på magnum) vi hade i glasen. Nu behöver vår säkre vän på intet sätt skämmas för sig eftersom det inte var första, och med all sannolikhet inte heller den sista, gången Montebello antogs vara en Bordeaux.

Monte Bello

Nästa glas osade i första hand vitpeppar och i andra hand lite rökta charkuterier och upplevdes i munnen som lite slank, men ändå köttigt. Gissningar pekade på norra Rhône och vi var rätt ute när det visade sig vara 2004 La Landonne från Delas, på magnum. I det tredje glaset dök vitpeppar ånyo upp tillsammans med den vid det här laget bekanta rökta charkuterierna. I munnen upplevs vinet en aning slankt och det dyker upp en bekant ton av blodgrape i eftersmaken tillsammans med lite anis och en aning orientaliska örter. Jaha? Norra Rhône igen kanske? Jodå, den här gången är det 2005 Brune & Blonde från Guigal, också på magnum. Alla viner passade, föga förvånande, väldigt bra till maten, men i mitt tycke var det Ridge som drog det längsta strået.

La LandonneGuigal

Innan efterrätten var det dags för några ostar med goda tillbehör; en bit Brillo (pecorino lagrad i vin), en bit Emmentaler grottlagrad i 3 månader samt en bit grottlagrad Gruyère.

Ostar

Till ostarna serverades, lite vårdslöst uttryckt, några goda kex, en god olivolja från 2012 som jag tyvärr missade att ta namnet på samt pricken över i; beerenauslese svartvinbärsgelé ”Cognac + likör”, 2011, egenhändigt plockad, framställd och importerad från Bergslagen av Jack J .

BA SV

Vinmässigt  fick vi örter, kryddor och lite tanniner i glasen. Lite svårplacerat, men vi lyckades slutligen hamna i Tyskland innan det tog stopp. Det avslöjades att vi hade 1997 Spätburgunder trocken från Weingut Bercher Burkheim (i Baden) i glasen. Såsom inledningen på kvällen angett tonen för flaskstorlek var detta givetvis också en magnum.

Baden

Lena T hade snott ihop en mycket välsmakande äppelkompott som serverades fiffigt i ett glas.

Äppelkompott

Tomas E hade letat fram ett lämpligt vin, dock på halvmagnum, och dessutom haft vänligheten att ta med några reserver av samma vin för det fall något exemplar skulle vara korkskadat. Tur det! Första flaskan (på ena sidan av bordet) haltade illa av korkskada, men den andra flaskan kunde doftmässigt uppvisa mandel, aning björnklister, lite honung som senare övergick till flytväst. Lite toner av gravensteiner (en äpplesort för den frågande) och marsipan kom så småningom fram. Väl i munnen har vi ett aning slankt vin, om än av hög kvalitet och viss mognad. Inte alls klibbigt sött och det kan inte vara mycket annat än något från Loire som letat sig fram. Men årgång? Allt mellan 1960 och 1990 känns som relevant gissning, men det är ett vin från föreningens födelseår; 1986 Moulin Touchais (Coteaux du Layon, Loire, Frankrike).

MT

Vi avslutar den trevliga och mycket välsmakande middagen med kaffe, chokladpralin från Ferrero Rocher samt en välsmakande konjak från just Cognac; Delamain Vesper.

Ferrero Delamain

Med detta avrundar AuZines utsände för den här gången och ser fram emot nästa höstmiddag som med stor sannolikhet infaller omkring just den 6 december 2014.

Och när man går förbi står flaskorna på rad.

Buttsen

/JW

Annonser