Etikettarkiv: co-fermentation

#1397 BYO – samjästa viner

De roligaste provningarna är de som innehåller mest överraskningar. Bring Your Own brukar tillhöra den kategorin och BYOn på temat ”samjästa viner” var inget undantag. Samjästa viner är alltså viner där man jäst två eller flera druvor tillsammans – en äldre framställningsmetod alltså. Annars är det vanligast idag att man jäser olika druvor separat (man plockar druvorna när de är mogna och påbörjar jäsningen omedelbart helt enkelt) och först efter jäsningen (eller i vissa fall även efter lagringen) blandar man vinerna från de olika druvorna till det färdiga vinet. Grunden till samjästa viner är alltså att minst två druvor måste ingå och jäsas tillsammans, men ofta kan det vara många flera – kvällens provning uppvisade flera viner som innehöll mer än 30 olika druvor. Samjästa viner i dag är fortfarande vanligt i Portugal, Rhônedalen, men förekommer lite varstans.

Vi provade i tre flighter: ”vita”, röda och starka.

Flight ett – ”vitt och rosé”:

Första vinet: klart gul färg, ganska stor, lite dammig, fatig och trä-torr doft, någon oxidation fanns där, liksom lite mineral och brända toner. Smaken fyllig, med alkohol, låg syra och en påtaglig beska, lite oxidativ, rund med mineral och mycket besk eftersmak. Vit rhône hördes det flera gissningar på. Svaret var Portugal, med tonvikt på druvorna rabigato, códega do larinho, viosinho, donzelinho och gouveio. De flestas vita favorit, men inte min; jag hade väldigt svårt för den oxidativa tonen och beskan.

2006 Redoma, Douro DOC, Niepoort, 151:-, 7/1/12, 12p

 

Andra vinet var klart gult, doften stor, något instängd, med fat och ganska aromatisk med frukt och kryddighet. Smaken fruktig, med mineral, beska men god och tilltalande. Själv trodde jag vi var i Alsace p g a beskan och aromatiken, men de flesta andra var i GrüVe-träsket, vilket var nästan helt rätt. Vinet var gjort på grüner veltliner, riesling och sauvignon blanc; ev. ingick några andra druvor. Ett bra matvin, konstaterade vi. Wien är ju den enda europeiska huvudstaden med vingårdar inom stadsgränsen.

2010 Wiener Gesmischter Satz, Nussberg Alte Reben, Wieninger, 4/2/12, 15p

 

Tredje vinet var mycket ljust rött, doften stor med mycket frukt, utspädd jordgubbssaft, och ganska lätt. Smaken saftig, fruktig (jordgubbar), med bra syrlighet och lite mineral, ganska god, men lite lättviktig. Att vi var i Provence framstod som ganska klart, både p g a vintypen och metakunskapen om var man gör samjästa viner. Gjort på 48% grenache, 32% cinsault, resten består av clairette, picpoul, bourbolenc, etc.

2013 Les Lauzeraies, Côtes du Rhône, Tavel, Les Vignerons de Tavel, 109 :-, 1/9/12, 13p

SJ1

Andra flighten – röda viner:

Första röda var mörkt rött, med liten ålderskant (10+ år) och lite depôt. Doften bestod av bacon, prickig korv, relativt stor, typisk syrah, kanske lite outvecklad och möjligen lite orenhet (brett?). Smaken stor, torr, syrlig och sträv som sig bör, fyllig, alkohol, med någon mognad och lite frukt. Välgjort och gott. Att vi var i norra Rhône stod tämligen klart. Under 10% viognier ingår och jäses samman med syrahdruvorna. Detta vin lärde oss att älska ”kotti-rotti” och att det inte finns på monopolbolaget varje dag är skandal.

1998 Côte-Rôtie, Côte Brune et Blonde, Guigal, c:a 500:-, 0/0/12, 15p

 

Andra röda vinet var tegelrött, med klar ålderskant. Doften stor, mycket mogen, för att inte säga åldrad, oxiderad (tomatjuice enligt en del), mycket fat, men dammig och med lite bacon och korv. Smaken syrlig, sträv, med alkohol, ingen frukt – bara fat, för gammal helt enkelt – trist. Norra Rhône igen, trodde vi. Flera 97or från Rhône har uppfört sig så här, så har ni några hemma – drick upp!

1997 Château d’Ampuis, Côte-Rôtie, Guigal, c:a 900:-, 1/9/12, 12p

 

Tredje röda vinet vara klart rött med djup och lite antydan till ålderskant. Doften ganska stor, fruktig, god jordgubbsdoft, varm, plommon, vanilj och alkohol. Lite tawny-karaktär hittade någon. Smaken syrlig, sträv, mycket fruktig, alkohol och värme även där, ganska lång smak. Här gick gissningarna mot nya världen, även om man trodde att grenache ingick, innan man hittade rätt till Priorat. Ett andravin, där Usatges betyder ”använd” och druvsammansättningen varierar (grenache, tempranillo, cabernet sauvignon, syrah, merlot och carinyena) men där druvorna samjäser.

2006 Usatges, Costers del Siurana, Priorat, 199:-, 0/2/12, 15p

 

Fjärde röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, vanilj med varm fruktighet, outvecklad – kändes extraherad men oförlöst. Smaken syrlig, sträv, koncentrerad, alkohol, värme, fat, god och lång eftersmak – mycket söt plommonfrukt. Uppförde sig som en vintage port, vilket fick oss att vända smaklökarna mot Dourodalen. Gjort på ett 30-tal lokala druvsorter från ungefär 80 år gamla vinstockar. Se även vin nr. 7.

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 1/0/12, 16p

 

Femte röda vinet var klart tegelrött, med gulbrun ålderskant, indikerande c:a 20 år eller mer. Stor doft av bacon, prickig korv, värme och mycket syrahsity. Lång, mogen, fatig och läcker doft. Smaken torr, syrlig, sträv, med charkuterier en masse, god, lång och mogen, härlig ”kotti-rotti” smak. Själv gissade jag på 99:an, men det var äldre än så. Kvällens bästa vin.

1990 Côte-Rôtie, Chapoutier, pris c:a 200:- på sin tid, 6/1/12, 17p

 

Sjätte rödingen var mycket mörkt röd, tät, utan ålderskant. Doften till en början sluten, sen kommer frukten, lakritsen och värmen, alkoholen och en liten snutt eukalyptus. Där finns en gummiton jag brukar hitta i unga viner, gärna hos syrah eller pinot. Smaken syrlig, fruktig, fyllig, fat, koncentration, lång och god. Kanske lite för fruktfjollig för mig. Australien trodde vi.

2008 Clonakilla Shiaraz-Viognier, Canberra District, 4/0/12, 16p

 

Sista röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, fruktig, outvecklad, varm, med alkohol och koncentration. Smaken fyllig, god, sträv, syrlig, mycket vaniljfat, fruktig (plommon), med aningens mognad, med god och lång eftersmak. Påminde onekligen om vin nr 4, men ansågs äldre – se där var flaskvariation kan göra – det var ju exakt samma vin!

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 0/0/12, 16p

SJ2

Efter denna chock, där vi fått med två flaskor av exakt samma vin (för övrigt första gången på någon av våra BYO-provningar), gick vi raskt vidare till starkvinsflighten.

Första starkvinet var mycket mörkt rött, tätt, utan ålderskant. Mycket stor, sötaktig doft med alkohol och fat, fyllighet och koncentration, med massor av torkad frukt. Smaken söt, mycket god, fyllig och med koncentration, fat, alkohol, pepparkaka. Att vi hade en ung vintage port stod väl bortom alla tvivel?

2002 Dow’s Quinta do Bonfim, 7/5/12, 16p

 

Sista vinet ut var mycket mörkt blåsvart, med blåsvart kant; alltså mycket ungt. Mycket stor doft av sötma och alkohol. En liten doft av hav och fisk fanns i början men försvann snabbt, och ersattes av den unga gummitonen. Smaken mycket söt, omedelbart god, men mycket sträv, med mycket kryddor (nejlika), koncentration, men på tok för ung. Jag tillhör den generation som njuter av mogen vintage port och har svårt att ta till mig den här unga koncentrationen – jag tycker det är barnarov. Dock är det en mycket bra port och för mig fullständigat obegripligt att man säljer detta billigare än sitt ”vanliga” röda vin (se rödvin 4 och 7).

2011 Pintas Vintage Port, 469:-, 5/7/12, 15,5p

SJ3

Vad lärde vi oss då om samjästa viner? Har de någon särskild karaktär? Inte för att jag märkte någon, möjligen kan man spåra ett litet rustikare drag, men om detta beror på terroir eller framställningsmetod kan jag inte svara helt säkert på. Dock var det en mycket rolig provning och en bra förövning till julens portprovande.

/OW