Category Archives: Norden

#1393-2 Amerikanska hybriddruvor

OW önskade att jag skulle kommentera vinerna. Då måste jag också kommentera hur vinerna har bedömts, jämföra och ge min syn på poängsättningen vilket säkerligen blir väl så kontroversiellt. Tyvärr är Auzone inte ett passande forum för denna typ av provningar. Dels är man rätt fartblind och inriktad på att allt ska vara störst och bäst av viner. Dels verkar det ofta vara viktigare att framföra hård kritik, mynta floskler och totalsåga viner till avloppet än att finna något positivt. Sedan bör man ha en viss öppenhet, och kunskap för den delen, om mer än de bästa av viner och vilken nivå större delen av alla förekommande viner faktiskt har (ASi reserverar sig ju ändå att han dålig erfarenhet av det allmänna bottenskiktet). Till sist det här med provningsdisciplinen. Jag är ganska glad att jag inte kunde närvara. Visste nog mycket väl hur jargongen skulle gå, där ”mobben” sätter riktningen, styr och ställer och påverkar hela massan. Och skulle någon tillnärmelsevis vara av annan uppfattning så blir denne närmast, om inte helt, idiot förklarad.

Länk till bedömning ASi: https://auzine.wordpress.com/2014/12/02/1393-amerikanska-hybriddruvor/

Länk till bedömning WP:  WP

Länk till bedömning WP IDIG: http://www.winepunk.net/files/archive-jun-2014.php

Har tittat på provningsnoteringar. ASi brukar ju vara träffsäker med poängsättningen men menar här att det kändes som om de (dvs de sämre vinerna) drog till sig all kraft och uppmärksamhet från de övriga vinerna och drog med sig dem neråt. Frågan är också hur mycket ”mobbens” raljerande drog ner poängsättningen?
Visserligen är jag inte införstådd med WP’s poängsystem även om det förefaller enkelt med värdering från —, –, -, 0, +, ++ till +++. Men poängsättningen verkar föga trovärdig, eller i alla fall svårbegripligt för utomstående att tolka med beaktande av beskrivningar. Besynnerligt är att av 8 vita viner har alla utom ett samma poängsättning (0), trots att man från beskrivningar kan förstå att det var väl så stor spridning (?).

2010 Seyval Blanc, Rappahannock Cellars, Virginia, USA, betygsätts t ex med 0 och beskrivs: Väldigt besynnerlig doft, tvål & harts, våt päls och gamla rabarber, osunt kryddig & oxidativ. Höga syror i munnen, lite skämd övermogen frukt, aggressivt avslut, känns lite möglig liksom.

Att jämföra med t ex 2007 Idig Grosses Gewächs med samma betyg 0 som beskrivs: Besynnerligt utvecklad doft, mandelmassa och flintig mineral, solvarma och ganska jordiga toner, känns grov och klumpig. Köttig i munnen, övermoget exotisk med påtaglig eldighet, bred frukt men samtidigt med markerad bitterhet. Fet & klumpig i munnen, efterhand tar det bittra & jordiga tonerna över, klar dissonans i svansen. Inte så kul (?).
(För övrigt var provningen av Idig, ett av Tysklands absolut största viner, en av årets absoluta höjdpunkter där jag inte alls håller med om flertalet åsikter som uttrycktes på provningen. Egentligen också en provning där det vore berättigat med reflekterande genmäle. Själv uppgraderade jag 2007’an till 17p efter tillbörlig luftning. Helt strålande och storartad!)

Jag kanske inte är lika bra provare men har däremot provat om vinerna 3 gånger, tack vare att OW var vänlig att spara flaskorna med det som fanns kvar. Det ska påpekas att jag inte kunde hämta upp dem förrän en vecka efter provningen varför de luftats ordentligt. Så jag vet inte hur de ursprungligen visade sig på provningen. I stort sett alla viner utvecklas och blir bättre med luftning. Det ger viktig vägledning om potential och hur de kommer att utvecklas. Jo, jag vet att alla inte begriper eller instämmer i detta. Jag nämnde för Gabor Kardos, en renommerad producent i Tokay, att jag alltid brukar spara mina provade viner (i kylskåp) för att se hur de utvecklas. Javisst, det gör vi också hela tiden, var hans kommentar. Det är härligt att språka med initierade!
Att flera av vinerna skulle vara felaktiga och missbildade menar jag inte stämmer alls! De var tvärt om välgjorda vinifierings mässigt, även om alla sedan inte var bra eller väl egenartade av andra skäl, som mognad på druvmaterial eller druvsortens karaktär i sig. Sedan det här med att alla vinerna borde ha provats innan de lades med i provningen faller på sin egen orimlighet. Visserligen är det oftast så att man köper viner man vet är bra eller har provat. Men att som i detta fall köpa och prova flera viner enbart för att hålla en specialprovning, här får vi väl ändå vara tacksamma att OW förlitat sig på lokala rekommendationer och burit hela 16 viner från andra sidan Atlanten! Ska man dessutom betala ur egen ficka för alla viner som behöver provas för att sammanställa en provning av ovanliga/exotiska viner, eller ska provningsdeltagarna stå för det?

Det var bra av OW att lägga in ett europeiskt vin av hyfsad kvalitet i vardera flighten som referens. Valet av vin var dessutom väldigt bra. Nu bad jag också ett par andra väl så renommerade personer prova dessa och två av de bättre vinerna blint och förutsättningslöst. Tidsbrist resulterade dock i att bara en provade dem. Det var träffsäkra och bra bedömningar (tyvärr ville vederbörande inte att jag skulle citera bedömningar, inte ens utan angivelse av ursprung. Antagligen ville vederbörande inte riskera att hamna i korselden). Det ska påpekas att vederbörande uttryckligen sa att poängen vara ”välvilliga”. Jag har lagt in dem tillsammans med WP’s och ASi’s bedömningar för jämförelse nedan.

Första flighten, vita:

2013 Cayuga White, Shelbourne Vineyard, Vermont, USA, $13 10p
Cayuga ska, I likhet med många andra hybrider, skördas innan druvan är för mogen för att undvika foxy labrusca frukttoner. Här ganska typisk med kärv-stram karaktär som grovt sett lite kan liknas lite vid den hos en muscadet från Loire, men där stramheten mer kommer från mineraliteten.

2013 La Cresent. Lincoln Peak Vineyard, Vermont, USA, $17 12p
Inte den bästa La Cresent men från en av de bästa producenterna. Bra, rätt smakrik aromatisk. Druvan är en av få vita hybrider som kan ge riktigt anständigt, t o m utmärkt vin.

2013 Louise Swenson, Shelbourne Vineyard, Vermont, USA, $18 7p
Louise Swenson är väldigt aromatisk och kan som sådan vara användbar i blandningar, men ger ett tunt vin på egen hand. Här är det bara väl neutralt och blaskigt.

2010 Seyval blanc, Rappahannock Cellars, Virginia, USA, $17 13p
Seval blanc är ju en erkänt duglig druva som används till bl a mousserande vin. Här stor doft med höga halmtoner som är typiskt för druvan. Så liknelsen med gamla rabarber är passande, speciellt om man gör vin på dem. Smaken är rätt fyllig, fet med mycket och relativt fräscha syror, men mindre av halmtoner utan mer åt fernissa (som t ex en Barsac kan ha) men mer rustika sådna.

2012 Weisser burgunder, Durbacker Plauelrain, Weisser Burgunder QmP Kabinett Trocken, Weingut Laible, Baden, Tyskland, €13 13p
Ren och typisk pinot blanc, lite småfet. Hade lite problem med poäng på Seval blanc kontra denna. Men bestämde mig för att Seyval’en var väl värd nästan eller lika mycket till slut pga av rätt mycket smak och koncentration ändå, om än annorlunda.
eller:
Dämpad doft, lite fuktsoda & citronsaft, en puff av klister. Aromatisk i munnen, anständig balans, kryddig med viss köttig gul frukt, lite tvålig i eftersmaken, korrekt & på något sätt godkänd. Betyget är lite snålt, kvällens vinnare på vita sidan.
Betyg: 0
eller:
12p
eller:
Förutsättningslöst blindprovad av annan gissades på Alsace, 14.5p !

2012 Traminette, West Shore Vineyard, Vermont, USA, $16 15p
Klockren Alsace Gewurztraminer tänkte jag direkt! Den vita flightens höjdpunkt! Traminette är ju en korsning på Gewurztraminer. Riktigt bra, balanserad druvtypisk Gewurztraminer doft och smak med bra frukt, syra och liten balanserande sötma.
eller:
Söt & muscatlik doft, godis & parfym ned aromatisk grön frukt, mandel och vax. Lätt off-dry i munnen, viss spritz, aromatisk och parfymerad, syntetiskt avslut, lite grov beska i eftersmaken
Betyg: 0
eller:
1p
eller:
Förutsättningslöst blindprovad av annan togs den också för just 2012 Alsace gewurztraminer, 15p !

Vidal blanc, Snow Farm Vineyard, Vermont, USA, $15 7p ?
Nja, den här var inte så rolig. Vidal blanc är en erkänd druva, framför allt då för söta högklassiga isviner. Vermont har ett rätt skiftande klimat som kan vara hårt. Det framgår i denna där druvmaterialet nog inte haft tillräcklig mognad (Vidal kräver lika mycket värme som Cabernet Sauvignon). Den blev dock bättre med mer luftning då den brännande, robusta syran mildrades. Vidal har en karaktäristisk karaktär av grapefrukt. Grapefrukt har ju en rätt robust syra och det kan kanske förstås hur syran ter sig i ej tillräckligt mogna Vidal druvor.

Niagara, Wagner Vineyard, Fingers Lake, New York State, USA, $9 7p
Initialt fick jag också en vämjelig sötsliskig stötande känsla av detta vin efter alla föregående som var klart mer gångbara. Men det kräver att man ställer in sig på vad det är, labrusca. Det är faktiskt riktigt rent labrusca aromatiskt och blev bara mer så. Välgjort från vinifierings synpunkt! Producenten anger bara 6 g restsocker vilket kanske är en ej uppdaterad angivelse. Ty det smakade mer söt kladdigt.
eller:
Doft av avlopp & sopor, gamla sportskor och brinnande kemifabrik… och kadaver…
Betyg: —
eller:
0p
eller:
Wonderfully aromatic & fruity, this native American varietal has an crisp and refreshing ”just like the grape” taste with an exceptionally smooth finish.
Ratings:
88 points – ”Highly Recommended” – Beverage Testing Institute June 2009

Inhemska druvor är en stor grej I USA. Man är stolt över sina inhemska sorter. Varför skulle annars en renommerad producent göra ett sådant här vin? Bordsdruvor som t ex Concorde är också en stor säsongsvara.
Ärligt talat, tror ni inte att det finns många på fashionabla inneställen som gladeligen skulle dricka detta? Fast inte om det nu verkligen doftar avlopp och sopor!

DSC_1036

Andra flighten, röda:

Cabin Fever Rosé, Hazlitts Red Cat Cellars, Fingers Lake, New York State, USA, 11$ 10p
Något gångbart fruktig med liten labrusca ton, men för söt flabbig. Enkel och tunn. Annars välgjord och korrekt. Utan att vilja vara elak så är lite av begreppet ”bordellvin”. Men med rejäl luftning stod sig denna fortfarande och blev bättre. Med tanke på syntetcider och annan rappakalja som folk bälgar i sig så är ju ändå detta på naturlig frukt! Rätt okay ändå med hänsyn till det (8->10p?).
(Myntade begreppet bordellvin utifrån det inetsade minnet av när luktreceptorerna blev utsatta för en formidabel bombattack av syntetisk hallonparfym, när jag en gång råkade passera (faktiskt, det var på ljusan dag) en nattklubb i Mexico City. Numera bortgångne Larry Paterson älskade uttrycket då jag sa det om hans hallonvin med choklad vilket väckte dessa minnen till liv!)

2012 Baco Noir, Snow Farm Vineyard, Vermont, USA, 16$ 10p
Söt-mustig, bärig, lite robust doft med tjärton. Rätt lätt smak för Baco, vilket vittnar om kallare klimat, körsbär och ton av tjära, lång smak med väl hårda syror.

2011 Chambourcin, Fabbioli Cellars, Virginia, USA, 15$ 12p
Hyfsat fruktig doft med mörka bär. Dito smak men lite brännande speciell tjärbesk eftersmak. Blev dock klart bättre med än längre luftning då syran mildrades (10->12p)
Chambourcin är en tämligen klassisk och väl erkänd hybrid. Kräver lite mer värme. Den odlas fortfarande på flera ställen i Frankrike då många odlare har vägrat att ta bort dem. Kanske framför allt i Loire. Även om förbjudet är det inte helt otänkbart att den ingår i blandning med många klassificerade viner.

2012 Lincoln Peak Vineyard, Vermont, USA, 18$ 13p
Mörkt bärfruktig, körsbär, lite rå potatis i doft. Rätt fyllig mörkfruktig, bärig och småkraftig med relativt bra strävhet. Blev klart bättre med än mer luftning (11->13p). Marquette har 25% Pinot Noir i arvsmassan och anses vara en av de bättre hybriderna. Själv har jag tagit bort den då den är för sen för våra förhållanden.
Tja, det här med strävhet. Jag brukar också ha svårt att bedöma strävheten i unga viner. T ex ung bordeaux kan ju vara förföriskt lättdrucket men med luftning/längre lagring så visar sig tanninerna ofta i sin förbluffande, rätta, brutala kraft. Det krävs rätt mycket träning att bedöma unga viner.
eller:
Fet och lite smörig doft, svart godislik frukt, hallonkola & vingummi. Höga syror i munnen, svart frukt, inga tanniner, slånbär utan kärvhet, röda vinbär i svansen, lätt köttig överton
Betyg: 0
eller:
8p
eller:
Förutsättningslöst blindprovad av annan, innehöll bl a kommentarerna örtig kärvhet i tanninerna och gissades vara en 2012 grenache baserad Rhone, 14,5p !

2009 Lemberger, Schweigener Ruthe, Graf Neipperg, Württemberg, Tyskland, €30 14p
Har aldrig varit någon riktig älskare av Blaufränkisch. Men det var ett riktigt bra val av OW eftersom den generellt är rätt mörkmuskigt fuktig som påminner om det man hittar i många hybrider. Hade varit mycket intressant att höra argumentationen.
I Tyskland brukar den dock ofta vara lite mildare i sin framtoning. Provade för ett tag sedan en 1983 Weinsberger Schemelsberg, Lemberger, Spl. Tr. Ännu inte helt mogen, riktigt bra.
eller:
Rökig & köttig doft, lite bränd svål och buljong, en del underliggande vilda toner. Lätta tanniner och höga syror i munnen, lite köttig mörk frukt, viss krydda i svansen, syrlig avslutning. Egen men drickbar.
Betyg: 0
eller:
8p
eller:
Förutsättningslöst blindprovad av annan prickades druva klockrent, blaufränkisch från Burgenland, 14p !

Carolina Burgundy, Duplin Wine Cellars, North Carolina, USA, 10$ 7p
Åter ett bordellvin med hallonparfym och labrusca doft, söt, godis, frukt flabbig smak.

2010 Norton Vineyards, Virginia, USA, 14$ –
Ej provad då den tydligen var drickbar och slut!

2012 St. Croix, East Shore Vineyard, Vermont, USA, 20$ 12p
Mörkt bärfruktig, moreller med bara ett lite av karakteristisk tobak (ofta bacon) i doft. Rätt fyllig, mörkfruktig smaskig smak med mycket och salivläskande men rätt sura syror, tobakssträvhet. Blev bättre med än mer luft (11->12p).

St. Croix och Sabrevois är båda Elmer Swenson korsningar och ger likartade viner. Jag har själv avfärdat dem efter att ha provat viner med smak av labrusca. Även smakade druvor har haft labrusca arom Men så provade jag vin av båda som var helt gångbara och imponerade, även om de gav en fullständig smocka av tobak och rök. Men härlig sådan. 10-potenser mer än en tobaksdoftande Graves. Säkert inget för Auzone dock.
Hybrider är generellt svårare att göra gångbart vin på. De måste skördas vid respektive druvas optimala tidpunkt (jmf Pinot Noir) och ställer oftast krav på anpassad vinmakning för bästa resultat.

Stig H

Annonser

#1251 Vinerna till buffén på årsmötet

Efter att jag skickat information om ”Solaris i brakrevansch” och dessutom matat på mer info med ytterligare ett par mail veckan innan årsmötet var det nog många som förväntade sig att ett nordiskt solarisvin skulle finnas med som doldis. Nu gjorde det inte det men förhoppningen var att 2010 Arlewood Sauvignon blanc Semillion, Margret River, möjligen skulle få någon att gissa på det. Det är ganska stramt, jordmineraligt och syradrivet med klar karaktär av svalare klimat, inte helt olikt det i bordeaux. Ett härligt matvin med potential att utvecklas.
När jag provade igenom vinerna just innan årsmötet blev jag bombsäker på att så skulle ske. Och det gjorde det. Kanske hade någon gissat lika ändå, men den psykologiska faktorn ska nog inte underskattas och jag tror ingen annars hade haft ett nordiskt vin i åtanke. Solaris ropades från flera håll och t o m gissades det på just Interkardinal, men 2010. Väl vinkunniga gjorde det, proffs gjorde det!

Med det andra av de tre viner som serverades blint ville jag åskådliggöra luftningens inverkan och att det ger en bild av vinets utvecklingspotential. 2010 Morgon, Duboeuf, serverades nyöppnad som vin nr. 3 medan det blinda vinet nr. 4 var dekanterat ett flertal gånger under två veckors tid. Det gissades på Gamay och Beaujolais men också Italien som ursprung. Men ingen kunde tro att det var samma vin. Det var märkliga ansiktsuttryck och man nästan kände det vakuum av förvåning som uppstod.
Vinet var markant mer strävt och om än också slutet, mörkare i frukten medan det just öppnade var väl astringent med ”blå” frukt och syra. Klart bättre och matvin enligt min mening. Men visst, nu var det ju sämre även om flera också tyckte att det var bättre.
Eftersom det dekanterade vinet var fulla flaskor lät jag dem stå i rumstemperatur. Något jag inte riktigt var säker på resultatet av. Att ställa dem i kylskåp med luft i flaskan är nog annars att föredra. Det minskar risken för bakteriepåverkan och även om det finns mycket luft i flaskan och man tar vin ur den efter hand blir luftpåverkan långsammare, om än relativt sett kraftig, pga lägre temperatur. Långsam luftpåverkan i liten dos är just vad fatlagring går ut på, där för övrigt bordeaux barrique är de mest oxidativa faten.
Jag hade nog inte hoppats på att en gång för alla göra slut på uppfattningen att längre luftning, relativt sett, är humbug. Men att det har sin mening, att som jag brukar, bära hem vinglasen med vin i ifrån provningarna. Jag förstod mig aldrig riktigt på Ch. Cheval Blanc förrän jag började ge det rikligt med luftning. T ex årgång 1982 har funnits med på flera provningar under åren och har varje gång kommenterats som helt moget. Utan att kontrollera, säkert redan för 20 år sedan eller mer. Nu kommer jag inte ihåg när det var senast, men vill nog ändå påstå att det är långt ifrån helt moget. Efter att ett glas stått, svalt, några dagar blir det ett helt annat än det mjukfruktiga vin det först gav mer av. Massivt, enormt kraftigt, tätt, mycket mullbänkssträvt, mörkmustigt och mörkfruktigt.

Mårten Söderlund höll häromåret två provningar för Munskänkarna med mogen Beaujolais Cru med viner tillbaka till 1949, och som extranummer –45 och –23, respektive Vosne-Romanée med viner tillbaka till 1955. Han förordade luftning som även fick mig att tycka det var att ta i. Kommer inte ihåg det exakta ordvalet men han menade att det var nonsens att gammal bourgogne inte skulle luftas, utan att de ska luftas ordentligt! Eftersom jag tog vara på några gamla beaujolaisflaskor och det var lite kvar i dem med turbofällning provade jag naturligtvis om dem följande dag. De var fortfarande i god kondition och t o m var ett som jag tyckte rasade under provningen i förvånansvärt bra kondition. Annan flaska möjligen. Se mer längst ner.

Hittade vidare detta intressanta på nätet:
If you want to know at which stage a wine of your cellar is, open a bottle, drink 90% of it in a laps of two hours and try to see how it evolves during this time.
Then, do not protect it from oxidation and retry it the next day.
– If it has improved in the first two hours and even got better the next day, let it sleep at least another 5 years and try it then.
– If it has improved in the first two hours and declined the next day, drink it in the next 10 years with other tries in order to know how it actually evolves.
– If it declines within the first two hours, drink it quick.
Of course and as I said earlier, wine can be unpredictable. It has phases when it opens up and closes down. Some traditionalist winemakers will also tell you not to taste a wine at its anniversary since it has the memory of harvest and that it gets a little crazy at this time period.
Cheers,
Jean-Marc Espinasse

Jean-Marc Espinasse is involved in the wine making of Domaine du Banneret and distributes a portfolio of French wines in the US and provides wine education courses.

2009 El Pedrosal, Ribera del Duero, det tredje och sista blinda vinet, är lite av ett mellanting mellan rik Rioja och sträv Duero. Var riktigt bra när den först kom i årgång 2004 men har sedan varit något astringent. Med 2009 är formen tillbaka och ansågs av flera vara ett fynd för priset.

2010 Domaine Gobelsburg Riesling var nästan mer åt Sauvignon blanc hållet än Riesling och höll kanske inte riktigt måttet. Bedömdes som fynd av Allt om Vin ***½.

2008 Cote-Rotie Seigneur de Maugiron, Delas, var för övrigt det vin som öppnade sig mest med luftning i sedvanligt hemburna vinglas!

1. 2010 Domaine Gobelsburg 12.5%, 99 kr, riesling, 6g z
2. 2010 Arlewood, 13%, 119 kr, sauvignon blanc semillion, Margret River
3. 2010 Morgon, 13%, 89 kr, Duboeuf
4. 2010 Morgon (dekanterat under 2 veckor), 13%, 89 kr, Duboeuf
5. 2009 El Pedrosal 13.5%, 87kr, Ribera del Duero
6. 2008 Ch. La Reyne Prestige 13.5%, 95 kr, Cahors
7. 2006 Brunello di Montalcino Val di Suga, 14,5%, 249 kr, Toscana
8. 2008 Cote-Rotie Seigneur de Maugiron, 13%, 269 kr, Delas
9. 2007 Château de Valois, 13%, 249 kr, Pomerol
10. 2007 Château de Fayo, 13,5%, 82 kr ½ Cadillac 87g z

Hade en märklig upplevelse under helgerna. Vid öppnandet av en 1979 Clos René Pomerol ville inte sista biten av korken ge med sig utan satt fast. Med ett ljudligt plopp plaskade vin plötsligt över hela bänken samtidigt som korken släppte. Jag förstod ingenting. Korken var osedvanligt slät, fin och i perfekt skick. Tydligen hade den slutit så pass tätt att den inte ville släppa pga det uppkomna vakuumet, tills de sista 5 mm gick av och for ner i vinet med sådan kraft att vin sprutade åt alla håll.
Vinet? Ja, det var härligt moget, mycket elegant, tegelmoget och otroligt fruktigt med hög fruktsyra. Förbaskat delikat. Fulländat helt enkelt, trodde jag. Efter 5 dagar hade det växt än mer med helt fantastisk tryfflig, mjukmustig, sandig strävhet. Fulländad perfektion som innehåller allt med exakta, eleganta proportioner. Hade säkert hållit 20 år till tack vare den höga frukten och fruktsyra. Fan att man inte begrep mer av den högra stranden när det begav sig, utan sprang mer efter potenta, sträva Medoc’er.

Stig H

Solaris i brakrevansch !

Har haft detta i back-loggen länge nu och med nytt år är det verkligen på tiden. När diskussionerna om svenskt vin i allmänhet, och kanske Solaris druvan och Vingården i Klagshamn (tidigare Nangijala vingård) i synnerhet, gick som hetast skrev jag att någon av föreningen allmänt betrodd vinkunnig person sagt att ”de är ute och cyklar”. Tror det var på den interna mail diskussion som följde eftersom den inte var passande för publikt forum. Som följdfråga ville man veta vem personen ifråga var. Jag hade inte frågat om jag fick citera detta och ville inte heller utsätta vederbörande för den kritik som förekom.

Nu är det emellertid kanske dags för flera att ”äta upp sin hatt”. Det började med att Sydsvenskans vinskribent Anders Fagerström tillsammans med Oz Clarke provade skånska viner och ansåg att 2009 Interkardinal från Vingården i Klagshamn/Åhus hade internationell nivå. Poängsättning framkom inte i media, men han gav vinet 17 poäng.

Sedermera höll Claes Lindqvist, VD Vinunic, en privat provning av vita toppviner. Murre var med på denna men ovetande om att hans 2009 Interkardinal fanns med i sällskap av Chapoutier, Guigal och andra storheter. Medelpoängen för Interkardinal blev 94 poäng och placerades av många före andra stora viner! Det var för övrigt Claes som sade citat ovan.

Efter Svenska vinodlarföreningens årsmöte med vinpremiering, där vinerna bedömts av Gustibus Wine & Spirit Academy, gick det inte lika bra, 11.25 poäng? Jag var väl själv tveksam till den högre poängsättningen 17 av Oz, men 11.25 poäng.
I ett sådant här sammanhang som bedömning av svenska viner, vilka kan sticka ut med ej etablerad och egen vinstil, kan det vara bra med ett, eller bättre flera kända något likartade enklare referensviner för att få perspektiv på helheten. Men kanske är det också tvärt om att ett vin ibland behöver stå sida vid sida med bättre viner för att komma helt till sin rätt? Just vit bordeaux som man i det här fallet liknade Interkardinal med tycker jag själv ibland kan ha lite svårt att komma till sin rätt. Speciellt om det är outvecklat och kanske slutet för tillfället.
Om det sedan är en provning med bara svenska viner, proffs eller inte, så är det nog ofrånkomligt att man inte blir påverkad och kanske till och med ställer in sig på en viss lägre nivå. Det har väl även i olika sammanhang förekommit att ett enklare vin serverats som exklusivt hyllats även av ”vinkunniga”.

Efter provningen ovan gjorde Claes Lindqvist om den i Stockholm med branschfolk, sommelierer och journalister. 7 av dessa satte 2009 Interkardinal som bästa vin!
Läs Murre’s egna kommentarer:
http://forum.svenskavinodlare.se/viewtopic.php?t=607&sid=13242ff7bbcb465542b3f2dae3dd7218

Länk om vinerna i Stockholm:
http://smakabra.blogspot.com/2011/10/finewine-provning-med-claes-pa.html

Vidare ryktas det att champagnefolk söker eller redan har köpt mark i Skåne!

Gomseglets vita Parker provning 2011 08 21
Producent cuvée årgång Druva RP

2009 Interkardinal 2009 Solaris joker
Vingården i Klagshamn

2010 Villa Sandahl The recept (silver line)
Rhine Riesling 9 gr s, 7 syra joker

2010 Villa Sandahl The Stamp (Golden line)
Rhine Riesling 5 gr s, 7 syra joker

2007 Cuvée du Vatican Reserve Sixtine Chnpape Roussane 91

2009 Chapoutier Condrieu Invitare, Viogner 92

2004 Ch La Nerthe CndePape
32% Gren.Bl, 30% Rouss. 22% Bourboulenc, Clairette 93

2003 Guigal Hermitage blanc Marsanne 94

2007 Ch Beaucastel CndPape blanc
80% Roussanne, 20% Gren. Bl., 10- 40 åriga stockar 95

2006 Geroge Vernay Coteaux de Vernon Viogner 96

2009 Diatom Wines Diatom , Hubert Vinyard Chardonnay 97

2006 Ch Pape Clement Vit Bordeaux 50% S.B. , 40% Sem., 5% S. Gris , 5% Muscadelle. 98

1996 M. Chapoutier L´Oree , hermitage Marsanne 99

1999 M. Chapoutier Ermitage, hermitage Marsanne 100

Stig H

Nytt om Nordiskt Vin II

Eftersom kommentarer till äldre inlägg, se ”Nytt om Nordiskt Vin”  från 2009,  inte syns bland de senaste lägger jag in ett nytt.

 Sydsvenskans Anders Fagerström har tillsammans med Oz Clarke provat skånska viner och ser positivt på utvecklingsmöjligheterna. Men belackarna menar nu säkert att han har fel han också?
http://www.sydsvenskan.se/mat-och-dryck/vin/article1362895/Skane-vinlandskap.html
http://cdn.sds.se/pdf/20110123/so/sds_110123_e1_s_15976.pdf

I oktober hade också Bengt Frithiofsson’s Vingården på TV4 ett fint reportage om skånska viner. Tyvärr hittar jag inte länken till det nu.

Stig H

Om #1168 Nordiska viner III – Northern Wines

Med anknytning till provning #1168 Nordiska viner III – Northern Wines finns artikel om Cold Climate Viticulture Conference i Kanada publiserad sedan en tid. Saknas dock fortfarande rätt text till ett par foton.

http://www.bkwine.com/vininformation/guest-writers/sh-northern-climate-viticulture.htm

Provnings referat tycker jag var riktigt bra den här gången. Helt rätt var kommentarer om vanilj odör. När jag provade om vinerna ett par dagar senare så var denna odör än värre och klistrade sig fast i smaklökarna i en timmes tid. Helt oprovningsbara.
Har inte fått något svar på vad som hänt men det är troligt att man överanvänt använt sig av ”high density vanilla oak chip” eller ”vanilla flavoring”. De två vinerna i fråga är enklare och riktar sig till en mer publik konsumtions profil. Hörde för övrigt någon som råkat ut för ett franskt vin med samma fel och som likaså var odrickbart.

Vad gäller 2008 Saint Croix Vineyards Marquette så gav den ett mjukare och bärigare intryck för ett halvår sedan. Nu hade den en fetare eller oljigare karaktär i smak och viss bitterhet som ger någon antydan till föräldraskapet. Återstår att se hur denna druva presterar i än kallare klimat.

Vidare, nytt intressant om nordiskt vin.

http://forum.svenskavinodlare.se/viewtopic.php?t=552&sid=482ec73327b5340a0d3cef46c4c4a661

Stig H

#1168 Nordiska viner III

Global warming! Kommer spanjorerna att ha sextio grader varmt under sommaren? Blir Piemonte omöjligt som vindistrikt? Om detta kan vi ännu så länge bara spekulera, och svaret lär ju komma vad det lider.

Det antyds ibland att Sverige och andra nordiska länder blir en tänkbar plats för produktion av kvalitetsvin i takt med ökad temperatur och det har ju givetvis sin logik, givet att alla andra nödvändiga förutsättningar kickar in. Det blir nog en tuff resa…

Stig H är AuZones oförtröttliga ambassadör för nordiska viner, och en obotlig optimist vad gäller den svenska vinnäringens framtid. Tredje gången gillt för Stig att låta ett antal friska frivilliga känna på vad Norden kan åstadkomma under påverkan av den globala uppvärmningen. Förgiftningsförsöken från Nordiska I är nu preskriberade, tvåan var ju lite mer, skall vi säga, slätstruken trots alla rondo-baserade rödviner, men nu kanske det skulle bli tredje gången gillt? Tillströmningen av anmälningar var lite blek, men med eldunderstöd fån vincollegiet CVP gick det att få till en provning. Stig hade efter en del lobbyverksamhet gått med på att begränsa sig till tio viner, så långt att väl! Rondo-bonanza? Leon-millot? Vitis Labrusca? Vi skulle bli varse…

Vid ankomst till lokalen kan man konstatera att det handlar om tio röda viner! Minst sagt en smula överraskande; Stig instruerade att de åtta första skulle utgöra flight nr 1, och de två sista var att betrakta som en egen flight då de ”sticker ut ur mängden”. OK, trigger-happy som alltid, bara att dra igång!

Men….eftersom vinerna nu beskrivs och namnges i texten kan redan här avslöjas att arrangören plockat ihop 10 viner som inte i något fall hamnade inom ramen för provningen.  Stig hade nämligen justerat rubriceringen lite, tema hade ändrats till ”Northern wines”.

Vin nr 1. Hm, inte så pjåkig start. Enkel och rödbärig, tendens till liten rökig fat-ton. ”Spätburgunder” ljöd Olles stämma. Syrorna är i god balans, och viner expanderar rätt bra i mellanregistret för att sluta lite kort och abrupt. Faktum är att pinotkaraktären accelererade i glaset, och vid summeringen blev den bäst i mitt protokoll. Var detta Sverige? Danmark? Nix, pix, vi snackar Kanada!  2008 Venice från Vignoble Carone i Quebec, gjort på 75% pinot noir och 25% landot + cabernet severnyi.

Vin nr 2: Blotta anblicken fick rondo-larmet att dra igång för fullt. Förmodligen självlysande vid provning i mörka utrymmen. Stilen är köttig, högextraherad och rätt bitter. En doft av rotfrukter, främst rå potatis, stärker rondo-indicierna. Men vinet genomgår en förändring i glaset, en rätt trevlig svartfruktig komponent fintar bort potatistonerna och rivigheten lägger sig en smula. Inget charmtroll dock, gröna aromer biter sig fast – kallklimatskaraktären går inte att trolla bort.  Stig berättade med illa dold förtjusning att inga rondo-viner ingick i provningen. Nehej, så vad var det då? Jo, 2008 Saint Croix Vineyards Marquette från Minnesota. Hyfsat exotiskt, får man nog säga.

Vin nr 3: Ljus, ljus färg och karaktären av enkel, lite för gammal men helt drickbar bordeaux cru bourgeois. Han hade väl inte smugit in….? Nej, här snackar vi exotism! N.v. Suntime Manas Dry Red Wine från Xinjiang, Kina, sorteras in i facket för viner vi inte provar dagligen. Vi snackar nordvästra Kina, där uigurer och Han-kineser utkämpar hårda bataljer på Urumqis gator. Stig hade inte fått fram så mycket matnyttig information kring druvsorter etc. från Suntime Manas, och detta pga att alla websidor från regionen är blockerade. Så kan det gå.

Vin nr 4:  En blåröd, inte allför djup färg såg lite tilldragande ut – som ung bourgogne ungefär. Dessvärre erbjöd doften en riktig rysare i form av den mest sötsliskiga, vaniljmättade odör som tänkas kan. Jag överdriver inte, detta var kväljande, jag tvekade att överhuvud kontaminera munhålan. Partyvin, ansåg någon enstaka förespråkare. Hoppas man inte hamnar på parties där man serverar 2007 Bin 33 från från Vignoble Carone, Quebec. Det som Carone-gänget gjorde rätt i vin nr 1 lyckades de goofa ordentligt i denna…

Vin nr 5, tillika kvällens vinnare, hade behövt, dekantering; vinets ljusa, brunaktiga färg kombinerat med rejäl fällning som skakats upp gav det hela en känsla av nyponsoppa. Doften imponerade inte alls i sin fruktfattigdom och touch av våta sågspån. Dock var smaken, mirakulöst nog, helt OK med kryddig mognad och bordeauxlika lite träiga nyanser. Här hade Stig pressat in en slamkrypare; 1995 Vila Santa hade kanske bättre passat in på provningen av mogna portugiser.

Vin nr 6: Ånyo ett vin med klar rondo-look! Kall och rätt intetsägande doft och rå, charmlös och grön i smaken. Stig hävdade att denna 2007 Cabernet Severnyi, ytterligare ett vin från Vignoble Carone, Quebec, var brutalt omogen och inte i närheten av sin topp. OK, vi får ta honom på orden och hoppas på bättring. Vinet blev kvällens förlorare, hursomhelst.

Vin nr 7: Här trodde jag att han körde magnum-tricket, ty doft en var inledningsvis helt identisk med vaniljkvalmet i nr 4. Vinet? Jo, 2007 Verita från…..just det, Vignoble Carone i Quebec. Verita är mix av 50% frontenac, 35% cab severnyi, 10% sabrevois och 5% ”others” . Några procent vanillin måste ha ingått dessutom!

Vin nr 8: Vi kom till en mycket mörk, blåröd avslutning på flighten. Doften var inte ointressant, den gav känslan av ung Crozes-Hermitage, uppblandat med en bakelitartad komponent. Tandhalsarna fick sig en omgång ty syran var här av laserkaraktär, är den nordliga växtplatsen kombinerat med frontenac-duvan orsaken, månne? Hursomhelst, lite spännande var denna 2006 Frontenac från Saint Croix Vineyards, Minnesota. Vad händer med denna efter några år på rygg? Vore kul att prova…

Andra flightens viner då?

”Framkallande av fara för annan” är en brottsrubricering som kom på tal i samband med Nordiska I. Stig är nu med vin nr 1 återigen farligt nära gränsen, ett doftspektrum som bågnar av toxiska lösningsmedelsinslag kombinerat med vanlig hederlig svensk fernissa. Vad var detta? En mycket påtaglig sötma och tydligt drag av styren (ni vet, nyplastad båt) resulterade i en helt bisarr vinupplevelse som gav Olle påtagliga astma-känningar. Nu är vi i Kina igen, det handlade om n.v. Tonghua Grape Wine som är inte gjord från vitis vinifera, nej, det handlar här om vitis amurensis! 150 g/l restsocker, 15% alkohol – och en del andra lösningsmedel kan man ana…

Tvåan helt väsensskild, svart i färgen med blåröd kant och tung, lite animalisk doft med en rotfruktskomponent som märkligt nog var ganska läcker! En duktigt koncentrerad smakprofil, balanserande mellan halvtorr och halvsöt, lite recioto-varning fast ändå helt annorlunda. Angenäm bitterhet, helt oortodoxt, det här var kul och bra! Ursprunget? Inte Kina, utan en 2003 Port från Saint Croix Vineyards, Minnesota, gjord på frontenac. 19% alkohol i kombo med den balanserade sötman samspelar bra. Kvällens grej – för mig.

Ja, vad blir då det samlade intrycket när dammet lagt sig? Jo, att vi åter hamnat på en latitud mer lämpad för krusbär och hallon än för vitis vinifera. En påtagligt trött standardportugis vinner racet, det säger en del….men inte allt! Avslutningsvinet var kul, och Stig skall ha en eloge för sitt engagemang och sitt personliga sätt att vidga våra vyer!

2008 Venice, Vignoble Carone, Quebec, Canada, 35 CA$, 2-0, 13 p
2008 Saint Croix Vineyards Marquette, Minnesota, USA, 25 US$, 0-0, 11 p
N.v. Suntime Manas Dry Red Wine, Xinjiang, Kina ca 50 kr, 3-4, 12 p
2007 Bin 33, Vignoble Carone, Quebec, Canada, 15 CA$, 2-2, 7 p
1995 Vila Santa, Portugal, 85 SEK, 5-1, 11 p
2007 Cabernet Severnyi, Vignoble Carone, Quebec, Canada  20 CA$, 1-5, 10 p
2007 Verita, Vignoble Carone, Quebec, Canada, 25 CA$, 0-1, 7 p
2006 Frontenac, Saint Croix Vineyards, Minnesota, USA, 17 US$, 1-0, 11 p

N.v. Tonghua Grape Wine, Jilin, Kina, ca 50 kr, 5 p
2003 “Port”, Saint Croix Vineyards, Minnesota, USA, 30 US$, 15 p

/ ET

Nytt om Nordiskt vin

Håll i er nu alla belackare av svensk vinodling! I våras planterades ett tusental vinstockar på Öland under ledning av oenolog Josep Pérez från Spanien. Vad är nu detta? Jo, man har studerat väder förhållanden 100 år tillbaka och funnit att visst finns här vissa förutsättningar att odla vin! Projektet sker i samarbete med Forskningsanstalten i Geisenheim som i första skedet rekommenderat sorterna Riesling, Fruburgunder och Gewurztraminer. Den senare är ett svårförståeligt val medan Riesling kan vara en lämplig referenssort. Riesling är mångsidig och kan ge vin av olika stilar med olika mognadsgrader och t.o.m. från egentligen omogna druvor. Fruhburgunder är troligtvis ett bra val som inte har prövats i någon större utsträckning i Sverige. Fler stockar kommer att planteras nästa år. Josep Pérez är en energisk numera pensionerad universitets lärare i oenologi som driver projekt på flera olika ställen i världen. Han är grundare till Mas Martinet Assessorments i Priorat (se länk http://www.masmartinet-ass.com).

Eftersom de egna vinstockarna inte ger någon skörd på några år samarbetar man med Wannborga Vingård för vilken detta är ett enastående tillfälle. En expertis grupp på ett fem tal personer pendlar mellan Spanien och Öland med 2-3 veckors intervall. Med febril aktivitet mäter och studerar man praktiskt taget allt i och mellan jord och vin. Mät data skickas var 15:e minut till Geisenheim och Spanien. Det sägs att man också har planer på eventuell utbildnings verksamhet. Som tidigare påpekats saknar vi myndighet med kunskap på detta område (se artikel Nordiska Viner 2008). Kanske kan detta i hög grad bidra till att sätta Sverige på vinkartan. Enligt uppgift är man också redan imponerad av druvsorten Solaris visade utveckling. Kanske kan den i vårt klimat bli den ”Nordiska Riesling” många nog hoppas på?

Det finns emellertid också en del orosmoln. Det tillkommer många nya aktörer i rask takt. Förra året fördubblades antalet medlemmar i Svenska Vinodlar föreningen och nu är ökningen åter nära 100%. För några år sedan var svenskt vin något, mer eller mindre unikt. Det är det inte längre och risken är att den svenska marknaden översvämmas av viner som inte kan klassas vara annat än hyggliga eller mediokra. Men till priser från ett par hundra till flera hundra kronor som det kanske inte finns någon marknad för. Det kan resultera i ett rejält bakslag. Nyhetens behag gäller inte längre och det kan vara svårt att sälja vin utan ett visst mått av kvalitet och ”unikum” för dyra pengar. I dagsläget finns det inte heller så många aktörer som har större källarteknisk kapacitet att ta hand om de volymer som kan komma att förväntas. Redan i år finns uppgifter om avsättnings problem och i Danmark, som ligger några år före Sverige i utvecklingen, sägs det finnas stora mängder osålt vin.

Wannborga Vingård ställe för övrigt ut på mässan ”Det goda köket” nu i helgen 6-8 november. Se länk http://www.wannborga.nu.

Stig Holmskär