Alsace-dagen på Grand Hotel 4 februari.

Det första som slår mig när jag kliver in i Spegelsalen på Grand Hotel är att det är så få människor på plats. Alsace är visserligen inte i ropet just nu och har heller inte varit det på ett bra tag men det är ett tungt och klassiskt område. Kanske är det som för min egen del att mässans öppettid mitt på dagen inte passar oss med vanliga jobb så bra. Tre producenter hinner jag i alla fall med och valet faller på för mig helt obeprövade droppar.

Wolfberger
När mannen vid bordet upplyser mig om att de producerar 14 miljoner flaskor per år kan man spontant tycka att de borde ha dykt upp på fler hyllor, restauranger och köksbord. Sammantaget är det efter att ha provat några av deras viner kanske inte heller något att längta efter en fredagskväll även om det är ganska prisvärda viner. 1 200 ha vinodlingar, 120 anställda och fyra produktionsanläggningar.

Cremant d´Alsace-Brur, Auxerrois et Pinot Blanc. 50/50 Pinot Blanc och Chardonnay. Degorgerad September 2018. Anslaget är rena attacken av intensiv kolsyra och syra. Superfräsch även om detaljrikedommen håller sig till ett väldigt smalt register. Säkerligen inget vin att lagra men jag är helt övertygad om att den skulle bli betydligt mer nyanserad om den fick vila ett år eller två. Nu hoppade den nästan ut ur flaskan och bet mig i näsan.

Grand Cru Muenchberg-Riesling 2016. Från norra Alsace, 20 km från Strassbourg. Lätt anslag, härlig rikedom i doften, intensivt druvtypisk och riktigt härlig. Inte helt oväntat är den ung och lite spretig. Syran upplevs som ganska måttlig varför jag inbillar mig att den kanske upplevs bäst om den dricks ung.

Grand Cru Pfersigberg-Pinot Gris 2016. Vingård I anslutning till Eguisheim. Läckert krispig och frisk godissötma i doften. Härlig kropp med en läckert rund viskositet, fin torr känsla och viss bitterhet. Ung, men det gäller naturligtvis alla från 2016.

Earl Maurice Schueller
Från den stora producenten till den lilla producentens bord. De odlar på tio ha mark strax söder om Colmar. Antalet flaskor uppgår till 50 000 – 55 000 per år. På bordet står fyra flaskor, ingen av dem är dyra. Med undantag för deras Gewürztraminer är vinerna också lika enkla som priset speglar men de är väldigt lätta att tycka om. På något sätt finns det en mer personlig avsändare i flaskorna som höjer vinerna en hel del. Eller så är det Catherine Shuellers varma, glada och hjärtliga mottagande som ger lyfter hela provningen. Råkar ni vara i krokarna hyr de ut ett rum på gården för en ringa slant.

Cremant d´Alsace 2015. Chardonnay, Pinot Blanc och Pinot Auxerrois, en tredjedel av varje. Degorgerad i maj 2018. Doften är charmigt oren med multna löv, målarpyts och lite allmänt spretig. Ren tydlig smak med få detaljer och en ganska kraftig grund. Något att knapra på skulle passa till.

Pinot Gris 2017-Vieilles Vignes. Lätt anslag utan sötma men däremot mer mineral. Fräsch, torr och med fin kropp. Härligt avslut med hyfsat bra längd. Ett läckert sällskapsvin. Jag hittade inte riktigt tonerna av Pinot Gris men det kanske var avsaknaden av söta toner, vilka i stället var ersatta av lite mer fräschör.

Grand Cru Goldert-Muscat 2015. I Alsace är det bara drygt 2 % av arealen som odlas med Muscat. Schueller producerar närmare 6 000 flaskor per år vilket enligt dem själva gör dem till en av de större producenterna av en ren Muscat. Ett läckert och intressant vin. Gyllengul färg och doften drar mot grape. Frisk och måttlig syra, mandarin, lätt kryddig, honung och aprikos. Väldigt svår att sätta fingret på. En väldigt läcker och egen smak. Madam Schueller upplyste mig om att den klarar minst 12 års lagring, men att alla borde dricka upp den på momangen, så det blev lite fart på försäljningen.

Grand Cru Goldert- Gewürztraminer 2015 – Sigillé. Vacker gyllengul färg. Älskvärd doft, komplex, fruktig, ung och massor av detaljer. Viss grape och lätt bitterhet på ett läskande sätt. Vansinnigt fräsch. Att den är så pass ung känns nästan passande, då syran matchar den lätta sötman så fint. Hon nämnde 16 euro, vad nu det kan innebära för pris på Systembolaget, men jag tyckte att det lät väldigt prisvärt.

Domaine Fernand Engel
Cremant d´Alsace Chardonnay. Doften drog mycket åt jäst men det kanske hade vädrats bort om man gett sig till tåls. Mager kropp, väldigt fräsch och med en syra som gör tandborstning överflödig. Fint sällskapsvin men jag föreslår att den läggs åt sidan ett år eller två i förhoppning om att syran taggar ner lite.

Cremant d`Alsace 2010 Trilogie. Som namnet antyder är det en trilogi av druvor. Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Gris. Mörkgul mogen färg. Krävande doft med klister och spretande toner. Smaken var precis lika krävande med rik och bred syra. Ett häftigt vin som ligger långt ifrån en krispig aperitif. Till den här bör man ha något att tugga på.

Riesling 2015 – Lieu-dit Sillerberg. Nu jäklar är vi på banan igen. Mättad gul frukt med rik en palett, inslag av citrus och fräscha päron. Krispig och fin petroleum, inte alls som ett gammalt tanklock från en moped. Jag upplevde en viss nötighet och ett fint avslut med försiktig och väl avvägd syra. Lättillgänglig och god nu.

Vid pennan SOJ

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.