#1533 Hamilton-Russel Pinot Noir

Hamilton-Russel är en vinfirma i Sydafrika som förfogar över de sydligaste vinodlingarna i Afrika. Hamilton-Russel fokuserar på chardonnay och pinot noir, och under kvällen hördes synpunkten att deras chardonnay är bättre än pinoten. Pinot var dock dagens tema, 10 årgångar, som det visade sig i sekvens och uppställda i åldersordning, 2005-2014.

I dokumentationen från vinfirman läser jag bland annat ”Each of our wines has first and foremost been an expression of place and second to that an expression of vintage.” Jag googlade sedan på på Nya Zeeland pinot och det första citat som dök upp var ”My job as a winemaker in this region is essentially to make sure that I transfer the character of the grapes through into the wine with minimal interference.” En tydlig skillnad, eller hur? Ska vinet uttrycka marken eller druvan? Det är naturligtvis också en fråga om vad som är klyschor och vad som verkligen spelar roll i vinifikationen. Många franska vinmakare kan formulera sig som Hamilton-Russel, men då har de känd kvalitet under  fötterna efter många årgångar. Som relativt ny odlare är det ju svårt att veta om jorden är bra och det kanske kan vara bättre att försöka uttrycka druvan.

Vinerna hade hög syra och var tunna/eleganta samt ganska kryddiga, där kryddigheten drog mot bränd bakelit. Pinotkaraktären var återhållen, i många av vinerna nästan dold. Vinerna hade en ganska snabb mognadscykel trots den höga syran, på de tio åren gick vi från för gammal till klart för ung. Kvaliteten ökade svagt mot de senare årgångarna, även om det inte avspeglas i röstsiffrorna eftersom de yngsta vinerna var ganska kantiga, men sammanfattningsvis så blev jag varken imponerad eller charmad. Frånsett de generella kommentarerna ovan så kommer här lite observationer om vart och ett av vinerna.

2005 var mörk, med mogen doft med sous-bois, gamla löv och lingon. Smaken var sämre; tunn, syrlig och övermogen.

2006 hade kryddig och rökig doft, dito god smak med bra syra.

2007 var obehaglig, med stickig doft och gammal oxiderad smak.

2008 blev kvällens vinnare, tänk elegant bourgognelik köttig apelsinsaft.

2009 hade tunn anonym doft, metallisk smak med en ton av rå potatis som för tankarna till Oregon…

2010 var en rökig pinot, lång balanserad smak och mogen med bra intensitet. Min favorit, medan andra tyckte det var i tunneln.

2011 var däremot ett tunt syradominerat vin.

2012 hade mer karaktär med fat, pinot, tvål, syra och mycket bakelit.

2013 var bärig (lingon) med pinotfrukt, och lång god men ung smak.

2014 Kryddig doft, ung och rå bärig och kantig smak.

Tabellen med röstsiffror och min poäng
2005 3-2, 12 p
2006 1-2, 14 p
2007 0-4, 8 p
2008 3-1, 15 p
2009 1-2, 11 p
2010 1-0, 15 p
2011 2-0, 12 p
2012 2-1, 14 p
2013 1-2, 13 p
2014 0-0, 12 p

På Cellartracker ligger alla utom de två första omkring 90 p, vilket ju är klart mer positivt än mina betyg. Priserna tappade jag bort, omkring 350 kr per flaska, kan någon hjälpa till med det?

Stort tack för denna nya erfarenhet!

ASi

Annonser

3 responses to “#1533 Hamilton-Russel Pinot Noir

  1. yquemisno1

    Tack för ett trevligt inlägg! Men jag förstår inte det där påståendet att Oregonpinot doftar rå potatis. Känns närmast som förtal… Vi borde ha en provning av dem, så vi kan reda ut hur det förhåller sig. Jag har en del äldre saker i källaren.
    /A

  2. Nja, det låter som en lose-lose situation, antingen får jag veta att jag att jag har fel eller så får jag dricka rotfruktiga viner… Det får åtminstone vara NZ+OR!
    ASi

  3. En provning av rå potatis – varför är jag inte förvånad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s