KM 2017

Dags igen för KM i föreningen, som vanligt arrangerad av närmast föregående års vinnare vilket innebar att det var Johan Jeansson som höll i evenemanget, i år även med bistånd av såväl fru och dotter. Finns det någon metainformation som är användbar för årets arrangör? Ingen som jag kände till, men fick efteråt reda på en användbar detalj. Nåväl, det enda som går att lita på är sina egna sinnen, och de kan ju knappast vara felkalibrerade efter knappt ett års träningsläger hemmavid innehållandes huvudsakligen riesling, sangiovese och nebbiolo. Vad kan gå fel? Ingenting på en del vilda gissningar och det mesta på spiksäkra svar skulle det visa sig.

Upplägget är det vanliga enkla; identifiera druva (2 poäng), land (1 poäng), region/distrikt (1 poäng), deldistrikt (1 poäng), årgång (1 poäng)och ”bonusinfo” (1 poäng) som för i år faktiskt var fastställd till producent. En gardering tillåts på varje svar och korrekt svar på garderingen ger halva poängen. Först en omgång med 4 vita viner, därefter en kort paus under vilken det kan avhandlas vad som egentligen fanns i glasen, och slutligen en omgång med 4 röda viner. Ända till klockan 19.02 var det rekord i antal deltagare, 16 st, men ett avhopp fem-i-tolv, eller snarare två-över-sju medförde att det fysiska deltagandet enkom tangerades. Tack vare det stora antalet deltagare blev det sålunda ett tvåflaskors-KM och generöst med vin; 30 cl per näsa skulle klaras av på 7 minuter. Eller så var det tvärtom. Oavsett så flöt tiden i varje fall iväg för kvällens redaktör.

Vita omgången

Första vita

Klar och ljust gul färg, först kommer en puff av nässlor och därefter något mer bekant som till en början är lite svårplacerat, men som visar sig vara nygnuggat svartvinbärsblad. De som plockar svarta vinbär och i nära anslutning härtill petar sig i näsan kan ha en aning om doften. I munnen förefaller vinet ha en aning fet känsla och ingen galopperande syra, inte direkt påtagligt friskt och med en eftersmak som pekar mot Rhône. Spontant känns det som sauvignon blanc, men ändå verkar det inte helt klockrent. Nåväl, det får ändå bli sauvignon blanc från Frankrike, Loire, Sancerre och 2015 med chenin blanc från Sydafrika och Rhône samt 2014 som gardering.

Facit; Sauvignon blanc, Frankrike, Bordeaux, Pessac-Leognan, 2014, Ch Lespault-Martillac, 275 kr.

Sauvignon blanc från Frankrike! Ha! Så enkelt! Sen var det slut på det roliga och en tröst halvpoäng från årgången var det enda som var värt att notera. Helt ok vin, men kanske ingen superfavorit just nu.

Andra vita

Vi förflyttar oss ner till bildäck på TT-Line för att hämta något vi glömt i bilen en kvart efter avgång och långtradarnas dieseldofter har bara hunnit ventilerats bort till viss del. Kort sagt, nästa glas innehåller petroleum och någonstans går det även att urskilja inte lika dinosauriella mineraltoner. I munnen ger vinet inte ifrån sig någon direkt syra utan är snarare lent och med en påtaglig restsötma. Eftersmaken påminner närmast om att slicka på en varm lastbilsmotor, det är en ordentlig rökighet som i mitt tycke tar kål på det mesta. Så vad har vi då i glaset? Tja, en riesling verkar det onekligen vara när alternativet ”vit pinotage” raskt sållades bort. Men från var? Gulf, Q8 eller BP? Det står helt still, men får till slut ner riesling, Tyskland, Pfalz, 2012, Breuer som svar med Chardonnay, Sydafrika, Bourgogne och 2014 som garderingar.

Facit: Riesling, Australien, South Australia, Eden Valley, 2011, Pewsey Vale, The Contours Riesling, 210 kr.

Tja, riesling var ju i alla fall rätt. Vi har druckit vinet hemma någorlunda nyligen och tyckte då att det var kanske lite väl mycket extra rök. Uppenbarligen hade den upplevelsen förträngts. Nåväl, det finns ju fortfarande utrymme för förbättringar poängmässigt…

Tredje vita

Lite Nivea, lite vitpeppar, inga champinjoner. Jaha? I munnen lite småsött, som senare blev sockersött. Fast å andra sidan, efter närmast föregående vin upplevs allt, till och med att knapra i sig rå citron, som sött. Vinet känns även tämligen eldigt och inte riktigt i balans. Det här blev jag inte riktigt klok på och drar till med grüner veltliner (pga vitpepparn) från Österrike och Kamptal samt 2015 som svar. Garderar med Silvaner från Tyskland och 2014 med en gnagande känsla av att något inte riktigt stämmer.

Facit; Gewürztraminer, Frankrike, Alsace, Haut Rhin, 2015, Cuvée Laurence, Domaine Weinbach, 380 kr.

Jahapp, om inget stämmer är det Alsace, oavsett druva. En enkel tumregel att hålla sig till. Gewürztraminer ingick inte i det årslånga träningslägret den här gången, vilket kanske förklarar att de annars så typiska parfymerade tonerna gick mig spårlöst förbi. Eller så fokuserade jag på Nivea och vitpeppar utan att veta bättre.

Fjärde vita

Först doftar det smörkola och nyavfyrad knallpulverpistol, men efter en stund brer doften ut sig lite mer och smörkolan och krutröken skingrar sig och fram träder istället ett elegantare intryck. Någon doft av våt halm? Nix. Neutral syra och trevlig smak med behaglig längd, viss antydan till vindruvskärna går även att hitta. Chardonnay helt klart, men sen då? Tja, Frankrike, Bourgogne, Puligny-Montrachet, 2014, kanske? Chenin blanc från Sydafrika och Central Otago, 2013 som gardering.

Facit; Chardonnay, USA, Kalifornien, Sonoma, 2014, La Masia Chardonnay, Marimar Torres, 299 kr.

Chardonnay var rätt resonerat och 2014 var skickligt inprickat med en inte helt obetydligt säck salt med tur. Trevlig Bourgogne-ig skapelse som vann på luftning och till ett överkomligt pris, suitable for an oak bloke skulle man kunna säga.

IMG_2954

Här var det dags för paus som i år innehöll momentet ”äta mat”. Ställningen efter vita omgången tillkännagavs och det var Jörgen på tredje plats, Jack på andra plats och Eric T i topp. Skulle det stå sig även efter röda omgången?

Röda omgången

Första röda

Klart röd till färgen med liten antydan till tegelton. Första sniffen kändes som att stoppa in näsan mellan sadel och häst efter målgången på Elitloppet. Direkt efteråt kommer en ocean av rök och tjära. Ok, vi testar igen; druvkaraktären påminner om något från Islay, men nej, det är inte Ardbeg i glaset. I munnen då? Eldigt och relativt strävt och så denna rök som tar kål på allt. Det här måste ju vara Sydafrika. Och om det inte är Sydafrika är det Islay. Nåväl, cabernet sauvignon som huvudspår, Stellenbosch och Kevin Arnold från år 2014 får det bli. Garderar med Syrah, Frankrike och lite andra extremt genomtänkta analytiska svar. Eller bara rena gissningar om man vill vara lite mindre kryptisk.

Facit; Cabernet franc, Frankrike, Loire, Chinon, 1998, Couly-Duthueil, Chinon Clos de L’Ecco, 219 kr.

Jodå, när munnen för ovanlighetens skull stått på vid gavel och röken vädrats ut går det faktiskt att urskilja typiska cabernet franc-toner. Men vem i hela friden sparar cab franc från 1998 i sin källare, dessutom flera flaskor så att det räcker till en tvåflaskorsprovning? Jo, det visade sig efteråt att just cab franc från Loire var en av arrangörens favoriter. Inte så svårt att förstå faktiskt, haken är bara att de fåtal gånger vi köper cab franc från Loire så köper vi en flaska som konsumeras inom någon månad. Helt klart läge att se över inköpsvanorna framöver.

Andra röda

Här vankas det lite smörkola och torkade örter och en fin doft som drar åt pinot noir, eller möjligen spätburgunder. Trevlig smak av smörkola även i munnen och nu är det bara att leta i analysbanken; pinot noir från…Frankrike, Tyskland eller Nya Zeeland? Det får bli Frankrike, Bourgogne, Central Otago, 2014 med Gamay, Tyskland, Ahr, 2012 och Becker som lite genomtänkta alternativ.

Facit; Spätburgunder, Tyskland, Baden, Kaiserstuhl, 2014, Salwey, Henkenberg Spätburgunder GG, 210 kr.

Jaja, helt rätt för druva, halvt rätt för Tyskland och en till stensäker analys av årgången gav i alla fall några poäng. Inte alls tokigt vin som så här i efterhand faktiskt var mer tyskt än franskt när man känner efter lite närmare.

Tredje röda

Visst finns det ett uns av tegelton i utkanten om man tittar riktigt noga? Och visst finns det lite spearmint i doften, som i och för sig domineras av körsbärskärnor och bittermandel? Doften känns väldigt kompakt och väl i munnen är vinet något eldigt och strävt med fina tanniner. Det kommer ingen fanfar och ett förkunnande som säger ”Barolo!”, utan det lutar mer åt en Chianti Classico. Men är det minsann inte lite lite tegeltoner i färgen och spearmint i doften ändå? Hm, det får bli nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo, 2015 som förstahandsalternativ och Sangiovese, Spanien, Toscana, Chianti Classico, 2014 som andrahandsalternativ. Vad kan gå fel?

Facit; Sangiovese, Italien, Toscana, Chianti Classico, 2013, Felsina, Berardenga Chianti Classico, magnumbutelj, 360 kr.

I vanlig ordning tar magkänslan ledigt vid tredje rödvinet. Ett av våra favoritviner hemmavid borde jag kanske känt igen, men jag får skylla på att vi konsumerar huvudsakligen halvmagnumbuteljer hemma.

Fjärde röda

Det här var klart rött och möjligen en antydan till tegelton om man tittar närmare. Och det doftar smörkolla och Rollo! Extra allt! Det kommer även en liten puff av mynta/eukalyptus när man sniffar vidare. Smakmässigt är det mynta blandat med smörkola och det verkar som om vi har antingen en syrah eller cabernet sauvignon från Barossa eller Napa från 2010 eller 2008 i glaset. Det kan ju omöjligen vara något annat. Eller…?

Facit; Tempranillo, Spanien, Rioja, 2007, La Rioja Alta, La Rioja Alta Gran Reserva 904, 329 kr.

0 poäng för redaktören! Bara det måste ju vara värt en kvarts tröstpoäng? Nåväl, när jag väl sansat mig och insett att buteljen inte var feletiketterad, att det skulle vara en Wyndham från 2010 var det få som trodde (faktiskt bara jag verkade det som), framträdde faktiskt vaniljtoner och även lite diskret dill. Inte särskilt länge sedan vi drack även det här vinet hemma, men det hade jag tydligen glömt bort av någon outgrundlig anledning.

IMG_2955

Det blev dags att ta reda på om ställningen efter vita omgången skulle stå sig och när platserna tre till ett redovisades visade det sig att Anders Källberg dök upp på en tredjeplats, Åke Jansson på en andraplats och med 7,5 poängs marginal tog Jack Jakobsson välförtjänt hem segern. Ett stort grattis till Jack samt ett stort tack till Johan, Kia och Alice för ett väl arrangerat KM.

Sedvanliga frågan som jag alltid ställer mig efteråt, var det svåra viner? Och som vanligt kommer jag fram till att vissa var kanske lite kluriga, men ändå inte helt omöjliga, precis som det ska vara i ett KM. För egen del ser redaktören ånyo fram emot nästa års KM som 2018 arrangeras av årets vinnare Jack Jakobsson.

IMG_2945

Bilden av en välförtjänt vinnare!

 

/JW

Annonser

One response to “KM 2017

  1. Per Wendin

    Grattis Jack! Imponerande många poäng.
    Fascinerande hur lätt det blir när man få se resultatet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s