Prince Edward County #1480

Genom Börjes försorg fick vi tillfälle att prova viner från ett nytt kanadensiskt vindistrikt, Prince Edward County, PEC, (inte att förväxla med den kanadensiska provinsen Prince Edward Island, där det i och för sig också odlas vin). Jag har tidigare en ganska positiv erfarenhet av kanadensiska viner från vindistriktet Niagara, som jag besökte ett antal gånger då vi bodde i USA, särskilt vad gäller chardonnay, cabernet franc, meritage (d v s Bordeaux-blandningar) och icewine (förstås!). Däremot tyckte jag inte de lyckats särskilt bra med pinot noir eller torr riesling.

PEC ligger i Ontario, där klimat och jordmån anses gynnsamma för vinodling, nya vingårdar anläggs och 2015 fanns det 42 stycken. Första vingården startades 1993 och 2007 blev PEC den fjärde, och nyaste Designated Viticultural Area (DVA) i Ontario. Detta får t ex den i Sverige kända vingården Inniskillin i Niagara att framstå som rena åldermannen (etablerat 1975). Tidigare odlade man i PEC mycket frukt för konservindustrin i PEC, men nuförtiden köper nästan ingen fruktkonserver så man har sadlat om till vin. Närheten till storstäder som Ottawa och Toronto befordrar väl också en del vinturism, kan man tänka.

Vi fick prova tre vita och tre röda viner.
pec-white
Vin 1 var klart gult. Diskret doft av svamp, fat, äpplen, hygglig frukt (vilket annars kan vara ett problem så här långt norrut). Mjuk, lite oljig smak, viss syra, god och rätt fyllig. Detta var min favorit bland de vita vinerna och kvällens vinnare bland de vita. Som de flesta gissade var det en chardonnay, nämligen en 2010 Chadsey’s Chardonnay, 4/2/8, 14p

Vin 2 var mörkt gult, stor doft av bränt rostat bröd, helt utan frukt, totalt sönderfatat. Smaken med viss syra, mycket bränd, viss röndör men en brännande eftersmak av bränt bröd. Min förlorare bland de vita. Vinet var nästan att klassa som defekt, i vart fall ytterst valhänt vinifierat, det var svårt att gissa druva, men den påminde om överfatade chardonnayer från Australien och USA under 1900-talets senare decennier och så var det: 2012 Stanners Chardonnay, 2/3/8, 8p

Vin 3 var mörkare gult med en ganska stor doft brödbak, lussebullar, gummianka och konserverad frukt. Fat fanns också i doften. Söt smak med lite brända fat, låg syra, och stor beska i eftersmaken. Alla pilar pekade ju egentligen på någon hybriddruva, men ingen gissade på det. 2012 Thirty-Tree frontenac blanc, 2/3/8, 11p

Vin 4 var ljust röd, med något fat, lite ljusröd frukt (hallon), lite svamp och en aning ”pinosity” i doften. Smakade av mogen pinotfrukt, med bra syra och lite strävhet. Nog var det en pinot noir, och förhållandevis väl vinifierat. Det var min röda favorit och kvällens segrare bland de röda. 2009 Thirty-Three pinot noir, 5/1/8, 14,5p

Vin 5 var ljust röd, doften något volatil, med övermogen frukt (hallon) och lite undervegetation. Smaken syrlig, mycket fruktdriven med en störande sötma, något fat och lite hallonsaft. Vi gissade på pinot noir igen och det var rätt. 2007 Ridgepoint pinot noir, men ett vin från Niagara, inte PEC, och kvällens förlorare bland de röda, 1/4/8, 10p

Vin 6 var brunaktigt röd med en ganska stor, dock ohjälpligt oxiderad doft; något frukt kändes inte. Smaken torr med god syrlighet, dock med oxiderad smak och lite sötma (!) i eftersmaken. Jag tyckte vinet var, om inte helt dött, så åtminstone på god väg till begravningsplatsen. 2010 Bergeron pinot noir, 2/3/8, 8p

pec-red

Vad var då Auzonekollegiets dom över viner från PEC? Uttryck som ”tillbaka till 1980-talets överfatade australiska chardonnayer”, ”valhänt vinifierade” och ”tunt med frukt” speglar väl ganska väl Auzonarnas synpunkter att detta distrikt har en ganska lång väg att gå innan man når upp till ens bra kanadensisk vinstandard, som i Niagara t ex. Bara det att man fortfarande gör vin på hybriddruvor är ett tydligt uttryck för en ganska föråldrad syn på kvalitet och vinodling i detta distrikt. Trots detta kunde jag hitta en chardonnay och en pinot noir (mina favoriter, vinerna 1 och 4) som i vart fall visade på en ambition att göra vin på ett modernare sätt. Det fick en att hoppas på att det finns en framtid för PEC.

Vi tackar Börje för denna inblick i ett nytt vindistrikt i ett nyare vinland!

/OW

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s