#1455 Klassificerad Bordeaux

Skärtorsdagens extrainsatta provning ägnades åt att skärskåda klassificerade Bordeauxviner. Erik Wallén, uppfödd sen koltåldern på Bordeauxviner, har på senare tid ägnat tid och pengar att spåra upp intressanta Bordeauxer på e-bay och några av dessa fick vi avnjuta som ett intro till påskalammet. Bordeaux har ju för många vinprovare varit steget in i vinprovningens spännande värld (så även för mig och Erik) och omhuldas därför kanske lite extra.

Efter en teorigenomgång av 1855 års Bordeauxklassificering och dess betydelse för dagens bättre Bordeauxviner, fick vi vinerna på bordet och kunde börja provningen. Det gällde att lista ut vilket av vinerna som inte ingått i 1855 års klassificering och naturligtvis, kommun, cru och årgång.

Första vinet hade en liten, men tydlig stalldoft, och här var jag säker på Pauillac med den klassiska doften av tobak, ek och cassis. Sannolikt en av de många femtecruarna från den kommunen. Dessutom en antydan till oxidationston, vilket tog mig tillbaka till 1980-talet. Smaken var syrlig med bra strävhet, där den ganska mjuka och goda smaken med viss rödfrukt något talade emot Pauillac.

1985 Château Mouton Baronne Philippe, Pauillac, femte cru, 0/3/13, 15,5p

Andra vinet var mycket brunare i färgen och här mötte provaren en tydlig oxidationston, som bara blev värre ju längre tiden gick. I början fanns där lite mynta (vilket för mig brukar leda till St Julien), cassis och katrinplommon, men den dog fort i glaset. Smaken syrlig, nästan sur, ingen strävhet, i begynnelsen lite frukt, sedan mera kanel och kryddighet, för att så småningom dö i glaset. Min gissning på 1970-tal var två årtionden fel. Erik talade om att nivån i flaskan varit ”top shoulder”, vilket är sannolik orsak till den relativt kraftiga oxidationen.

1953 Château Léoville Las Cases, St Julien, andra cru, 0/3/13, 13p

Tredje vinet hade en instängd doft med lite röd frukt, men för mig tog korkskadedoften över alltmera och vinet blev mycket riktigt borttaget ur omröstningen p g a korkdefekten. Smaken bakom korkdefekten var en ganska god frukt, syrlighet och strävhet som man förväntar sig av ett médocvin, men i eftersmaken kom så korkdefekten tillbaka ”with a vengenace”. Synd på så rara ärter!

1986 Pavillon Rouge de Château Margaux

Fjärde vinet hade en ganska stor, stallig, klassik médocdoft, med cassis, tobak och fat. Visst var det åldrat, men ack så elegant. Smaken var syrlig, sträv, med en viss fruktsötma i smaken och en god och lång avslutning. Helt klart njutbart och mitt favoritvin för kvällen. Även här gissade jag två årtionden fel (trodde det var 1970-tal) och i kommunvalet hamnade jag i Pauillac, vilket även det var fel.

1953 Château Lagrange, St Julien, tredje cru, 2/2/13, 16p

Femte vinet hade en lite avvikande ljusare röd färg. Doften var mogen, med liten oxidationston, ganska stor med goda fat, lite kokta rotfrukter och rosenvatten; knappast saker man brukar förknippa med Médoc. Smaken syrlig, med strävhet, god om än litet torr. Det blev min gissning på ett icke-klassat slott och någon provare nämnde i sammanhanget Graves. Fick min sämstaröst. En klar besvikelse för mig när facit avslöjat vinet.

1971 Château Batailley, Pauillac, femte cru, 4/2/13, 14p

Sjätte vinet hade en stor, mogen doft, med frukt, cassis, mynta, och kryddor. Smaken syrlig, mycket sträv, väldigt fyllig, med tät fruktsmak och väldigt torra tanniner. Här var jag kvar i Médoc, vilket ju var fel.

1994 Domaine de Chevalier, Pessac-Léognan, 3/2/13, 14,5

Sista vinet hade en stor mogen, fyllig fruktig doft med de klassiska Médockomponenterna tobak, cassis och läder. Smaken syrlig, ganska sträv men med en avslutande mjukhet som ledde mig till att gissa på Margaux och på 1990-talet. God eftersmak. Kvällens vinnarvin.

1992 Château de Tertre, Margaux, femte cru, 3/0/13, 15p

IMG_2930

Provarna var ense om att alla viner var goda exponenter för klassiska Bordeauxer. Man ansåg att alkoholhalterna och fruktinnehållet speglande en annan vinmakartradition än den nu förhärskande, där man numera vill extrahera mer ur vinerna. Frågan är vad som är bäst – den gamla stilen eller den nya? Kommer de nya vinerna att hålla lika bra som dessa viner? Ta min favorit under aftonen, Lagrange från 1953 – kan dagens viner hålla 60+ år med bibehållen elegans? Vill ens vinmakarna att vinerna ska hålla 60+ år? Bryr de sig? Ja, det var många frågor runt bordet.

Jag kan säga att jag uppskattade den mera återhållna stilen hos de provade vinerna, det här var för mig en riktigt bra provning av klassificerade Bordeauxviner. Synd bara att korkdefektdjävulen slog till på det vin som förmodligen annars hade vunnit omröstningen.

Själv kände jag mig hedrad av att Erik letat efter och hittat två viner från mitt födelseår 1953 (ett ganska bra vinår i Bordeaux).

Tack Erik för en värdig uppställning viner!

/OW

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s