#1450 Vita torra tyska

Butts

”Baksides”etiketterna

I viss mening har vi väl en uppfattning om att det ska vara ordning och reda när det handlar om Tyskland. ”Ordnung muss sein”, ni vet. Men allt som oftast, när man får tillfälle att titta lite närmare på saker och ting, kan man finna att det ändå finns utrymme utanför de lagar och regler man satt upp, och tur är kanske det. Även beträffande den tyska vinlagen, som vi en första anblick tycks påtagligt rigid och begränsande, finns en hel del möjligheter till utvidgningar och avsteg, eller åtminstone kreativa tolkningar. När man samlas för att prova vita, torra tyska viner, är det på något vis naturligt att man anammar den där känslan av ordning och reda och går igenom de för provningen mest relevanta reglerna i vinlagen och så även i kväll. Bengt, kvällens arrangör hade tänkt sig att Wikipedia skulle kunna utgöra en pålitlig källa för den informationen, men både hans grundliga kunskaper i ämnet liksom hans känsla för behovet av källkritik, gjorde att vårt orakel i frågan, Stig T, i stället fick redogöra för vad som gäller. Dock fick vi veta att provningen skulle komma att centreras kring viner klassade som Grosses Gewächs och eftersom detta inte är ett begrepp som är reglerat i den tyska vinlagen, utan av den ledande producentföreningen VDP, handlade det istället huvudsakligen om deras regler. I korthet fick vi veta att följande gäller:

Vinerna klassas enligt en stege med fyra nivåer:

  • Gutswein
  • Ortswein
  • Erste Lage
  • Grosse Lage

Den lägsta klassen, Gustswein, får endast betecknas med vingodsets namn, årgång och druvsort (förutom att etiketten också måste uppfylla kraven i vinlagen gällande uppgift om kvalitetsklass, vindistrikt och AP-nummer mm.). Avkastningen får uppgå till högst 75 hektoliter per hektar. Torra viner får bära något av prädikaten Kabinett eller Spätlese medan söta viner får bära alla prädikatsnamnen.

Ortswein skall – utöver tillåtna beteckningar för Gustswein – även betecknas med namnet på den ort där druvorna skördats. Avkastningen får uppgå till högst 75 hl/ha. Torra viner får inte bära namnet på något prädikat medan de är fritt fram att använda för söta viner. Försäljning får ske tidigast den 1 mars året efter skörden.

VDP menar att vinbergets/vingårdens läge och jordmån är av avgörande betydelse för vinets kvalitet. Man har därför klassificerat de bästa vinlägena som Erste Lage eller Grosse Lage där Grosse Lage anses vara Tysklands bästa vinjord.

För Erste Lage gäller att de måste betecknas med orts- och lägesnamn samt druvsort. Endast speciellt förtecknade druvsorter får användas (olika i olika distrikt). Avkastningen får uppgå till högst 60 hl/ha och druvorna måste skördas för hand, när mustvikten har nått minst 85 grader Oechsle (dvs minst spätlesekvalitet). Liksom för Ortsweine får bara söta viner bära namnet på ett prädikat. Eftersom beteckningen Erste Lage inte får anges på etiketten anges det istället på kapsylen. Vinerna släpps på Mainzer Weinbörse i slutet av april året efter skörden.

Grosse Lage är föreningen VDP:s högsta kvalitetsklass. Här får avkastningen uppgå till högst 50 hl/ha. I övrigt gäller samma bestämmelser som för Erste Lage. Torra Grosse Lage-viner skall betecknas som Grosses Gewächs. Det är vinföreningen VDP:s interna beteckning för högklassiga torra viner. Den är inte lagligt fastställd och får därför inte användas på etiketten men anges alltid på kapsylen eller ibland med bokstäverna ”GG” på etiketten. De torra vinerna släpps den 1 september året efter skörden.

Jag upprepar att detta alltså är VDP:s regler och eftersom den tyska vinlagen inte tillåter att man skriver något på etiketten utöver det som är tillåtet (eller som krävs) får man således inte skriva ut Erste Lage eller Grosses Gewächs. I stället kringgår man alltså lagen genom att ha en särskilt kapsyl för Erste Lage, eller en särskild flaska. Man skriver ofta också ut ”G G” på etiketten, något som uppenbarligen tolereras av myndigheten.

Tillägg: Jag har under de senaste dagarna fått lära mig av Dieter Greiner på Kloster Eberbach och Tom Benns på Bürklin Wolf att det jag skrev ovan beträffande vad som får anges på etiketten inte stämmer. Det är således tillåtet att på GG-viner skriva VDP. GROSSE LAGE, vilket också syns på bilden nederst, på flaskorna nr 2 och 4. Fram till och med 2012 skrev man i stället VDP. GROSSES GEWÄCHS. Huruvida även denna beteckning fortfarande förekommer på etiketterna har jag inte fått klarhet i. Man använder fortfarande flaskan med GG i relief.

Värt att notera är att beteckningen Erstes Gewächs inte används för viner från Erste Lagen, vilket man ju i konsekvensens namn skulle kunna tro, utan är distriktet Rheingaus alldeles egna benämning för sina toppviner och att det ungefär motsvarar det som kallas Grosses Gewächs i andra distrikt. Att det blivit så är av historiska skäl. Rheingau var, mycket genom den framlidne Bernhard Breuer, föregångare i arbetet med att åstadkomma en officiell klassifikation av sina vingårdar. Detta ledde till en sådan konflikt med VDP att Breuer helt sonika valde att lämna den prestigefyllda organisationen. Så vitt jag förstår kan man i dag i Rheingau använda bägge beteckningarna, men om någon har en annan information, får ni gärna meddela detta i en kommentar. Jag skulle förmoda att på sikt är det VDP:s klassifikation som kommer att ta över. En intressant skillnad är dock att i Rheingau är Erstes Gewächs och den tillhörande vingårdsklassningen lagstadgad, varför det är tillåtet att skriva Erstes Gewächs på etiketten, något som rimligen gör att beteckning kommer att leva vidare, åtminstone tills det eventuellt blir tillåtet att skriva Grosses Gewächs.

En del mer information, såsom om Deutsches Weinbauverbands beteckningar Classic och Selection fick vi oss också till livs, men nu får det räcka med teori, så över till vinerna i stället:

Första vinet är blekt och har en snygg, floral doft med en lätt, ungdomlig ton av tutti-fruttigodis men också en hyggligt mogen persikofrukt bakom den unga, oförlösta doften. En viss dov, dammig ton fanns där också. Smaken öppnar mycket friskt med en markant frisk, pirrande syra. Påtagligt kryddigt och ungt och rätt slankt, men snyggt. Kryddigt slut med inslag av Fazers Gröna kulor. Helt OK vin, men ännu lite väl präglat av den där pärongodistonen som ung riesling ofta har.
2013er Bockenauer Riesling trocken Schiefergestein, Schäfer-Fröhlich, Nahe

Andra vinet uppvisar en doft av betydligt senare skördade, ordentligt mogna druvor med inslag av mogna persikor och en allmänt oljig känsla. Även detta vin öppnar med den där speciella, pirriga syrligheten som förra vinet uppvisade. Tillsammans med den mognare frukten blir känslan mumsig och lite saftig. Vinet är tätt och oljigt och har en lång, tuggbar, oljig och pepprig eftersmak. Ett vin med en känsla av extra allt som behöver lite tid på sig för att alla delar ska komma på plats ordentligt.
2013er Ruppertsberger Reiterpfad Gr Gew Riesling trocken, A. Christmann, Pfalz

Nästa vin är betydligt friskare med en snygg, djup, ungdomlig, lite kryddig citrusfrukt. Där finns också en del rosor och för första gången för kvällen en liten aning petroleum. Även smaken är ren och frisk med den sedvanliga, pirriga citrussyran och ett allmänt läskande intryck som leder ut i ett långt tuggbart slut. Allmänt snyggt.
2013er Geheimrat ”J” Riesling Spätlese trocken, Wegeler, Rheingau

Fyran har en rätt sluten och dov doft med hyfsat mogen frukt men utan det där aromatiska lyft som man (jag) oftast vill ha i ett rieslingvin. Smaken är markant frisk med en bra, tät och tuggbar, något saftig frukt. Syran är läcker och kryddig. Tät, intensiv och pepprig eftersmak med en något krävande syra. Onekligen ett rätt bra, men helt oförlöst vin.
2013er Bacharacher Hahn Gr Gew Riesling trocken, Toni Jost, Mittelrhein

Nästa vin är redan till utseendet helt avvikande med en djup, gulorange färg. Även doften är helt annorlunda med en mer åldrad, bränd och oljig känsla samt en parfymerad ton åt badsalthållet. Den ettriga syran i smaken finns dock där. Frukten är lite trött och bränd, vilket gör att syran ligger ovanpå, utan att få något stöd av frukten. Rätt beskt och obalanserat i eftersmaken. Oklart om det hänt något med det här vinet eller om det bara är allmänt avvikande. Vår erfarenhet av viner från Württemberg är också något begränsade.
2013er Stettener Häder ”Junges Schwaben” Erste Lage Riesling trocken, Beurer, Württemberg

Med det sista vinet är vi tillbaka i huvudfåran igen med en doft av en tät, mogen rieslingfrukt med inslag av mogna persikor och lite honung. Djupt, men också fräscht och snyggt. Smaken öppnar, förstås med den pirriga syran men här är den inbäddad i en bra, tät och mumsig, lätt saftig frukt. Intensiv, pepprig smak med bra längd och en liten avlsutande beska. Bra, men behöver också lagras för att rundas av en del. Kvällens klara vinnare.
2013er Eschendorf am Lumpen 1655 Gr Gew Riesling trocken, Horst Sauer, Franken

  1. 2013er Bockenauer Riesling trocken Schiefergestein, Schäfer-Fröhlich, Nahe, 227 kr, 1-3, 14p
  2. 2013er Ruppertsberger Reiterpfad Gr Gew Riesling trocken, A. Christmann, Pfalz, 361 kr, 1-0, 15,5p
  3. 2013er Geheimrat ”J” Riesling Spätlese trocken, Wegeler, Rheingau, 229 kr, 2-2, 16p
  4. 2013er Bacharacher Hahn Gr Gew Riesling trocken, Toni Jost, Mittelrhein, 279 kr, 3-3, 15,5p
  5. 2013er Stettener Häder ”Junges Schwaben” Erste Lage Riesling trocken, Beurer, Württemberg, 317 kr,0-8, 11p
  6. 2013er Eschendorf am Lumpen 1655 Gr Gew Riesling trocken, Horst Sauer, Franken, 349 kr9-0, 17p
Butts fram

”Baksides”etiketterna

Tack, Bengt för en kul, om än något syrarik provning!

/Anders K

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s