# 1445 Langton’s Exceptional/The best Aussie reds

ButtsAuktionsfirman Langton’s står för den mest erkända klassificeringen av australiska viner. I någon mån påminner klassificeringen en del om Bordeauxklassificeringen från 1855 i det att det är andrahandsvärdena på vinerna, eller snarare dess ökning, som används som mått, dvs. helt enkelt hur eftertraktade de är. Man kan tycka att metoden gynnar s.k. kommersiella viner – viner som är gjorda för att kosta pengar och därmed är stora, koncentrerade och maffiga, men i brist på annan etablerad klassificering, får Langton’s sägas gälla. Lite mer om detta samt en lista på de 21 viner som ligger i toppkategorin ”exceptional” kan hittas hos Vinpunkarn.

Samme punkare och Vintomas hade samlat ihop åtta av de sjutton röda i klassen. Ett inte helt lätt företag, på grund av den efterfrågan som finns på dessa viner. Inledningsvis fick vi även ett vitt som ”teorivin”. Detta hade en läcker, rätt mogen gul frukt och en markant rökig doft av tändstickplån och diesel. I munnen pepprigt och intensivt med bra frukt och läcker syra. Lång, kryddig eftersmak med tuggbar beska och prominent syra. Detta var 2005 Polish Hill, Riesling från Grosset, Clare Valley, South Australia. Det är fascinerande hur lite som händer med de australiska rieslingvinerna, även efter ett flertal år i flaska.

De röda startar med ett vin som inte alls är som min sterotypa bild om vad man kan vänta sig (se ovan). I stället är det ett snyggt och fräscht vin med mintiga cabernettoner. Till och med en lite örtig, stjälkig ton och en del blyerts samt svarta vinbärsfrukt. En del utveckling kan anas och kanske alkoholen sticker fram något. Smaken är frisk och läcker, ren och snygg med tydlig syra och rätt slank frukt. Tanninerna finns där och leder mot ett rätt torrt och stramt slut. Något stjälkig eftersmak, men ett riktigt stilrent och bra vin.

2004 Mount Mary Quintet, Yarra Valley, Victoria. som namnet antyder fem druvor i blandningen, cabernet sauvignon dominerar bordeauxblenden.

Även nästa vin tillhör de slankare och snyggare, i alla fall från Australien. Doften är läckert skitig med en lätt kokt köttighet och rotfrukter samt en mer aromatisk syrahdoft med violer och hallon. en del kaffeaktiga fattoner tränger också fram, men det funkar faktiskt rätt bra. I munnen är vinet friskt, torrt och läskande med en hel del kött och blod.Tanninerna är markerat torra och en eldighet är rätt påtaglig. Slutar eldigt och torrsträvt. Saknar lite charm, men det hela funkar ändå riktigt bra.

2008 Clonakilla Shiraz Viognier, Canberra District, NSW.

Vin tre är mer åt det hållet jag väntat mig med tät, koncentrerad mörkröd frukt och tydlig alkoholton. Maffigt, men ändå snyggt tack var en lätt aromatisk, floral ton samt en lätt skitighet som gör vinet intressantare. Smaken är frisk och sötfruktig, rätt syltig med varm, solbakad frukt. Hygglig syra, men ändå ett mjukt intryck. Påtagliga, lurviga, avrundade tanniner som blir torra i eftersmaken där även en hel del beska sticker upp och slutintrycket är rätt trött och åldrat. Hade nog mått bra av att öppnas några år tidigare.

1999 Moss Wood cabernet Sauvignon, Margaret River, Western Australia.

Vi fortsätt på den inslagna linjen med att urtypiskt Aussie-vin , fullmatat med eukalyptus, mörk frukt, mörk choklad och en ton av lösningsmedel. Vaniljiga, rostade fat fullbordar bilden, medan en djurisk ton antyder en viss utveckling.

Smaken öppnar friskt men syran möts fint av den maffiga, söta blåröda frukten. Det är rent och välgjort med snyggt inbäddade, lurviga tanniner. I eftersmaken trycks frukten tillbaka av en något besk rotfruktston, men slutintrycket är ändå att det är ett charmigt vin med rondör.

1996 Bin 707, Penfolds, Coonawarra, South Australia.

I femman hittar jag en hel del syrahmarkörer igen i form av en aromatisk, floral ton parad med baconfett och skitigt djuriska toner som nästan drar åt Brett-hållet. Jämfört med första vinet handlar det emellertid här om ett betydligt mer fullmatat vin. I munnen intensivt och både floralt och djuriskt. En hel del finkornigt tuggbara tanniner ligger snyggt inbäddade i den mulliga frukten. Köttiga, svartpeppriga toner dominerar den rätt mjuka eftersmaken. Bra längd, med kraft. Om ettan drog en del åt Côte-Rôtie-hållet, så liknar det här snarare en Hermitage.

2002 Hill of Grace, Henschke, Eden Valley, South Australia. Äntligen, säger jag bara, fick jag dricka detta legendariska och svårfunna vin! Och riktigt bra var det ju också, även om det är lite svårt att tycka att den väl tilltagna prislappen känns motiverad.

Sexan känns sluten och svårfunnen i doften, som ändå är hyfsat tät med mint, rotfrukter och vaniljfat. En del utveckling står nog också att finna. Smaken öppnar friskt och aningen slankt, men växer till sig med en växande pepprighet och en bra svartvinbärsfrukt. Blir mer kraftfullt och intensivt, men också snyggt och välgjort med läckert finkorniga tanniner som är mumsiga att tugga på i den stilrena eftersmaken som på slutet stramar till sig igen.

1997 Grange Hermitage, Penfolds, South Australia. En förvånande återhållen Grange, även om flera i gruppen gissade Grange på den.

Sjuan har en tydligt grön, örtig, och stjälkig doft som nästan drar åt rå potatis. Inte så kul, alltså. En hel del utveckling finns där och kokta rotfrukter och till och med en aning tomatsoppa fullbordar bilden av ett trött vin. Äveni munnen är det grånt och stjälkigt och tanninerna är rejält torra och kritiga. Allmänt stramt och med sval frukt samt ett torrsträvt slut.

1998 Astralis, Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia. Märkligt åldrat och trött vin. Jag råkade ut för en liknande Astralis för ett tag sedan. Man förvånas över att ett vin som känns så bra som ungt, kan falla sönder så här med en del ålder. Så gammalt är det ju ändå inte. Provningens klara förlorare.

Till sist ett rejält tätt, polkagrismintigt vin med en maffig, mörk, mogen, solbakad frukt. Massor av mörka bär, mörk choklad, oregano, tjära och engelsk konfekt. Också smaken är maffigt sötfruktig med choklad och svarta vinbär samt en frisk syra och sotiga fat.  En hel del strukturerade tanniner. Tuggbar, sötfruktig, intensiv eftersmak. Koncentrerat och välgjort, närmast stylat och lite anonymt.

2008 The Armagh, Jim Barry, Clare Valley, South Australia.

En kul provning med höga poäng på vinerna. Tyvärr är även prislappen väl saftig på många av dem, men oavsett priset var det en ynnest att äntligen få uppleva Hill of Grace.

Och listan på vinerna:

  • 0. 2005 Polish Hill, Grosset, Clare Valley, South Australia
  1. 2004 Mount Mary Quintet, Yarra Valley, Victoria, 480 kr, 1-0, 16p
  2. 2008 Clonakilla Shiraz Viognier, Canberra District, NSW, 440 kr, 1-2, 17p
  3. 1999 Moss Wood Cabernet Sauvignon, Margaret River, Western Australia, 440 kr, 0-3, 14,5p
  4. 1996 Bin 707, Penfolds, Coonawarra, South Australia, 579 kr, 1-1, 16p
  5. 2002 Hill of Grace, Henschke, Eden Valley, South Australia, 2756 kr, 6-0, 18p
  6. 1997 Grange Hermitage, Penfolds, South Australia, 1800 kr, 3-0, 17p
  7. 1998 Astralis, Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, 1060 kr, 0-6, 12p
  8. 2008 The Armagh, Jim Barry, Clare Valley, South Australia, 1295 kr, 1-1, 16p

Anders K

Annonser

2 responses to “# 1445 Langton’s Exceptional/The best Aussie reds

  1. Nu är jag för all del partisk, i och med att jag var den ena arranglreb. Men på tal om priset för Hill of Grace, så bör man inte förvänta sig att hitta det vinet under 4000 kr, så det här var ett fyndpris. 🙂

  2. yquemisno1

    Då är det bara att buga och tacka lite extra, då! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s