SM i blindprovning, vinets dag 160122

Det är kul att tävla i blindprovning, det har jag tyckt så länge jag har hållit på med vinprovning, vilket är 35 år vid det här laget. Allra roligast är det förstås när man vinner, inte bara för den rena tillfredsställelsen i att vinna, utan också för att man efteråt inte behöver gå och fundera över vad man borde ha gissat i stället på de viner man missade. För missar, det gör man, alla gör det. Det kan vara värt att hålla i minnet för den som ger sig på att tävla i blindprovning. Ingen är så duktig att hen kan känna igen allt, tro inte det. Somliga viner är svårare att känna igen än andra, men även relativt ”enkla” viner, om det nu finns sådana, kan man hamna fel på.

Nu fick vi i vinföreningen AuZone en chans att vara med i det SM i blindprovning som  allt sedan Vinakademien skapade Vinets dag för tre år sedan, har hållits på Vincents dag den 22 januari. Munskänkarna har tagit på sig att arrangera tävlingen som i år lockade fem fyramannalag. Dessa kom från Sommelierföreningen, Vinkällans vinutbildning, Systembolaget, Munskänkarna och i år alltså även från AuZone. Upplägget var rättframt: tre flighter om fyra viner i varje provades – mousserande, vita och röda. 30 minuter fick man på sig per flight och man skulle ange ursprung, druvsort, årgång och producent. Helt rätta svar gav 10, 10, 3 resp. 2 poäng. Alltså max 25 poäng per vin och totalt 300 poäng att försöka uppnå.

Nå, hur gick det då? Jo, först ut alltså en flight om fyra mousserande. Nr 1 är ordentligt dammig och jordig med en del nästan orena svaveltoner. En viss brödighet går att ana, men knappast så att det skulle kunna vara en champagne. I munnen får man en dov känsla och en markant jordighet samt en aning metallisk ton. eftersmaken är tuggbart besk med en viss mineralisk känsla. Vi enas snabbt om att det här är en Cava, men minns inte riktigt vilken av de ingående druvorna som burkar dominera. Drar till med Parellada, men det skulle ha varit Macabeo eller Xarel-lo. Hygglig start, i alla fall.

Sedan ett floralt och charmigt vin med äpplig frukt och inslag av Pommac i doften. Smaken är frisk och hyggligt djup med en känsla av välgjordhet om än inte alltför komplext. Hygglig syra och ett tuggbart slut med en del mineraler. Känns italienskt på något sätt och vi gissar Franciacorta på chardonnay. Det var Ferrarri från Trentino, så bara 5 p för Italien på ursprunget, men full pott, 10 p på dominerande druvsorten!

Med det tredje vinet är vi äntligen hemma i Champagne, det är vi direkt helt ense om. Allt finns där – en härligt brödighet, lätt rostade toner, frisk syra och en strålande intensitet. Närmast pepprigt. vinet slutar i en lång, distinkt mineralpräglad eftersmak. En rätt krävande matchampagne som vi gissar är pinotdominerad, vilket visar sig vara helt rätt.

Sista mousserande är läckert charmigt och blommigt med tutti-frutti toner och klöverblom. Något dov och saftig i munnen med OK syra och en gräddig känsla. Inte särskilt komplext, men med charmigt och gott. Vi gissar Prosecco från Valdobbiadene och druvan glera och kommer helt rätt. Första flighten måste sägas ha gått riktigt bra, fast det vet vi ju inte ännu.

Över till den vita flighten som öppnar med ett finstämt, blommigt, nästan parfymerat vin. Kryddig och med en dov ylleton, lite vitpeppar och en aning syntetgodis i bakgrunden. Smaken öppnar med beska och en tydlig sötma som känns mer än den är på grund av den måttliga syran. Beskan växer till sig och dominerar eftersmaken. Här är vi ute åt lite olika håll. Själv förespråkade jag viognier på grund av att vinet är byggt kring beska, snarare än syra. Vit Rhône nämns också innan vi till sist, med viss tvekan, stannar på pinot gris från Alsace. Tyvärr visar det sig att det ärr en amerikansk viognier. Noll poäng där.

Vitt nummer två har en tät, honungsaktig doft präglad av sent skördade druvor samt en liten rostad popcornton som antyder en viss fatbehandling. Smaken präglas av en överraskande frisk syra och en rejäl pepprighet. Kroppen är måttlig och pepprigheten och den friska syran dominerar smaken. Baserat på den markerade syran, tänker vi oss här att det är en chenin blanc från Sydafrika, men det är en spansk albariño. Lite svårt att förstå, även när vi fick veta vad det var. Skulle behöva prova om det vinet vid tillfälle.

Trean orsakar mindre problem emedan både Johan och Magnus är helt säkra på att det är en grüner veltliner och så mycket vet jag att när de säger det, ska man inte försöka säga emot. Med sina toner av mineral, ylle, grapefrukt och vitpeppar, samt en rätt frisk smak med lite dov, tät frukt, så finner varken jag eller Tom inte heller skäl att försöka, även om jag själv, i vanlig ordning, inte tänker tanken på GV. Nästan full pott här. Bara producenten fel, men så lyckades vi heller inte pricka in mer än en enda producent under tävlingen, något som dock inte kostade så mycket poäng.

Sista vita är det inte mycket att diskutera om. Med sin slanka, gräsiga doft av svartvinbärsblad och den friska, strama örtiga och måttligt aromatiska smaken kan det inte gärna vara något annat än en sauvignon blanc och den återhållna stilen leder oss direkt till Loiredalen och Sancerre, vilket visade sig vara alldeles riktigt. Jag tror vi även fick in årgång och producent rätt här. Efter en tveksam start, gick alltså de sista två utmärkt.

Första i röda flighten är bärigt och rödfruktigt med en känsla av maceration carbonique. En tydlig grön, stjälkig ton finns också. Smaken är frisk, närmast syrlig men med läskande frukt. Kryddigt och med ordentliga, torra tanniner. Torr, frisk, mineralbesk eftersmak med kritiga tanniner. Min första tanke är Beaujolais, men tanninerna får mig också att fundera på Italien. Johan och Magnus förslår i stället pinot noir och med tanke på hur gröna Bourgognerna från 2013 kan vara, så förefaller detta vara en rimlig gissning även om också Tom är inne på Beaujolais, vilket det tyvärr är. Dock i alla fall land och årgång rätt.

Sedan ett mörkt mulligt vin med markerad eukalyptusdoft och även mörk choklad och rejält rökiga fat. Om man söker reda på frukten där bakom finner man en tydlig ton av svarta vinbär. I smaken finns en söt, mogen, mörk frukt, måttlig syra och lurviga tanniner. Ett avrundat eldigt slut. Kan inte gärna vara något annat än från Australien och svartvinbärstonen leder oss till cabernet sauvignon. Ursprunget sätter vi i Coonawarra och det visade sig vara helt rätt. Skönt med en sådan straffspark!

Även trean är mörk och tät, med en lila kant. Doften är tät, mustig och frisk med söt frukt och vaniljiga fattoner samt lite stick av alkohol. I munnen startar vinet friskt och överraskande lätt med en bra syra och växande, koncentrerad, mustig frukt. En hel del, tuggbara, strukturerade tanniner som ger en tuggbar, sträv eftersmak. Vaniljtonerna leder oss mot Spanien där vi velar mellan Rioja och Ribera del Duero, men kraften i vinet gjorde att vi helt rätt valde Ribera. Även druvan, tempranillo, och årgången (tror jag) får vi in. Bra med poäng här.

Sista vinet uppvisar en hel del mognad, både på färgen som är mörk och tät, men med rödbruna inslag, och i doften som är rejält skitig och djurisk, nästan med Brettoner. Smaken är stram, torr och rätt grovhuggen med avrundad, mogen, söt frukt och markerade, torra, grova, bråkiga tanniner. Torrt slut. Det djuriska får oss att tänka på mourvèdre, medan tanninerna får oss att även överväga Italien och särskilt då sagrantino. Eftersom vinet ändå saknar det aromatiska inslag som sagrantino bruka uppvisa tillsammans med köttiga toner, går vi i stället till Bandol och gissar året till 2005. Vi skulle ha stannat i Italien, emedan vinet är från Chianti, nämligen 2001 Castello di Fonterutoli. Ett svårt vin som gav oss noll poäng. Undrar just hur mycket de andra lagen plockade ihop på det här vinet.

Efter en god buffémiddag med spanskt tema, emedan Munskänkarna på kvällen även invigde årets vinort(er) Montsant och Priorat, får vi efter en del spänningsskapande omvägar kring hur olika lag hade förändrat sina positioner under tävlingens gång till sist veta att vi vunnit tävlingen med 149 poäng (av 300 möjliga). En härlig känsla! Marginalen till tvåan, Sommelierföreningens lag, blev till sist bara tre poäng. Skön att vinna och som sagt skönt att inte behöva gå och älta de missar man gjorde under tävlingen, något som åtminstone jag annars brukar göra under flera dagar efteråt.

Tack Munskänkarna för ett bra arrangemang och tack Vinakademien för initiativet, både till Vinets dag och till tävlingen!

Vinlistan:
Mousserande
Glas nr 1: 2008 Avinyó Reserva Brut Nature, Spanien/Cava, Macabeo + Xarel-lo
Glas nr 2: NV Ferrari Brut, Italien/Trento, Chardonnay
Glas nr 3: NV André Clouet Grande Reserve Brut, Frankrike/Champagne, Pinot Noir
Glas nr 4: 2014 Bacio della Luna Proscecco Superiore Brut, Italien/Venetien/Prosecco/Valdobbiadene, Glera
Vita:
Glas nr 1: 2014 Clay Station Viognier, USA/Kalifornien/Lodi, Viognier
Glas nr 2: 2014 Pazo Cilleiro Albariño, Spanien/Galicien/Rias Baixas, Albariño
Glas nr 3: 2014 Tegernseerhof Grüner Veltliner Smaragd, Österrike/Niederösterreich/Wachau, Grüner Veltliner
Glas nr 4: 2014 Sancerre Les Pierris, Roger Champault, Frankrike/Loire/Sancerre, Sauvignon Blanc
 
Röda:
Glas nr 1: 2013 Terres Dorées Moulin-à-Vent , Frankrike/Bourgogne/Beaujolais, Gamay
Glas nr 2: 2012 Yalumba The Cigarr Cabernet Sauvignon, Australien/South Australia/Coonawaara, Cabernet Sauvignon
Glas nr 3: 2013, Alto, Spanien/Castilla y Léon/Ribera del Duero, Tinto Fino
Glas nr 4: 2001 Brolio, Italien/Toskana/Chianti Classico, Sangiovese

Och ställningen:

  1. Vinföreningen AuZone 149 p
  2. Sommelierföreningen 146 p
  3. Systembolaget 123 p
  4. Vinkällan 113 p
  5. Munskänkarna 88p

SM-diplom

/Anders K

 

Annonser

8 responses to “SM i blindprovning, vinets dag 160122

  1. Helt klart Mästarklass på såväl insatsen som inlägget!

  2. Fylligt och läsvärt reportage! Ett stort och välförtjänt GRATTIS till de tävlande för AuZone!

  3. Kul! Verkar vara helt rätt att plocka ihop ett lag med klubbmästare, noterar att åtminstone 2013 och 2015 års klubbmästare fanns med.

  4. The Wall

    Och 2010 års klubbmästare (då 2015 års klubbmästare för övrigt tog silverplatsen).

  5. Grattis! Alla fyra är klubbmästare, T är väl den ända som bara vunnit en gång? Mer om motståndet här:
    http://www.wownews.se/senaste-nytt/de-vann-sm-i-blindprovning/
    ASi

  6. yquemisno1

    De fyra som ingick i laget har sammanlagt 10 KM-titlar, så det var ett hyfsat tungt gäng…

  7. Så snyggt gjort. Jag är imponerad och gratulerar. Vi kanske ska komplettera KM med en lagtävling på hösten? Med en klubbmästare i varje lag och lottad ”resten”. Förutom att lagformen verkar kul så får ju fler chans att vinna.

  8. Lagtävling låter kul nu när jag i total brist på blindprovningsträning har gett upp KM…
    ASi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s