#1439 Chablis

Nya medlemmarna Marie, Louise och Harald slog sig ihop om sin första provning i vinklubben AuZone. Det var en debut som lovar gott inför framtiden. En vinklubb lever ju på att många olika medlemmar låter sina olika vinsmaker komma till tals genom att provningar hålls på de mest skiftande teman.

Chablis är ju ingen nyhet i AuZone, men ibland måste man vända tillbaka till rötterna. Marie och Louise berättade att de hade snöat in på Chablis tidigt i sin vinprovarkarriär, men hur mycket de än tyckte om Chablis, insåg de att de måste bredda sig. Så de talade med Harald, som kände till AuZone och rekommenderade nybörjarkursen. Efter fyra kurser (nybörjarkursen, fortsättningskursen, Frankrikekursen och Italienkursen) tyckte nu de tre provningsansvariga att det var dags att hålla sin första provning. Då är det naturligt att välja ett tema man själv tycker om och är bekant med.

En omfattande kompendium hade iordningställts till förmån för de provande medlemmarna. Vi visste att det skulle bli Chablis Premier Cru och kanske någon joker skulle ha smugits in i leken….

 

Första vinet hade en ljusgul färg, stor fruktigt doft av kartiga äpplen, mineralrökig och möjligen något fat. Smaken mineralig, mycket sten, syrlig, god och med en hel del citrus. Någon provare tyckte att det enda som saknades var ostronen…

2013 La Chablisienne, Premier Cru (utan vingårdsbeteckning, innebärande alltså en blandning av olika premier cru-lägen). En bäströst, en sämströst, 14,5 p, 169 kr.

 

Andra vinet hade samma ljusgula färg, stor mineralig, stenig doft med en del frukt (äpple, mango), smörig och med en del fat. Smaken mineralisk, syrlig, lite rundare och mjukare än första vinet och beska i avslutningen.

2013 Brocard, Fourchaumes Premier Cru. Två bäströster, 15 p, 199 kr.

 

Tredje vinet var mycket ljust och med en tydligt grönt färgstick. Doften inledande trevande, blev större med lite värme i glaset, mycket mineralisk med äppletoner och en liten anstrykning av tutti-frutti-godis. Smaken mycket syrlig, nästan sur, med mineral och ananas och en lite kort avslutning.

2013 Fèvre, Fourchaumes Premier Cru. Tre sämströster, däribland min, 13 p, 299 kr.

 

Fjärde vinet hade en avvikande brunaktigt gul färg – kanske för gammalt? Doften stor med tydliga fat, smörig och popcorn och burkmajsdoften avslöjande antydan till oxidation. Smaken syrlig, fet och fatig, ganska rund och god, med tydliga ålderstoner och ganska lång eftersmak. En avvikare, men vi var aldrig inne på något annat än en åldrad Chablis.

2013 Cami Salié Jurancon (druvorna är 2/3 Gros Manseng och 1/3 Petit Manseng). Sju sämströster – det är ju det som brukar hända när något vin sticker ut alltför mycket, 14,5 p, 119 kr. Således kvällens förlorare.

 

Femte vinet var ljust gult. Doften stor med kartigt äpple, rostat börd och lite mineral. Smaken var syrlig och mineralisk, städat snygg och med det rätta måttet av beska, och lång eftersmak.

2010 Long-Depaquit, Blanchot Grand Cru. Tre bäströster, 14,5 p, 299 kr.

 

Sjätte vinet var mycket ljust, indikerande ungdom. Smaken stor med frukt av kartiga äpplen, lite exotisk frukt, pärongodis och lite allmänt avvikande. Smaken syrlig, med mineral och beska, men lite för asketisk för min smak och med en lång beska i eftersmaken.

2014 Brocard, Montée de Tonnerre Premier Cru. En bäströst, 13,5 p, 219 kr. Kvällens yngsta vin.

 

Sista vinet hade samma gröngula färgstick som trean. Doften ganska stor med mineral (flintrök) och en del fat. Smaken syrlig, med mycket mineral och snygg fatbehandling,  välgjord och framför allt väldigt god.

2013 Fèvre, Montée de Tonnerre Premier Cru. Fyra bäströster, däribland min. Således kvällens vinnare, 15,5 p, 370 kr.

chablis.jpg

Lite av diskussionen bland provarna runt bordet rörde t ex att Fèvre numera undviker sin tidigare överfatade vinstil och gör en mera arketypisk Chablis. Även Brocard, som ju lär stå för en stor del av Chablisvinerna hos monopolbolaget, gör numera riktigt städade och goda viner. Kooperativet La Chablisienne skäms heller inte för sig i sammanhanget.

Provarna var också överens om att Chablis inte ska lagras. Det är som mest charmigt efter 2-3 år och friskheten, syran och mineraliteten är det vinet lever på. Det är inte heller värt att lägga med än 200-250 kronor på en flaska, och i den prisklassen finns en hel del bra att väl på, vilket kvällens provning visade.

Tack till Marie, Louise och Harald för denna lektion i hur ett ungt och charmigt vin ska avnjutas. Vi ser framemot era framtida provningar!

/OW

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s