#1423 Chimay Bleue

Då tiden för en sommarprovning blev ledig, tog undertecknad initiativet till en provning av flera årgångar av det belgiska trappistölet Chimay Bleue.

Av alla öl i hela världen får bara tolv öl bära beteckningen ”Trappist”: Achel, Chimay, Orval, Rochefort, Westmalle och Westvleteren i Belgien, Engelszell i Österrike, Mont des Cats i Frankrike, Konings (La Trappe) och Zundert i Nederländerna, Spencer i USA och Tre Fontane i Italien. Av dessa får alla utom det franska Mont des Cats använda varumärket ”Authentic Trappist Product”.

För att ett öl får kallas ”trappist”, måste det uppfylla följande kriterier:

  1. Ölet måste bryggs innanför murarna till ett trappistkloster (eller i anslutning till klostret).
  2. Bryggeriet ska vara en del av och bidra till trappistklostrets verksamhet, och bryggeriverksamheten ska vara underordnat klosterreglerna. Ölet ska bryggas och marknadsförs av trappistmunkar eller under deras kontroll.
  3. En del av vinsten går till försörjningen av munkarna och underhåll av klostret; resten går till välgörenhet administrerat av klostersamfundet.

Trappistbryggerierna ska noggrant följa alla normer för hälsa och säkerhet och konsumentinformation. På samma sätt ska kommunikation och reklam präglas av ärlighet, nykterhet och som det anstår den religiösa miljö där ölet är bryggt. Man får tillståndet ”ATP” för en period av fem år.

Förutom för öl, kan man få använda beteckningen ”Authentic Trappist Product” för t ex sprit eller bröd, choklad, marmelader, ost eller mer religiösa produkter som ljus och oblater.

Trappister är en vardaglig beteckning för ”Cistercienserorden av strikt efterlevnad” som är en romersk-katolsk kontemplativ religiös orden, bestående av munkkloster eller nunnekloster. De är en del av den större Cistercienserorden, med historia från år 1098. Som Cistercienser följer de Sankt Benedicts regler. Alla cistercienserkloster är dedikerade till Jungfru Maria. Munkarna och nunnorna lever i egna samhällen som är avskilda från det vanliga samhällslivet. Därför är det svårt att få besöka bryggerierna, som i regel ligger på själva klosterområdet, då munkarna inte vill ha kontakt med oss vanliga dödliga mer än absolut nödvändigt. Varje dag hålls böner, mässor och körsång (ungefär var tredje timma), och detta schema styr även när man vidtar de olika stegen i bryggeriprocessen. Munkarnas dag är delad mellan arbete, bön och studier. Klostren är självförsörjande och man använder hela överskottet till underhåll av klostret och till välgörenhet.

Man kan tro att traditionen att brygga trappistöl stammar från i klosterväsendets uppkomst under tidig medeltid, och visst finns det en sådan tradition. Dock bryggde man ölet för eget bruk (ofta ett svagt öl på 2-4 volymprocent). Klostren i Frankrike, Belgien, Holland, Italien, Spanien (och i  andra av Frankrike kontrollerade områden) upplöstes emellertid under franska revolutionen och egendomarna såldes och munkarna skingrades. Klostren återbildades inte förrän efter Napoleonkrigens slut. Westvleteren t ex bildades 1831 av munkar från Mont des Cats och Chimay 1860 av munkar från Westvleteren.

Alla trappistölen är överjästa, vilket innebär att man låter dem genomgå en andra jäsning på flaska, då man tillsätter lite socker och jäst före buteljeringen. Man ska alltså vara försiktig då man öppnar ett färskt överjäst öl – låt det stå några dagar före öppnandet och undvik häftiga rörelser – det skummar mycket och var beredd med ett stort glas så det goda ölet inte går till spillo! Alla trappistölen är smakrika och har en alkoholhalt på 6 – 12 volymprocent. Kännetecknande är den stora mängden malt av både korn och vete, vilket gör att ölet får en hög stamvörtstyrka och stor fyllighet. Den höga stamvörtstyrkan ger tillsammans med alkoholen en generös maltighet och sötma.

Chimay Bleue, har ett eget namn, ”Grande Réserve” på 75 cl-flaskan, men det finns även i 33 cl, magnum (150 cl) och Jeroboam (300 cl), och var ursprungligen ett julöl. Det skapades 1948 av fader Theodore, och framgången var så stor att klostret snabbt ändrade sin produktion till att göra Bleue under hela året. Det kännetecknas framför allt av att det är ett starkt öl med en volymprocent på 9%. Det har en fräsch jästdoft med florala toner och karamell eller knäck. Dess relativt torra smak förstärks av en karamellig avslutning. Bleue görs som ett årgångsöl. Av de tre Chimayölen är det ölet som åldras bäst.

Mitt intresse för just Chimay Bleue väcktes när jag bodde i Belgien och jag har under åren köpt nästan varje årgång, helst då den stora 75-cl-flaskan, ”Grande Réserve”. Det är nog det trappistöl som mest lättillgängligt och produceras i de största kvantiteterna.

Min erfarenhet av att spara trappistöl är god – man kan dricka dem flera år efter att ”bästföredatumet” gått ut. Lite av fräschören går ju förlorad, men det tillkommer att kraftigare uttalad maltighet som jag gillar.

Chimay1

Här nedan kommer ölen att beskrivas i den ordning de öppnades. Färgen varierade knappast alls: den var mörkt karamellbrun i alla ölen.

2011 (bäst före 2016): stor jästig doft med karamell, bröd, ganska ung. Fint skum, fyllig, karamellsmak, bra beska men lite tunn i avslutningen. 1/1/7, 13p.

2002 (bäst före 2007); medelstor, jästig, karamell, lite örter. Svagt skum, mjuk, beska, god, smakar som julmust utan socker. 0/1/7, 13p.

2000 (bäst före 2006): instängd (korkvarning?), hö eller torrt gräs, karamell, knäckig. Inget skum, torr, besk; lite för gammal? 0/4/7, 9,5p.

2009 (bäst före 2014): stor, ung, jästig, brödig doft (limpa). Fint skum, fyllig, mustig, karamell, god, läcker smak med viss ungdom. 0/0/7, 15p.

2008 (bäst före 2012): stor, ung, fatig doft med örter och bröd, karamell. Fint skum, fyllig, mognad med både beska och karamell, viss syra. 0/1/7, 15p.

2005 (bäst före 2010): medelstor, med mognad, bröd och karamell i doften. Något skum, ganska stor smak med fyllighet och beska, torr, bra syra. 5/0/7, 13,5p – de flestas favorit.

2012 (bäst före 2017): stor fatig, örtig, brödig, god doft. Bra skum, ungdomlig, beska, kraft och tyngd. 1/0/7, 15,5p – min egen favorit.

2006 (bäst före 2012): instängd (kork?), kokta grönsaker, inte så kul doft. Begränsat skum, mognad men med lite korkvarning. 0/0/7, 10,5p.

I röstordning placerades sig alltså årgångarna som följer (med sämst först): 2000, 2002, 2008, 2006, 2009, 2011, 2012, 2005. Det mönster som avtecknar sig är alltså att de äldre årgångarna är mindre uppskattade än de yngre, med 2005 som ett gott undantag. Av de fyra bästa årgångarna hade tre ännu inte passerat bästföredatumet. Munkarna har alltså bra koll på inom vilken fönster ölet ska drickas. Alla flaskorna var de stora Grande Réserve (med korkförslutning), utom årgång 2006, som var på 33 cl (med kronkapsyl) – kanske en förklaring att det ölet inte verkade ha utvecklats särskilt bra i flaskan.

/OW

Annonser

2 responses to “#1423 Chimay Bleue

  1. Mats Abrahamsson

    Min erfarenhet är att de större flaskorna inte lämpar sig för lagring då de presskorkar som används alltid ger viss eller mycket felsmak. Jag lagrar alltid bara 33cl med kronkapsyl och min erfarenhet är att efter 1,5 år har mycket hänt vad gäller komplexiteten och efter ca 3 år är ölet på topp. Efter det sker en mycket långsam förändring av ölet och jag har druckit 22 år gammal Chimay Bleu (med kronkork) som var alldeles lysande./Mats

  2. Olle Wallen

    Tack Mats för dina kommentarer. Jag har inte noterat någon defekt från korkarna, men de är ju inte avsedda för lång lagning, det är klart. Och med kronkapsyl blir ju innehållet mer inert. Lustigt nog var det i min provning kronkapsylsölet som fallerade. /O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s