Pigga 50-åringar från Norra Piemonte

Den som har läst mina tidigare inlägg som AuZines Piemonte-korrespondent har sett namnet Federico nämnas ofta. Denne min gode vän fyllde 40 för ett tag sedan och firade med ett mycket imponerande batteri av viner som var klart äldre än han själv. Jag tänker inte beskriva hela provningen utan bara kommentera dagens överraskningar. Det kan nämnas att det fanns både Barolo och Barbaresco (Gaja) från 64 med på provningen, men dom överskuggades av vinerna jag beskriver nedan. Vi provade öppet, till en utmärkt lunch på en bra restaurang, La Betulla i S. Bernardino Trana sådär 35 km väster om Torino. Men eftersom producenterna (och i viss mån vinerna) jag beskriver inte precis hör till dom man skulle tro är riktigt bra efter 50 år så vill jag bestämt hävda att kunskapen om vad som var i glaset inte påverkade oss.

Vi pratar alltså om nebbiolo-dominerade viner från norra Piemonte. De mest sensationella kom från Vallana, en producent i Boca som fortfarande finns, men minst en generation har ”hoppats över” och kvaliteten idag är inte som den var för 50 år sedan. Notera att de flesta DOC i området knappast fanns 1964 eller tidigare, t o m den mest ”klassiska”, Gattinara, fick DOC-status 1967 (DOCG 1990).

1964 Vino Spanna Podere Tre Torri di Traversagna (Vallana)       19/20

Förvånande mörk rödbrun färg för ett nebbiolo-baserat vin av den här åldern. God, mogen vindoft med sötma, lakrits, och köttiga toner. Mycket gott vin, syra finns, med en mjuk, koncentrerad attack. Mjuka tanniner, kryddigt. Oerhört förbluffande välhållet för ett 50-årigt vin! Fenomenalt vin som håller i glaset.

Spanna är ett lokalt namn på nebbiolo som fortfarande förekommer. Jag tror att det är en egen klon. Förmodligen är det inte 100% nebbiolo här (kan kanske ingå vespaiola/uva rara/bonarda/croatina) men det är inget tvivel om att nebbiolo är huvudingrediensen.

IMG-20150119-WA0002

1964 Vino Spanna Cantina Castello di Montalbano (Vallana)         18/20

Ljus brunröd. Kul doft av blomsteraffär! Verkligen god, men inte så typisk för nebbiolo. Ganska tuff syraattack i starten. Mineraler, tuggbart vin. Söt koncentration, håller bra i glaset. Jättebra vin, inte lika ungt som föregående men också piggt för 50 år, och med en överraskande koncentration.

1961 Vino Spanna Campi Raudi (Vallana)                                        17/20

Fin men lite neutral doft med ålderstoner. Kött och charkuterier i smaken, bra syra, bra koncentration. Känns som ett kanske 25 år gammalt vin.

1964 Gattinara Tenuta Castello San Lorenzo (Vallana)                  18/20

Mörkare än väntat för nebbiolo. Elegant, något knuten doft med fetma. Bra koncentration, frukt, men torr eftersmak. Håller bra.

1961 Gattinara Tenuta Castello San Lorenzo (Vallana)                  18.5/20

Mörkare än väntat för nebbiolo. Tydlig nebbiolo-doft med asfalt. Kryddiga dofter dyker upp. Elegant balans, syra och koncentration, bitter svans. Bra koncentration, frukt, men torr eftersmak. Nästan löjligt ungt för 53 år!

Förutom dessa skönheter provade vi också två viner från Vini Valsesia, en helt okänd producent, en helt OK 1961 Gattinara och en utmärkt 1964 Fara, som var helt i klass med vinerna ovan. Fara är en obskyr liten DOC i området med en mix av nebbiolo och andra druvor.

Som alltid är det roligt när man upptäcker något nytt. Trots nebbiolos välkända lagringstålighet skulle jag inte ha trott att man kunde hitta så här njutbara viner från dessa mindre kända regioner. Viner goda att dricka som dom var, inte för att dom var gamla. Det är inte helt klart om dagens viner från dessa områden tål lagring lika bra, men jag törs satsa på att t ex Christoph Kuenzlis Boca (Le Piane) kommer att hålla åtskilliga decennier. Jag har aldrig druckit någon av hans äldsta årgångar från slutet av 90-talet.

IMG-20150119-WA0003

Annonser

3 responses to “Pigga 50-åringar från Norra Piemonte

  1. Tack!!! Super intressant!!! Hälsa!

  2. yquemisno1

    Kul rapport, tack för den Birger! De är ju onekligen märkligt hållbara de där gamla vinerna från Vallana. Ryktet talar om inblandning, inte bara av vespaiola m.m. som du nämner, utan faktiskt även aglianico. Jag har druckit ett par årgångar. Mest notabel var en fullständigt utsökt, finstämd och läcker 54-a! Jag tror det var Campi Raudii. En stor upplevelse, särskilt att dricka ett så utsökt och välbevarat vin från mitt födelseår, vilket ju inte är så lätt… Töpler (www.barolobrunello.com) hade för något år sedan ett helt gäng äldre Vallana till salu, åtminstone tillbaka till 60-talet, men nu finns bara 1969 Castello San Lorenzo för knappt 70 euro. Enligt Wine-Searcher (ej pro) ska 54-an finnas att köpa i Luxemburg för 195 euro.
    Apropå Le Piane, så drack vi faktiskt en Le Piane 1998 när vi var på Ristorante Piazza Duomo under vår resa 2013. Den hamnade visserligen lite i bakgrunden av en magnifik Cannubi från Chiara Boschis från samma år, men var ett riktigt läckert, rätt syrabetonat vin. Förhoppningsvis kommer vi att hälsa på Kuenzli i Boca i mitten av maj. Vi träffade honom faktiskt i Stockholm på Oaxens Slip för runt en månad sedan.
    /Anders

  3. birgerolof

    Ja som du ser tyckte ju jag att färgerna på vissa viner var ovanliga för nebbiolo. Men dom var ju pre-DOC, så det kanske inte ens var förbjudet att blanda in lite vad som helst på den tiden.

    1998 är Kuenzlis första årgång om jag fattade rätt när jag besökte honom för ett par år sedan. Otroligt trevlig person som jag senare har stött ihop på ett par vinprovningar i Torino.
    /Birger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s