#1374 Vitt från Wachau

I trilogin av bättre österrikiska vindistrikt hade Jack nu kommit fram till Wachau efter att ha avverkat Kamptal och Kremstal. Vi fick en föredömlig teorigenomgång med utdelade kartor, där vi fick utpekat för oss var de bästa vingårdarna ligger (t ex Achleiten, Loibenberg, Rotes Tor, Hochrain och Singerriedel). I Wachau har man en egen kategorisering med Steinfeder som har max 11% alkohol, Federspiel som har max 12.5% alkohol och Smaragd som har mer än 12.5% alkohol och följaktligen är gjort av de mognaste druvorna. Druvorna som regerar här – i vart fall hos de bättre odlarna – är ju riesling och grüner veltliner, där riesling mognar före GV och GV mycket väl kan vara god även efter 10 år eller mer. Provningsledaren har besökt området ett flertal gånger och fick medhåll av flera av provarna runt bordet i utsagan att det är i stort sett omöjligt att avgöra på ett ungt Wachauvin (1-3 år) om det är gjort på riesling eller GV. Däremot hävdade provningsledaren med emfas att det var stort sett omöjligt att ta fel på druvan när vinet uppnått mognad. Med det uppmuntrande tillägget från provningsledaren att det ikväll skulle bli mest mogna viner, gick vi till verket.

Vi fick ett teorivin eller ska vi kalla det kalibreringsvin. Vi fick inte veta vad det var förrän efter provningen, och det deltog inte heller i omröstningen (på bilden står vinet på plats nr 7). Detta vin var klart gult. Doften var ganska liten med toner av exotiska frukter, ganska mineraliskt, lite jäst, med mognad och lite peppriga toner. Smaken var klart mineraldriven, syrlig, med alkohol (alkosötma) och med en markerad beska i eftersmaken. Vi trodde detta var en GV, men gissningarna på årgång gick åt olika håll – jag höll det för äldre.

2006 Grüner veltliner Smaragd, Achleiten från Domäne Wachau, cirkapris 150 kr, 13 p.

Första vinet i den ”riktiga” provningen var även det klart gult. Det hade en stor, packad, mineralisk, jordig, lite bränd (bränd bakelit eller avbränd tändsticka) doft. Dock fanns det även en svävande fruktighet med lite krydda bakom de brända mineralångorna. Smaken var mineralisk, fruktig (grapefrukt), syrlig och med ganska hög beska, dock god, fyllig och helt torr. Ett packat vin – här gissade alla på GV.

2005 Grüner veltliner Smaragd, Rotes Tor från Hirtzberger, cirkapris 500 kr, 0/1/9, 14,5 p.

Andra vinet var ljust gult. Doften var stor med honung, citrus och gräddtårta (!), rosor och väldigt tilltalande. Smaken syrlig, mineralisk, med aningens sötma, en beska som tilltog och var påtaglig i eftersmaken. Enligt mig ett gott terrassvin (till skillnad från de flesta andra vinerna i provningen). Tydlig riesling, enligt de flesta runt bordet. Min, och kvällens, vinnare.

2006 Riesling Smaragd, Hochrain från Hirtzberger, cirkapris 650 kr, 4/0/9, 15,5+ p.

Tredje vinet var ljust gult. Doften var ganska stor, mineraldriven, jordig och kryddig, med exotisk frukt (ananas), tydlig alkohol och ganska trevlig. Smaken fyllig, syrlig, mineralisk, ganska rund och god med någon beska. Här pekade väl dofterna i riktning mot GV, men smaken mot riesling – jag fastnade för riesling. Jag gillade vinet mycket mer än de övriga provarna.

2006 Riesling Smaragd, Singerriedl från Domäne Wachau, cirkapris 150 kr, 0/3/9, 15.5 p.

Fjärde vinet var klart gult. Doften var först stor, mogen och mineralisk men sen smög sig in en unken komponent av gammalt kött eller sura rotfrukter. En viss fruktighet fanns även bakom den defekta doften. Smaken var söt (vilket förvånade de flesta – det passade inte stilen), med syrlighet och mycket mineral, ganska fyllig och lite rund med en klar beska och på det hela taget obalanserad. Vi var några som tyckte vinet var defekt – mitt förlorarvin denna kväll. Gissningarna gick i riktning GV.

2005 Grüner veltliner, Stockkultur, Achleiten från Prager, cirkapris 450 kr, 1/2/9, 12 p. (Stockhultur är en gammaldags odling av vinstockarna, med stor täthet och låg klippning).

Femte vinet var även det klart gult. Doften var ganska stor, mineralisk, jordig med kryddighet men lite slätstruken; här var det inget som stack ut. Smaken besk, mineralisk, fyllig, med alkohol, syrlighet och lite grapeskal i avslutningen. Onekligen en GV igen.

2005 Grüner veltliner Smaragd, Dürnsteiner Kellerberg från FX Pichler, cirkapris 700 kr, 2/3/9, 13,5 p.

Sista vinet var ljust gult. Doften var ganska stor, med söt mogen frukt (apelsinmarmelad) och rosor. Smaken med en mjuk inledning, sedan mineral, en syrlighet som tilltar efterhand, god avslutning, fyllig och torr. En god riesling – absolut!

2006 Steiner Riesling Selection, Ried Pfaffenberg från Knoll, cirkapris 550 kr, 2/0/9, 15 p.

bild

Jag noterade att de viner som hade doft och smak åt rieslinghållet alla var ljusare än där indikationerna lutade åt GV-hållet. Med hjälp av färgdifferensen satte jag alla druvorna rätt och levde således upp till provningsledarens förutsägelse att det var lättare att sätta druvorna rätt på mogna Wachauviner är på de unga.

Jack gjorde även förutsägelsen att rieslingarna skulle vinna provningen och det visade sig ju i stort sett stämma med två rieslingar på plats 1 och 2, men där den tredje slutade sist. Jag tycker att Wachauvinerna är gjorda för att drickas till mat; ensamma blir de lite för kompakta mineralpaket med för hög beska. De flesta vinerna var utan tvekan av god kvalitet, men – som en provare hävdade – det finns bättre och billigare riesling att tillgå från de högklassiga tyska producenterna.

En kul genomgång och kanske börjar vi få lite ordning på skillnaderna mellan riesling och GV?

/OW

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.