# 1349 Goda viner

Det finns provningar och så finns det Provningar. ”Goda viner” är en Provning. Med stort P. Åtminstone så länge jag varit med i föreningen (sedan 1995) har detta tema förekommit på provningsschemat någon gång runt nyår. Jack ser till att toppa laget med de godaste vinerna (just nu!).

Denna gång bjöds vi på en blandning av tre stycken vita och sex röda viner. Nio viner på fjorton provare; det börjar bli standard på våra provningar nu att ha med minst 7-8 viner. Är detta ett tecken på vår tilltagande skicklighet eller bara att vår önskan att inta alkoholhaltiga drycker har stigit? Jag lämnar debatten fri.

OBS: röstsiffrorna nedan anger röstning var för sig av de vita och de röda.

Ettan var klart ljusgul, med stor, mogen, citrusfruktig doft med firne. Lite parfymerad tyckte jag; men med mycket mineral. Smaken inleddes med en kort söt attack, sedan torr, syrlig och fyllig. Lite oljig smak ledde tankarna till Alsace, alkoholen kändes hög och gav ett eko av beska i eftersmaken. Mycket mineral och citrus även i smaken. God och helt klart att stort rieslingvin. Gissningarna gick på Österrike och Alsace. Ingen var i Rheinhessen. CO är producentens toppvin. Vinnaren bland de vita.

V1.       2007 CO Battenfeld-Spanier, Riesling Trocken QbA, Rheinhessen, 8/1/15,5

Tvåan var ljust gul. Till en början en liten instängd doft, sedan citrus, passionsfrukt, krusbär. Mycket mineral och vinbärsblad. Smaken mycket syrlig, torr, mineralisk, överraskande fyllig efter den svaga inledningen i doften. Återigen ett stort vin som växer i glaset; men lite för syrligt och ungt för mig. Uppenbarligen sauvignon blanc från Loire. Någon gissade helt rätt på Silex. Då jag för cirka tio år sedan besökte gården blev jag fascinerad av vinerna, men tycker de har svårt att mogna fram; de är liksom bara lovande och blir bara syrligare och syrligare med åren. Kvällens förlorare bland de vita och fick även min sämströst.

V2.       2004 Silex, Didier Dagueneau, Pouilly Fumé, 0/12/15

Trean var av en helt annan färgtyp: mörkt gul. Mycket stor, mäktig doft av honung, något oxiderad, gammal byrålåda, apelsinskal, aprikos. Har vi chenin blanc här? Smaken söt, fyllig, god mjuk, honungslen, lång smak med frukt och kanske med något låg syra. Själv trodde jag vi var i Loire, som sagt, och på 90-talet, men detta visade sig vara en Deiss, ett vin vi hade talat om – och avfärdat i samband med diskussionen av ettan. I vinet ingår mest riesling, men även pinot gris och gewurztraminer. Jag har besökt även denna gård för tiotalet år sedan, och tyckte att idén att blanda olika druvor inte bara i vinet, utan även i vingården, på gammalt vis, var ett kul grepp. Och konceptet står sig, även om vinerna har en tendens att oxideras oroväckande snabbt.

V3.       2004 Schoenenbourg, Marcel Deiss, Alsace GC, 6/1/17,5.

 Image

Till de vita serverade Jack anklever på en liten brödbit. Yummy!! Så går vi över till de röda.

Ettan var klart tegelröd med gulbrun ålderskant, indikerande 15-20 år. Stor mogen, syrlig, läcker doft av fat och jordkällare. Det finns även mogen frukt, lite rostade toner med grönt anslag. Någon hittade stall. Smaken torr, syrlig, rund, lite bränd, ganska besk, något sträv med lite blodapelsin. Doften ledde en ju till Bordeaux, men smaken var mera bärig; var det ett merlotdominerat vin? Nej det var temparanillo; en klassisk Rioja. Men var fanns dillen?

R1.      1996, La Vicalanda Gran Reserva, Bodegas Bilbainas, Rioja Alta, 2/4/15.5-

Tvåan var klart tegelröd, gulbrun kant, indikerande 15-20 år. Doften ganska stor, med mognad, klassisk bordeaux. Lite torkad frukt, hallon-jordgubb, ganska goda fat; inte för brända. Smaken fyllig, god, torr men med en del frukt kvar, ganska lång, men inte så sträv. Helt klart en Bordeaux; någon gissade på Graves.

R2.      1995 Pavillon Rouge de Château Margaux, Margaux, Bordeaux, 0/2/16-

Trean var klart tegelröd, gulbrun kant. Vi håller oss till samma ålder. Doften medelstor med mognad, frukt, fat, läcker men lite skitig; Bordeauxig i stuket; god och med någon charkton. Smaken syrlig, torr, ganska fyllig, rätt god med mycket goda tuggbara tanniner. Lite besk i slutet. Här stod valet mellan Bordeaux och Rhône; Rhône vann.

R3.      1995 Crozes-Hermitage, Les Varonniers, Chapoutier, 3/0/15,5+

Fyran blev vinnare bland de röda, och fick även min bäströst. Klar, nästan ljust tegelröd, gulbrun kant. Ganska stor doft, Bordeauxig, med mognad och läckra fat, där tobaken och lädret kommer fram efter ett tag. Ett stort vin redan i doften. Smaken torr, något syrlig, med tanniner och lång god fyllighet. För mig helt klart en stor Bordeaux, minst en deuxième cru från Médoc, från 89-90.

R4.      1985 Château Gruaud-Larose. St Julien, Bordeaux, 7/1/18

Femman hade en helt avvikande, klart röd färg utan ålderskant. Ett ungt vin med andra ord. Liten, enkel, bläckig, fruktig doft med syrlighet, frukt och litet parfymerade drag. Dock ung och frisk. Smaken syrlig, torr, med frukt (plommon), aningen strävhet och besk i avslutningen. Lite tunn, men helt OK. Blir inte bättre på lagring. Själv trodde jag på en ung österrikare på blaufränkisch eller zweigelt, men ingen gissade rätt, d v s Beaujolais. Förloraren bland de röda. Själv har jag inte köpt en enda flaska Beaujolais sedan 1980-talet; här blev jag styrkt i denna min övertygelse.

R5.      2005 Moulin-à-Vent, Duboeuf, Beaujolais, 1/6/14

Sista vinet var klart tegelrött, gulorange kant. Ganska stor, aromatisk doft med en inledande volatilitet (hallonbåtar) som sedan försvann. Sedan lite djurisk doft med en läcker frukt. Smaken syrlig, fyllig, med bra tanniner och med god lång frukt med lite Italien-beska. Här var rätt eniga om en Barolo från 90-talet.

R6.      1998 Barolo Cerequio, Michele Chiarlo, 1/1/16+

Image 

Efter detta vidtog en generös buffé med allehanda charkuterier och ostar och lite anklever för den som ville ha mera av den varan (och vem ville inte det?).

Som någon provare konstaterade; det är jäkligt kul med helblinda provningar. Även om de flesta provarna var gamla ”uvar”, vilket innebär att vi känner varandras vinsmaker (och vinkällarinnehåll) vid det här laget, är det kul att prova helt blint. Att Jack skulle ha riesling från Tyskland och Alsace, någon Rhône och några Bordeauxer; ja det var väl närmast att betrakta som lågoddsare i sammanhanget. Noterbart: inte ett enda vin från Nya Världen fick vara med och inte ens något från utanför de fyra ”klassiska” vinländerna. Lite där vi började vårt vinprovande på det glada 1980-talet!

/OW

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s