# 1348 Mellandags-BYO, Vino Latino

 

För alla dem av oss som ville fly från julmat och svärmor, erbjöd AuZone en möjlighet att prova vin på Annandagen i form av en ”bring your own”. Åtta viner på tio provare blev facit och alla utom ett av vinerna var rött. Temat för provningen var ”Vino Latino”.

Det vita bubblet placerades först i raden: klart gul färg med ganska stora bubblor. Rätt liten, fruktig doft, något brödig, äppelskrutt; lite oxidation med andra ord. Smaken syrlig, någon mousse, oxiderad, vinteräpplen, torr med något mineral och beska. För mycket syra och beska och för lite frukt för min smak; att det inte var Champagne var vi eniga om; vi hamnade rätt snart i Cavaträsket. Vinet är gjort på 80% chardonnay, 15% xarel-lo och 5% macabeo.

1. 2003 Parisad, Can Ràfols dels Caus, Penedès, 0/0/10, 14p

Så över till de röda: Tvåan var mörkt röd med ljus kant; ett ungt vin. Doften stor fatig och bränd, med lite charkuterier och svamp, god men utan påtaglig fruktarom. Smaken stor, ganska sträv, fyllig, sötaktig frukt och alkohol med lång fatig eftersmak. Kändes distinkt Nya Världen med kanske lite för generös fatbehandling. Min favorit trots allt. Kanske var det 100% pinot noir som gjorde att jag tyckte det var bäst.

2. 2005 Casa Marin Lo Abarca Hills Vyd, San Antonio Valley, Chile, 1/1/10, 16 p

Trean var mörkt röd med ljus kant; ännu ett ungt vin. Doften ganska stor, parfymerad, blommig, kryddig, med lakrits och en hel bukett av olika andra dofter. Smaken lite tunn, syrlig, medelfyllig och utan påtaglig strävhet. Kul doft, trist smak, vad kan det vara för något? Gissade på tempranillo, men det var den för mig inte tidigare provade druvan mencia. Fick min sämströst.

3. 2006 Villa de Corullón, Bierzo, Spanien, 0/2/10, 14 p

Fyran var mitt eget “mitbringsel”: mörkt röd, ljus kant utan ålderston. Stor, bläckig, fruktig doft med en del gräddkola från faten. Smaken syrlig, ganska fyllig, fruktig, god och rätt lång smak med tanniner. Den där bläckiga tonen brukar leda mig till Sydfrankrike. Vinet är gjort på 80% grenache, 15% mourvèdre och 5% syrah; grenachen går i stora fat och det övriga i barriquer i 12-18 månader. För många av provarna var det ett nytt vindistrikt: Collioure.

4. 2005 Domaine de Madeloc, Collioure, Languedoc, 2/0/10, 14,5 p

Femman var mörkt röd och detta vin uppvisade äntligen lite ålderskant. Doften stor, mogen, fatig, fruktig, med tobak och lakrits. Smaken till en början stor med strävhet och fyllighet, mjuknar upp och blir sedan lite slank och syrlig på slutet. Sist är den murken och jag är en hårsmån från att skriva ”snipig syra”. M a o faller den ihop under provningen. Vi vägleddes av syran till en gammal Bordeaux, men det var ju 100% syrah från ”det där j-a kooperativet”.

5. 2001 Hermitage, Cave de Tain, Rhône, 0/4/10, 13p

Sexan var klart röd med gulbrun ålderskant, 15-20 år. Doften skitig och instängd till en början, sedan jordkällare, örter (persilja), gödsel, stall, klassiskt bordeauxig. Smaken syrlig, med strävhet, fyllig, med lite stall, tobak och de läckra åldertonerna av en bra Bordeaux, sannolikt ett sämre år och sannolikt Pauillac. Näst bäst i min bok.

6. 1991 Cos d’Estrounel, St. Estèsphe, Bordeaux, 2/2/10, 16 p

Sjuan var mycket mörkt röd, tät ogenomskinlig färg, utan ålderskant. Är detta en teinturier? Doften stor, fruktig, med alkohol, parfymerad på det där överdrivna, kvävande sättet, mycket fat och cassis. Smaken syrlig, mycket fyllig, med bra strävhet, mycket fat och packad frukt. Ett vin med ”extra allt”; inte alls i min egen smak och överextraherat, från Nya Världen.

7. 2005 Clos Apalta, Casa Lapostolle, Colchagua Vally, Chile, 3/1/10, 15 p

Sista vinet ut var även det mycket mörkt rött, med tät färg och med blåröd kant. Ungt igen, attans också! Doften stor, fruktig, fatig med kryddighet och en viss skitighet som förråder att här var det mera traditionell vinmakning. Smaken syrlig, fatig, fruktig och sträv. Vinet är överdrivet fatat i smaken och nästan kärvt, vad kan det vara, tannat? Nej det visar sig vara en raritet: 100% petit verdot, och från Argentina dessutom.

8. 2004 Tomera Mendoza, Petit Verdot, Argentina, 2/0/10, 14 p

Magnus hade ordnat lite goda tilltugg (dock utan garum) och vi diskuterade hur vinerna hade levt upp till temat ”Vino Latino”. Var och en hade ju gjort sin egen tolkning: att man i landet där vinet gjorts talat ett språk som härstammar från latinet, att Romarna ockuperat området där vindistriktet fanns (min egen tolkning), eller något annat.

Tre av vinerna delade förstaplatsen: fyran från ett klassikt vinområde, sjuan och åttan från Nya Världen. Klart var att de flesta av oss hade tagit med en ”uddaflaska”, som skulle få svårt att passa in i en vanlig provnings mönster. Nåja, för mig blev det en ny druva (mencia) och aldrig tidigare hade jag provat en hundraprocentig petit verdot.

 

/OW

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.