# 1332 Pessac-Léognan

Samlade Olle oss till en afton under Bordeaux´s himmel med nedslag i appellationen Pessac-Léognan. Trogen sin undervisande ambition och förmåga inledde Olle med en gedigen och koncentrerad repetitionsstund där vi fick de basala förutsättningarna klarlagda. För Dig som inte har områdets fundamenta i aktuellt minne har jag som ett bonusmaterial sist i min text lagt in Olles fakta text. Läs och njut!

Provningen genomlöpte väl med ett sorgligt fall av kork, denna späkelse som alltför ofta visar sitt fula tryne, denna gång i form av en deformerad 2003 Malartic-Lagravière. Extra tråkigt då Olle i provningen smugit in två slottspar, Domaine de Chevalier och Malartic-Lagravière där således den senare parjämförelsen gick upp rök. I övrigt klassiska slott där kronan på verket var en klassisk Haut Brion (dock ett pre Pessac-Léognan vin). Generellt var vinerna relativt klassiska bordeauxer med vissa modernistiska inslag i de yngsta årgångarna. Glädjande nog uppvisade inte ens de yngre vinerna någon alkoholsjuka utan höll sig väl inom ramen för vad jag tycker en hederlig bordeaux bör uppvisa. I många av vinerna kunde vi i den efterföljande analysen konstatera gemensamma inslag av sandiga tanniner, markerade goda syror och kanske mer än väntat söt frukt. Förvisso gemensamma karaktärer men för egen del måste jag erkänna att under blindprovningsfasen hade jag för de flesta viner svårt att hitta klockren P-L ton. Nu över till de enskilda vinerna!

1970, Haut-Brion med en utsökt läcker helt mogen och klassisk bordeauxdoft med läder, stall och komplexitet samt tydliga stänk av harmonisk brett. Smaken uppvisar vad som för mig är typiskt med mogen Graves, den pregnanta tobaksupplevelsen med inslag av jod och sandiga fina tanniner, här sammansmält till ett komplext och balanserat vin med lång helt mogen smak. Ett vin på topp att drick nu. För mig provningens klara vinnare i kampen om att i denna flight vara bästa vin att dricka just nu. Vinet var dock kontroversiellt, inte mindre än tre provare satte vinet som sämsta vin, troligen trogna sin avoghet mot lite äldre viner (ord som impotent och trött kunde höras). Att notera i kanten är att provningsledare Olle tog med denna butelj i provningen som en ”belived 1977” men fick ge sig för etikettens grymma förmåga att säga sanningen om ett vin – vi provade nämligen en HB från den utmärkta årgången 1970.

2003, La Mission Haut Brion uppvisar tydliga drag av högoktanare i lite mer modern bordeauxstil med läder, mycket frukt, mörka bär och örter i doften. CS dominerade för mig just nu men kanske kom den påtagliga fruktigheten från Merlotandelen. Däremot saknade jag, kanske på grund av vinets relativa ungdom, den för mig typiska stalligheten som brukar finnas hos LMHB. Flera av oss uppskattade (idag) smaken mer än doften där de gröna örtiga tonerna blandades med mörk choklad, saftig frukt samt fat och rejäla tanniner. Bör lagras 6-12 år innan nästa flaska öppnas.

1995, Domaine de Chevalier, den äldre av de båda, mötte mig med överraskande åldrade toner, rentav lite kokt med aning burktomat och russin samt gamla murkna fat och charmlös espri. Även smaken kändes gammal med rotfrukter, åldrade träfat och gles frukt med tunt slut. Tyvärr bekräftar denna 95:a mina tidigare upplevelser av DdC som en underpresterande bordeaux och påminner allt för mycket om de ganska mediokra 90:or som slottet lanserat. Lite märkligt är det att denna fantastiska vitvinsproducent inte lyckas få till en röd kontrapunkt. Drick vinet genast, inget att spara tyckte jag sammantaget var detta för mig kvällens klart sämsta vin vilket också majoriteten tyckte.

2000, Domaine de Chevalier, den yngre, överglänste klart 95:an och här hittade jag i doften områdets typiska stall- och läderkaraktär. Fin blyerts och harmonisk svenskt lagom fatbehandling plussade på mina intryck och smaken var även den klassisk med CS-blyerts, fin frukt och aning blåbär avslutat med inslag av choklad och kaffe. Vinet ger hopp om att 90-tals-svackan är över! Drick om 5-10 år.

2001, Malartic-Lagravière är ett vin jag inte följt regelbundet så här var min referens och förväntan (när vinerna avslöjats) kopplat till ganska vaga minnesbilder. Vinets doft gav helt klart positiva känslor med sin möjligen lite överdrivna men elegant (fransk) rostade fatighet, utvecklad stallighet och ännu ungdomliga fruktighet. Smaken ganska pang på med ung CS, bitter och kraftfull tanninstruktur samt naturligtvis mycket rostade toner med långt aningen salmiakstänkt slut. Mer än prisvärt och för lagring minst 7-12år.

2003, Malartic-Lagravière, som sagt en tråkig historia. Redan första snabbsniff gav mental rysning och korkupplevelsen växte med tiden. Omöjlig att bedöma annat än att vinet tycktes ha rejäl koncentration som motiverar omprovning i framtiden. Bra pris.

2006, Pape Clément avslutade och fick representera systembolagets sortiment som enda bolagsvin. Slottet har sedan slutet av 80-talet presterat många bra årgångar och till successivt allt högre priser där senast tillgänglig årgång nästan nosar på 1000-lappen. Lite för dyrt. Vår 06:a var givetvis tokung och kantig men doften var stor med mycket rostade fat, vanilj och laktos samt bärig av blåbär och björnbär. Således en ung moderniststil som en hel del avviker från 90-talets tidigare också bra men betydligt mer doftklassiska viner. Smaken även den grymt ung med massor av fin söt frukt, fat, tanniner och en hel del blyerts samt cassis och faktiskt lite tjära. Komplext men ointegrerat idag och med en bra framtid framför sig. Att detta vin, knappt men klart, blev framröstat som bästa vin just nu är kanske väntat men ställt mot HB från 1970 känns det för mig ändå märkligt. Drick tidigast om 10år men kanske bäst om 20.

Provningens viner (alla 2007 och från CndP) med röstsiffror;
1. 1970, Haut-Brion, köpt auktion 1999 för 800 kr, (gården har 48 ha rödvinsplanteringar, med 45% Merlot, 44% CS, 10% CF och 1% Petit Verdot). Röstsiffror 3-4, 17,5p
2. 2003, La Mission Haut Brion, köpt Bordeaux 2007 för 1090 kr, idag 1744 kr (21 ha rödvinsplanteringar med 48% CS, 45% Merlot och 7% CF). Röstsiffror 3-2, 16,5p
3. 1995 Domaine de Chevalier, köpt London 1999 för 340 kr, idag 680 kr (35 ha röda druvor med 65% CS, 30% Merlot, 2,5% CF och 2,5% Petit Verdot). Röstsiffror 0-6, 15,5p
4. 2000 Domaine de Chevalier, köpt Bordeaux 2004 för 450 kr, idag 855 kr. Röstsiffror 1-1, 16,5p
5. 2001 Malartic-Lagravière, köpt Bordeaux 2004 för 330 kr, idag 627 kr (41 ha rödvinsplanteringar med 45% CS, 45% Merlot, 8% CF och 2% Petit Verdot). Röstsiffror 3-1, 16,5p
6. 2003 Malartic-Lagravière, köpt Bordeaux 2007 för 242 kr, idag 386 kr. Röstsiffror Utgick – kork
7. 2006 Pape Clément, köpt på systemet 2013 för 879 kr (30 ha rödvinsplanteringar med 60% CS och 40% Merlot). Röstsiffror 4-0, potentiellt 17,5p

Olles bonusmaterial om distriktet Pessac-Léognan
De röda vinerna görs på druvorna Cabernet Sauvignon med något större inslag av Merlot än i Médoc. Även Petit Verdot och Malbec ingår till mindre delar.
Klassificeringen (i Graves) gjordes första gången 1953 (röda viner) och 1959 (vita) och är sedan modifierade 1960 (då Ch Haut Brion tillkom). Man skiljer mellan röda och vita viner, men rangordnar dem inte i olika crus. Alla 16 klassificerade egendomar har s.k. Cru Classé-status. Dessa står för cirka en tredjedel av vin produktionen i Pessac-Léognan. Tretton egendomar är klassificerade för rött vin, medan nio är klassificerade för vitt.

De bästa kommunerna bröt sig ur Graves 1987 (alltså från och med årgång 1986) och bildade appellationen Péssac-Léognan. Innan dess kallades vinerna härifrån informellt ”Haut-Graves”. André Lurton, som idag äger bl.a. Ch. Coucheroy, Ch. Couhins-Lurton och Ch. La Louvière, var drivande bakom utbrytningen. Appellationen omfattar de bästa kommunerna med 74 egendomar, däribland alla 16 Crus Classés. De bästa vinerna kommer från kommunerna Léognan, Talence, Péssac runt staden Bordeaux och Martillac i sydost, men i appellationen ingår även kommunerna Canéjan, Mérignac, Gradignan, Villenave-d’Ornon, Cadaujac och Saint-Medard d’Eyrans.

Pessac-Léognan har de bästa jordarna i Graves, och är mycket lika dem i Médoc, men med mer varierande gruslager. Klimatet är mildare än i norr och druvorna skördas upp till två veckor tidigare. Detta kan ge de bästa vinerna en kraftigare, rikare och smakfullare karaktär. Toner av tobak, kryddor och läder är vanliga. Längre söderut i Graves är jorden sandigare med mer lera, vilket ger lättare viner.

Pessac-Léognans mest berömda vin är Château Haut-Brion (dessutom det enda vin som är klassificerat i både Médoc (1855) och Graves). Efter staden Bordeaux’ expansion är egendomen idag helt innesluten av bostadskvarter. Ytterst små mängder vit Haut-Brion Blanc görs även.

Château La Mission-Haut-Brion har samma ägare som Ch. Haut-Brion. Kvaliteten är nästan lika hög och anses lyckad även vid sämre årgångar.
Château Pape-Clément är Bordeaux’ första kända vinegendom (grundat av påven Klemens den femte år 1306).

Bland de bästa röda räknas i övrigt Domaine de Chevalier, Château Smith Haut Lafitte, Château de Fieuzal, Château Malartic-Lagravière, Château Haut-Bailly och Château Carbonnieux.

Årgångar
Bland de bättre årgångarna räknas följande: 1988, 1990, 1995, 1998, 2000, 2003, 2005, 2009, 2010 och 2012. På grund av tidigare skörd kan vinerna från Pessac-Léognan avvika i årgångskaraktär från dem från Médoc.
(JaJ)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s