#1307 Norra Rhône-kurs nr5 – Côte-Rôtie

Sista resan i kursen går till Côte-Rôtie längs upp i norra Rhône-dalen. Här har man under de senaste tjugo åren  levererat fler 100-poängare (Parker) än hela Bordeaux enligt kvällens provningsledare. Och då ska man veta att området producerar en mängd som motsvarar ett medelstort Bordeaux-slott.  Man kan alltså förvänta sig godsaker av druvan Syrah (ibland med en skvätt Viognier).

IMG_0996

En sniff av samtliga sju viner indikerar att fem-sju spelar i en egen liga.

Första vinet har en mellanröd färg (dvs varken speciellt mörk eller tegel); en diskret, ganska enkel doft och en smak som för tankarna till Crôzes-Hermitage. Det här vinet är enkelt, och förhållandevis karaktärslöst utan sedvanlig bacon och stall. Visserligen korrekt, med hygglig syra och lite frukt, men inget man skriver hem till mamma om.

Facit: 2004 Côte-Rôtie l’Eglantine från Ferraton Père et fils.

Andra vinet är bättre. Samma färg, men med större komplexitet i doft och smak. Här finns stall, viol och tobak, och även om frukten känns lite omogen (grön), så uppvisar det bra koncentration och längd. Habilt hantverk som blir ännu bättre efter en timma i glaset. Bör rimligen vara en Côte-Rôtie.

Facit: 2005 Crôzes-Hermitage Cuvée Alberic Bouvet från Gilles Robin (magnum). Det här vinet har jag i källaren på helflaska, ännu inte provad.

Tredje vinet har en blåröd färg som anger ungdom; en ung, knuten doft med fat och viol; smaken är medelefyllig med markerad syra och lingon med lite bitterhet på slutet. På det hela taget alltför syrligt  för att övertyga.

Facit: 2005 Côte-Rôtie från René Rostaing.

Fjärde vinet är kvällens åldring. Tegelröd färg med en öppen, mycket mogen doft av svamp, höstlöv och jord; mogen smak av kaffe och tobak, men där frukten ändå finns kvar. Visst, det här var förmodligen bättre för tio år sedan, men det håller ändå ihop ok. Som vanligt delar den här typen av viner mänskligheten i två läger: ”häll ut skiten” respektive ”kul med rejäla mognadstoner”. Ikväll tillhör jag grupp två.

Facit: 1988 Côte-Rôtie från Chapoutier.

Vid kvällens femte vin lyfter det. Färgen är blåröd; doften är stor och öppen och full av fat, nejlikor och lagerblad; smaken är fyllig, tanninrik med mängder av mogen frukt. Koncentrerat och supergott i en modern stil. Bör lagras.

Facit: 2008 Côte-Rôtie Château d’Ampuis från Guigal.

Sjätte vinet har en något mognare färg; en fantastisk parfymerad doft av viol och lakrits; fyllig, lång, silkeslen smak med mjuka tanniner. Ett stort vin.

Facit: 2004 Côte-Rôtie La Landonne från Delas.

Sjunde och sista vinet har en mörk, röd färg; traditionell, animalisk doft av stall, tjära och läder; mycket fyllig, sträv smak med köttiga tanniner och massiv frukt. Smaken är lång och koncentrerad. Liksom föregående vin en upplevelse.

Facit: 1999 Côte-Rôtie Château d’Ampuis från Guigal. Efteråt påminde provningsledaren om att vi tidigare druckit detta vin chez lui.

Så till resultatet (pris, poäng bäste-sämst, mina poäng):

1. 2004 Côte-Rôtie l’Eglantine från Ferraton Père et fils , 510 SEK, 0-9, 14p

2. 2005 Crôzes-Hermitage Cuvée A. Bouvet från Gilles Robin, 175 SEK, 1-0,  15+p

3. 2005 Côte-Rôtie från René Rostaing, 628 SEK, 0-4, 15p

4. 1988 Côte-Rôtie från Chapoutier, 370 SEK, 1-4, 14+p

5. 2008 Côte-Rôtie Château d’Ampuis från Guigal, 695 SEK, 2-2, 17p

6. 2004 Côte-Rôtie La Landonne från Delas, 975 SEK, 11-2, 18p

7. 1999 Côte-Rôtie Château d’Ampuis från Guigal, 1500 SEK, 7-1, 17p

Tack till kvällens provningsledare Eric Teneberg.

/PW

Annonser

4 responses to “#1307 Norra Rhône-kurs nr5 – Côte-Rôtie

  1. Tack, PW, för en snabb och välskriven rapport!
    /A

  2. Jaha, och jag som alltid trott att Cote-Rôtie var mitt favvo-distrikt.. Och så går man och röstar en Crozes-Hermitage som bästa vin och Delas La Landonne som sämsta. Jag får helt enkelt prova fler nordrhônare helblint för att utröna om detta var ett olycksfall i arbetet, det nya nya eller helt enkelt en rejält bra C-H i kombination med dåligt fokus…

  3. Vi drack Robins C-H 2005 på halvmagnum hemma för inte så länge sedan. Klart godkänd till en början, men efter några timmar hade den transformerats till tomatsoppa. Vilken skillnad det var mot provningens magnumflaska som istället var riktigt fin. Note to self; sluta köpa C-H på halvmagnum. Vid samma tillfälle testade vi även Chateau d’Ampuis -06 och Giaconda Shiraz -06 varvid den sistnämnda blev kvällens bästa vin. Allt dracks inte upp på en gång och dagarna efter var det istället d’Ampuis som höll ut bäst, och det under flera dagar dessutom.

  4. Men Johan, vad finns det att klaga på? Du gillar det billigaste vinet bäst, och ett av de dyraste minst. Då får du ju mer för pengarna 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s