Klubbmästerskap 2013 – AuZone130207

 

Regerande klubbmästare JAx arrangerade AuZone KM 2013. Enkla regler, för åtta viner  (fyra vita och fyra röda) ange druva, land, distrikt, deldistrikt och odlare. Hur svårt kan det vara? Följ undertecknad redax mentala kamp mot glasens viner för en inblick i ett KM´s alldeles egna värld.

Första vita, stark etylacetatton med lite exotisk frukt och purunga päron som för mig rakt till Österrike, men vänta, det är ju sött. Tyskland eller, men inte med den alkoholen så tillbaks till alplandet och nya funderingar. Har inte Prager i Wachau ofta sina riesling (men inte GV) i söt stil – just det, så måste det vara! Vinet är ju dessutom hyfsat ungt så låt oss klippa till med 2009. Facit ger en pinot gris från Alsace! Blackout således, hur kunde jag missa att tänka och känna det uppenbara, Alsace? Lärdom, håll det enkelt.

Nästa vita en ekspäckad doft som inledningsvis kamouflerar druvan för mig och min näsa. Chardonnay eller sauvignon blanc, jag velar fram och tillbaka. Smaken känns först avslöjande och för mig till chard men är det inte lite syrligt och med märkbar aromatik bakom eken? Svänger således till sauvignon och hamnar klassikt i Bordeaux. Feggarderar med Bourgogne trots den varnande alkoholstörning i bakhuvudet. Klämmer till med 2009 igen för syrlighetsförnimmelsen skull. Facit säger nya världen och chardonnay med 2004(!) på etiketten. Fel igen, men kan leva med denna nesa trots att jag provat just denna tappning för bara några månader sedan.

Vita trean och en glädjens stund – jag känner igen vinet (eller gör jag) från tidigare provning. Detta måste väl vara en silvaner och en ung sådan? Men vänta, jag brukar ju ibland förväxla med både GV, GB och till och med riesling när vinet är så här ungt och med baby-fettet kvar. Jag börjar tveka men skriver till sist silvaner i en känsla av oroande osäkerhet. Facit säger silvaner vilket något tröstar i denna min misströstans kväll och hur kunde jag fastna för årgång 2010 när jag ju ”visste” att det måste vara nyligen släppta 2011an!?

Sista vita ställer mig direkt och skallen känns tom på druvtankar. Först tänker jag i min enfald att en sådan mogen och gummiartad doft måste vara en chardonnay eller kanske en semillion (druvor som saknads i mitt protokollet då jag tidigare satsat på sauvignon) men smaken förvirrar med sin lite vassa syrlighet, aning alkoholstänkta eftersmak samt citronskalssmakande attack. Jag letar i huvudet igenom världens områden men missar naturligtvis det (efteråt) uppenbara. Låter ett hagelskott få landa ned på protokollet med gissningar över hela världen och olika druvor. Facit säger loire, chenin blanc och 2000 således ännu en totalbom som dock inte smärtar som alsacevinet. Mogen chenin är ofta svår och hade glaset fått stå en timme till kanske den då utvecklat en doften som bättre avslöjat druvan.  Hade jag varit här för att dricka och prova vin skulle detta blivit mitt val för roligaste vita!

Så dags för första röda som får polletten att initialt trilla ned direkt – cabernet franc. Tydlig gräsighet och kartiga toner men se nu upp, är inte färgen ovanligt gles och ljusröd. Förvisso ett vin med ålder men stämmer allt här eller ska jag in och nosa i Italien? Arrangör JAx är ju också känd för sina gamla lager av Periquita så här behövs eftertanke. Tankarna väver en kokongen runt glasets innehåll och plötsligt sticker PN upp sitt obehagliga osäkerhetstryne. Har jag att göra med en kollapsad PN eller ska jag hålla fast vi min första CF-tanke (f.ö. en strategi som brukar ge resultat men som kräver nerver av stål)? Jag låser på Chinon och CF. Facit ger mig hyfsat rätt men jag kom fel på ålder då vi provade en 1999 och jag (märkligt nog!) trott på yngre år.

Andra röda känns svår redan första sekunden näsan når glaset. Tydlig ålder men vad dominerar? Jag tycker mig hitta viol och läder men också lakrits och aning alkoholsötma. De tydliga och ännu inte helt mognadsavrundade tanninerna stör och min gissning på en sydrhônare (grenach) måste skippas men vart att vandra vidare? Ett ljus tänds, tannat från madeiran passar ju finfint in så varför inte klämma till med en Montus? Men precis när pennan skall föra bläck till papper tvekar jag, är det inte toner av Sydafrika med sina ofta kärva och lite bakelitplastiga caberneter? Det blir ett taktikblandat svarsalternativ – tannat mot Sydafrika. Facit drar ner rullgardinen helt! Inte en bokstav rätt för vinet är en riktigt bra men svårfångad och mogen corvina, en amarone årgång 1997.

rött nummer tre. Ett nästan blåsvart vin i mycket tät stil och med tydlig örtighet, eukalyptus och massiv ekbehandling. Jag tror mig ha hamnat i den eviga duellen mellan Australien eller USA med shiraz mot cabernet sauvignon. Denna dag blir min låsning på USA och CS, faten känns lite för elegant för att platsa i åssi och druvkaraktären lite för fransk. Facit ger mig hyfsat rätt men med en rak druvgissningshöger i magen – merlot skulle det vara! I min enkelspårighet hade jag inte för ett ögonblick övervägt det korrekta! Makterna är emot mig om även gällande årgång där jag saxade med 05 0ch 07 men givetvis var det en 06:a.

Sista röda och genast tyckte jag, obefogat som det senare visade sig, att saken var klar. Mognad, markerad strävhet, lite läder och en fin lite orangeröd färg pekar in i Italien och nebbiololand. Sitter och prövar min tanke fram och tillbaka med andra alternativ och avfärdar kategoriskt Toskana och sangiovese. Men något stör, var är minten? Inbillar mig ena minuten att den är där för att nästa istället känna russin. Tiden går och jag börjar tröttna, måste slå till med något och påminner mig den gamla lärdomen att hjärnan ibland slår kullerbytta och avfärdar det rätta som helt fel. Klipper till med det jag tror på, nebbiolo och också det jag inte tror på, sangiovese. Facit är brutalt – det jag högfärdigt avfärdat är naturligtvis det rätta. Vi har att göra med en bra och god (men vad betyder det en dag som denna) Brunello från 2002. Får dock lite oförtjänt plåster på såren för mitt i utmattningens tecken inpetade ”omöjliga” svarsalternativ bland min andrahandsgissning. KM slut och nattpromenaden hem var kall…

Tack JAx för ett roligt men stressande KM och mycket stora och välförtjänta gratulationer till AuZones nye klubbmästare Tom. En mycket värdig vinnare som närmare kan beskådas nedan gratulerad av en nu f.d. klubbmästare och KM-arrangör!

Vinnare1

Foto A.K.

KM:s tävlingsviner men utan röster då deltagarna var alltför utmattade för en sådan krävande gradering:

Vita viner

2010, Dom Weinbach, Cuvee St Catherine, Pinot Gris, Alsace, Frankrike, 319 kr (jan 13), 16,0p

2004, Cloudy Bay, Chardonnay, Marlborough, Nya Zeeland, 219 kr (jan 13), 15,5p

2011, Würtzburger Stein Silvaner Kabinett, Juliusspital, Franken, Tyskland, 149 kr (nu), 14,5p

2000, Domaine des Baumard, Chenin Blanc, Savennières, Loire, Frankrike, 322 kr (jan 13), 15,0p

Röda viner

1999, Dom de Petit Clos, Cabernet Franc, Bourgueil, Loire, Frankrike, 85 kr (maj01, nu 170),  12,0p

1997, Amarone Tomassi, Corvina Veronese, (Rondinella), Venetien, Italien, 189 kr (maj01, nu 378 kr), 16,0p

2006, Merlot Regusci, Napa Valley, Kalifornien, USA, $43.79 (Aug 12), 16,5p

2002, Brunello di Montalcino, Tenimenti Angelini, Sangiovese (Grosso), Toskana, Italien, 248 kr (mars 08, nu 345 kr), 16,5p

(JaJ)

 

 

Annonser

3 responses to “Klubbmästerskap 2013 – AuZone130207

  1. yquemisno1

    Tack för en härligt utlämnande beskrivning av hur fel det kan gå vid blindprovning! Flera av dina resonemang, och särskilt förmågan att helt enkelt missa att komma att tänka på det uppenbara (t.ex. Alsace, chenin blanc…), kände jag väl igen från mitt eget ungefär lika misslyckade försök.
    Och grattis Tom, en stark insats!
    /A

  2. Mkt igenkännande! För min del gick tankegångarna som följer;

    Vita omgången;
    Första vita; doftmässigt påminner en hel del om Brocards Chablis Grand Cru Les Clos 2006, men smakmässigt saknas det något. Det skulle kunna vara en riesling från Alsace, men det finns inga tydliga champinjoner i doften. Äh, Chablis GC som förstaval och Alsace-riesling som andraval. Busenkelt! Nähä, det skulle visst vara tvärtom…

    Andra vita; doftar som ekad chardonnay, smakar som ekad chardonnay, klart bra vin som inte är i full harmoni ännu. Givetvis en ung Côte d’Or. Någon gardering? Tja, till nöds en fulgardering med sauvignon blanc (det skulle teoretiskt kunna vara en Bx) och Australien. Busenkelt! Jaha, NZ såklart! Australien? Varför..?

    Tredje vita; det här måste väl ändå vara en grüner veltliner från Österrike? Silvaner är det väl ingen som tar med på KM i år igen? Någon vitpepparton dyker inte upp i doften och alla varningsklockor ringer för fullt, men det tydligt att ingen är hemma och lyssnar. Vi klämmer i med riesling från Tyskland som gardering. Det här går ju riktigt bra. Ojdå, en silvaner, där ser man.

    Fjärde vita; våt doft med drag av halm och rätt ordentlig syra. Kan inte vara mycket annat än chenin blanc från Loire med sauvignon från Bx som gardering. Men vilket distrikt och årgång? Det har viss mognad, ho-hum, kan vara Saumur kanske…? Aha, Clos du Papillion 2000 som jag själv köpte till rencarpaccion till senaste höstmiddagen. Hur var det med minnet egentligen…?

    Röda omgången;
    Första röda; lätt TCA, surt, trist och det pekar rakt på en dikeskörd pinot Bourgogne med Tyskland som gardering, som om det skulle behövas, det är ju en Bourgogne. Jaha, en ålderstigen cabernet franc från Loire. Nåja, rätt land var ju alltid något.

    Andra röda; hmmm, initialt stall och kaffe, måste vara merlot från Bx, lite ålder, troligen 2000, S:t Emilion eller Pomerol? Pomerol it is. Gardering? Varför? Det är ju en Bx, låt vara lite sötaktig i smaken, men strunt i det. Ok, det får bli gardering med cabernet sauvignon från Napa. Amarone -97? Jaha, rätt världsdel kanske ger någon form av tröstpoäng? Inte så många poäng så här långt, men de två sista kommer jag i alla fall att spika.

    Tredje röda; här var det i huvudsak mynta, mynta, mynta, lite björnbär och Pez = Australien och shiraz. Punkt. Fast det kanske går att skönja lite hawaiian tropic solkräm, hm, zinfandel från Ridge alltså… Nåväl, shiraz från Barossa i första hand och Ridge zinfandel 2005 som gardering. Jaså, en merlot från Napa. Rätt land på garderingen i alla fall. Jag verkar inte behöva fälla upp mitt poänghagelparaply på ett tag.

    Fjärde röda; visst finns det drag av spearmint i doften? Någonstans. Hmm, det här måste ju vara Barolo eller Barbaresco….Barolo får det bli. Gardering? Barbaresco? Den ljusa och tegelartade färgen borde väl ändå indikera nebbiolo? Nä, sniffar vidare får lite ”gammal sursangiovese-vibbar”, som jag iof uppskattar. Inga rosor, asfalt eller påtaglig spearmint, men den finns ju där fick jag för mig i början. Kan det vara barbera då? Nä, men det kanske skulle kunna vara en Brunello di Montalcino -02? Troligen inte och för säkerhets skull ändrar jag mig till en mogen Toscana IGT, men vad? Äh, det får bli Bolgheri, det finns lite smakparalleller med gamla –aior. Se där, det var en Brunello. Det kändes ju stabilt att jag inbillade mig spearmint i doften och sedan ändrade mig i sista stund från helt rätt svar.

    Poängsummering? Med nöd och näppe två siffror och ordentligt frånåkt av fenomenale Tom. Det är bara att slicka i sig den sura sangiovesen och se fram emot nästa års drabbning, för då, då minsann blir det stordåd.
    /JW

  3. Jo, det kändes som en lång vindlande vandring i minnet av druvor och viner jag druckit. Ibland såpass att jag i efterhand trodde jag svängt om glasen. Vacklar nu mellan att låta allt sjunka långt ned i minnets brunn igen eller att klamra fast vid att jag i alla fall satte chenin blancen hyggligt. Tack Jörgen, Jack för inlägg och grattis Tom! / LT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s