#1305 Ornellaia

Ornellaia 
Namn på italienska viner är ofta svåra att tolka, och det gällde även dagen tema. Ornellaia kan betyda både vinet och egendomen, där egendomen också producerar supermerloten Masseto, den enklare Le Volte och andravinet Le Serre Nuove dell’ Ornellaia.  Temat visade sig den här gången vara vinet Ornellaia som är en klart av flera lysande stjärnor på aia-himlen, cabernetdominerade viner från Toskana. Ornellaia kommer i likhet med pionjären Sassicaia från Bolgheri vid kusten.

Vinerna uppvisade både klara likheter och stora skillnader. Det var lite oklart för mig hur mycket av skillnaderna som beror på ålder, och hur mycket som beror på ändringar i vinifikation. Man kan dock notera att enligt etiketterna så var alkoholhalten under 14% för de tre 90-talsvinerna, och över 14% för alla från 2000-talet.  Likheterna var en tydlig cabernetkaraktär, ganska hårt rostade fat och bra syra.  Vidare var stilen tydligt modern och ren med bra frukt. De åtta vinerna uppvisade  å andra sidan en häpnadsväckande tannintrappa där de första tre var nästan utan tanniner, de två i mitten hade en bra balans, och de tre sista hade nivåerna hög, hög, för hög…

De tre första vinerna var eleganta och ganska lätta och ljusa.  De balanserade på gränsen mellan att vara något gamla och att vara på topp.

1994 var sista året Ornellaia var Vino da Tavola.

1994 var sista året Ornellaia var Vino da Tavola, senare årgångar är DOC Bolgheri.


1994 Ornellaia har mogen färg och god mogen cabernetdoft med inslag av fina fat. 1996 Ornellaia hade inslag av lavendel och mint i doften och animaliska karaktärer i smaken. 1995 Ornellaia var också elegant och lätt, men lite stjälkig.

De följande två var mina favoriter.

2002 Ornellaia hade en rik doft med cabernet och fat, lång smak med goda fat och en fin balans mellan syltighet och alkoholhalt. 2004 Ornellaia doftade kaffe, och hade också en lång god smak med bra balans på fat och tanniner.

De tre sista vinerna var fortfarande för unga. De hade också oroväckande höga nivåer av hårt rostad ek, men förhoppningsvis dämpas de med högre ålder.

2006 Ornellaia doftade kaffe och alkohol (15%!), målarfärg, fruktsötma och viss fatbeska. 2009 Le Serre Nuove dell´Ornellaia (andravinet) hade liten doft och sträv sluten smak med starkvinston och kåda. 2009 Ornellaia doftade goda fat, i den mycket långa smaken fanns massiva tanniner, god frukt och en rejäl ekbeska.

Tabellen
Priset på systemet 5 år efter skörd, röstsiffror bäst-sämst, min poäng på vinet nu
1994 Ornellaia, 325 kr, 0-6, 14 p
1996 Ornellaia, 507 kr, 5-1, 15 p
1995 Ornellaia, 369 kr, 1-2, 14 p
2002 Ornellaia, 799 kr, 3-1, 16 p
2004 Ornellaia, 799 kr, 3-0, 16 p
2006 Ornellaia, 970 kr, 1-0, 14 p
2009 Le Serre Nuove dell´Ornellaia, 439 kr, 0-2, 13 p
2009 Ornellaia, 989 kr, 0-1, 13 p

Arrangören själv är snäppet mer positiv än jag.

PS. Provningen lämnade en bitter smak i munnen – bokstavligen. När jag kom hem var jag tvungen att äta en smörgås för att rensa bort den efterhängsamma fatbeskan ur munnen.

PPS. Dagen efter drack jag en konkurrent direkt ur systembolagets sortiment. 2008 Sondraia var stilmässigt mycket lik Ornellaia, fast utan nästan överdriven koncentration och med bara hälften ny ek. Vinet var lätt att uppskatta och lätt att dricka och det i sammanhanget måttliga priset 279 kr gör att jag troligen köper denna cabernet igen. Ornellaia ligger däremot på fel prisnivå för mig.

ASi

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s