Cascina delle Rose, Piemonteloggen del 14

Panorama över Tre Stelle

Panorama över Tre Stelle

Giovanna Rizzolio och hennes familj, maken Italo och de två sönerna Davide och Riccardo, driver ett mindre vineri och gästhus i Tre Stelle, en liten by i Barbaresco. Även denna producent, som inte heller hör till dem man oftast hör talas om, fick vi tips om av David Berry Green. Efter att ha varit hos Manuel Marinacci hade vi fått en aning om vilken sorts viner DBG främst uppskattar, nämligen sådana som uppvisar den renast möjliga och oförvanskade nebbiolokaraktären. Om vi tyckte att Manuels viner visade upp mycket av den varan skulle vi här hos Cascina delle Rose, åtminstone i en del fall, få uppleva viner som uppvisade än mer av den varan. Men först lite bakgrundsfakta innan jag går in på de provade vinerna. Huset där vineriet ligger köptes av Giovannas familj som sommarställe. Vingårdarna som hörde till huset var då utarrenderade till bönder, som enligt den tidens vanliga system där odlade allt möjligt mellan raderna av vinrankor. Lite vin gjorde familjen själva, men bara till sitt eget behov. 1982 ärvde Giovanna egendomen och hon slutade då sitt jobb och satsade på vinproduktionen, och så småningom växte även ett bed and breakfast fram. Årgången 1985 var den första man sålde kommersiellt. Idag producerar man 16-18000 flaskor per år från sina runt 3,5 hektar vingårdar. En dryg hektar av egendomen ägnas åt hasselnötter. Som de flesta producenter har man nebbiolo, barbera och dolcetto. I vingården ingår två av de ”cru” som är definierade i Barbaresco, nämligen den rätt berömda Rio Sordo samt den därifrån år 2006 avskilda Tre Stelle. De två vingårdarna ligger sida vid sida, bara åtskilda av en liten väg, men de ger viner med påtagligt olika olika uttryck, delvis beroende på skillnader i jordmånerna – Rio Sordo har mer lera i marken – och delvis beroende på en del skillnad i solexponeringen, där Rio Sordo har en sydligare lutning som ger mer värme.

"Stålbarrique"

”Stålbarrique”

Vinifikationen, som Davide ansvarar för, är okomplicerad. Efter skörden låter man druvorna vila över natten för att svalna. På morgonen avstjälkar och krossar man druvorna och jäser i rostfria ståltankar med den naturliga jästen. En ovanligt syn i källaren är den stora mängden rostfria jästankar av olika storlekar. Här finns allt från de mer normalstora tankarna ned till den minsta som inte rymmer mer är 200 liter, alltså inte ens tillräckligt för att fylla en barrique, om man nu hade haft någon sådan. Uppenbarligen gillar man att kunna vinifiera olika små delar av vingårdarna för sig.  Ja, någon källare handlar det för resten inte precis om, utan en stor, ljus hall ovan jord. Här är allt rent och snyggt, från golv till tak och de olika ståltankarna blänker. Renhet är helt klart det som gäller. Efter jäsningen, som är klar efter ett par veckor, pressas vinerna och återförs till ståltankarna för att där genomgå den malolaktiska jäsningen. Man vill inte att den jäsningen ska ske i träfat emedan det finns risk att träet tar åt sig en del av de mindre trevliga aromer som tidvis förekommer under den. När den är avklarad förs vinerna över till rätt små botti, där de får vila tills de buteljeras. Resultatet är viner som är härligt rena och snygga, men som trots sin elegans har  ett ordentligt karaktärsfullt uttryck av druvorna,  må de sedan vara dolcetto, barbera eller nebbiolo.

Nebbiolobubbel under tryckmätning

Nebbiolobubbel under tryckmätning

På väg mot det kombinerade provningsrummet och bottilagringsrummet faller min blick på en flaska mousserande som står lite undanskymd på ena sidan. När jag frågar vad det är, får jag veta att det är ett experiment att göra ett mousserande rosévin på nebbiolo(!). Inget vi får smaka,tyvärr, så hur experimentet utfallit kan jag inte säga, men jag skulle nog gissa att det inte är omöjligt att vi i framtiden kommer att kunna avnjuta Cascina delle roses nebbiolorosé.

Marken under vingårdarna

Marken under vingårdarna

Provningsrummet är enkelt inrett. Förutom alla botti finns där ett långt, brunt träbord med tillhörande stolar. Ett litet fönster släpper in ljus och tittar man ut genom det breder sig vingårdarna ut sig bortåt själva byn Barbaresco. I motsatta väggen har man tagit ut en nisch där man ser en genomskärning genom marken som vinrankornas rötter har att ta sig igenom. Lite fukt sipprar fram här och där och det är fascinerande att stå och titta på de olika lagren i marken.

Utsikt,rs50

Utsikt från provningsrummet

Vi inleder provandet med 2011 Dolcetto ”A Elisabeth” av vilket man gör drygt 2000 flaskor per år. Det har en frisk, ren doft av blåröd frukt och är läskande med ett saftigt inslag. Smakar kryddigt och friskt med en ren, bra frukt, en läskande syra och rätt torra tanniner. En fräsch och läskande dolcetto.

Så vidare till 2011 Langhe Nebbiolo som har en något stum doft men om man letar lite hittar man ändå friska och rent druvtypiska dofter såsom mint och rosor. Smaken är frisk, rätt tät och kärvt kryddig med en god syra. I munnen växer kryddigheten och även en del eldighet. Som sig bör finns där en hel del torra tanniner. Slutar snyggt och stilfullt.

2009 Barbera d’Alba har en dov och varm ton med ett något lustigt inslag av chark och varmkorv, lite som om det legat på ny ek, vilket absolut inte är fallet. Möjligen är det en konsekvens av det varma året, för även om smaken öppnar friskt och rent kommer en lätt kokt känsla smygande. Frukten är också dov och mulligt varm och mogen liksom tanninerna är rätt mjuka. Saknar lite av den spänst en barbera bör ha.

Så är emellertid inte fallet med deras Barbera d’Alba Superiore ”Donna Elena” från det friskare och svalare (mer ”klassiska”) året 2008. En fantastiskt läcker aromatisk, kryddig doft med parfym, rosmarin, myggmedel och choklad. I munnen har vi här en frisk och bra syra och en tät, tuggbar, charmig munkänsla. Det ger en läckert kryddig och pirrig känsla. Där finns en del tanniner som är väl inbäddade i frukten. En lång, tuggbar, synnerligen kryddig eftersmak lämnar gommen ren och får en att vilja ha mer. ”Very moreish” som min finske vän Otto skulle uttryckt sig.

2009 Barbera d’Alba Superiore ”Donna Elena”
har blivit buteljerat för bara någon vecka sedan och har en mörkare, tätare frukt. Där finns åter ett inslag av samma intressanta kryddighet som i 2008-an, men här tillsammans med mörk choklad och lakrits. Smaken är frisk, dov och ordentligt tät, nästan köttig. Syran är bra, om än inte på förra vinets nivå. Tanninerna är helt inbäddade i den täta smaken som slutar tjockt, tuggbart och intensivt. Intressant hur tydligt årgångarnas skillnader återspeglas, samtidigt som det ändå går att ana det gemensamma ursprunget.

Därefter får vi två fatprover, först 2010 Barbera från Tre Stelle som har en stum, lite svårfunnen, elegant, mintig doft. En bra intensitet i munnen och en god syra. Det är djupt och intensivt, men också slutet nu och ger inte så mycket ifrån sig. Kan nog bli bra, men behöver mer tid.

2010 Barbaresco Rio Sordo är mer öppet och är dovt och tätt med inslag av kött, mint och choklad. Även smaken är tät och köttig med mörk frukt, en bra syra och en växande kryddighet. En hel del mumsigt tuggbara tanniner och en lång, intensiv, tuggbar efteråt. Klart lovande vin.

2009 Barbaresco Tre Stelle är friskt och aromatiskt, nästan parfymerat med rosor och åter den där lite lustiga, men väldigt läckra kryddigheten som ger mig associationer till myggmedel. Smaken är frisk och läskande kryddig med en liten rökig ton och finkorniga, fint inbäddade tanniner. Riktigt rent och läckert utan att man märker allt för mycket av den varma årgången. 2500 flaskor producerade.

2009 Barbaresco Rio Sordo är dovt, rökigt och köttigt med inslag av kakdeg och mint. Smaken är varm och öppen med tydlig rökighet och en bra syra. En eldig pepprighet växer till sig. Tanninerna är markerade och ger ett torrt, kritigt inslag i eftersmaken. Knappt 2000 flaskor gjorda.

2007 Barbaresco Tre Stelle har en läckert frisk och floral doft med framträdande kryddiga, charkiga toner och massor av myggmedel som till och med drar en del åt malkulor (!) Smaken är frisk och läckert bred och tuggbar. Maffigt och intensivt med en hel del finkorniga och väl inbäddade tanniner. En lång, rätt köttig, torr, intensiv och tuggbar eftersmak. Riktigt bra!

Till sist ett exempel på ett mognare vin: 2004 Barbera d’Alba Superiore ”Donna Elena” som med en djup, tät doft av stekt kött, choklad och värme känns rejält utvecklat. Smaken är frisk och med en mogen, sötsyrlig frukt. Utvecklat och med kraft och en bra syra. En hel del tanniner som har blivit rätt avrundade finns där och eftersmaken är tät, eldig och köttigt tuggbar, med ett lite torrsträvt inslag. Kul vin med ordentlig mognad, men som inte på något sätt håller på att falla ihop.

Giovanna Rizzolio

Giovanna Rizzolio

Red & White importerar Cascina delle Rose, åtminstone till Norge, även om de för närvarande inte verkar ha något av deras viner i sortimentet.  Den som hittar ett sätt att få några flaskor till Sverige får gärna höra av sig.

/AK

Annonser

2 responses to “Cascina delle Rose, Piemonteloggen del 14

  1. Hej
    Vi importerar viner från Cascina delle Rose till Sverige, för närvarande finns Barbera Superiore 2009, Dolcetto 2011 och Barbaresco Tre Stelle 2009 på lager.
    Vi arbetar i Uppsala och levererar till Bolaget i Uppsala/ Stockholm, vinerna finns i beställningssortimentet.
    Välkomna att kika på vår hemsida zebrawine.se

    Vänliga hälsningar,

    Pawel Berens

  2. yquemisno1

    Tack för tipset. Kul att de har en svensk importör nu. Hoppas vi kan ses någon gång. Meddela gärna om ni tar in fler viner från dem.
    /A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s