# 1291 Norra Rhônekursen del 2 – två producenter

Boris stod som värd när vi skulle begå andra delen av norra Rhônekursen. Att det skulle bli sjyst juice i alla buttsen visste vi redan, men vilka två producenter skulle det bli? Många, inklusive jag själv, trodde att den ena skulle vara Boris’ polare Gilles Robin, men där lurade Boris oss. Istället tog han fram ur sitt stora Rhôneförråd, två klassiska producenter, Chappis och Delas.

Det skulle visa sig vara lite äldre årgångar, men alls ingen källarrensning. Istället var det – ja, den bästa beskrivningen jag kommer på är helt enkelt – sjyst juice. Inget egentligt teoripass omgav provningen; då hade man ju varit tvungen att avslöja för mycket av praktiken, d v s själva vinerna. Vi fick dock efterhand reda på att Chapoutier har 5 hektar i Côte Rôtie och 26 i Hermitage. Delas har 10 hektar i Hermitage. Bägge köper dessutom in druvor från andra producenter. Chapoutier gör vin i den klassika, lite torrare Rhônestilen, medan Delas gör rundare och fruktigare viner. Ingen av dem gör fruktjuice som Gilles Robin.

Vi fick även lite årgångsbeksrivningar: 95 syradriven, 96 slankare och 94 lite ”snyggare”. 99, 01 och 05 tävlar om att vara de bästa årgångarna.

Vin nr 1 visade upp en del ålder med sin tegelbruna färg. Stor, torr och fatig doft, med någon frukt. Jag hittade en rustikt stalligt bränd ton i glaset, som en annan provare träffande beskrev som ”på gränsen till kretskort”. Visade på potential i glaset, så det håller nog ytterligare några år. Smaken medelfyllig, sträv, syrlig, mogen, med viss frukt och ganska god. Förvånansvärt elegant för att vara en Cornas; själv var jag i Crozes.

1995 Chapoutier Cornas, 0/4/24, 320 kr idag (vi fick det dock gratis).

Vin nr 2 var mörkt tegleröd och tät. Doften stor, god, härligt fruktig, med charkuterier, någon mognad och alkohol. Smaken fyllig, syrlig, sträv, fruktig med viss mognad och bra längd. Ett vin jag gillade smaken på ju mera jag provade. Jag håller med den provare som sammanfattade vinet som svaret på frågan ”varför man har en vinkällare”. Såna här mogna viner finns inte att köpa – man måste lagra dem själv. Här stod det klart att vi var i Côte-Rôtie och det röstades fram som kvällens bästa vin (tredjen bäst hos mig).

1998 Côte-Rôtie Seigneur de Maugiron från Delas, 6/0/24, 760 kr idag.

Vin nr 3 var mörkt tegelröd och en tydligt gulbrun kant antydde mognad. Doften stor, stallig (häst), med fat och mognad. Inte så mycket frukt, men desto mera av köttig blodighet. Smaken mycket fyllig, sträv, syrlig och med lite kött och fat. Lång, god eftersmak med viss frukt. Min favorit för kvällen, med sin oerhörda fyllighet. Andra provare talade om slaktbänk och vattenfärg (vilket antyder C-R), men det var istället en …

1998 Hermitage Monier de la Sizeranne från Chapoutier, 5/0/24, 800 kr idag.

Vin nr 4 var mörkt tegelröd och tät. Till en början en liten doft med fat och charkuterier, våt päls, stall (häst och gödsel); dock lite återhållen. Smaken ganska fyllig, syrlig, rund med strävhet och alkohol. Sammetsmjuk eftersmak som dock var lite kort. En provare beskrev vinet som ”en våt hund som någon slaktat”. Lite outvecklad; kan bli bättre.

1999 Côte-Rôtie Les Becasses från Chapoutier, 1/1/24, 800 kr idag.

Vin nr 5 var mörkt tegelröd, tät och hade en gulbrun kant som antydde mognad. Doften till en början stor, klassiskt ”djurisk” med charkuterier, stall (häst) och fat. Fyllig, syrlig, fatig smak med mognad, men tyvärr ganska kort och inte så kul i längden Jag hittade Karlssons klister i eftersmaken. Den andra flaskan i provningen (som gick det andra bordet), var ännu sämre och hade en tydlig ton av etylacetat. Förkrossande sämst bland kvällens viner. Diskussionen leddes osökt in på om det var årgången 1997 som kollapsat i norra Rhône; i vart fall ska jag dricka upp alla 1997or jag har kvar, fortare än kvickt.

1997 Seigneur de Maugiron från Delas, 0/16/24, 700 kr idag.

Vin nr 6 var klart tegelröd med gulgrun mognadskant. Doften var ganska liten, med fat och stall och viss mognad. Lite kartig och kall i stilen – var det en kallare årgång, 94 kanske? Enligt en annan provare en typisk ”myggmedelssyrah”. Smaken syrlig, sträv, medelfyllig, men med kartiga, gröna tanniner, som om vinet vore gjort av omogna druvor. Smaken håller helt enkelt inte upp. Lite förvånande visade det sig vara ett vin från vingården Les Bessards, som ska vara en av de bättre i Hermitage, och dessutom en bra årgång. Inköpta druvor kanske? Det här vinet har i årgången 1997 helt kollapsat (se https://auzine.wordpress.com/?s=urban+deli).

1995 Hermitge Les Bessards från Delas, 3/2/24, 840 kr idag.

Vin nr 7 hade en mörkt tegelröd färg med tydlig mognadskant. Ganska god, fyllig, fruktig, fatig doft med stall och god druvfrukt; men lite väl diskret. Smaken syrlig och mycket sträv, fyllig och med god frukt. Helt klart ett vin som kommer att utvecklas i upp till fem år. Jag trodde det var yngre än sina 17 år. Näst bäst i mitt protokoll – och dyraste vinet i provningen.

1995 Ermitage Le Pavillon från Chapoutier, 5/0/24, 1.500 kr idag.

Vin nr 8 hade relativt ljus färg med mognadkant. Mogen, fruktig, ganska god doft med stall (häst). Smaken fyllig, sträv, lite väl syrlig för min smak men med bra längd. Beskrevs som ”burgundisk” i stilen; något som ju ibland händer med lite äldre viner från norra Rhône.

1996 Hermitage Marquise de la Tourette från Delas, 4/1/24, 660 kr idag.

 

Sjyst juice i alla buttsen!

 

Slutsater av denna provning? Jag dristar mig till följande. Av årgångarna håller 98 bäst, därefter 95, frågetecken för 96 och ett stort negativt utropstecken för 97. Till dagens 99 var jag lite tvivlande; men jag vet ju att den årgången normalt levererar. Av producenterna gillade jag genomgående Chappis före Delas; är det så att Chapoutier köper in mindre mängd druvor och såldes har större kontroll över sin produktion? Den lite torrare stilen hos Chapoutier passar mig bättre än Delas’ mer fruktdrivna stil. Lite överraskande för mig vara att två Hermitageviner toppade min poänglista; jag som alltid tidigare gillat C-R bäst. Jag fann charkuterier i alla tre C-R-vinerna (men inte de andra) medan Hermitage var mera stall, blod och frukt.

/OW

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s