#1278 Fuller’s Vintage Ale 1997-2002

För tre år sedan ordnade Per J en provning av tio årgångar av Fuller’s Vintage Ale. 10 augusti var det dags att återstifta bekantskapen med några av dem. För er som inte vet vad det handlar om gör jag det bekvämt för mig och upprepar introduktionen från förra provningen:

Fuller’s är ett av de sista bryggerierna i London (snart det allra sista!) och känt för sin höga kvalitet. Det är börsnoterat, men fortfarande majoritetsägt av familjen, och har köpt upp flera mindre bryggerier runt England och koncentrerat bryggningen till Chiswick. Deras olika ölsorter finns väl representerade på Systembolaget, bland annat med det välkända London Pride. Fuller’s brygger varje år sedan 1997 en Vintage Ale. Det är helt olika öl varje år, vartefter bryggmästarens nycker, och det tappas ofiltrerat. Bryggeriet anser själva att det håller för många års lagring, trots att reglerna tvingar dem att sätta ett kortare bäst-före-datum på dem.” Bryggeriet anger alkoholhalten till 8,5 procent.

Per J bor i närheten av Fuller’s bryggeri i London och har med hjälp av övertalning och påtryckningar lyckats få tag på de två första årgångarna i serien, som numera är rariteter. Dessa provades tillsammans med de fyra äldsta årgångarna från förra provningen och ett extranummer:

1997: Åldrad, lite vinös doft med toner av rotfrukter och saltlakrits. Lite sirapsaktig smak med en liten sötma och tydliga toner av saltlakrits och salmiak. Bra struktur men åldrad eftersmak.

1998: I början återhållen men senare mer parfymerad doft med toner av rågbröd och koriander. Kraftfull,varm, stram alkoholrik smak med tuff beska och toner av kakao och viol. Lång eftersmak.

1999: Kryddig doft med toner av torr rök och fudge. Bra kropp och beska, inte så utpräglad, avrundad och mjuk.

2000: Åldrad doft med toner av kork och fuktig kartong. Tydlig kork- och källarton även i smaken. Debattens vågor gick höga om TCA eller inte – ölet har dock inte varit i närheten av någon kork och jag hittar ofta liknande korktoner i långlagrat ofiltrerat öl. Bakom fanns en mycket fyllig kropp med goda toner av marmelad, torkad mörk frukt och marmelad.

2001: God doft av aprikoser, ylle och lite gula ärter. Relativt lättillgängligt och rätt torrt, med sirapslika toner av bränt socker och lite lättare kropp.

2002: Vinös doft med toner av rågbröd och bränt bröd. Fyllig, kryddig smak med rund sötma och toner av lakrits och bra, lång beska.

2005 Anniversary Ale: Detta stackars extranummer var helt klart en sparv i tranedansen. var med en alkoholhalt av bara 6,5 procent. Doften var frisk, ren och rostad. Den lägre alkoholhalten gjorde att smaken var kännbart mindre komplex, lättare och torrare, nästan adstringerande, med rostade toner.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det händer saker med de här ölen, både i källaren och i glasen. När jag jämför med mina anteckningar från den förra provningen är det svårt att tro att det är samma öl som provats. Min allmänna bild är att ölen, även om de fortfarande håller ihop bra, är i nerförsbacken. För vad nu en sådan jämförelse är värd gav jag högre poäng på tre av de fyra ölen (och lika för det fjärde) för tre år sedan. De är dock njutbara ännu, och visar inga spår av oxidering. Jag vet inte vad engelsmännen tycker (don’t mention the war!), men de passade utmärkt till surkål och österrikisk korv…

  1. 1997 Fuller’s Vintage Ale, 3-0, 16 p
  2. 1998 Fuller’s Vintage Ale, 0-0, 16 p
  3. 1999 Fuller’s Vintage Ale, 1-0, 15 p
  4. 2000 Fuller’s Vintage Ale, 0-0, 15 p
  5. 2001 Fuller’s Vintage Ale, 2-0, 14 p
  6. 2002 Fuller’s Vintage Ale, 0-0, 15 p
  7. 2005 Fuller’s Anniversary Ale, 0-5, 12 p

/AB

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s