2009 à Rina, Etna rosso, Girolamo Russo

Etna har alltid haft en viss dragningskraft på mig, inte bara själva vulkanen i sig, utan även de viner som där odlas, ofta högt uppe på sluttningen. Kanske grundades denna nyfikenhet när jag en gång läste en artikel om knäppgöken (?) Frank Cornelissen, som gör vin i nedgrävda amforor. Något vin från honom har jag tyvärr (ännu) inte haft nöjet att prova på, men Etna verkar vara lite inne just nu och det börjar dyka upp allt fler viner på Systemet. Girolamo Russo verkar vara en intressant producent, bland annat för att han egentligen är en konsertpianist.  För att stilla nyfikenheten beställdes därför hans 2009 à Rina, vilken provats till fredagsmiddagen.

Ett vackert, ljust, klarrött vin hälls upp i glaset och i huvudsak friska och bäriga dofter stiger upp mot näsan. Ljusa körsbär, hallon och jordgubbar tillsammans med en aromatisk blommighet som drar åt viol-, ros- och minthållet. Bakom dessa fräscha dofter finns även en sorts pyrande rökighet och även en aning djurisk ton. Blint skulle man nog funderat på nebbiolo, pinot eller kanske aglianico, om man nu inte råkar vara så van vid att dricka Etnaviner att man prickar in den typiska doften av nerello mascalese (med en gnutta nerello cappuccio).

Smaken är distinkt frisk och riktigt intensiv. en eldig pepprighet fyller raskt hela gommen. Den läskande syran får en först att vänta sig ett lätt och bärigt vin, men mycket av frukten ger snart vika för en pepprig intensitet och en massivt rökig mineralitet. Tanninerna finns där, är torra och finkorniga, men på intet sätt dominerande, vilket däremot mineralerna är i den torra eftersmaken. Jag brukar inte ofta notera mineralitet i rödviner, det brukar för mig mest höra till vitviner, men här går det bara inte att undvika att ta till den beskrivningen. Vinet har en struktur som jag inte känner igen från något annat vin, med den initiala, bäriga friskheten och sedan de torra mineralerna som tar över och ger ett rustikt slut. Trots måttliga 13.5% är det ordentligt eldigt och pepprigt, särskilt mot slutet. Mycket karaktärsfullt. Kanske inte omedelbart gott, men i alla fall spännande och det ger absolut mersmak att prova vidare bland Etnavinerna.

74971 2009 à Rina, Etna rosso, Girolamo Russo, 179 kr

/A

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s