Elio Altare, Piemonteloggen del 9

Annunziata är en liten by som formellt hör till La Morra, men som ligger för sig, en bit nedanför själva huvuddelen av La Morra, vilken ligger uppe på höjden och varifrån man, för övrigt, har en av de bästa utsikterna över hela Barolo. Vägen till Annunziata slingrar sig i serpentiner nedför den branta sluttningen. Ungefär mitt i sluttningen, där Annunziata börjar (om man är på väg nedåt, från La Morra alltså), ligger Elio Altares vingårdar, liksom hans vineri. Vi svänger in på gårdsplanen som han delar med Mauro Veglio, också en god producent. En hund ligger slött utsträckt i solen på stenläggningen och tar inte så mycket notis om oss.

Silvia Altare kommer ut och möter oss och Boris frågar genast om inte hennes pappa, Elio, är hemma. Han blir besviken när han får höra att Elio befinner sig i den lilla ålderdomliga bergsbyn Castelmagno, berömd för sina ostar, där han tillsammans med några andra baroloproducenter bedriver en sorts välgörenhet genom att försöka få byn, som håller på att avfolkas och förfalla, att överleva. En säkert både motiverad och för Elio givande aktivitet, men Boris, som känner honom från tidigare besök, hade naturligtvis velat träffa honom. Silvia berättar att han överhuvud taget inte är hemma så mycket nu för tiden. Är han inte uppe i bergsbyn, är han ofta i det vineri han driver i Cinqueterre, det lilla, charmiga vindistriktet i Ligurien längs kusten öster om Genua. Ansvaret för produktionen i Barolo har han huvudsakligen släppt till sina döttrar sedan något år tillbaka.

Inspirerade av de givande fatprovningarna vi fått under flera av våra tidigare besök, frågar vi Silvia om vi först kunde få se källaren och där prova från några fat och det är inga problem. Källaren är ren, snygg och välordnad, men har inte många botti utan lagringsdelen domineras helt av barriquer i långa rader på varandra. Den lille japanen, som jag tror hette Tino och som jobbade som ”källarråtta”, dvs. en som fixar med lite av varje, klättrar energiskt omkring på faten och tar ut prover ur fat efter fat enligt Silvias instruktioner. Det blir en intressant jämförelse av de tre senaste årgångarna av deras bästa vingård i La Morra, Arborina, och den nya vingården i Serralunga, Ceretta, som de hyrt i c:a 10 år och till sist kunde köpa i november 2011, alltså några månader efter att vi var där. Fram till 2005 blandade de in vinet från Ceretta i den vanliga Barolon, men 2011 släppte de första årgången Ceretta med egen etikett och det var just årgång 2005. I år, 2012, planerar de att släppa 2006-an. De har valt att låta vinet ligga två år extra på flaska, emedan de känner att det är så pass tufft att det behöver det. Produktionen av båda vinerna är rätt liten. Av Arborina görs c:a 8000 flaskor per år och av Ceretta runt 5000. Altares totala årsproduktion uppgår till c:a 60 000 flaskor.

Innan noterna skulle jag gärna vilja påpeka att fatprovande är lite speciellt, av flera orsaker. Dels är det ju bara prover från något enstaka fat av varje vin och särskilt när det gäller viner som ligger på små barriquer, ska man ha i minnet att det färdiga vinet, när det senare tappas på flaska, är en blandning av ett större antal fat och varje barrique tenderar att utvecklas lite olika. Egenskaperna hos den ek som används för att göra respektive fat variera alltid och de flesta producenter blandar barriquer från flera olika tillverkare, ibland även med olika rostningsgrader. Sålunda behöver ju vinet från det fat som väljs ut för provning inte vara det som mest liknar den färdigblandade produkten. Sedan är det ju alltid en utmaning att försöka uppskatta vad som kommer att hända med vinet under den tid som återstår på faten, innan det är färdigt för buteljering, något som naturligtvis är svårare ju yngre vinet är när man provar det. Dessutom blir det gärna en mer översiktlig provning av varje vin när man gör det på stående fot i källaren och samtidigt försöker skriva ned sina noter, vilka därför gärna blir mer kortfattade, och ibland även svårlästa. Ha alltså detta i minnet när ni läser noter från fatprovningar, både mina och andras.

Vi börjar med 2009 Arborina som har en frisk och ytterst ren doft med massor av klass och stil. Smaken i samma stil, med frisk, ren, läcker frukt. Bakom den friska frukten lurar en hel del torra, kritiga tanniner.

2009 Ceretta är också läcker med en kryddig, animalisk doft som till och med har ett inslag av lagård. ”Reduktivt inslag”, förkunnar Magnus. Smaken börjar friskt och rent men de tuffa tanninerna tar raskt ett rejält grepp om gommen och tillsammans med en pepprig eldighet blir det ett intensivt intryck i munnen. Tanninerna tar även hand om eftersmaken men vinet känns välbyggt och har en fin struktur som lovar gott för framtiden.

2010 Arborina är friskt och närmast druvigt i sin ungdomlighet. Läskande, läckert och fräscht, med fina tanniner som liksom pressas i bakgrunden av den friska syran.

Doften av 2010 Ceretta är en intressant kombination av fräscha rosor och animaliska toner. Mer djup och intensitet än förra vinet. En frisk smak som börjar med ett pirrande på tungan. Fina, tuggbara tanniner och en synnerligen intensitet. Torr, pepprig, lång eftersmak. Det här imponerar på mig!

Sedan ett prov på ett vin som var destinerat att bli Barolo ”normale” som är rent och fräscht blommigt med toner av rosor och mint. Ren, elegant och rejält spritzig smak med ett fräscht, nästan parfymerat rosenblommigt uttryck. Till sist, efter en smula trugande, får vi även prova den resterande årgången i faten.

2008 Arborina – ”nu börjar det dofta Barolo”, var det första intrycket jag skrev ned. Mindre ung, druvig frukt, i stället mer rondör. Fina inslag av kakdeg, rosor och mint. Frisk, läcker smak, åter med mint- och rostoner. Den nya, rostade eken gör sig också påmind. Markerade, torra tanniner.

2008 Ceretta är mer stramt och slutet. Man kan dock ana ett stort djup i bakgrunden. Doften växer och öppnar sig redan i glaset. Smaken börjar friskt och rejält strävt. Blir snart kraftfull och rökig med rejäla, tuggbara tanniner. Lång, kraftfull, ordentligt torrsträv eftersmak.

Mycket mer givande än så här kan knappast en fatprovning bli. Spännande att så systematiskt få prova de två paren av vingårdar mot varandra från tre olika årgångar. Klart lärorikt.

Väl åter i provningsrummet börjar provningen av viner på flaska med 2008 Cinqueterre. Alltså ett vitt vin, gjort på de lokala druvsorterna bosco och albarolo. Vinet hade fått ligga fyra dagar på skalen, vilket märks i en markant kådig känsla i den djupa, koncentrerade doften som även har tydliga inslag av honung. Man får en känsla av sent skördade, väl mogna druvor, vilket även avspeglas i smaken som är varm och rund, med måttlig syra och en kärv, tuggbar skalkänsla. Smaken mynnar ut i en eldig, pepprig eftersmak med en tydlig sälta. Ett rätt speciellt vin.

2009 Cinqueterre har också en känsla av fullmogen frukt i den dova, närmast parfymerade doften som också har ett visst inslag av kåda. Smaken är kärv och tuggbar med en del torr strävhet. Eldig eftersmak med markant sälta.

2009 Dolcetto d’Alba har en rätt varm och dov doft som på pricken kan beskrivas som blåbärspaj med grädde. Smaken är frisk, tät och gräddig, med en blå frukt som är väl inbäddad i gräddigheten. En del tanniner finns där, men de känns avrundade och gräddigheten hjälper förstås till att bädda in strävheten. Eldig, fet eftersmak. Lite ovanlig stil på en Dolcetto.

2007 Barolo har fått 20-30% ny ek i två år och ek och den märks tydligt i den breda, brödiga doften med inslag av mint, en del svamp och någon örtig ton i bakgrunden. Smaken börjar friskt med bra intensitet. En bra syra och den lite gröna örtiga tonen ger en kärv känsla. De tydliga, kärva tanninerna ger ett tufft slut. Rätt tufft nu för att vara en 07-a. Behöver vila och rundas av något år.

Vingården Arborina, notera de blåaktiga skyddsnäten

2006 Barolo är speciellt emedan hagel slog hårt mot Altares vingårdar och därför gjordes varken Vigneto Arborina eller Brunate det året. Upplevelsen att förlora en så stor del av skörden var så smärtsam att man nu längs med varje rad i de bästa vingårdarna har installerat nät som kan hängas för vinrankorna om det är risk för hagel. Trots kostnaden, arbetsinsatsen och även en viss skuggverkan som näten ger, har man alltså valt att göra denna investering för att slippa uppleva motsvarande förödelse igen. Vinet har en ren doft med fin, aromatisk lite söt körsbärsfrukt och bra djup. Smaken är frisk och ren med en mintighet som ger en närmast sval känsla (tänk Vicks Blå). En del rosor finns där också och den mumsiga frukten. Tanninerna är härligt finkorniga och de fyller upp munnen i en rejäl, tuggbar strävhet. Mot slutet tar de, som väntat över en del, men vinets fräschhet gör det ändå riktigt njutbart redan nu.

Innan nästa vin smyger jag in lite siffror som vi fick av Silvia: det finns 948 vinproducenter i Barolo och totalt gör man varje år runt 90 000 hl vin. Motsvarande siffror för Barbaresco är 420 producenter och 32 000 hl/år. Det finns alltså några att välja på om man skulle vilja skaffa sig en heltäckande bild av de två områdena.

2005 Barolo är dovt, tätt och stumt med mörk frukt, lite mint och en del fat. Känns hårt och slutet och har till och med toner av asfalt. Smaken börjar tufft och är frisk och tät. Den mörka frukten känns inkapslad och de massiva, finkorniga tanninerna har inte mycket som kan bädda in dem. Ett vin av typen ”vänta och se”.

2005 Vigneto Arborina har mycket mer att bjuda på, redan idag. Frukten är tät och läcker, närmast blåröd i känslan. I glaset växer vinet snabbt till sig och visar upp tydliga, charmiga nebbiolokaraktärer såsom de vanliga tonerna av mint, rosor och kakdeg. Smaken är frisk och mycket tät och med en torr tuggbar känsla. Maffigt och intensivt med markerade, tjocka, nästan lurviga tanniner. Ett vin som hela tiden växer i glaset. Mycket lovande!

Avslutningsvis 2007 l’Insieme, vilket är ett vin, eller rättare sagt ett antal viner som görs inom ett välgörenhetsprojekt (insieme = tillsammans). Åtta vinodlare gör varsitt vin efter eget val. Vinerna är alltid en blandning av ett gäng druvsorter, allt efter vad respektive producent känner för att hälla ihop det året. Dock brukar druvblandningen för varje odlare inte variera allt för mycket från år till år. I Altares fall brukar det handla om sådär 40% Cabernet Sauvignon, 20% Barbera, 20% Nebbiolo, 10% Dolcetto, 5% Syrah och 5% Petit Verdot. Det här vinet är dovt och tätt men ändå med en fräsch, ren, aromatisk frukt. En rejäl mintighet svävar över vinet, som om man löst upp en polkagris i det. Smaken är distinkt frisk, ren och läskande med rejäla, grova tanniner som hugger till. Ett maffigt vin med ett klart modernistiskt anslag. Första årgången av l’Insieme var 2001 och man har hittills skänkt runt en halv million euro till välgörenhet. Mer om organisationen hittar men på http://www.linsieme.org.

Avslutningsvis, efter att jag har köpt ett par paket av de fullständigt utsökt rostade hasselnötter från trakten som man säljer i vakuumförpackning (rekommenderas varmt!), frågar vi efter Silvias egna favoriter bland Barolos producenter. Hon svarar lite svävande, vill kanske inte stöta sig med sina vänner, men nämner ändå de som är med i l’Insiemeprojektet, särskilt Alessandria, samt Cavallotto och Mario Marengo.

Jag, som aldrig träffat Elio, saknade inte honom, utan trivdes alldeles utmärkt i den charmiga Silvias sällskap. Men , naturligtvis vore det även kul att få träffa honom en dag – om inte annat så för att få höra honom berätta om sina projekt i bergsbyn Castelmagno och vineriet Campogrande i Cinqueterre, och kanske även få prova det legendariska vinet Sciacchetrà därifrån. Den här gången glömde jag tyvärr att fråga efter det. Men det är ju bra att ha en orsak att komma tillbaka 😉

/A

Annonser

18 responses to “Elio Altare, Piemonteloggen del 9

  1. Fin läsning, tackar! Man får suga på en polkagris efter lunchen i brist på bättre 🙂

  2. Efter att ha fått korrekt information från Silvia Altare, har jag nu korrigerat avsnittet om Ceretta i texten ovan. Vingården köptes således inte förrän 2011 och första årgången som man buteljerade för sig var 2005, vilken släpptes först i fjol. /A

  3. Härlig läsning och en fin förberedelse för Silvia Altares provning i kväll hos munskänkarna i Lund.

  4. Anders K

    Tack! Hälsa Silvia från mig och säg åt henne att hon ska komma till Stockholm nästa gång! Rapportera gärna din intryck här. Vore kul att höra vad du/ni tyckte.

  5. Hej Anders.
    En kort redovisning av provningen av Altares viner i Lund i går:
    Vi fick prova sex Barolo och tre I’Insieme.
    Först i raden var tre årgångar av Barolo Arborina där 04:an i mitt tycke var den mest komplexa och goda (kvällens vin för mig). Den kombinerade fyllighet med viol och tjärtoner med tillgänglighet och finkorniga tanniner. 07:an var i min mun oerhört sträv. Det rundas väl av med tid men jag blev förvånad. 05:an var tillgänglig men lite enklare. De hade alla tre en trevlig animalisk ton.
    Jag har ingen erfarenhet tidigare av Altares Barolo och blev lite överraskad över fylligheten i dem. Jag föredrar slanka nebbioloviner.
    Sedan följde tre 05:or. Den rustika och örtiga Normale. Den mineraliga finkorniga Brunate med brunt socker och hallonnickel. Och sist Cerretta vigna Bricco som hade en söt fruktkärna och tydliga tanniner.
    De tre årgångarna I’Insieme (-07, -05, -04) var inte riktigt min påse. Det som slog mig med dem var en tydlig myntaton.
    Men kvällen var trevlig och Silvia en god berättare.
    /T

  6. Tack för din rapport, Tomas! Nej, slanka är ju inte precis det epitet man normalt beskriver Altares viner med. Snarare kraft och muskler. Egenligen vet jag inte hur de blir med tillräcklig lagring, men slanka blir de nog aldrig. Jag drack f.ö. en 1983 Ghemme till middagen i kväll. Den hade nog varit din påse. Elegant och frisk. Klart mogen men ändå hyggligt välbevarad, med goda animaliska toner, mint och en aning svamp. Överraskande bra. Hör av dig om du kommer till Stockholm, så kan vi försöka öppna något slankt tillsammans.
    /A

  7. Hej Anders. Det fanns ett tillvalsvin med lite ålder på provningen i fredags, 1994 Barolo Vigneto Arborina. Men det var slut när jag kom så jag fick inte heller veta vad tid gör med Altares viner.
    1983 Ghemme låter fint. Jag drack själv en 2007 Principiano Barolo Serralunga från aprilsläppet i helgen. Det var kanske ett enklare vin men mer i min stil. Jag hör gärna av mig vid Stockholmsbesök. Hur når jag dig enklast?
    /T

  8. Tomas, du kan maila mig på anders.kallberg(a)gmail.com

  9. Barbro och Jan, Altare friends och fans

    Hej! Skulle gärna vilja tipsa om en bra artikel från Silvia Altares provning för Munskänkarna i Lund; http://hd.se/mat/uppkorkat/2012/04/14/bourgognelik-nebbiolo-silvia-altare/
    Där fanns också en jättebra beskrivning av 1994an (som även vi fick prova); Ett av de mest intressanta vinerna på fredagens provning var en Barolo Vigneto Arborina 1994 som måste vara en av de mer udda baroloviner som gjorts. Enligt Siliva har det här vinet endast fått 40 timmars skalkontakt (jämför med gamla tiders 6 veckor eller det mer normala 5-6 dagar). Det är inte mycket mer än vad vissa roséviner får. Och smaken var också unik!

    Tegelfärgat orangeröd (lite svårt att se färgen i lokalen!). Lite tillknäppt men parfymerad doft av torkad frukt, örter, kryddor, kakao, kaffe och the. Medelfyllig koncentrerad expressiv men rund sammetslik smak med inslag av röda bär, torkad frukt och en eldig avslutning. Här finns fortfarande en nästan söt fruktig smak och en elegant avslutning. Inte mycket till strävhet men här finns fortfarande härliga smaker av körsbär och röd frukt (OBS! Det kan ha funnits flaskvariation för vid ett annat bord upplevdes vinet som trött – något som alltid är en fara när man lagrar vin länge!).

    Det blir mer från Altare-provningen längre fram här i Uppkorkat!
    Så vi tackar Magnus och Uppkorkat samt HD för den fina beskrivningen. Kan dock meddela att det inte var tal om flaskvariation. Endast en flaska, en magnum, bjöds det på. Däremot var en del av glasen inhyrda, och kanske lite dåligt diskade/vädrade – därav ”flaskvariationen”.

  10. Silvia är fantastiskt härlig! Trevligt inlägg jag hittade först nu.

    Jag fastnade för 2004:an vid mitt första besök hos henne för ett antal år sedan, men blev förvånad över mängden ektoner i smaken på 2008 och ännu mer förvånad över lite eldig alkohol i densamma. Det senare förvånar med tanke på att 2008 är ett svalare år likt 2004, i vilken man endast borde sluta med eldig alkohol om man skördar för sent. 2005 lider lite av detta oxå men betydligt mindre och där har jag överseende. Håller du med?

    Jag testade 2005 och 2008 här:
    http://ultimatewinekick.blogspot.se/2013/07/2008-altare-barolo-arborina.html

  11. yquemisno1

    Tack för din kommentar, UWK. Trevlig blogg oxå. Ni verkar synnerligen insatta i Barolo och Barbaresco. Beträffande Arborina 05 och 08, får jag leta lite bland mina noter för att se om jag hittar något om 08-an, minns inte just nu. 05-ans noter har du ju ovan och någon alkohol stördes jag uppenbarligen inte av vid det tillfället i alla fall. Ja, även 08-an finns ju provad ovan, men det var ju ett fatprov, så det är inte helt lätt att jämföra med den färdiga produkten i flaska.
    Vi besökte henne igen i juni i år, men när vi kom dit hade hennes mamma just fått en mindre hjärtattack, så det var inte läge för någon provning där. En i vår grupp som är läkare hjälpte till med en första undersökning av henne, så vi kunde göra en viss insats för att hjälpa till ändå. Daniela, grannen Mauro Veglios fru, räddade situationen och tog emot oss i stället och lät oss prova ett urval av deras viner. Så småningom, när ambulansen hade kommit och hämtat Silvias mamma, kom även Silvia in med några flaskor som vi fick prova.
    Jag såg på er blogg att ett inslag handlade om Vigna Rionda. Har du hittat noterna från vår Riondaprovning för ett år sedan? Annars har du den här: https://auzine.wordpress.com/2012/09/24/1284-vigna-rionda/ Sedan får du/ni ju gärna också läsa mina andra inslag i serien ”Piemonteloggen” och kommentera dem 🙂
    Jag återkommer om jag hittar fler relevanta noter. Ska oxå försöka få till vidare inslag i Piemonteloggen.
    /A

  12. Trist med Silvias mamma men tur att rätt folk var på plats då. Vilken dramatik!

    Aha, det var ju arborina nebbiolo och inte barolon såg jag nu. Ska tilläggas att jag är lite känslig för alkohol och ek i avslutet på rödviner. 😉

    Verkar inte som du var lika imponerad av Massolinos Rionda. Jag tycker den var grym som du säkert förstod. 🙂

    Planerar att utmana den med 06 Rionda från Roagna trots inte samma årgångar framöver..
    Ska absolut kolla in piemonteloggen.

  13. yquemisno1

    När jag nu läser vad jag skrev ovan igen blir jag lite osäker. Jag tror faktiskt att det jag kallat ”Vigneto Arborina” var Barolo Arborina, inte Nebbiolon. Ännu en orsak att dyka ner i mina gamla noter och försöka bringa klarhet.
    Beträffande Massolinos Rionda var jag absolut imponerad, men notera att det är ett flertal skribenter här som täcker vad som provas på vinföreningen AuZone. Signaturen på slutet ska ange vem som skrivit och i fallet med Riondaprovningen var det alltså inte jag utan PW som stod för skrivandet, och åsikterna. Massolino är en stor favorit där vi också gjorde ett mycket givande besök i somras.
    /A

  14. Barbro och Jan, Altare friends och fans

    Kastar oss in i debatten med liv och lust :-). Troligen pratar The Ultimate Wine Kick om just Langhe Arborina 2008. Denna ligger 18 månader på 100% ny fransk ek (barrique) och det blir ganska stor skillnad, vilket är meningen, mot Barolo/vigneto Arborina 2008, som ligger 24 månader på fransk ek (barrique) men en betydligt mindre andel ny ek. Det låter som om det är den sistnämnda, Du, Anders pratar om. Trevliga bloggar båda, förresten! Har översatt blogginläggen och mailat Silvia och frågat om hon har någon kommentar. Just nu är de väldigt upptagna av källararbete inför skörden och skörd så det kan nog ta lite tid ;-). Hälsar Barbro och Jan, Altare-vänner&fans i Helsingborg

  15. yquemisno1

    Barbro och Jan, trevligt med lite liv och rörelse i det här gamla inlägget. Jag tänkte just som ni, att Langhe Arborina onekligen är betydligt mer präglad av fat än Barolo Arborina.
    Menar ni att ni översatt hela mitt inlägg? För hand, och till engelska eller italienska? Eller har ni kört Google translate? Det brukar väl bli någorlunda läsbart i alla fall. Franco Massolino har gjort det med mina poster om dem och hävdar att det blir läsbart.
    /A
    PS. Undrar hur Silvias mamma mår. Meddela gärna om ni hör något. DS

  16. Barbro och Jan, Altare friends och fans

    Hej Anders! Ditt inlägg översatte vi förra året. Kommentarerna nu. För hand, om man nu menar utan google translate, och till engelska. När det är bråttom brukar våra Piemontevänner köra google translate och det kan funka hyfsat. Fast manuellt är bättre…Silvias mamma Lucia mår hyfsat, trots allt, men det var naturligtvis en förfärlig upplevelse för dem alla (och er). Många Piemonteproducenter var i Köpenhamn förra veckan, inkl Silvia, då Adriat hade stor italiensk vinbiennal, så då träffades vi senast. Lovar hälsa, vi talas vid, messar, mailar och skypar med viss regelbundenhet. Trevlig helg, blir det något italienskt i glasen?

  17. yquemisno1

    B&J, Jag har tittat i mina noter, men de anger tyvärr inte om 2005 Arborinan var Barolon eller Langhe rosso. Jag skulle dock tro att det var Barolon. Ska försöka höra med mina två medresenärer om de kan bringa klarhet i frågan.
    Jag hittade även en not från en lunch med Silvia i Stockholm i maj i år och då var det definitivt 2005 Barolo Arborina vi provade. Jag noterade:
    Lite sluten doft med florala toner, mint, rosor och en aning målarfärg och kakdeg.
    Frisk, läskande syra och ren attack. Fräscht och rätt utvecklat. Elegant, snyggt med läckra, finkorniga, tuggbara tanniner. Torr men fin och tämligen utvecklad eftersmak.
    Inget om alkohol och fat, således. Alkohol störs jag inte så ofta av, men däremot överdriven ek. Men inte i det här fallet, alltså.
    Fridens /A

  18. yquemisno1

    Hej igen!
    Lite mer grävande i mina noter har avslöjat att vi faktiskt provade 2008 Barolo Arborina när väl ambulansen anlänt och åkt iväg med Silvias mamma i somras. Efter tumultet i samband med att vi anlände, var jag kanske inte som mest koncentrerad, men mina noter talar om en köttig, tuggbar struktur och en del choklad i doften, vilket skulle kunna vara något som kommer från faten. Tuggbarheten kom från de tjocka tanninerna och även de kan ju ha växt till sig med bidragen från fattanninerna. Någon störande alkohol har jag inte noterat. Hur som helst, den som först råkar på 05-an eller 08-an av Barolo Arborina igen, får hålla sinnena skärpta och rapportera hit angående eventuella intryck av fat och alkohol.
    /A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s