#1252 Tre årgångar BaBa

BaBa ska utläsas barolo och barbaresco, och provningen var senaste inlägget i Anders’  långa nebbiolokampanj, tidigare föregången av Piemontebloggen och jubileumsprovningen. Förutsättningar var att provningen omfattar tre årgångar, en barolo och en barbaresco från varje. Ganska klart, fast ett orosmoment var att provningen omfattade sju viner…

Det första vinet var vackert med orange kant och mörk kärna. I doften fanns viol ock hallon, men också tvål som drog ner intrycket. God smak, mycket frisk, lång och i sammanhanget måttliga tanniner. 2000 Pajé, Barbaresco, Produttori del Barbaresco var ett pinot-likt vin med en aning sötma.

Vin två hade också fin färg, med ljusare kant. Mogen god doft, jag klagade lite på en kemisk ton men blev då på skarpen tillrättavisad av provningsledaren ”det måste man tycka om om man vill dricka mogen nebbiolo”. Ok, ett pris jag är beredd att betala. God och mogen smak, med den typiska triangelstrukturen fina tanniner – härlig och stor syra – vissa aromatiska karaktärer, dock med kanske lite orena fat. Kvällens förlorare, dock inte alls hos mig var 1997 Barolo, Bricco Boschis, Vigna San Giuseppe, Cavalotto.

Nästa vin hade en opak mogen färg, i doften fanns bland annat rök, svamp och nypon. Tannindominerad mycket lång smak, också med lite gamla fat.
1997 Pajé, Barbaresco, Roagna föll i glaset och hade börjat sin resa utför.

Vin fyra var kvällens ljusaste, i början en liten dov doft med en del aromatiska toner och tjära och fat. Smaken var tannindominerad, med bra syra och mognad, körsbär och en del brett. I slutet av provningen hade 2004 Pajé, Barbaresco, Roagna växt till sig och var då bäst.

Femman var mörk, opak och med mognad i färgen. Detta var min och kvällens vinnare, ung blommig doft med mint, smaken var ett fullödigt samspel mellan syra, tanniner och aromatiska komponenter av till exempel körsbär. Spearmint är ett ord vi ofta använder för att beskriva nebbiolo, och det  stämde det extra bra för 2000 Barolo, Bricco Boschis, Vigna San Giuseppe, Cavalotto.

Vin sex hade en mörk omogen färg, tydlig ek i doften, ganska obalanserad med mycket tanniner och syra. 2004 La Fiorita, Brunello di Montalcino Riserva var ju en sangiovese, fast förbryllande nog inte alls lagrad på nya fat.

Sista vinet hade en mörk omogen färg, stor god doft med kanel och tjära, medan smaken imponerade med sina brutala tanniner, fast idag var 2004 Barolo, Bricco Boschis, Cavalotto inte riktigt njutbart.

Våra gissningar på distrikt och årgångar gick sådär, husstilen är den tydligaste faktorn för mognaden. Till exempel motsvarade Roagnas 2004 ungefär Carlottis 2000. Vinerna höll en jämn och hör standard, och det var mognad och stil som skiljde dem åt snarare än kvaliteten.  Ett hedersomnämnande också dill den ovanligt högklassiga HCHF-buffén, där jag särskilt fastnade för den engelska cheddaren och culatello-skinkan!

Tabellen (namn, pris idag, röstsiffor bäst-sämst, min poäng):
2000 Pajé, Barbaresco, Produttori, 290 kr, 0-2, 15p
1997 Barolo, Bricco Boschis, Vigna San Giuseppe, Cavalotto, 463 kr, 0-5, 14p
1997 Pajé, Barbaresco, Roagna, 402 kr, 2-0, 13p
2004 Pajé, Barbaresco, Roagna, 399 kr, 4-2, 16p
2000 Barolo, Bricco Boschis, Vigna San Giuseppe, Cavalotto, 451 kr, 5-0, 16p
2004 La Fiorita, Brunello di Montalcino Riserva, 521 kr, 2-3, 14p
2004 Barolo, Bricco Boschis, Cavalotto, 510 kr, 0-1, 13p

ASi

3 svar till “#1252 Tre årgångar BaBa

  1. Låter som en kul provning. Roagna och Cavallotto tillhör ju definitivt eliten. Däremot blev jag lite förvånad över att två erfarna provare som ASi och Winepunker båda tyckte det var massor med ek i en brunello som inte skulle vara ekad. Men så här skriver deras svenske importör, Vinovativa, om just 2004:
    ”Musten jäser i 14 dagar i öppna ekkar av slovonsk ek. Malolaktisk jäsning och 12 månaders lagring i nya 500 liters, franska ekfat följt av ytterligare 12 månader i begagnade fat. Vinet vilar 3-5 månader i tank innan buteljering”. Så helt ekfritt var det nog inte. Fast det är ju möjligt att just slovonsk ek inte räknas ;-).

  2. ”slovonsk ek” ja, undrar var den kommer ifrån… Annars är det ju inte så förvånande att 12 månader på nya franska 500-liters fat gett en hel del ekpåverkan i vinet. Särskilt tydligt blir det ju när man provar mot andra viner som helt sluppit mindre ekfat.

  3. Tack för upplysningarna, jag var klart förbryllad! Någon gång för länge sedan försökte jag själv stoppa in en brunello på nebbioloprovning, fast den var ännu mer olik än Anders´ val.

    ASi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.