#1241 Grenache

Grenache är druvan par preference för de som älskar mulliga viner som är stinna av söt, solmogen frukt. Den kräver ett varmt klimat för att utvecklas väl och ger då mogna, solbakade druvor med en hög sockerhalt. Följaktligen finns en risk att alkoholhalten blir besvärande hög om inte frukt, kropp och syra klarar av att balanserar alkoholens hetta och beska. En del provare älskar den här stilen, andra ställer sig lite mer avvaktande. Vi provade följande åtta viner:

2005 Parri Estate Pangkarra Grenache McLaren Vale, Australien inleder och har en finstämd röd frukt med körsbär och mogna, söta plommon. I bakgrunden ligger också en tät, aningen skitig jordighet som försöker ta över frukten, och lyckas i viss mån med detta efter en tid i glaset.

I munnen möts man först av en frisk och ren syra och den söta, röda frukten. Tanninerna är först rätt tillbakadragna och finkorniga, men de växer till sig och ger ett torrsträvt slut. Bra intensitet, eldigt och lite bråkigt slut, men initialt rätt kul vin. De skitiga tonerna växer dock till sig och ger till och med en aning av att en korkdefekt kan finnas med i spelet.

2009 Les Halos de Jupiter ”Andrastée”, Châteauneuf-de-Pape har en dov och tät doft med ett dammigt inslag samt ett visst stick av alkoholen. En typisk söt, röd frukt med inslag av körsbär och plommon. Där finns också en lite lustig ton av bränt bröd och en aning leverpastej. Smaken inleder tätt och tuggbart och en frisk syra balanserar den söta frukten väl. En jordig, grovhuggen känsla växer sedan till sig. Tanninerna är lurviga och tjocka. Eftersmaken blir eldig, tuggbart tjock och jodigt besk. På det hela taget är det väldigt mycket av det som jag associerar med Grenache i vinet.

2007 Alto Moncayo, Campo de Borja, Spanien möter näsan med en dovt rökig, rostad, ja till och med sotig fatton. Kanske ligger det en mörk, djup frukt bakom, men det är inte lätt att tränga igenom lagret av rostad, antagligen amerikansk, ek som ligger som ett lock över vinet. En stil som jag närmast associerar med en del överdrivna Shiraz-viner från Barossa. Smaken är inte mycket roligare. Faten dominerar helt och ligger som en bränd och besk våt filt över frukten. En hel del, lurviga tanniner stadgar upp vinet och ger en tuggbar men ändå hopplöst fatbesk eftersmak. Gillar man fat så…

2007 Domaine de Christia Vieilles Vignes, Châteauneuf-de-Pape har en dov, tät, rätt bred och varm doft med inslag av ljus choklad, kött, baconrök och lite frisk mint. Ren och kryddigt. ”Gin” tyckte en provare, och lät inte helt förtjust i det intrycket. Smaken börjar rent och friskt med minttonerna från doften. En bra syra och intensitet. Kryddigt, med markerade finkorniga, kritiga tanniner. Alkoholen växer till sig och ger ett ordentligt eldigt slut. Lite väl torra tanniner och aningen spetsig alkohol, men kryddigt och fräscht.

2006 Clarendon Hills Onkaparinga Grenache, South Australia har en frisk, närmast mintig doft med en hel del, god, knäckig ek. Mogen, söt, mumsig frukt tillsammans med kolaremmar samt en del utvecklade toner av kokt kött, ladugård och lite leverpastej.

Smaken börjar friskt och tätt med en söt, knäckig frukt och en viss beska. Hygglig syra. Känns utvecklat och avrundat med kött och knäck. Även tanninerna är avrundade och lurviga. Lång, eldig, något grov och besk eftersmak. Rätt bra, men lite väl sött.

2006 Cims de Porrera, Clàssic ‘Garnatxa’, Priorat, Spanien är fylligt och rejält knäckigt med djuriska inslag och goda, söta ektoner samt lite mint och en del alkohol.

Smaken är frisk, tät och sötfruktig med en god, bra syra. Bra koncentration och läcker, kanderad frukt. Tanninerna är läckert tuggbara och finkorniga och de ger en läcker, mumsig eftersmak utan alltför mycket beska. Ett stilrent och fräscht vin med en hel del sötma som är bättre balanserad av syran än i det förra vinet.

2009 Cargasacchi Pinot Noir, Brewer-Clifton, Santa Rita Hills, Kalifornien
En ljus, röd frukt, med inslag av röda vinbär, rabarber och lite jordgubbar, som ger intrycket av att liksom flyta i ett lager ovanpå vinet i stället för tränga ned på djupet och där lyckas blanda sig med alkoholen. Precis samma känsla hade jag fått ett flertal tillfällen under eftermiddagen innan provningen då jag provade ett rätt stort antal pinoter från Marlborough under den Nya Zeeländska vindagen. Kanske är denna känsla av bristande integration något som kan lösa sig med tiden. I alla fall tenderade de något äldre Marlboroughvinerna att vara bättre sammanhållna och mindre spretiga.

Hur som helst är det här vinets smak först dominerat av en söt, röd frukt och en hygglig syra. Alkoholen gör sedan vad den kan för att komma ovanpå frukten vilket ger ett bråkigt intryck i munnen och i eftersmaken lyckas den ta över rejält, varvid frukten hamnar i bakgrunden. Inte särskilt harmoniskt nu. Kanske blir det bättre om ett par år. Den som tror på vinet kan ju prova.

2008 Ojai Thompson Grenache, Santa Barbara, Kalifornien doftar först inte särskilt mycket. En återhållen rödaktig frukt finns där och så småningom tittar även en djupare, mer svartvinbärsaktig frukt fram tillsammans med en del knäck och mint.

Smaken är frisk och ren med ett lustigt rökigt inslag som får mig att tänka på whisky. En god syra och en finstämd röd frukt ger ett, i sammanhanget, rätt elegant intryck som matchas med finkorniga tanniner. Smaken växer efterhand och eftersmaken blir kryddig och lite brännande. Känns som ett bra och lovande vin, men just nu lyfter det inte.

Min slutsats från den här provningen blir att det är maffiga, bra viner med en härlig mogen frukt. Generellt får de onekligen hyggligt höga poäng, men ändå får jag en känsla av att de inte riktigt lyfter. Mulligheten gör att de inte direkt har något större inslag av komplexitet, vilket ändå är en karaktär som man vill kunna sätta på stora viner.

2005 Parri Estate Pangkarra Grenache McLaren Vale, Australien, 126 kr 2006, 0/4/13, 14p
2009 Les Halos de Jupiter ”Andrastée”, Châteauneuf-de-Pape, 499kr 2011, 1/1/13, 15p
2007 Alto Moncayo, Campo de Borja, Spanien, 318 kr 2010, 1/1/13, 12p
2007 Domaine de Christia Vieilles Vignes, Châteauneuf-de-Pape, 799 kr 2009, 1/3/13, 16p
2006 Clarendon Hills Onkaparinga Grenache, South Australia, 389 kr 2010, 6/0/13, 16p
2006 Cims de Porrera, Clàssic ‘Garnatxa’, Priorat, Spanien, 495 kr 2010, 2/1/13, 17p
2009 Cargasacchi Pinot Noir, Brewer-Clifton, Santa Rita Hills, Kalifornien, 499 kr 2011, 0/3/13, 13.5p
2008 Ojai Thompson Grenache, Santa Barbara, Kalifornien, 349 kr 2011, 2/0/13, 14.5p

/AK

Annonser

2 responses to “#1241 Grenache

  1. Röstsiffrorna för de två sista vinerna: 0/3 resp. 2/0 enligt mina anteckningar.

  2. yquemisno1

    Tack, Åke. Åtgärdat nu.
    /A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s