#1238 Bordeaux 1978


1978 var ett rätt knepigt år i Bordeaux, eller rättare sagt verkade bli det. Men efter en sen vår och en ojämn sommar kom så en riktigt fin höst som räddade allt och de flesta producenter kunde göra riktigt bra vin. Man talade till och med om ett annus mirabilis – mirakelår. Vi har provat Bordeaux-78-orna lite då och då, ofta i PH:s regi och vi har fått avnjuta en hel del riktigt charmiga viner. Nu var det så dags för PH att ställa upp en provning igen och frågan var om de efter 33 år ännu höll upp mot tiden eller om ålderskrämporna nu allmänt börjat breda ut sig. En titt hos Berry Bros and Rudd gav en antydan om att det fanns en viss risk för det senare: ”It would be wise to select the better Châteaux in this vintage purely because some of the lesser estates are over the hill. The best will continue to drink until 2010-2012”
En ordentlig samling av nio viner ställde(s) upp för vår noggranna bedömning. Alla skulle visa sig vara bordeauxer från 1978, så inga jokrar den här gången.
Som väntat visade utseendet på samtliga viner, med något undantag, klara tecken på utveckling i det att de var alla ljusa och tegelfärgade med vackra glidande nyanser av orange mot kanterna.

Första vinet öppnade rätt lovande med klassiska stalliga dofter som ju är det man mest vill finna i mogen Bordeaux. En del tobak, lite örter och senare mer av te stod oxå att finna. I munnen dominerar en väl påtaglig, snål syra som den slanka kroppen inte förmår balansera. De grova tuggbara tanninerna hjälper till en del och är väl vinets främsta företräde när smaken tonar ut i en grov, rätt slank och sträv eftersmak. En hygglig start, men vinet höll inte riktigt under hela provningen.
Château Latour-Figeac, St Emilion

Tvåan bjöd tyvärr inte på något som var värt att tränga in djupare i, avskräckt som man blev av en ordentligt elak korkdefekt. Riktigt otäckt!
Château Lagrange, Médoc

Sedan tillbaka på banan igen med ett riktigt kul vin som doftade tätt och djuriskt skitigt med rejäla gödsel och stalltoner. Även en del knäck och kanske en liten orenhet och en något metallisk ton dök upp efter ett tag. Smaken började friskt, slankt och pepprigt. Syran tog ordentligt för sig och kändes lite grönt omogen. Vinet bredde ut sig hyggligt och tanninerna var torra men trevligt tuggbara till att börja med, men slutet blev torrt, lite grönt och jordigt. Ett vin som var roligare att dofta på än att smaka på – något som ju är vanligt när viner börjar tröttna av för hög ålder.
Château Duhart-Milon-Rothschild, Médoc

Fyran var rejält utvecklad med knäckiga toner. Måttligt skitigt, elegant, nästan burgundisk i stilen och med en aningen rå ton. smaken är frisk och den knäckiga tonen och en viss känsla av bredd och värme ger åter en känsla av det kunde ha varit en Bourgogne eller kanske en Rioja. En del finkorniga tanniner finns där också och till att börja med finns där en god, stallig eftersmak. Med lite tid i glaset blir vinet tyvärr inte längre så kul. De charmiga tonerna ger sig av och vinet blir spretigt och en elak kakaoaktig beska växer till. Borde nog ha varit bättre för några år sedan.
Château Figeac, St Emilion

Femman hade en stram, snål och metallisk doft med örter, timjan och en del blyerts. En frisk, rätt läskande syrlig smak som är slank, men bärs upp av en trevlig rökighet och en del finkorniga, tuggbara tanniner. Hyggligt lång, torr eftersmak. På det hela taget lite spretigt men med hyggligt charmig karaktär. Även hyggligt populärt bland de samlade provarna.
Château La Mondotte, St Emilion

Så ett påtagligt utvecklat, murket, oxiderat och trött vin med en doft av stensöta, bränt socker, rostad limpa, buljong, svamp och soja. Det fanns således mycket att hitta i doften, men tyvärr inte mycket som hör hemma i ett bra vin. Även smaken var, inte oväntat, helt slut med en elak ålderssyra och en murken, sötaktig stensötaton. De torra tanninerna saknar all uppbackning och vinet slutar torrt och syrligt.  Inte mycket kvar att hämta här, inte. Troligen har helt enkelt inte korken skött sin uppgift till fyllest.
Château Leoville-Barton, Médoc

Efter de inledande sex vinerna var vi benägna att avfärda årgången som överlag trött och övermogen, men den bestämmer sig då för att rycka upp sig och göra vad den kan för att ändå fixa till sitt rykte. Nästa vin doftar stilrent och har en klassiskt stallig, läckert mogen bordeauxdoft med bra djup och en del knäck, värme, läder och mogen plommonfrukt.  Som en gammal läderfåtölj i ett engelskt bibliotek, uttryckte en provare det. Attacken är läckande frisk med en del knäck. En frisk, ren smak med bra intensitet, en viss bredd och en hel del finkorniga tanniner. Ännu rätt stramt och med ett lite stumt slut. En god stallighet växer till i glaset, men frukten är lite slank.
Château Léoville-Poyferré, Médoc. Ännu en av alla dessa flaskor av detta vin som köptes av oss i stor mängd på ett antal auktioner på Christie’s i Amsterdam. Det handlade om ett stort antal flaskor som hade varit i Argentina och vänt, troligen på grund av landets finansiella kollaps. En del av dem har på sistone visat klar ålder, men den här flaskan höll ihop riktigt bra.

Så till kvällens klara höjdpunkt, ett vin som redan med sin täta, vackert tegelröda färg med en bred orangeröd kant antydde något lovande. En ren, fin, stallig bordeauxdoft mötte ur glaset tillsammans med en lätt stjälkig cabernetton och  även mint, knäck, kaffe och läckra tobakstoner. Smaken börjar friskt, tätt och tuggbart och har en god syra. Tät och läckert stallig med en hel del lurviga tanniner som fyller ut munnen med en tuggbar känsla. En lång, god, knäckig eftersmak avslutar upplevelsen. Ett riktigt bra som som precis står på topp nu. Ett par provare identifierade det helt korrekt som
Château Cheval Blanc, St Emilion

Till sist ett tämligen stramt vin, dominerat av ceder och cabernetaktiga toner, så typiska för Bordeaux. En del knäck och stall fanns i bakgrunden samt ett något grönt intryck. Smaken är ordentligt stallig och frisk, men ännu inte ur balans utan snarast med en läskande syra som fint bäddar in de finkorniga, torra tanninerna.  Hyggligt lång, frisk eftersmak med en liten metallisk ton. Ett ännu bra vin som behöver drickas upp.
Château Pichon Longueville au Baron de Pichon-Longueville, Médoc (eller kort: Ch. Pichon Baron)

  1. Château Latour-Figeac, St Emilion, 14p, /0/2/15
  2. Château Lagrange, Médoc, –
  3. Château Duhart-Milon-Rothschild, Médoc, 14p, 1/0/15
  4. Château Figeac, St Emilion, 15p, 0/1/15
  5. Château La Mondotte, St Emilion, 15.5p, 3/0/15
  6. Château Leoville-Barton, Médoc, 10p, 0/11/15
  7. Château Leoville-Poyferré, Médoc, 16p, 4/0/15
  8. Château Cheval Blanc, St Emilion, 18p, 7/0/15
  9. Château Pichon Baron, Médoc, 16p, 0/1/15

/A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.