Hos Augusto Cappellano i Serralunga, Piemonteloggen, del 5

”Det finns tre riktiga traditionalister i Barolo, vilka brukar kallas de tre sista mohikanerna. Det är Maria Teresa Mascarello, Bepi Rinaldi och så jag.”

Så berättar en av dem,  den charmige och karaktärsfulle Augusto Cappellano. Vi är kvar i Serralunga. En bit norr om själva byn, nästan vid Fontanafreddas imponerande anläggning, ligger Cappellanos vineri som är betydligt mindre anspråksfullt än den stora grannens, inte mycket mer än en större villa. De viner han gör är emellertid intressanta på en helt annan nivå än den som den stora grannen brukar komma upp till. Vinkällaren ligger strax innanför provningsrummet vi först kommer in i. Stora ekfat och de klassiska rödvita betongtankarna är det vi ser, och något annat hade inte heller varit att vänta. Här är det lång lagring på stora ekfat är det som gäller.

Cappellanos produktion ser ut som de flestas i Barolo, dvs. Dolcetto, Barbera och Barolo. Dock får vi faktiskt höra av Augusto att de även har några rankor av Grüner Veltliner (sic!), vilka var en gåva från en österrikisk odlare, vars namn jag för tillfället glömt. Kanske någon av mina medresenärer minns och kan kommentera? Det vi helt ägnade oss åt att prova här var emellertid enbart hans Barolo och medan vi gick runt bland faten i källaren bad vi att få några fatprov, vilket Augusto gärna stod till tjänst med.

2007 Barolo Pie Rupestris (26 euro på plats)
Härligt ren och fräsch doft med rosor, kött och en liten svampton. En frisk, tät, köttig smak med mycket bra syra. Intensiv och pepprig med läckra, tuggbara tanniner. Lång, tät, kärv och sträv eftersmak.

2007 Barolo Pie Franco (44 euro)
Tät, läcker, klassisk doft med massor av rosor och tjära. Frisk, kärv, tät smak med god syra och en hel del läckert finkorniga tanniner som ger en sträv men härligt finkorning eftersmak.

2009 Barolo Pie Rupestris
Ren, rätt lätt doft med friska körsbärstoner tillsammans med de härliga rosorna som verkar vara  ständigt närvarande i de unga nebbiolovinerna vi provar här nere i Piemonte. Mycket frisk och ren smak med en hel del torra tanniner som tar över efteråt.

2009 Barolo Pie Franco
Ren, läcker elegant doft med rosor, röd frukt och en aning djurisk ton i bakgrunden. Fräsch, charmig smak med viss rondör. En hel del tjocka, men finkorniga tanniner som ger en tuggbar, läcker eftersmak.

Grafitti på vinfaten. Vilken Anders var här före mig?

Cappellano gör alltså bara dessa två Barolo, Pie Rupestris och Pie Franco. Vingården heter Gabutti och ligger halvvägs tillbaka till Serralunga, nedanför Parafada. (Dock läste jag på deras hemsida att de även har en liten vingård i kommunen Novello, men vad de gör med de druvorna vet jag tyvärr inte.) I en liten del av Gabutti finns en av Barolos märkligheter, nämligen ett parti med oympade nebbiolorankor, som alltså växer på sina egna rötter. Det var Augustos pappa, den legendariske Theobaldo, som planterade dem för 20-25 år sedan. Egentligen borde vinlusen ha gjort slut på dem för länge sedan, men av någon underlig anledning har de  klarat sig.  När vi försöker locka ur Augusto hemligheten bakom detta märkliga faktum, ler han sitt lite outgrundliga leende och hänvisar till att hans pappa brukade säga att han gick till kyrkan varje söndag och tände ett ljus, och det har tydligen fungerat. Det är alltså vinet som kallas Pie Franco som kommer från de oympade stockarna, medan Pie Rupestris gör från sedvanligt ympade stockar. Namnet Rupestris kommer från en av de amerikanska vinarter, Vitis rupestris, som ofta ingår i rotstockarna man ympar på. Det är nu runt två år sedan Theobaldo gick bort och Augusto plötsligt själv fick ta över verksamheten. Det är inte utan att Augusto ger ett lite ensamt intryck. Hans huvudsakliga sällskap i källaren verkar vara den vita katt som under vårt provande plötsligt dök upp och liksom inspekterade vad vi var för några. Han frågar oss skämtsamt under provningen om vi inte känner någon vacker svensk kvinna som han skulle kunna gifta sig med. Nog för att han är en lite speciell karaktär, men mest på ett positivt sätt och han har en skön humor, så jag skulle rekommendera den intresserade att höra av sig och se om det finns några gemensamma vibrationer. 😉

Inga "cellar rats" i den här källaren!

Vinifikationen här är alltså traditionell. Jäsning i ett par veckor med naturlig jäst i ek eller cement. Han håller koll på temperaturen och om den börjar bli hög drar han över till ett tomt kärl, vilket brukar räcka, i alla fall för nebbiolo som sällan ger några större problem med höga jästemperaturer. Vinet får macerera med skalen i 30-40 dagar, vilket ju inte är så extremt. Ett par gånger dagligen pumpar han musten över skalhatten och om han tycker det kan behövas mer extraktion från skalen bryter han upp den manuellt. Inga konstigheter, egentligen, och inte alltför extremt. Gamla botti för lagringen, förstås. Han berättar att han har några som är mer än hundra år gamla. Vinerna får ligga i runt fem år innan han buteljerar dem, så den senast buteljerade årgången här är alltså 2005. En nymodighet ser vi faktiskt, ett vertikalt träfat som är till för jäsningen. Samma typ skulle vi för övrigt komma att stöta på senare hos Giacomo Conterno, som väl också han får räknas in bland traditionalisterna, även om vi såg en del ståltankar i deras källare.

S.k. tino

Dags att prova några viner från flaskor och vi börjar med

2005 Barolo Pie Rupestris
Vi möts av en rätt sluten, dov och köttig doft med bra djup. En del rök och djurpäls men måttligt med mint och rosor.
Smaken börjar friskt men blir snabbt dov och tät och syran är nog snarare lite åt det måttliga hållet. Vinet är inte alls fruktdrivet utan snarare med markerade mineraliska och djuriska toner. Tufft, strävt och stenigt hårt efter. Inte precis något charmtroll.

2005 Barolo Pie Franco
Dov, tät, stenig doft med en del sötkörsbär, kanel och nyrostade kaffebönor.
Frisk, ren, tuggbar attack, med en smak som lyfter på ett sätt som inte Rupestris gjorde. Bra syra och en del minttoner. Det bjuder faktiskt på en del charmighet, trots att det är ett tufft vin. Härligt inbäddade, finkorniga tanniner. Lång, mintig eftersmak med enorm bredd.

2003 Barolo Pie Rupestris
Rejält köttig, djurisk doft. Köttgryta med lite mint i. Rätt utvecklat.
Intensiv, sötsyrlig attack. Söt, mogen frukt och en del knäck. Markerade, krittorra tanniner som tar över frukten i eftersmaken. B klagar över att det gör ont i munnen av de tuffa  tanninerna så här på morgonen, men vi andra tycker han mest är sjåpig och faktiskt får lov att lära sig förstå storheten i läckra, markerade, finkorniga tanniner.

2003 Barolo Pie Franco
Fyllig, yppig doft med renare frukt än Rupestris. Solbakad, men inte bränd och knäckig, även om det varma året ändå märks. Det finns till och med en del rosor och tjära.
Frisk, ren attack med kraft och mörk frukt. En del chokladtoner. God syra som väger upp eldigheten och värmen. Markerade, tuggbara, inbäddade tanniner (B klagar igen…). Lång, läcker, bred rökig och brödig eftersmak med en hel del charm och tanniner som ger en läcker, tuggbar, finkornig känsla. Lysande resultat från ett svårt år!

1998 Barolo Pie Rupestris
Utvecklad, läckert brödig doft. Som skorpan på ett gott, stenungsbakat levainbröd. En del mint och kokt kött samt ett inslag av djurpäls.
Intensiv, brödig attack som ger en synnerligen klassik känsla. En god syra och en bred, brödig och rökig smak som fyller ut riktigt bra. En hel del tanniner som är läckert avrundade. Lång, läckert utvecklad eftersmak, som slutar rätt torrt.

98-an dekanteras

Det var Augustos farfars farfar, Filippo, som startade vinfirman Cappellano. När han föll ifrån tog hans söner Giovanni och Guiseppe över. Giuseppe var apotekare och det var han som skapade den något udda drycken Barolo chinato, dvs. Barolo smaksatt med kinin och diverse kryddor. En hel del socker ingår uppenbarligen också i receptet och intrycket man får är snarast att det är en medicin man dricker. Kanske är den nyttig mot något speciellt, eller i största allmänhet, man kan ju aldrig så noga veta. Så här noterade jag i alla fall när vi fick prova den:

Barolo chinato
Medicinal, örtig doft med en lite stickande malörtston och en del brödiga toner.
Rätt söt smak med en smak av hostmedicin, malört och bröd. En hel del strävhet och rejält bittert från kininet. Eldigt slut.
Vad ska man säga? Inget man får lust att dricka dagligen, direkt, men kul att prova på originalet. Det lär finnas ett par, tre till som producerar sina versioner av Barolo chinato.

Efter lite inhandlande lämnar vi mycket nöjda den charmige Augusto och hoppas att han finner någon hugad kvinna att bilda familj med, så att familjetraditionen att göra dessa läckra och karaktärsfulla viner får en möjlighet att leva vidare. Nästa stopp för oss blir Monforte och Domenico Clerico, som inte bara kommer att visa upp sina egna viner utan även utsätta oss och andra gäster för en besvärande blindprovning, samt visa sitt otroligt ambitiösa nya vineri som är under uppförande. Ett nytt landmärke i Barolo.
Men, huruvida mitt nästa kapitel i denna rapport kommer att handla om detta, eller någon annan del av vår resa, det får vi se… Vi hörs! /A

Utsikten på natten från Gabutti. Vid vänstra kanten ses tornet i Castiglione Falletto, och därbakom det i La Morra.

Annonser

3 responses to “Hos Augusto Cappellano i Serralunga, Piemonteloggen, del 5

  1. Underbar post! Sympatisk kille, den där Augusto.

  2. Anders Levander

    Anders,

    Kul att fler hittat till den milt sagt orginelle Augusto. Det stämmer att det är mitt klotter på ett av faten – Anders was here…

    Vinerna är egensinniga och har dessvärre viss variation men bra grejer i en egen stil.

    Bra analys och kul skrivet.

    Anders Levander

  3. Pingback: Maria Teresa Mascarello, Piemonteloggen del 11 | AuZine

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s