Ristorante Il Consorzio i Turin, Piemonteloggen, del 2

Varken att ta sig fram med bil eller att hitta en parkeringsplats i centrala Turin en lördagskväll visar sig helt enkelt, men, som vi är i Italien är det där med ankomsttider inte så väldigt noga, så när vi till sist anländer till restaurangen Il Consorzio är edet ingen som verkar bekymrad. En strålande god och trivsam middag avnjöts bestående av såväl rått nötkött från den lokala Fassona-rasen som en oxkind, långkokt i Ruchévin (återstår att prova själva vinet och därmed ännu en av dessa obskyra, lokala druvor). Jag ska inte orda mer om maten, men här kommer noter från de viner vi avnjöt:

2010 Verduno di Pelaverga, Burlotto. Ännu en ovanlig druva: pelaverga, som i stort sett bara odlas i Verduno, den nordligaste kommunen i Barolo. Burlotto är en av de mer kända producenterna härifrån och de gör även flear utmärkta Baroli. Vinet är naturligtvis mycket ungt, druvig, nästan bärigt, med en lätt och elegant röd frukt. En kul och tydlig ton av nykrossad svartpeppar svävar också över vinet och gör det intressant. I munnen är det friskt och ungt, med en pepprig kryddighet och måttliga rätt torra tanniner. Ett fräscht och elegant vin, som är kul att gå tillbaka till och smutta på under kvällen.

2006 Nebbiolo d’Alba, Flavio Roddolo, Moforte d’Alba. Dags att avbryta sökandet efter nya druvupplevelser och övergå till nebbiolo. Ett rätt ljusrött vin med en ren, ytterst charmig och tydlig nebbiolokaraktär med mint, lite rök och någon svampton. En frisk, ren smak med bra syra och en hel del av de så typiska tuggbara, torra tanninerna. Charmigt och rent med massor av nebbiolokaraktär för 24 euro – vad mer kan man begära?

2001 La Rocca e La Pira, Barolo, Roagna. Dags för en riktig Barolo. Restaurangägaren verkar vara kompis med Roagna och har ett bra urval av deras viner. För 60 euro får vi 01-an La Rocca e La Pira som har en dov, djup, läcker doft med en del mognadstoner med kött, svamp och tjära. Ändå ännu rätt ungdomligt och lite knutet. En lätt mintton finns också samt den där lite svårbeskrivbara doften som jag brukar kalla kakdeg. Tänk er nygräddade mördegskakor, så kan ni få en aning om vad jag menar.  Smaken är bred och med svamptoner och en bra syra. En hel del torra, men aningen avrundade tanniner. Rätt lång, kryddig, något torr eftersmak, som inte alls känns särskild utblommad. Vinet behöver nog åtminstone fem år till på flaska för att öppna upp sig ordentligt. Man känner kraften och intensiteten, men längden och bredden saknas ännu. En kul föraning av vårt planerade besök hos Roagna på torsdagskvällen.
Boris hälsar att ni ska vara avundsjuka, men det behöver väl knappast påpekas särskilt…
/A

Annonser

One response to “Ristorante Il Consorzio i Turin, Piemonteloggen, del 2

  1. Kul att följa dina rapporter, A. Tackar för rapporten om 2001 Rocca e Pira, så kan man lugnt låta sina flaskor sussa ett bra tag till.

    Avundsjuka, absolut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s