#1199 BYOB, Röda viner på sin topp

Med det improviserade temat ”Röda viner på sin topp” samlades en skrämmande mängd AuZone-are i årets sista skälvande stund för att prova vin som om det inte var någon morgondag. Alla (nästan) plockade med en egen butelj (jag två) så det blev dubbla sviter för ovanlighetens skull.

Guigal Châteauneuf-du-Pape 2003 – Mogen doft med tobak och stall, lite skitig med solmogna röda bär, torkad frukt och lakrits, en del örter. Den utvecklar efter tid lite målarlåda. Smaken är mogen, fina tanniner, rödfruktig i lite solbakad stil, torkade örter även här med samma lakrits som i doften, lite cassis och fina fat. Solbakad och ganska läcker med markerade syror.

Det här var svårt, stallen fick mig på fel spår helt och ledde in mig i en djup fåra i Bordeaux. Gissingarna haglade, men jag tror bara det var Magnus som var inne på Ch9dP.

Domaine Drouhin, Cuvée Laurène 1998 – Ganska rik doft, toner av kokos, lite mint och en hel del choklad, fatig med svarta & röda bär, ganska inbjudande trots liten känsla av äppelskal. Mogen smak, svart & röd frukt, massor av choklad och kaffe, ganska fruktsöt & flamboyant stil, lång & lite karamellig svans, känns mogen och aningen oxiderad.

Svårt igen; faten pekade på nya-världen men Oregon föresvävade mig aldrig. Jag var inne på en lättare Syrah från Kalifornien eller Victoria, att det skulle vara en Pinot Noir gick inte att fatta.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 1999 – Mogen doft, djurisk med kött, blod och skitig undervegetation parad med massor av solmogna röda bär & skogshallon, lite trä och nougat, antydan till målarlåda. Fina, perfekta tanniner, smaken är djup och strålande mogen med röd solvarm frukt i lite skitig och pälsig stil, aningen rostad med fantastiska fat. Lång med fint silkig svans, fullkomligt strålande.

OK, som resident Kiwi-head borde jag plockat den här, men Otago föll mig aldrig in. Jag var helt övertygad att det var en Bourgogne Grand Cru, gissningen föll på en Corton från ett moget stort år, 1990 kanske? Andra trodde mer på Vosne-Romenée, ingen nämnde Nya Zeeland.Vinet är briljant! Det är dessutom första årgången Blair & Nigel gjorde Block 5, vad skall det inte bli av senare årgångar när de mognar ut helt?

Vigneto Campé 2001 – Doft av matt kola, spearmint, nysågat trä och lite rosor, lite finstämt parfymerad och med en genuin känsla av skitiga fat, antydan till fudge och lite jord. Galet sträv smak, ihopknycklande med en del mogen röd frukt som tyvärr drunknar i havet av tanniner, lite kaffe och en hel del lädersnöre toppar upp. Lite svår och ogin faktiskt.

Barolo var första gissningen, andra & tredje också faktiskt. Ärketypisk men faktiskt för sträv som Spinetta ibland kan bli. Den var bättre med maten, men tanninerna krossade både skinka och ost, batterisyra är inte gott. Doften däremot är en uppvisning!

Dal Forno Romano, Valpolicella Superiore 1995 – Lite stum doft, örtig med en del cassis & lite svalt bladiga toner, ganska tjock svart frukt men samtidigt en del paprika, rejäla fat. Ren och svartfruktig smak med prominenta men goda tanniner, lite sotig känsla, ännu ung tycker jag, läder och lakrits i svansen, lång och lite kärv eftersmak med en del fatbeska.

Svårt igen, de lite örtiga & svala tonerna fick många att luta åt något med Cabernet Franc. Själv tyckte jag karaktären av Italien slog igenom, jag var inne på en norditaliensk Cabernet Sauvignon med lite annat material under västen också. Corvina gick inte att känna igen, ingen gissade på Valpolicella.

Capismee 2009 – Mjuk doft med hallonkola och syrliga karameller, ganska flörtig men tyvärr lite syntetisk med antydan till Dulcivit och maceration carbonique. Rödfruktig och ganska sträv smak med antydan till feta toner, lite smör och aningen ogina tanniner, närmast känsla av färska slånbär & kakao i kombination med en droppe parfym. Avslutar med aningen kärv dissonans.

Det här är inte min stil på vin direkt, som en Beaujolais med tannin-avund. Vi hade svårt att placera den med, efter lite rådbråkande kom vi motvilligt överens om en ung Barbaresco. Att det var nebbiolodominerat var inte så svårt, men sedan tog det stopp.

Fraser Pinot Noir 1998 – Lite örtig doft, rödfruktig med blandade skogsbär och lite solbabakd känsla, mogen men med flaggan i topp, aningen kryddigt skitig i övertonerna med en del kul känsla av skiffer och trä. Mjuk och mogen smak, fina tanniner, fint bärig med kryddig kropp, harmonisk med toner av torkade örter solbakad frukt. Ren och snyggt mogen men saknar lite personlighet och karaktär.

Fraser Pinot Noir 1999 – Doft av kola och massor av röd solmogen frukt, känns åldrad med skogiga toner och en del hallon, den är på gränsen men håller ihop. Den är lite dominerad av bränt socker och har en antydan till tomatsoppa i övertonerna. Mycket mogen smak, karamellig med hallon och liten oxidativ ton, en del läder, skog & undervegetation, torkad röd frukt i svansen. Den är åldrad, ena foten i graven, ännu levande dock och har riktigt tydligt uttryck av druvan.

De här var båda mina viner, oväntat olika och med radikalt olika uttryck. Gissningarna på 1998:an haglade men ingen var inne på varken Nya Zeeland eller Pinot Noir, den var besynnerligt utan druvkaraktär men samtidigt riktigt god. 1999:an uttryckte druvan men gissningarna landande alla i Bourgogne vad jag kunde notera. Det var samtidigt kvällens mest kontroversiella vin, somliga talade sig varma för perfekt mognad andra om en begynnande oxidation och påträngande trötthet. Jag ställde mig väl lite tveksam, den har börjat knaka i fogarna betänkligt.

Hermitage, La Chapelle 1989 – Mycket mogen doft, kola och råa rotfrukter, lite knäck och gammal fudge. Bränt socker och rå potatis är ingen höjdare. Solbakad smak med lite brända toner, nästan aningen stakvinston, en del svart solbabad frukt med fina tanniner, lite lakrits och knäck i svansen. Känslan av rotfrukt går igen även i eftersmaken, nog egentligen rätt bra men det känns lite knasigt. Betyget är lite i överkant kanske.

Rotfruktstonerna gjorde detta helt omöjligt att placera, jag var inne på något knasigt spanskt, kanske en lite gammal Ribera med för hög extraktion eller liknande. Jag tror ingen gissade på Hermitage. Efter att ha grävt lite i gamla anteckningar visade sig att jag provat detta flera gånger tidigare, ingen gång har jag noterat en dominerande doft av rå potatis. Det måste vara något slags fel med den här buteljen.

Château La Mission Haut-Brion 1988 – Svartfruktig och ännu lite stum doft med cassis och harts, lite aska och stenig mineral, sotig och knuten med en del underliggande toner av stall & ceder. Sträv smak, solbakad och lite bränd, lakrits, sot och ganska kärv men tanninerna är rätt goda. Massor av svart solbakad frukt i svansen, en del cassis och lite torkade örter.

Klockren Bordeaux, inte så svår, men jag var helt fel ute med årgångsgissningen. 1993 var ett halvt decennium fel, dessutom var jag längre norrut, av någon anledning var jag inne på Margaux men det höjdes röster för Graves runt bordet.

Hermitage, La Chapelle 1990 – Mogen doft, djurisk med massor av kryddor och charkuterier i underbart mogen majestät, kraft & päls, vilda toner och sötlakrits galore kombinerat med blodkorv och en näve jord. Läcker och ganska mjuk smak med fina, sandiga och perfekt definierade tanniner, pepprig, bra syror, ren och snygg med strålande mognad, tät & silkig och packad med underbart expressiv mogen frukt. Fullkomligt strålande.

Det här var bra, essensen av Hermitage rent & snyggt uttryckt med perfekt mognad. Att det var från norra Rhône och från något av 89/90/91 var de flesta ense om, men bordets delades i ett Hermitage-läger och ett dito Côte-Rôtie. För mig var det aldrig en sekunds tvekan, stor Hermitage i sitt esse (även om jag nog lutade mer åt Chave än Jaboulet som inte föll mig in).

Alla, tack för en strålande avslutning på 2010!

  1. 2003 Guigal Châteauneuf-du-Pape, 15p, 2-1
  2. 1998 Domaine Drouhin, Cuvée Laurène, 13p, 0-5
  3. 1999 Felton Road Block 5 Pinot Noir, 18p, 10-0
  4. 2001 La Spinetta Vigneto Campé, 13p, 1-4
  5. 1995 Dal Forno Romano, Valpolicella Superiore, 14p, 2-0
  6. 2009 Domenico Clerico Capismee, 13p, 0-5
  7. 1998 Murdoch James Fraser Pinot Noir, 15p, 2-0
  8. 1999 Murdoch James Fraser Pinot Noir, 13.5p, 5-4
  9. 1989 Hermitage, La Chapelle, 12p, 0-9
  10. 1988 Château La Mission Haut-Brion, 16p, 2-2
  11. 1990 Hermitage, La Chapelle, 18p, 6-0

/EH

Annonser

6 responses to “#1199 BYOB, Röda viner på sin topp

  1. Instämmer, det var många viner som var svåra att gissa rätt på. När jag satt med vinerna började jag oroa mig för KM, fast uppenbarligen var jag inte ensam om att ha problem… I stort delar jag din analys av vinerna, fast jag tycker la Misson körde om la Chapelle i slutet, jag gillar ung nebbiolo och 1999 Fraser var väl karaktärslös för att vara kul.

    Vet du förresten hur gamla Feltons rankor var 1999?

  2. Enligt deras webbplats planterades Block 1-9 åren 1992-1994. Den kommersiella premiärårgången för Block 3 var 1997, och för Block 5 just 1999. Så jag antar att de var 5-6 år gamla då.

  3. Det var inte mycket! Jag måste kanske tänka om och bli skeptisk till allt hyllande av gamla stockar.

  4. Blair Walter hälsar så gott, påtagligt nöjd med att 1999 presterar så bra fortfarande. Enligt Blair var 1999 en larvigt bra start på just Block 5, året hade alla förutsättningar att producera stora långlivade viner men de själva hade ganska dålig koll. Man måste ha lite tur ibland också säger han.

  5. Pingback: Röda viner på sin topp med AuZone | Vintomas vinblogg

  6. Pingback: Domenico Clerico – en byggherre i Monforte, Piemonteloggen del 7 | AuZine

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s