#1195 Höstmiddag

Lördagen den 27 november var det dags för en av årets kulinariska höjdpunkter – höstmiddagen i Auzone. På slaget 18.10 hälsade ordförande Jack den 22-hövdade församlingen välkommen och redogjorde kort för kvällens upplägg map praktiskt genomförande; ätande och gemensamma arbetsinsatser

Innan vi satte oss till bords inledde vi med två mindre, men likafullt välsmakande, rätter – gravlaxtartar och ankleverterrin med Eric T som ansvarig.  Inte oväntat var båda små snittarna riktigt goda och de som inte har upplevt att ankleverterrin smälter i munnen bör se till att göra det så snart som möjligt. Till detta avnjöts två champagner; 1995 Pol Roger Brut (magnum) samt 1988 Veuve Clicquot Ponsardin Rare Vintage. Pol Roger hade en mogen doft av bröd/kex som även återkom i smaken. Hög syra och fyllig smak. Mycket bra vin och kul att en standardchampagne på magnum åldras med behag. Clicquot hade än mognare doft med kolatoner och en lätt beskare arom. Stram med hög syra och förträfflig smak. Båda vinerna ackompanjerade snittarna mycket väl.

Väl till bords serverades den första förrätten, för övrigt signerad Magnus, ceviche på pilgrimsmussla innehållandes lite avokado, mango och annat smått och gott. Vinet därtill då? På relativt kort tid kunde det fastställas att druvan var riesling från, hm, Tyskland, kanske? Magnus rättade oss till ”ett tysktalande land” varpå Argentina lanserades som ett tappert och inte alltför allvarligt försök. Längre än till Tyskland kom vi inte riktigt och Magnus avslöjade att vi i glasen hade 2007 Heiligenstein Riesling från producenten Hirsch från Kamptal i Österrike. Vilken härlig petroleumkaraktär; tänk nyligen avslagna långtradarmotorer på finlandsfärjans bildäck och ni hamnar doftmässigt helt rätt. Bra syra i vinet och en liten trevlig restsötma som harmoniserade väl med den gnutta lime och koriander som ingick i förrätten.

Andra förrätten svarade Jack för; ris de veau à la crème et aux champignons, eller i klarspråk för de som har lite svajig franska; kalvbräss med champinjoner. Till detta fick vi en smör- och olivoljestekt brödskiva. Alla som är tveksamma till inälvsmat, tänk om. När det kom till vinet kunde en mörkröd färg med en liten teglton noteras. I doften härligt stallig med nymockad häst som främsta kännetecken. Lent och behagligt i munnen och det man fick se upp så inte tilldelad skvätt gick åt för fort. Dessutom fungerade det synnerligen väl till kalvbrässen. Församlingens gissningar pendlade mellan Bordeaux och Bourgogne, med Châteauneuf du Pape som halvgardering. Eller kanske en Pomerol? Årtalet kunde inte riktigt spikas, men 1995 nämndes som i alla fall inte orimligt. När Jack sedan avslöjade att vi drack 1986 Imperial Gran reserva (magnum) från Cune i Rioja , blev det självklart; om vinet framstår som både Bordeaux och Châteauneuf du Pape samtidigt är det givetvis en gammal högkvalitativ Rioja. Vinet visade ingen antydan till ålderskrämpor, utan skulle snarare kunna sova vidare i källaren några år till utan större problem. Har det med flaskstorleken att göra månntro?

Den första varmrätten med Lena, Lina och undertecknad som kockar utgjordes av halstrad och sedan ugnsstekt gös med ugnsrostade palsternackor samt jordärtskocksås och några granatäpplekärnor. Till maten serverades två viner av lite olika karaktär. Det första vinet hade två huvudspår – Puligny, vilket förespråkades av Erik H, Olle m fl samt Nya Zeeland, vilket förespråkades av bl a Claes. Ljust gul till färgen, mycket fin doft med lite citrustoner och senare i munnen mycket stramt med fin syra och tydliga tecken på en bra fatbehandling. Lite resonemang fram och tillbaka och när det avslöjades att vi i glasen hade 2007 Chardonnay Block 2 från Felton Road i Central Otago, rådde ingen större besvikelse. Vinet är i full harmoni producentnamnet till trots (Fel-ton). Det här vinet är en helt annan sak än Felton Roads standardchardonnay; båda vinerna är bra, men de ska inte jämföras med varandra. Block 2 vänder sig till en lite mindre publik som uppskattar riktigt bra viner medan vanliga Chardonnay vänder sig till en bredare publik som uppskattar bra viner.

Det andra vinet hade följaktligen en uppförsbacke och framstod sålunda som lite mer rustikt och något eldigare. Mörkare gult till färgen, men även här citrustoner kompletterat med lite inslag av rostade fat och tropiska frukter. Ganska syrligt och fylligt i munnen och kanske lite opolerat. Det hördes tveksamma gissningar på chardonnay och lite vagt mumlande om ”Frankrike?”, ”Italien?”. Svårt att placera verkade det som och efter ledtrådarna ”chardonnay ingår inte” och ”fundera igen på land” konstaterade Roland att det rörde sig om Spanien. I andra änden av bordet hördes ett lätt hånfullt ”det är väl en godello” och trots att det avslöjades att den druvan ingår med 30% blev det inte lättare. Undertecknad gav upp och presenterade 2007 Lapola från Dominio do Bibei i Ribeira Sacra. De resterande 70% av druvorna i vinet utgörs av doña blanca. Vinet lagras 11 månader ”sur lie” på franska ekfat med volym på 500-600 liter och därefter på ståltank i 9 månader. Ingen malolaktisk jäsning sker.

Personligen tyckte jag att Block 2 passade bättre till maten, även om Lapola inte gjorde ett klent jobb. Om man vill experimentera på egen hand kan en bättre grüner veltliner rekommenderas som alternativ till Lapola.

För den andra varmrätten och vinerna därtill svarade Magnus och som den matekvilibrist han är serverades rådjursfilé med viltsås, trattkantareller, en liten potatisgratäng och vårlök. Föga förvånande smakade maten fenomenalt gott. Det första vinet som serverades därtill var en aning ljusrött och i doften kryper en lätt jordig känsla fram med multna löv-toner i bakgrunden. Smakmässigt behaglig utan alltför besvärande syra. En mogen pinot, men från vem och var? Svaret fanns i ena hörnet av bordet där följande intressanta dialog kunde höras:
EH: ”Det här är ju så enkelt! Det är en Volnay, premier cru!”
MW: ”Det är en Volnay, premier cru.”
EH: ”Det är Pousse d’Or!”
MW: ”Det är Pousse d’Or.”
EH: ”Det är…hm, 2002.”
MW: ”Inte riktigt, det är lite äldre än så.”
EH: ”Äh.”
Snyggt av Erik H att trumma in vinet så väl. Det var bara att konstatera att Pousse d’Or levererar igen. 1999 Clos de la Bousse d’Or 1er cru från La Pousse d’Or i Volnay,

Det andra vinet var i princip lika enkelt för den halva av bordet som fick ett korrekt vin. Ursprungstypiskt med härliga toner av rökta charkuterier med god mognad, fin smak med härlig elegans och återkommande rökt chark. Erik H tog ånyo till orda och förkunnade att ”Så typiskt, så lätt, det här är Côte Rôtie från Jamet, 1998”. Snyggt igen Erik! Tre rätt av tre möjliga. 1998 Côte Rôtie från Jamet i Côte Rôtie.

Bordets andra halva råkade tyvärr ut för en flaska som var korkdefekt. Alla som tycker att naturkork är överlägsen förslutning och med glädje vill lukta på och dricka upp vällagrade korkskadade viner är välkomna att höra av sig till oss. I annat fall förekom många illustra förslag på vem (den envisa vinproducenten) som kan göra vad (onämnbart) med korkskadat vin. Jaha, den här incidenten skulle i teorin kunna stuka den mest härdade oenofil, men tack och lov kunde en av föreningens maestro di scantinato, Jack, ila iväg och materialisera sig minuten senare med ett nykarafferat vin. Vinet doftade initialt en aning av våt häst och kort därefter kröp lite florala toner fram och de bekanta rökta charkuterierna, dock inte lika påtagligt som i ”ursprungsvinet”. Lustigt nog uppvisade även det här vinet ganska tydligt vilken producent det rörde sig om, eller som Eric T kärnfullt uttryckte saken ”Det står Graillot i pannan på vinet!”. Det tog inte lång tid innan det konstaterades att det rörde sig om en lite äldre, med Crozes-mått mätt, La Guiraude. 1998 La Guiraude från Alain Graillot i Crozes Hermitage.

Eric T trädde härnäst in på scenen igen och serverade två ostar. Dels en Manchego och dels en Monte enebro från Avila (ungefär 10 mil väster om Madrid). Osten är en getost med grönmögel på ytan och osten tillverkas för hand av Rafael Baez. Ostarna ackompanjerades av en selleristjälk samt en klick handgjord kvittenmarmelad från Belgrad. Vinet därtill var något eldigt och hade en ganska tydlig grenachekaraktär, men fungerade mycket bra till ostarna och marmeladen. Nu var vi ute och cyklade en stund i södra Frankrike innan vi satte ner pedalerna i Priorat. Nåja, distriktet Méntrida ligger i alla fall på inlandskusten som gränsar mot Portugal så lite geografiskt rätt kan man kanske säga att vi hade (kust som kust…). Druvan var ju ändå ganska lätt. Till slut fick Eric avslöja att vinet i glasen var 2008 Cantos del diablo (magnum) från Jiménez-Landi i Méntrida.

Härnäst var det dags för Lena, Lina och undertecknad att servera desserten, vilken utgjordes av ingefärskokta päron med vispgrädde samt ett riktigt gott kex från Jules Destrooper. Vinet bestämdes hyggligt snabbt till Sauternes och eftersom det var Olle som stod för vinet drog vi slutsatsen att det var Suduiraut på finbesök. Distriktet var tack och lov rätt, men vinet var 2001 Château Clos Haut-Peyraguey 1 er cru från Sauternes. Inköpt av Olle på plats och därefter hemsläpat av densamme med viss hjälp av hustrun Kristina får man anta.

Jack rundade elegant av med handgjorda chokladpraliner från Ejes och Lena hade trollat fram kaffe från Himalaya. Kaffet var butikens egen franskrost som utgörs av robustabönor från Kaweriplantagen i Uganda, arabicabönor från Finca el Rosario i El Salvador, 30/70 (robusta/arabica) blandning av bönor från Popayán i Colombia och motsvarande bönblandning från Mogiana i Brasilien. Undertecknad kommenderades bryggtjänst, ilade ut i köket och åstadkom ett starkt och hyggligt kaffe om jag får säga det själv. Som kronan på verket hade Roland sniffat upp en väldigt god rom från Frankrike, närmare bestämt provinsen Guadalope i Västindien. Behagligt söt utan att vara alltför klistrig, dock med en aning björnklister i små doftportioner i bakgrunden. 1998 Rum Plantation Christmas Edition av Cognac Ferrand i Guadalope. Hela produktionen av nämnda specialversion av rommen utgörs av 450 flaskor och samtliga skeppades intressant nog till Sverige.

På det hela en sedvanligt trevlig tillställning med riktigt god mat och fina men vanligtvis svåråtkomliga viner därtill. Ett stort tack samtliga inblandade för den goda maten, de fina vinerna samt servering och städning.

Givetvis kryper den brutala sanningen fram även här:

Poäng kommer senare.
1995 Pol Roger Brut (magnum), Pol Roger, Champagne, x p
1988 Veuve Clicquot Ponsardin Rare Vintage, Veuve Clicquot, Champagne, x p
2007 Heiligenstein Riesling, Hirsch, Kamptal, x p
1986 Imperial Gran reserva (magnum), Cune, Rioja, x p
2007 Chardonnay Block 2, Felton Road, Central Otago, x p
2007 Lapola, Dominio do Bibei, Ribeira Sacra, x p
1999 Clos de la Bousse d’Or 1er cru, La Pousse d’Or, Volnay x p
1998 Côte Rôtie, Jamet, Côte Rôtie, x p
1998 La Guiraude, Alain Graillot, Crozes Hermitage, x p
2008 Cantos del diablo (magnum), Jiménez-Landi, Méntrida, x p
2001 Château Clos Haut-Peyraguey 1 er cru, Sauternes, x p
1998 Rum Plantation Christmas Edition, Cognac Ferrand, Guadalope, x p
NV Franskrost, Himalaya, Uganda/El Salvador/Colombia/Brasilien, x p

PS. Mer att läsa om middagen finns här.

/JW

Annonser

One response to “#1195 Höstmiddag

  1. Jag skäms. På Pinot?-provningen lärde jag er att det inte är svårt att skilja pinot från Rioja, men jag hade uppenbarligen fel. Jag hoppas det räcker som straff att jag missade kalvbrässen, och alla andra läckerheter.

    ASi

    PS. 1999 Clos de la Bousse d’Or bloggade jag om nyligen! https://auzine.wordpress.com/2010/05/21/tunneln-revisited/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s