#1191 Norra Rhône från 90-talet

Norra Rhône, flaskorBoris, stor älskare av god ”juice” från Norra Rhônedalen bjöd in till provning och eftersom jag själv älskar att följa hur balansen förskjuts från ungdomlig frukt och pepprighet till mognadens viltköttiga toner i dessa viner, fanns det inget att tveka om när det gällde att anmäla sig (i tid). Att dessutom dessa syrah-baserade viner hör till mina favoriter gjorde naturligtvis inte saken sämre.

1997 Hermitage, Monier de la Sizeranne, Chapoutier – Utvecklat köttig, något murken doft med en lustig syrlig ton. Bra djup, en del gummi och äppelskrutt. Inte direkt på topp.
Frisk, nästan rå attack. Markerad syra och en måttlig kropp som inte förmår hålla syran i schack. Rejält pepprigt. En hel del torra tanniner. Kärv, rå, pepprig, metallisk, torr eftersmak med alltför trött frukt. Ingen vidare form nu, torde ha varit bättre.

1995 Cornas, Chapoutier – Ren, djup, rejält pepprig doft med fräscht florala inslag av viol och höstflox och mint. Dock växer en lite obehaglig grön ton fram som ger någon misstanke om ett visst inslag av kork.
Det gröna möter upp i det första smakintrycket tillsammans med en frisk syra. Hygglig frukt och rätt gröna, torra tanniner vilka dock ger en tuggbar känsla i munnen. Rätt snål, metallisk eftersmak. Hyggligt ändå, men inte direkt något charmtroll.

1997 Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron, Delas, från magnum – Fyllig doft med dyra, knäckiga fat och tät, mörkröd frukt. Växande toner av svartpeppar. Lite metalliska toner stör något en i övrigt bra doft.
Smaken domineras tyvärr av en skärande, påträngande syra som är helt ur balans med resten av vinet, torts en hygglig frukt och knäckiga fat. Rätt torra tanniner. Inte särskilt njutbart.

1992 Côte-Rôtie, La Mordorée, Chapoutier – Utvecklad, läcker, rejält viltköttig och skitig doft. Rustik stil med inslag som väcker associationer till väl använda marschkängor. Rätt speciellt vin, men kul att dofta på om man gillar stilen.
Knäckig och köttig attack. Bra syra. Något grov, köttig smak med en hel del avrundade tanniner. Lång, rökig, köttig och rejält eldig eftersmak som efter en tid i glaset blir allt mer grovhugget och jordigt. Ett riktigt lyckat vin för den svåra årgången.  Den grova stilen gjorde att jag hamnade i Cornas.

1994 Hermitage, Les Bessards, Delas – Finstämd doft med inslag av kokt kött och vitpeppar. Inte helt rent med inslag av stall och skit. Viss rondör, baconfett och en aromatisk ton av myggstift.
Tät, grov, köttig attack. Hygglig syra. rondör och värme. Lite kokta toner.En del väl avslipade tanniner. Hygglig längd med en viss tuggbarhet. Inte mycket frukt kvar, men ännu en bra struktur.

1998 Crozes-Hermitage, La Guiraude, A. Graillot – Frisk, ren, blommig, mintig doft med en hel del kött, rök och svartpeppar. En läcker och omisskännlig kombination av stekt falukorv och blomsteraffär. Läckert och med bra djup.
Frisk, aromatiskt blommig och tät attack. God syra. tuggbart och tätt. Läckra, tuggbara tanniner. Lång, rökig, charmig eftersmat. Riktigt bra. Torde vara en Graillot från senare delen av 90-talet.

1995 Côte-Rôtie, Jamet – Stram doft med något metalliskt inslag. Myggmedel, alkohol och en tät, bra frukt i basen. Svarta vinbär och en del oregano. Först slutet, men blir snart allt skitigare och en del träiga toner framtäder också.
Frisk tät attack. God syra. Kärvt och stramt men bra, ren frukt. En hel del rätt sträva tanniner. Kraft och intensitet, men långt från färdigt. Torrt och stumt slut. Snyggt och välgjort. Lagras några år till.

1997 Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron, Delas, från magnum – Rätt fyllig, skitig och utvecklad doft med toner av stensöta, bränt socker, kokt kött och mint.
Synnerligen frisk attack med en skärande syra. Rätt murket med toner av gamla äpplen. Avrundade, något torra tanniner. Syrlig, åldrad eftersmak. Inte så kul.

Boris gjorde sålunda en s.k. ”Olle”, dvs serverade oss en magnum i två olika karaffer. Ingen andades en tanke om att det skulle vara samma vin i två glas under diskussionen, men när förhållandet avslöjades, var det inte särskilt svårt att inse att det varglas 3 och 8 som  innehöll samma vin. Synd bara att ett vin som tidigare vid flera tillfällen varit mycket bra från halvmagnum, och som dessutom borde ha varit än bättre på  denna större flaska var så trist. Någonting olämpligt hade uppenbarligen hänt. Hur som helst, en riktigt bra provning.

  1. 1997 Hermitage, Monier de la Sizeranne, Chapoutier, 249 kr, 1-0, 13.5p
  2. 1995 Cornas, Chapoutier, 159 kr(1999), 0-0, 14p
  3. 1997 Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron, Delas, från magnum, 650 kr(2000), 0-6, 12p
  4. 1992 Côte-Rôtie, La Mordorée, Chapoutier, 490 kr(1998), 0-1, 16p
  5. 1994 Hermitage, Les Bessards, Delas, 369 kr(1998), 6-0, 15.5p
  6. 1998 Crozes-Hermitage, La Guiraude, A. Graillot, 180 kr(2000), 3-2, 17.5p
  7. 1995 Côte-Rôtie, Jamet, 245 kr(1998), 4-0, 15.5p
  8. 1997 Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron, Delas, från magnum, 650 kr(2000), 0-5,  13p

/AK

Annonser

3 responses to “#1191 Norra Rhône från 90-talet

  1. Delas Magnum köpte lag i Frankrike 2000 med Graillot/B

  2. Tack, jag korrigerar. Hade du några uppgifter om Jamet också?

  3. Köpt 98 Bolaget Tot =245 x 2 x 1,1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s