#1187 Pichon-Lalande vertikal

Jan-Erik gjorde sin entreé som provningsarrangör i AuZone med buller och bång. Fjorton lyckligt (o)lottade medlemmar samlades för att attackera 8 flaskor från det högoktaniga bordeauxslottet Pichon (Longueville Comtesse de) Lalande, en andracru med betydande anor. Under fakta hatten noterar vi druvblandningen med 45 CS och 35M samt lite CF och PV. PL har 75ha under sin flagg och har nyligen, 2007, bytt ägare till skumpaproducenten Louis Roederer.

Åtta karaffer cirkulerade och en intensiv provning följde där stora förväntningar fick möta glasets verklighet. I stort levde vinerna upp till förväntningarna med sedvanlig tydlig årgångsvariation, misstänkta dåliga flaskor, tunnel- och OTH-tyckanden. Kort sagt klassisk bordeaux. Någon utpräglad husstil var svår att fånga upp men kanske var tanninstruktur och relativt framträdande syror något av en PL-markör.

Provning bjöd också på ett inslag för att dämpa självkänslan genom att två av vinerna kom från samma magnumflaska. Jag var nog inte ensam om att luras och när jag i efterhand läser mina noter har jag till synes provat två olika viner! Nyttig erfarenhet för oss alla trots att magnumflaskans två karaffer sammantaget fick en tydlig majoritet av sämströster. Flaskan var dålig och vinet hade tveklöst någon defekt om än oklart vad.

Bäst var tveklöst den lysande 82an, ett vin som solklart vann vår omröstning och som idag var helt på topp med komplexitet och synnerligen klassisk bordeaux av mycket hög kvalitet. Ett av de bästa vin jag provat detta år och bara det värt ett eget provningsbesök.I övrigt höll vinerna hög klass där 96an lovar mycket gott trots att vinet idag är alldeles för ungt. Blir kanske inte en ny 82a, men kan bli ett stort vin tyvärr också till ett redan nu stort pris.

1990 var inget stort år för PL vilket provningen bekräftade. Ett redan idag nästan fullt utmognat vin som förvisso är bra och elegant men som inte lever upp till årgångens förväntningar. Bättre då att satsa på 89an som även för detta slott visar bättre kraft och klass än sin 90a och som har en hel del år kvar innan det är på topp.

Sammanfattningsvis en härlig vinkväll med ett tema som gärna får komma igen även en tredje gång. För dem som minns provade AuZone PL redan i början på 90-talet då med 1961 som solklar vinnar. Denna gång sopade 82an banan så nästa gång (2030?) borde väl årgång 2000 vara på topp?

Nu noteringar vin för vin, därefter traditionell tabell med mina poäng;

1990 möter med fin mogen doft med inslag av lakrits, klassisk ceder, röda bär och cassis samt lätt djurisk fruktighet. Årgången är lätt och nästan helt utvecklad och bör drickas inom 5 år.

1986 inleder med muggiga och orena toner som drar mot papp och kartong. Efter lång vädring förbättras doften något och bjuder på björnbär, torkade fikon men tyvärr uppblandat med störande jordighet och sur cigarr. Smaken är snål och instängd med för hög grad av fatbeska och syrlig apelsin/grape. En dålig flaska som dessvärre var på magnum och tillika var vårt sjätte vin.

1997 öppnar med kafferosteri och aning endimensionell fatbehandling men fram växer fina bärtoner med körsbär och röda bär. CS märks tydligt idag präglat av tobak och med smak av choklad, rostade brödbitar och aning animalisk köttton. Påtagligt hög syra med lång och koncentrerad smak. Lagras minst 5 år.

1989 lyfter fram viol, frukt och aning CS-mognad med tydliga inslag av havannacigarr, ceder och aning alkohol. Smakar varmt år med fin koncentration och härlig längd, balanserad fatbehandling och med mognad på väg. Bra potential som bör få avvakta 7-8 år i källaren.

1999 är ung med choklad och smörkola blandat med röda bär och fläskiga charktoner i sin doftbukett. Doften är utvecklad med tydlig bordeauxstil men saknar ännu de komplexa mognadstonerna. Smaken är aningen obalanserad med liten eldighet blandat med tobak och kaffe, fin koncentration och påtaglig syra. Måste lagras troligen mer än 10 år innan full mognad.

1986 samma som ovan. Dessvärre kände jag inte igen vinet efter att tre årgångar kommit emellan och jag kan konstatera att jag underblindfasen hade detta vin som något bättre än glas två. Så lättlurade kan man alltså vara om nu inte mitt andra glas innehöll den bättre undre halvan av magnumflaskan…

1982 är ett strålande vin helt på topp och en stor doft och smakupplevelse. Doften är klassisk mogen bordeaux med elegans och komplexitet och perfekt balanserade komponenter som stall, piptobak och cederbark. Smaken är helt mogen med fina mjuka tanniner, elegans och balans härligt avslut som håller ihop ett totalintegrerat smakpaket i flera minuter. Drick nu! (Parker har på senare år uppgraderat 82an till 100p)

1996 är idag en överraskande ung bordeaux med kvarhållen fin fruktighet och tydlig ton av röda bär och fatkaffe i doften. Smaken är ung, god med aning amaretto och rostat kaffe samt mörka bär och chokladstänk. Mycket fin koncentration och ett lovande långt slut. Vinet bör lagras 5-15 år efter tycke och smak.

1. 1990, P-L, 1150:- (Syst 1996, 575:-), 1-1, 16,5p
2. 1986*, P-L, 1200:- (Primör 1988, 600:-), 0-7, 14,0p
3. 1997, P-L, 1200:- (Syst 2000, 600:-), 1-0, 17,0p
4. 1989, P-L, 600:- (CPH 1991, 300:-), 1-1, 17,0p
5. 1999, P-L, 810:- (Syst 2002, 450:-), 0-1, 16,5p
6. 1986*, P-L, 1200:- (Primör 1988, 600:-), 0-3, 15,0p
7. 1982, P-L, 600:- (Christies 1987, 600:-), 10-0, 18,0p
8. 1996, P-L, 1440:- (Syst 1999, 720:-), 1-1, 17,5p
*Fotnot. Magnum delad i två karaffer, dvs vin 2 = vin 6
(JaJ)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s