#1182 Torra vita i sina bästa år

Så var titeln på provningen den 26 augusti med Olle Wallén som ciceron. Olle drog snabbt Auzone-regeln att åtminstone ett vin måste uppfylla titeln. Benar man upp meningen så består den följaktligen av tre krav: 1. torrt; 2. vitt; 3. i sina bästa år. Bedömning av första och andra kraven är (relativt) lätt att vara överens om. Det visade sig att alla var vita och alla utom ett torra. Det tredje kravet är svårare, här blir det ofta (men inte alltid) en personlig uppfattning. Nedan följer min.

1967 Rauentaler Rothenberg Riesling Spätlese, G.A. Schmitt (Rheingau).  Att det här viner var gammalt vittnade färgen (bärnsten av den mörkare modellen) och den oxiderade doften om. Doften var för mig oangenäm: för mycket bokna äpplen och nästan oren. Att det var en riesling kändes trots det på doften. Smaken däremot var ren och fin med bra balans mellan syra och sötma och härlig längd. Förvånansvärt mycket frukt kvar i en mer än trettio år gammal Spätlese. Jag gillade verkligen smaken men tyvärr drog doften ner totalintrycket. Det här vinet var definitivt för gammalt.

1988 Meursault Les Casse-Tête, Javillier (Bourgogne). Återigen ett vin som visar mognad i färg och doft. Kraftig gul färg och en öppen doft av ek, citrus och mineral. Det luktar tydlig chardonnay, och förmodligen Bourgogne. Ett vin att lukta på länge. Tvärt emot det första vinet så drar smaken ner betyget. Frukten har försvunnit och kvar finns bara en torr bitterhet och lite syra. Synd, och även om jag aldrig provat det här vinet tidigare så var det förmodligen bättre för tio år sedan.

1995 Château Larrivet Haut-Brion (Pessac-Léognan).  Det här vinet, med kraftig gul färg, har en doft av ylle, vax och mineral. Någon säger även wienergum. Kanske. Jag gillar doften men kan inte bestämma druvan. Smaken är tyvärr en besvikelse: låg syra och ganska fruktfattig; något bitter. Den låga syran och yllesmaken borde ha fört till sémillon, men där gick jag bet.

1999 Chateau Montelena (Napa). Återigen den kraftiga gula färgen, men den här gången en frisk, smörig doft med citrus som får mig att gissa chardonnay (nya världen, inget mera precist). Smaken är fruktig med citrus och persika, fyllig och ganska lång. Kvällens hittills bästa vin och nu på topp.

1999 Domaine de Chevalier (Pessac-Léognan). Mogen doft med tydlig ek. Jag hittar ingen tydlig frukt och har ärligt talat ingen aning om vad det är. Smaken är syrlig med torr frukt (äpplen) och något bitter, men ända inte oäven. När det visar sig vara en Domaine de Chevalier blir jag besviken. Nog ska den vara bättre än så här efter drygt tio år? Även om 1999 inte är bästa året så är det ok. Jag går in på nätet och kollar vad andra skriver. Hittar en sida där den nyligen gavs 91-95 p (av 100). Har vi en dålig flaska?

2001 Silex, Didier Dagenau (Pouilly-Fumé). Här ett vin som skiljer markant från övriga. Relativt ljus gul färg och en frisk doft av mineral, nässlor av svarta vinbär. Inte svårt att känna igen en sauvignon blanc när den är så här typisk. Jag gissar Loire pga mineralen. Den är tät och fyllig i smaken. God och på topp nu (tror jag).

1967 Rauentaler Rothenberg Riesling Spätlese, 300 SEK, 1-3, 11p

1988 Meursault Les Casse-Tête, 600 SEK, 3-2, 13p

1995 Château Larrivet Haut-Brion, 590 SEK, 0-1, 12p

1999 Chateau Montelena, 600 SEK, 3-1, 15p

1999 Domaine de Chevalier, 885 SEK, 1-2, 14p

2001 Silex, Didier Dagenau, 680 SEK, 1-0, 15p

Inga höga poäng för så stora namn, men så kan det vara. Kul provning var det i alla fall, och Olle ska ha en eloge för att han låter oss prova dessa flaskor.

/PW

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.