Amarone på Sheraton

Provning på Hotel Sheraton den 19 maj 2010 i regi av Consorzio per la tutela dei vini Valpolicella DOC

Att prova femtiotalet alkoholstarka och fruktkoncentrerade viner på 90 minuter ställer även en ärrad vinprovares gom på hårda prov. Dessutom lyckades vi tajma vår provning så vi kom 30 minuter innan allmänheten vällde in genom dörrarna, så från att ha varit en angenäm diskussion på blandad svenska/broken English/even more broken Italian, så blev det en kamp att bara komma fram till borden. Memento till oss själva: kom tidigare nästa gång!
Amarone är ju en gammal favorit i AuZonesammanhang. Själva har vi väl inte så mycket av den varan i våra källare, men är man ute och reser i landet och behöver en flaska vin som present eller som BYO till en middag, brukar en anständig Amarone vara det enda kvalitetsvin som finns att tillgå på det lokala systemet.
17 producenter var representerade på denna provning som gick under epitetet ”Cin cin Amarone DOCG” med anledning av att Amarone della Valpolicella och Recioto della Valpolicella ”befordrades” till DOCG-status den 24 mars 2010. Detta gäller retroaktivt från 2008 års viner, då man alltså får rätt att bära den åtråvärda rosa halsetiketten. Samtidigt fick Ripasso egen DOC-status.
De flesta producenter hade lajnat upp sina viner enligt ”Ri-Ama-Rec”-konceptet. Allstå inte den klassiska anfallslinjen ”Gre-No-Li”, utan Ripasso-Amarone-Recioto.
Först på bollen var Ripasso, som enligt vår högst personliga uppfattning är en ganska kuriös uppfinning, där man alltså återanvänder redan pressade Amaronedruvoer och låter dem jäsa ihop med ett förmodligen anständigt Valpolicellavin och vips har man Ripasso! En uppfinning av firman Masi som nu är allmänt anammad med ganska ojämt resultat. Doften är ofta bränd med påtaglig frukt, fat och alkohol i doften. Lite som en ”grappa light” fast med frukt och ibland sötma. Smaken är sträv, med frukt och en påtaglig beska som ofta är väl störande (man har ju dubbelt så många druvskal i musten som i en vanligt vin). Som en motpol till Mondovino tycker vi dock att produkten har sitt berättigande.
En snabb djupledspassning över till Amarone. Här fanns det olika stilar, men de flesta verkar blanda barriquejäsning med jäsning på stora fat av slovensk ek (någon enstaka använde amerikansk ek med påtaglig mintdoft som resultat). Denna blandning ger ganska fatdrivna dofter och sträva smaker och lämpar sig inte att dricka vid så unga år som de flesta producenter presenterade. De som lämnat ungdomarna hemma och tagit med lite äldre viner till provningen fick i regel bättre betyg. Ungdomen till trots så är ändå en ung Amarone ofta trevligare än t ex en ung Bordeaux. Traditionalisterna verkar välja stora fat och då blir vinerna inte så fatdrivna utan frukten får skina igenom. Några viner var lagrade först på stora fat och sedan små fat. Restsötman var ibland påtaglig och man kände att detta kan bli alldeles utmärkta viner till sommarsäsongens grillaftnar. Men alkoholen var nog den stora prövostenen; vi registerade Amarone mellan 14,5% och 17%, och många producenter hade svårt att balansera alkoholen i sina produkter.
Snabb crosspassning vidare till Recioto: här blev det ofta dofter mot port eller kanske snarare Rasteau och liknande förstärkta viner. Mycket söt frukt och torkad frukt naturligtvis. Mycket sötma, fyllighet och alkohol, men förvånansvärt bra balans i de flesta vinerna. Men Olle måste erkänna att han efter de först sju-åtta producenterna avstod från att gå på Reciotovinerna; sötman blev helt enkelt för mycket. Till en chokladkaka passar de säkert alldeles utmärkt, men vänta inte för länge att dricka dem; bitterheten tar gärna över med åldern.

Några viner vi fann särskilt drickbara:
Valentina Cubi från Fumane i västra Valpolicella har 13 hektar och gjorde en ganska annorlunda och balanserad Ripasso från 2004. Amaronen från samma år var matig, nästan köttig, med god syra och strävhet utan överdriven alkohol. Finns ännu inte på systemet.
Dal Bosco Giulietta från Mezzane i östra Valpolicella hade en sensationellt god Valpolicella från 2005 (äntligen en ”ren” Valpo utan Ripasso-pressrester!). Stor fruktig doft utan tillstymmelse till brända toner. Smaken sträv, fruktig, god och lång utan alko-stick och med bra balans. Modern men elegant vinmakning. Kostar 13 EUR på plats så den gamla devisen ”smakar det så kostar det” gäller än. Hans Amarone från 2003 kostar 30 EUR men var inte riktigt i samma elitdivision, men ändå klassiskt god med bra restsötma, balanserad strävhet men utan påtagliga alkoholstick trots sina 17%.
Gerardo Cesari är en i sammanhanget jätteproducent som gör 1,7 miljoner flaskor om året. Hans Ripasso från 2007 var en av de bättre, balanserad trots sina typiska brända toner och sin beska. Amaronen från 2006 var också skaplig, kanske på grund av den låga alkoholen (”bara” 14%). Mognar säkert ut till ett gott vin (2005:an finns på BS). Riktigt bra var dock Amarone 2001 från vingården Bosan; den kändes traditionell trots den moderna vinmakningen (18 månader på barrique).
Gnigerga är en mindre producent som erbjöd en Amarone 2006 i klassisk stil (medium rostade fat, 16%) som var mycket bra trots alkoholhalt och ungdom.
SOC AGR Nicolas Angelo E Figlis Amarone från 2004 (16%, lagrade först på stora fat sedan på barriques) gjorde också ett intryck utöver det vanliga.
Tommasi och Zenato fanns bägge representerade och skämdes inte för sig; bäst av dem var Tommasi, som dock hade alltför unga viner. Ripasson från 2008 var fyllig men utan den bittra kraften av den dubbla mängden druvskal och med bra balans. 2007:an finns på BS. Amaronen från 2006 var klassisk utan att sticka ut; 2005:an av den finns på systemet. Zenatos Amarone var mer spretig och hade väl hög beska.
En annan jätte som infunnit sig var Pasqua; deras Ripasso ”Black Label” 2006 och Amarone ”Black Label” 2007 kännetecknades bägge av balans mellan sötma, beska och strävhet och där Ripasson finns på BS. Något att skriva hem om var dock Amarone 2005 Terre di Cariano; en klassiker som vi alla säkert sköljt ner flera årgångar av. Balans mellan alkohol, sötma och strävhet. Om vi förstod rätt kommer det ett mindre antal från årgången 2000 till hösten. Prislappen för dessa kommer att hamna närmare tusenlappen.
Salvaterra Le Ruine från San Pietro i Cariano i västra Valpolicella hade en städad 2007 Ripasso; ganska diskret doft men balanserad smak utan beska och med påtagliga syror som bröt bra mot strävheten. Hans Amarone 2005 kändes alltför ung men kommer sannolikt att utvecklas som Amaronen från 2001, vilken hade mognad, underbara syror och bra kraft men samtidigt balanserad utan att vara alkodriven (15% alkohol). Finns inte i Sverige, men Jonas Grahm bytte visitkort med representanten så det finns hopp…..
Sist ut bland våra favoriter var Azienda Le Tobele från Valgatara. Deras Ripasso 2008 var verkligen prisvärd (4,5 EUR) med bra fyllighet utan de typiska brända tonerna. Amaronen från 2007 kostar runt 15 EUR och var bra men inte säskilt minnesvärd.
Övriga producenters viner påminde mest om driving rangen på golfbanan en tidig vårdag: mest hookar och slajsar: antingen alltför klumpfotade och sträva alkomonster eller bittra/syrliga viner utan tillräcklig frukt/kropp. Dock tyckte vi sammanfattningsvis att presentationen var trevlig och innemot häften av producenterna hade åtminstone ett anständigt vin i sin uppställning. Återigen skulle man kunna kritisera monopolbolaget för att inte ha hittat de bästa Amaronevinerna; här visade producentsammanslutningen att det finns riktigt bra viner att tillgå.

Årgångar då? Ja, många producenter tyckte att 2006 var en utomordentlig årgång; dock föll oss 2001 mest på smaken (kanske på grund av sin mognad). Några få erbjöd sin 2004, vilken klassas som en bra årgång; vi kan inte mer än stämma in i det. Även 2005 fanns och den bedöms allmänt vara något klenare och vi upplevde den som ojämnare. Lagringspotentialen för de bättre amaronevinerna är 15-20 år enligt flertalet producenter.
OW + PH

Ett svar till “Amarone på Sheraton

  1. Jonas Persson

    Salvaterras Valpolicella Ripasso 2007 har jag plockat hem från systemets privatimport och ska vara på väg hem, fick ett pris på 140:- flaskan för en låda på 12 st. ink frakt och moms. Tyckte själv den var helt underbar, så priset är klart överkomligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.