Vinfeber

Februari har inletts med febril aktivitet bland importörer. Moestue kallade den 10e till Vinfeber, och vi var några Auzonare som lät oss smittas. För här var det helt klart tal om att bli smittad, inte alls vaccinerad. Jag satsade på att fokusera, i stället för att fransa ut och gå vilse. Det gick förstås sådär.

Vid bord 3 var det dags att hitta skärpan. Här stod Ratzenberger från Mittelrhein. Just det – inte Mittelmosel utan mitt i något helt annat. Moestue förklarar doldisläget med att man här saknat någon med som likt Dönnhoff i Nahe kunnat lysa upp området och mejsla ut en tydlig stil. Regionens stil beskrivs dela en tydlig skifferton med Mosel, men ha en djupare fruktighet och likt vinerna från Rheingau är de mer muskulösa och robusta. Moestue tror att Jochen Ratzenberger är rätt man att sätta Mittelrhein på kartan.

De verkar helt klart vara något på spåret. Steeger St Jost Riesling Spätlese Trocken 2007 är en krämig och mjuk, grape- och nougatladdad skapelse som fått fermentera till juni. Denna följdes av Wolfshöhle Riesling GG 2005, som visade upp samma toner med en betydande mineralitet, fina syror och en fläkt av vita blommor. Efter en liten omväg över två halbtrocken kom turen till en Bacharacher Wolfshöhle Riesling Spätlese 2008, ett koncentrerat vin som visade på härlig syra, bra mineralitet med fräscha äppel- och citrustoner. Avslutningen kan jag såhär snart en vecka senare lätt återkalla i minnet – en Bacharacher Kloster Furstental Riesling Eiswein 2002. Här är det koncentration, syra, blodapelsin och honung som samverkar i ett alldeles fenomenalt vin.

Många andra vinmakare deltog, och även om jag visserligen fransade ut en del, tänkte jag behärska mig lite här. Några som pockar på uppmärksamhet är dock Pfalz’ Dr Burklin-Wolf och Piemontes Pelissero. Den senare med tre Barbareco från 2006. En elegant Nubiola med viol, körsbär och minttoner som drar åt eukalyptus, följdes av en Tulin som till detta lagt en örtighet och svartvinbärsfrukt i ett mer komplext vin. Vanuton som är det mest moderna i stilen med 18 månader på 80 procent nya fat, anses vara deras allra bästa. Jag upplevde det denna kväll som kanske lite för ekdominerat och stannade i farstun där jag fallit för Tulinen.

/ LT

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s