#1145 Rhône 1990

Dags för den fjärde provningen i Auzones regi av denna mycket goda årgång. Efter provningar 1994, 1999 och 2004 var frågan om full mognad nu uppnåtts. Ansgars ursprungstanke var ju att vi skulle dricka samma viner vart femte år och tillsammans följa och bedöma deras utveckling. Fullt ut lyckades vi nu inte med den föresatsen, några viner har fått, visserligen fullgoda men ändå, ersättare. Fyra av kvällens sju viner har dock kunnat testas vid alla fyra tillfällen och det finns en bra jämnhet i bäst- respektive sämströsterna för dessa viner. Periquita har bedömts som sämst varje gång och Beaucastel och Miónier de la Sizeranne har varit bäst. Graillots Crozes var också högt rankad -99 och -04 men då var det årgång 1989 medan vi denna gång var trogna mot provningens rubrik och testade -90:an. Föga förvånande visade det sig att Graillots har en trogen skara beundrare i föreningen. Sammanfattningsvis kan man väl konstatera att det är dags att dricka upp 90:orna. De håller några år till men blir knappast bättre. Möjligen med undantag för Monier de la Sizeranne men där är det stora problem med flaskvariation.

Domaine du Vieux Télégraph 1990
Började rätt bra med tydlig mognad, lite stall, peppar, läder och lite sötmogen, torkad frukt. En mogen och rätt balanserad smak som tyvärr tappade rätt fort i glaset och eftersmaken fick en nästan brännande eldig beska. Trots nästan total avsaknad av röstsiffror var vinet klart kontroversiellt. ”God balanserad stallighet” och ”mer muggigt än moget” var två kommentar som fälldes, den senare tillsammans med doftintrycket ”avlopp”. Visst var vinet väl moget men jag tycker ändå att det höll ihop rätt bra. Inget att lagra dock, det har nog passerat bäst före-datum.

Periquita 1990 (magnum)
Världens mest prisvärda lagringsvin, enligt Per Bill. Nåja, vår provningsserie ger inget stöd till den hypotesen. Övermogen, metallisk, ålderssyror. En bra sammanfattning av vinet var omdömet ”hög tid att hålla den här provningen”.  De som inte hade vinet som sämst hittade charmiga drag av gammal torr sangiovese, medan vi andra mer tyckte det liknande gammal tomatsoppa.

Côte-Rôtie, Brune et Blonde 1990
Klockren syrah med chark och peppar, välhängt villt fanns där också. Väl mycket rått kött enligt en del och syran var kanske lite väl vresig, påminnande om rönnbär. Gott var det i alla fall med bra tät frukt och sandiga tanniner. Håller ett tag till.

Crozes-Hermitage 1990, Graillot
Härlig doft av rökt korv, tobak och en något lite metallisk jordig ton. Mogen smak med hallonton och typisk, hög, mycket hög Graillotsyra. Jag har svårt för Graillot. Det som många upplever som härligt läskande syra slår för mig över i något som mer påminner om syran i filmjölk. Fast med rejäl lagring blir det riktigt bra. Mitt betyg är trots det nog lägre än vad de flesta på provningen tyckte. Någon som vill byta till sig lite Crozes från Graillot?

Cornas 1990, Clappe
Förvånansvärt blygsam för att vara en Cornas. De brukar vara lite råa och grova med rejält bitande tanniner men här fanns mest lite kaffe, lite stall, lite blod. Hyfsat gott men det kändes också ett drag av jordkällare med rotfrukter som legat lite för länge. Det tar lång tid för en Cornas att mogna ut, frågan är om det finns tillräckligt med frukt kvar när de smärtsamma tanninerna har mjuknat?

Chateau de Beaucastel 1990
Notoriskt ökänt för flaskvariationer och den här gången hade vi tur. Gott, relativt fylligt fortfarande med mogen läcker hallonfrukt, stall (brett i lagom dos är gott!!), kaffe, varm mjölkchoklad. Långt och komplext, möjligen med en liten starkvinston men balansen är härlig. Drick upp de flaskor ni har kvar, blir knappast bättre än så här, skitgott i ordets alla betydelser. Det enda försvar de stackare som inte röstade på det som kvällens bästa vin hade var ”låt er inte förledas av att vinet är gott och bra”.

Monier de la Sizeranne 1990
Också ett mycket bra och gott vin. Kaffe, fat, humus, kryddor, mörka bär. Kvällens bredaste vin med  och det som kändes yngst. Kan nog bli bättre med några år till om det inte var det här med flaskvariationer. ”Visst visar vinet flaskvariation utöver det vanliga men inte så här mycket”. Många har eller har haft egna lager av det här vinet och det rådde samstämmighet om att det här var den bästa flaskan någon provat. Tror ingen spikade vinet, några trodde det var Beaucastel.

Priserna nedan är priset på provningen, vilket motsvarar ca dubbla inköpspriset. De flesta vinerna inköptes 1993-94.
Domaine du Vieux Télégraph, 1990, Châteauneuf-du-Pape, 372:-, 0/1/13, 14,5p
JM da Fonseca, Periquita, 1990, Terras do Sado, 200:-, 0/9/13, 11p
E. Guigal, Brune et Blonde, Côte-Rôtie, 1990, 450:-, 0/0/13, 15,5p
A. Graillot, Crozes-Hermitage, 1990, 348:-, 6/2/13, 16p
A. Clape, Cornas, 1990, 353:-, 0/1/13, 14p
Château de Beaucastel, 1990, Châteauneuf-du-Pape, 504:-, 5/0/13, 17,5p
Chapoutier,  Monier de la Sizeranne, 1990, Hermitage, 450:-, 2/0/13, 17p

PH

Annonser

One response to “#1145 Rhône 1990

  1. Lite blandade mothugg:

    Periquita tycke jag var rätt ok de tre första gångerna, men nu håller jag med om att det var det i diket.

    Gammal Graillot har jag ett stort underskott av i min källare, tyvärr har jag dock inga Beaucastel att byta bort, ChdB har jag aldrig fallit för. Denna var en av de bästa, fast ändå inte så bra…

    Jag försökte faktiskt säga att det sista var Sizeranne, de fyra jag druckit i den här serien har varit sig lika men med lite mer mognad varje gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s