#1134 Syrah/Shiraz

LT höll sin första provning i AuZone och hade valt det klassiska temat Syrah/Shiraz – en ständigt intressant jämförelse av vinstilar och ursprung som verkligen tål att upprepas. Till den här provningen hade hon letat upp två viner från vardera Rhônedalen, Australien, Stellenbosch i Sydafrika och Kalifornien, så vi fick en god chans att studera huruvida ursprunget hade någon tydlig påverkan på vinernas stil.

Lineup

2003 Crozes-Hermitage ”Papillon”, Gilles Robin –Rätt tät färg med viss utveckling.

Finstämd blommig doft med en del kött i bakgrunden. En del jord och en lustig havston med inslag av sardeller, svarta oliver och kryddnejlikor.

Frisk attack med en del sötma som tillsammans med den friska syran ger ett saftigt intryck. Rätt kryddigt och intensivt. Måttliga, lite grova tanniner. Blir tämligen bråkigt, lingonsyrligt och charmlöst mot slutet.

Det här vinet var ju rätt charmigt och trivsamt för något år sedan, men har uppenbarligen inte åldrats väl.

2005 Petaluma Shiraz, Adlaide Hills, South Australia – Tätt svartrödlila.

Tät, örtig oerhört typisk Australisk Shiraz med choklad, mint och vanilj i kubik. Karikatyrvin.

Tät, fet, rätt jordig och söt attack. OK syra. Smakrikt och pepprigt. Choklad och mint rakt igenom smaken. Lurviga tanniner. Eldig lång, finesslös eftersmak.

2002 Boekenhoutskloof Syrah, Stellenbosch, Sydafrika – Tätt, mörkrött med något orange kant.

Måttlig doft som domineras av kaffe från rostade fat. Måttlig frukt och en del kött. Ändå förvånansvärt finstämt och njutbart, trots den markanta eken.

Frisk, något söt och saftig attack. Frisk syra och rostade fat. Pepprigt och lite bråkigt i munnen. En del finkorniga tanniner som ger ett torrt slut. Lite för spretigt och fatigt, men det har ändå viss stil.

2004 The Ojai Syrah, White Hawk Vineyard, Santa Barbara, Kalifornien, USA – Tätt, svart lila med en smal cerise kant.

Ung frisk, blommig doft med tät, saftig svartvinbärsfrukt. En del rökiga fat och jord samt en något störande ton av plastbåt, styren och latex. En aning anis i bakgrunden.

Frisk, sötfruktig attack. God syra. Koncentrerad fruktdominerad stil och en växande pepprighet. En del tanniner som är väl inbäddade i den tunga frukten. Lång, tuggbar eftersmak med aromatisk frukt.

1998 Seigneur de Maugiron, Delas, Côte Rôtie, Frankrike – Ljust och utvecklat orangerött med bred orange kant.

Rejält aromatisk myggmedelsdoft. Frisk blommighet – höstflox och viol. Charktoner och en orenhet i bakgrunden.

Grov och jordig smak med hygglig syra. Frukten har avlidit och de torra tanninerna har tagit över. Besk, jordig eftersmak. Skulle ha druckits för något år sedan.

Synd på ett vin som borde ha varit mycket bättre. 97-an, som vi hade som extravin på Pers Bordeaux 86-provning för ett par veckor sedan, var ju lysande. Någon som öppnar en annan flaska kan väl rapportera?

2001 Brokenwood, Graveyard Vineyard Shiraz, Hunter Valley, New South Wales, Australien – Medeldjupt, vackert rött.

Grovt och jordigt första intryck. Sedan en påtaglig, friskt aromatisk mintton, samt gummi, viol och en rätt stickande doft av hyacint. En del mörk choklad finns där också samt en viss köttighet.

Rejält söt attack, men bra, god frukt. God syra. Rund, sötfruktig mitt. Inte särskilt påtagliga, inbäddade tanniner. Sötfruktig, rätt parfymerad eftersmak.

2004 The Stork, Hartenberg, Stellenbosch, Sydafrika – Mycket tätt, svartrödlila.

Rätt sluten, fruktig, blommig doft. Höstflox och en hel del chark. Ung, tät frukt – svarta vinbär och björnbär. Bränt trä och choklad.

Rätt söt attack som balanseras av en god syra. Tätt och med bra, söt svarta vinbärsfrukt. Växande rökighet och eldighet. En hel del rätt lurviga tanniner. Något tunn, frisk, sträv och eldig eftersmak. Bra frukt, men det känns inte som om det händer inte särskilt mycket.

2006 Tensley Syrah, Colson Canyon Vineyard, Santa Barbara, Kalifornien, USA – Rätt tätt, svartrödlila.

Tämligen fylligt, aromatiskt och blommigt. Myggmedel och blomsteraffär. Goda, rena charktoner och något gummi bakom blommorna. Läckert.

En hel del sötma i attacken samt ren, bra frukt. God, fräsch syra. Växande, god svartpepparston. En hel del finkorniga sandpapperstanniner. Lång, aromatisk och fräsch eftersmak med höstflox och myggmedel samt tuggbara tanniner som blir lite påtagliga mot slutet. Riktigt bra, jag gissade Graillot på detta.

—-

Inte mycket tvekan om vilket vin som var kvällens förlorare. Delas-vinet borde ha varit mycket bättre, men hade av någon anledning fallit ihop rejält. Rösterna på bästa vin blev däremot utspridda och någon egentlig vinnare kunde inte koras. Själv charmades jag av de rena Nordrhôneaktiga aromerna i Tensleys vin, vilket också var kvällens yngsta. Månne att dessa viner i mycket lever på sin ungdom och inte självklart blir bättre av lagring? Hur var det med ursprungets påverkan då? Ja, fransoserna klarade sig ju (åter igen) inte så bra vid en jämförelse med Nya Världens konkurrenter. Man kan ju inte låta bli att undra lite över att man gång efter annan sitter och tänker att det ju finns så mycket godare exemplar av dessa viner, men varför de har en förmåga att hålla sig undan när det vankas utmaning mot resten av världen.

Australierna var annars de som tydligast stod ut här, med sin markerade mint/eukalyptuston och chokladtoner. Sydafrikanerna var mer svårdefinierade. Välgjorda, men kanske man saknade just en egen identitet. Kalifornierna hade båda en sötfruktig stil, särskilt så Ojai, på ett något överdrivet sätt, medan Tensley appellerade i alla fall till mig med sina läckra, eleganta blommiga toner.

  1. 2003 Crozes-Hermitage ”Papillon”, Gilles Robin/Rhône/Frankrike, 144:-/’06/175:-, 0/2/12, 12p
  2. 2005 Petaluma Shiraz, Adlaide Hills, South Australia, 284:-/’08/284:-, 1/0/12, 13p
  3. 2002 Boekenhoutskloof Syrah, Stellenbosch, Sydafrika, 330:-/’09/330, 3/1/12, 14,5p
  4. 2004 The Ojai Syrah, White Hawk Vineyard, Santa Barbara, Kalifornien, USA, 319:-/08/350:-, 0/0/12, 14p
  5. 1998 Seigneur de Maugiron, Delas, Côte Rôtie, Frankrike, 379:-/’01/645:-, 1/7/12, 10p
  6. 2001 Brokenwood, Graveyard Vineyard Shiraz, Hunter Valley, New South Wales, Australien, 445:-/’05/625:-, 3/1/12, 12,5p
  7. 2004 The Stork, Hartenberg, Stellenbosch, Sydafrika, 465:-/09/465:-/2/0/12, 14.5p
  8. 2006 Tensley Syrah, Colson Canyon Vineyard, Santa Barbara, Kalifornien, USA, 321:-/09/321:-/2/1/12, 16p

/AK

Annonser

One response to “#1134 Syrah/Shiraz

  1. Jodå, en flaska av Delas ’98 som referens provade jag, bätte men inte riktigt up2snuff.

    http://www.winepunk.net/WinePunk/Provat/Poster/2009/9/11_Seigneur_de_Maugiron.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s