# 1124 Vit Bourgogne mot Nya Världen

Så var det då dags för Bourgognes revansch för den nesliga förlusten i den röda disciplinen, mer känd som ”The Great Kiwi Kicking”, men av det bidde det intet! Räknar man sammanlagda poäng (1 poäng för bästa vin och 6 för det sämsta) kom vinerna från Nya Världen på första, andra och delad tredje plats. Och denna utklassning uppnåddes trots att flera av oss ansåg att en dessa företrädare var skadad på något sätt.

Redovisar vi resultatet på mer klassiskt AuZone-vis klarar sig Bourgogne något bättre. Vinet som med poängmetoden blev delad trea blir nu bara femma så Bourgogne lyckas med detta system åtminstone få en bronsplakett. Utklassning var ordet sa Bull! Fast i ärlighetens namn ska det väl noteras att efter kvällens överlägsna vinnare från Australien så var det ganska jämnt. Som hjälp för det franska laget med ytterligare (bort-)förklaringar skulle man eventuellt kunna ta fasta på att deras viner var något billigare än motståndarna. Fast när Giaconda är i den formen som det var i denna kväll ska det mycket till för att Frankrike ska kunna matcha.

Sammantaget var det en mycket god, bra och intressant provning med viner av ordentlig hög kvalitet. En iakttagelse är att många, av de stundtals spretande gissningarna runt bordet att döma, fann det svårt att upptäcka några stora skillnader mellan Bourgogne och resten av världen. Ett par representanter från vardera laget var dock rätt bussiga med att signalera sina respektive ursprung. Fast visst är det så att det sker en egalisering där fransoser med tydliga rostade fat och drag av exotisk frukt inte är helt lätta att skilja från svalklimatodlade ”utländska” viner som fatats med eftertanke och för siktighet.

Mersault, Les Chevalières, Jobard, 2004                                                         Kvällens första vin utmärktes av massor med frisk citrussyra, vinbärsblad, mineral, flinta och väl balanserade fat. Smaken var också den välbalanserad och ganska elegant. Mineral och citrus återkom som beskrivningsord och det fanns också en antydan till smörighet. Möjligen skulle man önska sig lite mer fyllighet för att matcha all citrus och mineral, fast det är lite lyxgnäll.

Craggy Range, Le Beaux Cailloux, 2005                                                                Vin nummer två uppvisade rostade fat, vaniljkola och lite smör. Bakom detta fanns dock både citrus, äpplen och rökiga mineraltoner (lite krutigt). Kanske lite väl mycket fat i dagsläget för min smak men det var ändå rätt bra balanserat och framförallt gott med en viss eldighet. Kan nog utvecklas.

Chassagne-Montrachet, 1er Cru Les Champgains, Pillot, 2006        Även i trean kändes faten lite väl dominerande, kanske främst på att frukten var rätt dov och stum. Där fanns annars drag av carambola, lite citrus samt en något parfymerad ton. Smaken var också dovare och den lite feta frukten försvann rätt snabbt i munnen varför faten trängde på lite väl tydligt.

Corton-Charlemange Grand Cru, Potel, 2006                                            Det fjärde vinet var också lite dovt och återhållet men här fanns klart mycket mer att dofta och smaka på, inte minst dyra fint rostade franska ekfat. Papaya, litchi och björkved surrade runt bordet liksom en god smörighet. Smaken var fint balanserad med äpplen, melon, relativt rik men ännu oförlöst frukt och en god syra. De som inte gillade vinet lyfte fram att det var lite klent och trist utan kraft. Själv tyckte jag det hade både kraft och elegans. Bör utvecklas väl.

Giaconda Estate Vineyard Chardonnay, 2004                                           Den stora vinnaren denna kväll. Stor härlig doft med mango, rostade fat, citrus, nötter och brynt smör. Smaken höll, tack och lov, vad doften lovade. Fylligt, smörigt med sötmogen frukt, härlig citrussyra och snygga fat. Komplext, balanserat, rikt och fyllig, långt och gott med flera olika integrerade smaker hela vägen genom munnen. Någon tyckte det var lite väl mycket av allt men när det är så här himla gott må det vara hänt!

Kistler Les Noisetiers, 2003                                                                                            Det avslutande vinet hade inget lätt utgångsläge, direkt efter den magnifika Giacondan. Början var dock rätt bra med en mogen doft med paranötter, rostade fat men där fanns också rejält med oxiderade äpplen. Den oxiderade äppliga tonen återkom i smaken och parades med en rostad nästan rökigt bränd ton och den lite beska smaken av det inre skalet på nötter. De som gillade vinet talade om fino medan vi andra mer lyfte fram oxidationen och beskan som sammantaget gav ett intryck av något lätt härsket. Något måste ha gått fel med den här flaskan, för fullt så utmognad borde inte en -03:a vara.

Rémi Jobard, 2004, Mersault Les Chevalières, Mersault/Bourgogne/ Frankrike, 370:-/06/444:-, 0/2/11, 16,5p

Craggy Range, 2005, Le Beaux Cailloux, Gimblett Garvels Vineyard/Hawkes Bay/Nya Zelland, 399:-/08/440:-, 1/1/11, 16p

Fernand & Laurent Pillot, 2006, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Les Champgains, Chassagne-Montrachet/Bourgogne/Frankrike, 299:-/08/299:-, 0/1/11, 15p

N. Potel, 2006, Corton-Charlemange Grand Cru, Corton-Charlemange/ Bourgogne/Frankrike, 800 :-/08/800 :-, 1/2/11, 17,5p

Giaconda, 2004, Giaconda Estate Vineyard Chardonnay, Beechworth/ Victoria/Australien, 894:-/08/984:-, 7/1/11, 19p

Kistler Vineyards, 2003, Kistler Les Noisetiers, Sonoma Coast/ Kalifornien/USA, 499:-/06/650:-, 2/4/11, 12p

/PH

Annonser

4 responses to “# 1124 Vit Bourgogne mot Nya Världen

  1. Wow, 19 poäng måste vara det högsta i AuZines historia! Jag önskar jag kunde ha varit med!

    Notaricus publicus noterar dock att 177 kr är ganska mycket att lämna i handikapp i snitt per flaska…

  2. Ciaconda är stort, skitbra på alla plan, jag hade höga förväntningar men att den skulle vara så pass fulländad trodde jag inte. Jag skulle gärna prova den mot en Comtes Lafon av bättre klass någon gång, det skulle bli en kul jämförelse.

  3. I senaste numret av Livets Goda ger Ulrika Karlsson 95 poäng till Giacondas lillebror Nantua Les Deux Chardonnay. Iofs hävdar hon också att det är ett av Australiens bästa vita viner, Undrar vad hon skulle säga om ”the real thing”?
    Vill minnas att Erik hade med Nantua på en provning i höstas och den var väldigt bra. Dock ingenting i jämförelse med storebrorsan, Skitbra var ordet sa Bull!

  4. Jag gick igenom alla mina anteckningar från samtliga tillfällen jag provat Giaconda och det målar en bild av storhet (åtminstone delvis). Det kanske är dags att ta en närmare titt på ‘Giaconda vs. The World’ månne, Bourgogne, Rhône och övriga distrikt skulle få en riktigt tuff match.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s