#1117 Bollinger

Huset Bollinger har alltid haft topprykte i Champagne. Även för distriktets hetlevrade vinarbetare representerar Bollinger något extra; vid ett uppror med bränder och plundring under förra seklets början skonades Bollinger från härjningarna. 

Huset lägger kvalitetsribban mycket högt. Man jäser vinerna på små, åldrade ekfat och de genomgår aldrig filtrering. Prisnivån blir därefter, men nog är det läckert bubbel man får för pengarna…

Vinutbudet består, förutom standardcuveén, av en årgångslös rosé, årgångsvinet Grande Anneé, en rosévariant av GA samt dyrgripen Cuveé Vielles Vignes Francaises. Hueset släpper dessutom med jämna mellanrum ut en Bollinger R.D., vilket helt enkelt är en nydegorgerad Grande Anneé. Detta vin är i allmänhet färdigt för omedelbar konsumtion vid lansering.

När det är dags för bubbelprovningar i föreningen är Mats A en frekvent deltagare. Denna kväll höll denne champagne-entusiast själv i taktpinnen. Provningen fulltecknad inom någon minut efter 09.00 anmälningsdagen – vad skulle Mats duka fram? Spänningen var på bristningsgränsen…

Det första vinet bjöd på citrus-och brödtoner, med den autolytiska karaktären nedtonad. Lite skalbitterhet och syra som kändes en aning påklistrad. Den lite klyschiga beskrivningen bokna äpplen, som så ofta förknippas med Bolly, lyste med sin frånvaro, men vinet hade en del bredd och klass.

Stor förvåning då detta visade sig vara 2003 by Bollinger, ett vin från den mest extrema av årgångar. Druvorna rostades i solen, och hettan fick härja ostört utan något regn. Jag hade förväntat mig ett klumpigare och mer urflippat vin; detta hade klassiska om än inte så hustypiska drag.  

Tvåan var ett snäpp uppåt på kvalitetsskalan, men utan att övertyga fullt och fast. Den lite oxiderade hus-stilen är nedtonad – en ny trend hos Bollinger? Men en del pinot-bredd levererades och vinets inneboende koncentration skvallrar om lagringspotential. Det kändes helt enkelt outvecklat, och med förvåning noterades Grande Année 1999 på etiketten.

Grande Année 1997 har jag provat ett flertal gånger, utan att imponeras. Men i afton excellerade den tveksamma årgången i ett komplext och vackert vin men fyllighet, rostning och (ja, jag vet…tjatigt) bokna äpplen, röda till färgen. Handlar det helt enkelt om mognad? Denna 97:a åkte i åttor runt 99:an i afton, den senare är ju en mer haussad årgång. Ligger ni på ett krigslager GA 1999 rekommenderar jag ett antal års lagring!

Fjärde glaset uppvisade en brist på hus-stil, det var grapebittra skaltoner och avsaknad av brödighet och bredd. Mina gissningar gick mot andra producenter, t.ex A Clouet, med det handlade om Bollingers standardcuvée. Svagt nummer – stod den jobbigt till i provningen, månne?

I glas nummer fem huserade flytande guld. Nästan sauterneslik koncentration, fantastisk bredd med massor av nötter och chokladtoner. Och när den rika, nästan oändliga eftersmaken med all sin rikedom klingar ut så kommer en twist med syra och lite bitterhet som lämnar gommen torr och ren, redo för nästa klunk. Ett genialt vin, stort i varje bemärkelse och den bästa butelj GA 1990 jag provat hittills!

Vi fick även prova den årgångslösa rosén, som är en elegant historia med en hel del mineral. Jordgubbstoner kan detekteras, men spelar ingen förstafiol i denna syrarika och strama tappning. Ett seriöst vin men ej värt drygt 600 SEK. Gosset Rosé är faktiskt helt överlägsen denna, till ett pris där du får två hundralappar över till skaldjurs-shoppingen! 

Avslutningsvinet saknade synlig mousse, lite stick på tungan var allt som avslöjade en flaskjäsning som med största sannolikhet skett för rätt länge sedan. Vinet var inte helt olikt 1990-an till att börja med – en lysande bredd och ytterligt mogen fyllighet i sann Bollingerstil. Mattades dock märkbart i glaset varefter provningen fortlöpte och vinet klingade ut i en nobel orkeslöshet. Det handlade om Bollinger Brut 1975, och med tanke på champagnens ålder samt hur kraschad etiketten såg ut får vinet mer än godkänt. Trött och trist? Inte alls, inte denna kväll.

 

  1. Bollinger, 2003 by Bollinger, Champagne/Frankrike, 750:-/08/825:-, 0/6/12, 15,5 p.
  2. Bollinger, Grande Année 1999, Champagne/Frankrike, 800:-/07/960:-, 0/2/12, 16.0 p
  3. Bollinger, Grande Année 1997, Champagne/Frankrike,  721:-/07/865:-, 2/0/12, 17,5 p.
  4. Bollinger, Spécial Cuvée, Champagne/Frankrike, 350:-/07/420:-, 1/1/12, 15 p.
  5. Bollinger, Grande Année 1990, Champagne/Frankrike, 450:-/00/855:-, 7/0/12, 19 p.
  6. Bollinger, Rosé, Champagne/Frankrike, 649:-/09/649.-, 0/3/12, 14,5 p.
  7. Bollinger, Brut 1975, Champagne/Frankrike, 1500:-/09/1500:- 2/0/12, 16 p.

 

/ET
Annonser

One response to “#1117 Bollinger

  1. Instämmer delvis, jag hade själv hållit ner poängen något och i synnerhet på rosén. 1975 var dock ett vin som hamnar på min favoritlista med sin brist på bitterhet och sitt överflöd av mognad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s