Nordiska Viner 2008

SVENSKA VINODLARES VINPREMIERING I ÅHUS

 I början på september 2008 höll föreningen Svenska Vinodlare sin årliga bedömning av medlemmarnas viner i Åhus. Året innan bedömdes vinerna av en grupp Munskänkar som säkert gjorde en bra insats, men kanske saknade några förutsättningar för att bedöma inte bara tank- och fatprov på unga och ej helt färdiga viner utan dessutom från annorlunda och för många okända druvsorter. Poängsättningen och kommentarer som ”känns ej helt färdig”, vilket det ju inte heller var utan just tank och fatprov, och ”intensiv foxy” om vin på Madelaine Angevine som är en ren vinifera reste en del frågetecken. Nu var det inte heller någon lätt uppgift med många defekta och undermåliga viner där ett par viner t.o.m. påtvingade akut-spottning!

Årets vinbedömning gjordes av Rikard Albin, Michel Jamais, Magnus Rygler och Anders Öhmansom driver Gustibus Sommelierskola. Efter provningen av vinerna presenterade Anders Öhman upplägget av bedömningen och åsikter om vinerna i allmänna drag på ett sakligt, pedagogiskt, informativt och underhållande sätt. Många fick nog en välbehövlig dragning med ifrågasättande, vad som kanske borde göras annorlunda och vilka misstag man bör undvika. Typ alltför hårt ekade viner, varför så stor del av vinodlingar i Sverige är inriktat på rött vin när etablerade nordliga vinområden huvudsakligen är inriktade på vitt vin etc. Det senare har många undrat över. Röda druvor står för närmare 70% av planteringar med främst sorten Rondo. I Tyskland är som bekant förhållandet det omvända, 63% vitt (röda druvor har sedan 80-talet ökat från 15% till 37% p.g.a. marknadsskäl men säkert också klimatförändringar). Anders Öhman sa vidare att han i likhet med många andra varit av åsikten att vinodling i Sverige är inget att syssla med, men att han bytt åsikt efter att ha besökt Murre på Nangijala Vingård utanför Malmö. Nu menade han att detta ska vi verkligen försöka oss på.

Anders Öhman

Anders Öhman

Det som jag vill reservera mig mot var däremot förespråkandet av restsötma även i röda viner. Något gram kan kanske vara positivt men något man nog ska vara försiktig med. Anders Öhman som varit inblandad i att ta fram flera viner för den svenska marknaden berättade att när vinet Yellow Tail Cabernet Merlot offererades så vann just det prov man förespråkade som hade 17 gr/l restsötma! Det är allmänt bekant att billigare viner ofta ges en medveten restsötma för att falla den breda publiken i smaken och ge sken av ett fylligare och kraftigare vin. Men när det kan vara fråga om så mycket som 17 gr är det ju nära nog ”lieblich”. Visserligen resulterar vårt klimat i högre syra i vinet som till del kan balanseras med någon restsötma. Men har vinet för liten struktur i övrigt riskerar det att bedömas höra till den ”publika” skaran av just billiga viner där det ändå inte kvalificerar sig p.g.a. kostnadsläget för att framställa ett svenskt vin. Då är man hopplöst ute på hal is.

Men man ska ändå inte döma ut detta helt. T.o.m. garvade vinprovare faller nog också ofta för lite restsötma. Ett exempel från #1069 NORDISKA VINER, REVANSCHEN provningen är 2006 Halls Huk Rondo-Michurinetz som har en påtaglig restsötma men som en del menade var torrt. Druvan Michurinetz har hög syra och rätt sträva cabernet-drag som i detta fall balanserades av sötman. 2005 Waldlaubersheimer, Regent Qba, im Holzfass gereift, med restsötma som jag redan skrivit om i AuZine#4 är ett annat exempel. Sedan då den omhuldade provningen #1091 THE GEAT KIWI KICKING med 2004 Felton Road, Block 3 med tydlig mognadssötma som tog hem segern framför bourgognevinerna. Pinot Noir druvan har ju i sig själv en sötaktig fruktkaraktär, även om jag nu inte vet något om eventuell restsötma. Själv var jag inte helt imponerad av den i mitt tycke väl mogna men mjäkiga smaken. Men visst hade det bäst och mest klassisk mogen Pinot Noir doft. Men när jag i sedvanlig ordning provade om vinerna två dagar senare hade 2005 Savigny lés Beaune aux Clous 1er cru börjat öppna sig medan Felton Road hade antagit en märklig karaktär av kardemumma(?). Bourgognevinet är gjort på ett annat sätt som i dagsläget inte ger ifrån sig någon maffig fruktsötma utan är stramt och bångstyrigt och behöver mer tid för att ge ifrån sig någon mer ”infriande” karaktär. Så, jag är inte helt övertygad om att det nödvändigtvis behöver bli fråga om någon ”kiwi kicking”!

Tillbaka till vinpremieringen efter denna parantes. Man var smått imponerade av de röda vinernas mycket mörka blåröda färg (typ Tannat, skrivandes anmärkning) och man fann ett par som föll gruppen något så när i smaken och tilldelades Brons (>12 poäng) samt ett antal godkända med betyg Ros (antagligen med danska vinodlarföreningen som förebild). Man gillade inblandningen av vitt vin från Solaris och uppmuntrade till mer av detta för att ge rondör och mer renhet till de röda vinerna. Något fler vita viner nådde upp till Brons, inget Silver men däremot stoltserade Kullabygdens (Nangijala) 2007 Silex på druvsorten Solaris ensam med Guld (>15 poäng).

Själv gav jag 2007 Silex 15 poäng och av de röda vill jag nog nämna 2007 Ekesåkra ”PerOls blandning” på Rondo, Regent och Bolero. Inte så kraftig utan lite blekare färg, något vinös, fruktig, balanserad doft och lite lätt-fyllig, rätt balanserad, fruktig bra smak, 13 poäng. Ett uppfriskande vin bland den dominerande samlingen rustika Rondo viner.

http://www.kvp.se/nyheter/1.1291324/vilken-vi-n-nare

http://sydsvenskan.se/malmo/limhamn/article365527/Argangsvin-gav-guldmedalj.html

http://front.xstream.dk/sydsvenskan/mediamaker_player.php?id=301289

Sedan detta skrevs förra året har denna länk tillkommit.

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?stat=0&ArticleID=2009/01/23/320867

Viner som premierades vid Svensk Vinbedömning 2008:

Vingård    Vin   Kategori   Druva   Poäng Medalj

Nangijala Vingård   Solaris S  (Silex)   2007    15,75 GULD

Stångby Vingård     Stångby Vitt   2007  Phoenix, Kernling, Orion  13,00 BRONS

Nangijala Vingård   Solaris F    2007     Solaris   12,75 BRONS

Wannborga vin & Lamm  Ortega  2007   Ortega   12,50 BRONS

Vingården i Åhus   Solaris A    2007    11,50

Kullahalvöns Vingård  Petterssons vita 2007  Solaris   11,25

 Vingården i Åhus   Phoenix   2007   Phoenix   10,75

Vingården i Åhus   Solaris T  2007     10,25

Wannborga vin & Lamm  Wannborga No 1  2007  Solaris, Orion, Zalas Perle  10,00

Wannborga vin & Lamm  Orion  2007   Orion   10,00

Strandåkra Vingård Strandåkras  Rondo   2007   Rött Vin Rondo   11,75

Stångby Vingård   Stångby Rött  2007   Rött Vin Rondo   11,25

 Brattås Vinträdgård  Brattås Cielo  Rött Vin  Rondo, Regent  11,00

Wannborga vin & Lamm  Rondo 2007  Rött Vin Rondo   11,00

Österlenvin HB/Ekesåkra Vingård PerOls blandning 2007  Rött Vin Rondo, Regent, Bolero  10,50

Nangijala Vingård   Balders Blod  2006  Rött  Vin Rondo, Regent, Solaris  12,75 BRONS

Nangijala Vingård   L’ttitude 55.32 N  2006  Rött Vin Rondo, Regent  12,50 BRONS

Strandåkra Vingård   Strandåkras Mad. Ang.  2006  Vitt Vin Madeleine Angevine 10,75

Stafva Vingård   Acolon Demi Barrique  2006   Rött Vin Acolon   10,25

Anser dock att det finns anledning att vara kritisk till det poängsystem man använde sig av. Färg 2,  klarhet 2, doft 4 och smak 12 poäng. 4 poäng för färg och klarhet är väl mycket och känns inte riktigt aktuellt utan torde höra mer till en svunnen tid när det var mer vanligt med problem. Även om det här nu rör sig om många ”amatör vinmakade” viner. Rimligare vore kanske att inte ge några poäng alls för färg och klarhet, men istället poängavdrag då färg eller klarhet inte håller måttet. Vidare tycks 4 poäng för doft vara väl snålt. Men ändå skulle ett vin kunna erhålla 8 poäng för enbart färg, klarhet och doft och några ringa poäng för smak och ändå kvala till en bra placering. Nej, detta förefaller ha för mycket tysk Amtliche (Wein)Prüfung över sig och många av oss vet ju vad det systemet har släppt igenom under åren. Idag betygsätter ju många, om inte så gott som alla, efter erfarenhet direkt med en totalsumma. Hur skulle t.ex. Parkers 100 poängs system te sig med en liknande uppdelning?

NANGIJALA VINGÅRD

Om 2006 Öresund Zalas Perle, #1069 NORDISKA VINER, REVANSCHEN refererad i AuZine #4, sägs att ”liten jästton stör”. Samma ton fanns i 2005 RAN (föregångaren till Silex) som var med i första provningen #1014 NORDISKA VINER. Men är kanske svårare att identifiera i 2006 Silex som har så mycket mer karaktär. Nu är det tidigare vinet tvärtom gjort med avsikt på fräschör och att undvika just jästkaraktär. Jag menar att det inte är en jästton utan karaktär av den flinthaltiga jorden. Det ett enkelt vin och det är kanske för mycket att säga det om detta, men annorstädes brukar det kallas terroir!

Vidare kan nämnas att Restaurant Noma i Köpenhamn, som rankats till 10:e bästa restaurang i världen samt har 2 Michelinstjärnor, har köpt in 2006 Silex på magnum. Sedan tidigare har Grand Hotell i Stockholm köpt in det.

Flinta (Klagshamnsflinta) stenar i Nangijala Vingård, Klagshamn.

Flinta (Klagshamnsflinta) stenar i Nangijala Vingård, Klagshamn.

Rad med Rondo vinrankor i flinta stenig jord, Nangijala Vingård.

Rad med Rondo vinrankor i flinta stenig jord, Nangijala Vingård.


VINODLING I SVERIGE

Intresset för vinodling i Sverige har ökat rejält de senaste åren. Föreningen Svenska Vinodlare har idag 144 medlemmar. 2007 var det ett 70-tal och året dessförinnan ett 35-tal medlemmar så man har växt fort. Inkluderat större odlingar på 1-3 hektar såväl som mindre trädgårdsodlingar är uppskattningsvis 30-40 hektar planterade med vinrankor i Sverige. Vinodling är nu inget man startar spontant för att göra vin ”imorgon” utan det kräver planering, kunskap, erfarenhet, tålamod och mycket arbete. En del drömmer nog om bilden många har av etablerade vinländer och tror de ska kunna tjäna lättförtjänta pengar på en romantiserad vinodling. Förutsättningarna för vinodling i Sverige är ju ändå rätt marginella och man bör kanske se det lite som en ”trial and error” hobby eller försöksverksamhet tills man uppnått resultat det går att bygga vidare på. Många tycks inte heller ha någon större erfarenhet och kunskap om vin och frågan är hur man då över huvud taget ska kunna inte bara odla vindruvor i större skala utan också tillverka vin någon är beredd att betala för? Även om det ofta är si och så med kunskapen bland vinbönder i etablerade vinländer så har man i alla fall en tradition att falla tillbaka på. Man gör som man alltid har gjort. Sedan finns etablerade myndigheter och branschföretag med kunskap. Någon riktig ”vin myndighet” med sådan kunskap har vi inte, vilket naturligtvis inte hindrar att vi har de som vill bestämma ett och annat (finns anledning att försöka återkomma till detta).

Visserligen finns det viss erfarenhet från tidiga vinplanteringar sedan något 10-tal år tillbaka och vilka druvsorter som kan vara gångbara. Men detta är ju bara början i ett land med marginellt klimat utan några tidigare erfarenheter eller traditioner om annat än i stort sett fruktviner på hobby nivå. Att göra vin är i och för sig inte svårt. Men att göra något kvalitativt, konsistent och kommersiellt gångbart ställer lite högre krav.

NÅGRA DRUVSORTER

Vad gäller druvsorter har det hänt ofantligt mycket på senare år med många nya tidigt mognande och/eller härdiga sorter, men som man ofta har mindre erfarenhet av. Man blir därför förvånad över att många sattsar så ensidigt på en eller enstaka, kanske ännu osäkra, sorter i större planteringar. Solaris måste dock sägas vara ett genombrått. Den är mycket tidigt mognande och ger höga Oechsle värden, har ren smak med distinkt syra och förefaller kunna göras i olika stilar. Vinet kan göras elegant, alkoholrikt och generöst såväl som sött tack vare de höga sockervärdena. I Danmark har den t.o.m. givit druvor med sötma motsvarande Trockenbeerenauslese. Banne mig, kanske har vi fått en nordisk ”Riesling” med Solaris! Efter Svenska vinodlares vinbedömning detta år skulle det inte förvåna om det blir huggsexa efter Solaris plantor till nästa säsong.

Grön-gyllen skimrande Solaris druvor.

Grön-gyllen skimrande Solaris druvor.

Sveriges mest odlade druvsort är Rondo. Ulv eller kameleont? I likhet med tyska Dornfelder är den mycket färgrik, har grövre robusta karakteristika och är ofta inte helt ”ren” i smaken. Den är lättodlad och bär rikligt och måste därför skördebegränsas genom ”grön skörd”. Frågan är om man med tiden lyckas bättre med att hitta rätt vinifiering och/eller blanda den med andra druvsorter för att tämja dess vilda drag? Kan också användas som s.k. ”Deckrotwein”, dvs vin för inblandning för att ge färg, typ Dornfelder (den användes ursprungligen till just det innan den började göras som druv eget vin). Vidare är den mjöldaggs känslig.

En ny spännande druvsort är Cabernet Cortis. Faktum är att Solaris som är en av föräldrarna egentligen togs fram just för att korsas med Cabernet Sauvignon som är den andra föräldern. Det är ännu för tidigt att säga hur den passar i nordiskt klimat, men vissa indikationer i både Danmark och Sverige pekar på att den förefaller mogna före Rondo. Smaken på druvan har tydliga cabernet drag relativt tidigt i mognaden. Återstår dock alltså att se hur väl den mognar och hur det resulterande vinet blir, även om den utomlands redan anses vara ett genombrått.

Bolero är en annan rikligt bärande ny blå sort men som kanske inte uppnår så höga socker värden. Den bör därför också skördebegränsas av båda skälen. Den har en väldigt ren, behaglig vinifera smak med låg syra trots lägre mognadsgrad. Druvorna har tjockt skal och speciell konsistens efter att de skiftat färg men ännu inte mognat. Det är som att bita i ett krispigt, frasigt grönt krusbär, men utan den skarpa syran. Även här är det för tidigt att säga något definitivt då den är rätt nyligen planterad och i ringa omfattning (se kommentarer om 2007 Ekesåkra ”PerOls blandning” ovan).

En tysk vinbonde lär efter att ha smakat vin på druvan sagt att ”om det här är framtiden kan jag lika gärna börja producera mjölk istället”. Kanske var det en av de vinbönder som egentligen nog borde ägna sig åt mjölkproduktion istället!

Siramé är en blå schweizisk korsning på Gamay medan den andra föräldern aldrig offentligtgjorts. Ger stora rejäla klasar med något mindre druvor, rätt tjockt druvskal och uppnår medelhöga sockervärden. Vinet blir fruktigt, bärigt, mjukt med lägre syra och har nog en motiverad framtid. Möjligen kan det skönjas ha en lite ”plump” karaktär ibland. Mer erfarenhet av druvan krävs dock. Regent är rätt sjukdomsresistent och den enda röda sorten som lär vara godkänd för ekologisk odling i Tyskland. Där ger den vin med lite pepprig, något mustig och sydligare karaktär och är den femte största rödvinssorten med nära 2200 hektar eller 2.1%. I Sverige är den något sen och frågan är hur mycket av den karaktären vi når fram till här. Vidare är den oxidationskänslig under vinifieringen, vilket jag också funnit tecken på i en del svenskodlade viner. Den gröna Phönix med samma ursprung som Regent, från Geilweilerhof, är mycket resistent. Ger aromatiska viner påminnande om ena förälderdruvan Bacchus. Är medeltidig och det återstår att se hur den passar och om den räcker för vårt klimat. Vi har ju haft både svenskt och danskt vin med Phönix på de nordiska provningarna. Léon Millot, Marechal Foch, Marechal Joffre och Triomphe d’Alsace är några äldre beprövade sorter, men känner inte till någon som odlar samtliga av dem. De är mycket resistenta och några av dem kan odlas helt ekologiskt. De har dock väl små druvor som tenderar att bli ännu mindre i vårt kallare klimat och blir därför än mer svårhanterliga och oekonomiska. Även om de är rätt tidiga, speciellt de två senare, får de ofta speciell karaktär av torkade örter utan tillräcklig mognad. I t.ex. norra USA skördar man i regel aldrig Foch under 1200 GDD (Growing Degree Days) vilket nästan motsvarar vad Merlot (1250) behöver. Nu går det dock inte att jämföra grad dagar rakt av utan olika druvsorter reagerar olika på olika klimat och det enda sättet att verifiera detta är att prov odla. T.ex. är den ungerska sorten Muscat Bleu mycket tidig med 750 GDD, men förefaller rätt sen i Sverige och kräver antagligen varmare temperaturer för att upprätthålla kort mognadstid. Solaris, också med 750 GDD, tycks däremot anpassa sig bra till vårat längre dagsljus men inte lika varma dagar och nätter under sommaren.

Så är det då det här med vinifera kontra hybrider. Visst går det att odla helt rena vinifera långt upp i Sverige men det är ändå mer av kuriosa för odling mot en vägg eller ett mycket bra skyddat sydläge. Ett dåligt år som detta kom i stockholmstrakten t.ex. Cabernet Sauvignon (1350) och Sauvignon blanc ändå upp i 60 Oechsle (motsvarar 7.6 % alk.) medan Merlot endast gav rosa små sura druvor (lustigt nog lär detsamma förhållandet ha gällt Merlot i Bordeaux som i år mognade senare än Cabernet Sauvignon). Även om det går att få upp sockerhalten på t.ex. Merlot så får man inte tillräcklig fysiologisk mognad på druvorna. Inte ens i södra Sverige eller Danmark blir Merlot tillräckligt mogen utan oangenämt gräsig och spretig (methoxypyrazine). D.v.s. knappast vinös och inte direkt gångbar. Visst kan man alltid ”frisera” vinet med mer eller mindre våldsamma och tveksamma metoder. Men vad har man sedan kvar?

Utöver nämnda sorter finns det flera med ryskt och amerikanskt ursprung på försök. Några är än tidigare än Solaris och mycket köldhärdiga men ofta också mindre lyckade för vinframställning. Alla ska emellertid inte avfärdas och är ännu inte heller riktigt utvärderade. Ska vi få fram inte bara tidigare mognande, köldtåliga utan kanske framför allt sjukdomsresistenta sorter måste man nog använda ursprungliga vildvins gener i förädlings arbetet. I år har man t.ex. haft mycket svåra sjukdomsangrepp i Tyskland med hård besprutning som följd. Många förkastar dock fördomsfullt dessa s.k. hybrider. Ibland med rätta men andra gånger kanske väl förhastat. Beaktas bör dock att kriteriet för att klassas som vinifera är att den ingår i korsningen med minst 50% och att det finns gamla hybrider som är allmänt accepterade att ge vin av kvalitet inom vinvärlden!

ÅRGÅNG 2008

I Sverige inleddes vinårgången 2008 med en torr och varm vår. Hade sedan inte svår frost i maj gått hårt åt långt gångna skott och blad hade det kanske blivit en lika tidig blomning som 2007. Men de nerfrusna skotten försenade utvecklingen rejält innan sekundära skott hunnit växa ut. I en del fall blev resultatet ett totalt skördebortfall. T.o.m. utefter kusten i Österlen noterades -4 grader! Förutom några värmeperioder i juni fortsatte sommaren med inte speciellt varmt men fortfarande mycket torrt väder, vilket inte befrämjade tillväxten. I augusti kom regnet med besked och fortsatte så under druvornas mogningstid vilket resulterade i många sjukdoms angrepp. Perioder med uppehåll och soligt väder medförde ändå att druvor kunnat skördats. Från många håll i landet rapporteras låga sockervärden (60-65 Oechsle, 7.6-8.2 %) även om en del lyckats uppnå relativt bra värden (80-85 Oechsle, 10-10.8 %).

Men medan i stort sett hela landet blev dränkt i regn i augusti-september med 2-4 gånger det normala klarade sig Skånes sydöstra kust söder om Malmö med rätt moderata mängder på kanske 30-40 mm. Enligt Murre SofrakisNangijala Vingård har man istället aldrig haft så torrt i jorden under denna tid. Tillsammans med tidig blomning, men inte lika tidig som förra året, och om inte så varm ändå stabil sommar har det aldrig sett så bra ut inför skörden. Får vi kanske se ännu en guldmedalj för denna årgång? Från Gotland rapporterar Halls Huk vingård om ett försök med en ”Gotlands-Amaråne” på Rondo med 130 Oechsle motsvarande 16,5% alkohol.

Stig Holmskär

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s