Caviste har varit i S:t Joseph…

Caviste har släppt sin 5:e laddning viner. Den här gången har Martin varit och fyndat i norra Rhône, Saint Joseph närmare bestämt.

Vingården är Domaine Coursodon, familjeägt och nu med sonen Jérôme vid rodret för vinmakningen.

Saint Joseph är inte någon kioskvältare i Systembolagets regi verkar det som, vid en snabb koll finns endast 2 olika i det ordinarie sortimentet, dessutom finns de bara tillgängliga i Malmö.

De viner jag provat från distriktet tidigare har varit druvrena syrah men med en burgundisk ton med betoning på syra och tanniner, kanske inte den bästa exponenten för matchen för norra Rhone? Dessa viner som jag får tillfälle att prova i sällskap av några andra vinfreaks i en cykelkällare i Vasastan är av ett helt annat snitt.

Vinerna

2010 Domaine Coursodon Saint Joseph Silice, 185kr

Doft: Ung, kraftig, köttig, peppar, rosor, fin eterisk doft. Chark och svart frukt, komplext.

Smak: Fyllig, pepprig frukt med bra rondör, salmiak, läder och kaffe. Mineralig lång smak med fina sandiga tanniner. Komplext och med bra potential. Balanserat men fruktigt och tanninrikt.

Det här gillar jag, balanserat, okonstlat bra vin med kraftig syrahkaraktär utan att dofta kryddbod eller falukorv.

---

2010 Domaine Coursodon Saint Joseph L’Olivaie, 265kr

Doft: Fyllig vaniljig och rik doft. Ett nummer större än Silice. Kött läder och lite floral komplexitet. Cassis och kaffe, stor doft.

Smak: Syrlig, fruktdriven och fyllig smak med massor av cassis och peppar. Kompakt och intensiv, lite spretig men potential tack vare syra och fruktbalans. Pepprig och lite kartig fruktighet i eftersmaken, kraftiga tanniner, lagringspotential.

Troligen ett vin som kommer växa med lite mer tid på flaska. Just nu lite ointegrerat men redan nu njutbart. Koncentrationen och frukten finns där, likaså en snygg fatkaraktär, men inte helt homogent. Jag tar risken och stoppar undan ett par flaskor.

---

2010 Domaine Coursodon Saint Joseph La Sensonne, 345kr

Doft: Läcker elegant fatbehandling. Ung frukt med rosig intressant komplex doft, lite återhållen. Med lite tid i glaset kommer den varma sammetsfrukten och den komplexa kryddigheten fram.

Smak: Kompakt intensiv fruktdriven. Salmiak, kaffe svart frukt och lång eftersmak.  Torr elegant svans med snygga fat. Lite av ett barnarov just nu men tydlig potential. Inte riktigt i form än men kommer bli fantastiskt.

På gränsen till ett stort vin, tydliga influenser från Côte-Rôtie men samtidigt en rikare charmig fruktdriven karaktär med cassis och björnbär.

---

För er som vill läsa andra synpunkter rekommenderar jag Jancis Robinsons kommentarer om 2010 Silice, eller bara läsa Berry Bros synvinkel på domänen.

Givetvis finns mer information på caviste.se också

/JT

Bilderna lånade från Caviste…

Dan före dan före… BYO Shiraz

14 ivriga provare samlades i Zonen3 för en lite improviserad provning mitt I julstressen. Mest ovanligt var kanske tilltugget som för dagen skulle vara julinspirerat; skinka, rödkål och senap till vin ?

Tillsammans skramlade vi ihop 11 viner, vilket beslutades vara lite för mycket för en flight, varför provningen delades upp I 6+5 viner, med inbördes rangering meddelst röstning på bäst och sämst.

Förväntningarna från provarna var som vanligt höga, men på liknande provningar, alltså BYO så vet ju deltagarna mycket lite om nivå och lurighetsgrad på vinerna som alltså serveras helblint för alla utom ursprungspersonen.

Vinerna

1. 2004 Rust en Vrede Shiraz, Stellenbosch. Sydafrika

Blåröd färg. Kryddig doft med en del mineral, fat och lite naftalin. Moget intryck, med en lite udda kemisk touch.

Fyllig fruktig intensiv och lång smak, bra balans och koncentration.

 

2. 2003 Côte-Rôtie, Rene Rostaing, Rhône, Frankrike

Mörkt gråröd färg. Doft av chark, mörk frukt, eleganta fat och björnbär. Komplex med lite hallon och pinot-toner.

Fyllig smak med chark och fina tanniner, elegant avslut.

 

3. 2009 Crozes Hermitage, Albéric Bouvet, Rhône, Frankrike

Blåröd tätt färgad. Fyllig doft med mycket frukt, komplexa toner med krut, ceder och eukalyptus avslutad med en lätt stallig doft.

Smak av kryddig chark och björnbär och annan varm mörk frukt. Tätt ungt och bra intryck.

4. 1996 Côte Rôtie, Jamet, Rhône, Frankrike

Blåton och kraftigt röd färg. Garrigue och stall och varma barrtäd samt salami och falukorv I doften toppat med lite rosenvatten. Nymalen svartpeppar och moreller som avslut.

Fruktig komplex smak med bra balans och en charmig spretighet med lite sälta. Kryddor och slaktbänk(hur nu det smakar).

5. 2005 Saint-Joseph, Cuvée Andrée Péalat, Rhône, Frankrike

Tät svartröd färg. Doft av marsipan och vattenfärg, lätt intryck med fyllig druvighet men i övrigt lite stram.

Smak av varmt klimat, lite kokt ton men peppriga syror och söt frukt.

6. 2003 Carlei Estate Shiraz, Victoria, Australien

Mörkt röd. Mogen doft med fin frukt, lite mandel och en hel del fat, kändes som nya världen.

Tät fruktdriven komplex smak med fin fatbehandling och exklusiv känsla.

Detta vin röstades som bäst i första flighten.

7. 2005 Crozes-Hermitage, Les Perdrigolles, Rhône, Frankrike

Mellanröd färg. Doft av jäst och röd frukt, lite bränd ton, ganska anonym.

Smak av rönnbär, i sammanhanget torr och anonym.

 

8. 2001 Côte-Rôtie, Les Embruns, Ogier, Rhône, Frankrike

Brunröd mörk färg. Komplex doft med inslag av rotfrukter, mognad, peppar, stall och en avslutande snygg skitighet.

Intensiv kryddig pepprig smak med chark, liten sälta och hög koncentration, eleganta fat!

9. 2004 Côte Rotie, La Landonne, Delas, Rhône, Frankrike

Blåröd tät färg. Kraftigt fruktdriven doft med svart frukt, fat, lite grape, eterisk komplexitet med kaffe och tobak.

Elegant men ändock rik smak med bra balans, fina fat kaffe och ceder.

- Detta vin delade provarna I två lag, där det ena hävdade att vinet var porrigt, det andra att det var förfröriskt bra…

10. 2002 Boekenhoutskloof Syrah 2002, Coastal Region, Sydafrika

Tät svartröd färg. Doft av mogen frukt, rotfrukter fina fat och rosor. Elegant och komplex.

Kraftig fruktdriven smak med litet salmiakbett i syrorna. Koncentrerat och fatigt.

11. 2006 Pax, Sonoma Hillsides Syrah, Kalifornien, USA

Svart med en natydan av rött i färgen. Fyllig doft med frukt, stall, peppar chark och barrträdstoner. Lite brett i sekundäraromerna och lång komplex lite skitig ton.

Snygg fruktbalanserad fatig kaffestinn intensiv smak med ett liten efterbitterhet och känsla av asfalt.

Detta elfte vin tyckte jag var bäst, men andra flighten hade 4 riktigt bra viner så det var inte givet vilket som egentligen var bäst.

Sammanställningen

          Flight 1.

1. 2004 Rust en Vrede Shiraz, Stellenbosch, Sydafrika, 200kr, 0/3/14, 14,5p
2. 2003 Côte-Rôtie, Rene Rostaing, Rhône, Frankrike, 460kr, 0/4/14, 14p
3. 2009 Crozes Hermitage, Albéric Bouvet, Rhône, Frankrike, 185kr, 1/2/15.5p
4. 1996 Côte Rôtie, Jamet, Rhône, Frankrike, 540kr, 3/2/14, 16p
5. 2005 Saint-Joseph, Cuvée Andrée Péalat, Rhône, Frankrike, 270kr, 2/2/14, 13,5p
6. 2003 Carlei Estate Shiraz, Victoria, Australien, 300kr, 8/1/14, 16,5pFlight 2.
7. 2005 Crozes-Hermitage, Les Perdrigolles, Rhône, Frankrike, 108kr, 0/10/14, 12p
8. 2001 Côte-Rôtie, Les Embruns, Ogier, Rhône, Frankrike, 610kr, 5/0/14, 17p
9. 2004 Côte Rotie, La Landonne, Delas, Rhône, Frankrike, 850kr, 6/1/14, 16,5p
10. 2002 Boekenhoutskloof Syrah 2002, Coastal Region, Sydafrika, 500kr, 0/1/14, 16p
11. 2006 Pax, Sonoma Hillsides Syrah, Kalifornien, USA, 418kr, 3/2/14, 17,5p

 

Dagens lärdomar

* Gilles Robins Crozes-Herimitage från 2009 är ett brakfynd till det priset, om man får tag på det

* Jamet levererar igen!

* Inte bara Guigal kan göra bra La Landonne

* Både julskinka och rödkål funkar till Syrah, I alla fall Syrah av det mognare slaget

/J

1998 Graillot Crozes Hermitage

Vinintresserade engelsmän på besök, varför denna flaska befanns vara lämplig att ta upp ur källaren.

Bra, intensiv, huvudsakligen röd färg.
Underbart intensiv, rejält floral doft som fullständigt skriker Graillot. De fräscha blommorna, vilka får en att tycka att man gläntar på dörren till en blomsteraffär, svartpepparn och den falukorvsaktiga rökigheten gör vinet omisskännligt. Smaken är markant syradriven med en läcker pepprighet och markerade, torra tanniner. En påtagligt lång, pepprig, nästan parfymerat floral eftersmak ger ett läckert om än väl syrligt intryck. Funkade utmärkt till en kyckling med en krämig svampsås med en aning citron i, men blir lite väl friskt när man dricker det på egen hand. Som så ofta förr med Graillot förvånas man över hur ungdomligt och blommigt det fortfarande är trots i det här fallet 13 års mognad.
/A

#1194 Syrah och viognier

Erik bjöd in till en mixad kväll där populasen ställdes mot åtta karaffer druvblandat vin. Vi hade en hyfsad ledtråd i provningens tema, ”Viognier & Syrah” men Erik dämpade alla besserwissrar med tillägget att även andra mixar var lämpligt att fundera på. Således uppdrag att hitta viner med annan druva i mixen, ett uppdrag kollektivet i allt väsentligt grav misslyckades med. Lite avvikande var naturligtvis sista vinet, Vagabond, men hur många hittade CS?

I den intressanta kortteori berättade Erik om det lite underliga fenomenet att då den vita druvan viognier samjäses (alla kvällens viner var på samjästa druvblandningar) med syrah blir resultatet ett mörkare och tätare vin än om Du jäste på bara syrah! Gruppens övervikt av naturvetare gav naturligtvis en lång och aning spekulativ debatt om orsak och verkan rörande fenomenet men som tur var bröt Erik brutalt diskussionen och vi gick över till att prova kvällens viner.

Som röstningen visar var åsikter och känslor väl spridda. Dock, inte bara jag utan hela gruppen konstaterade nöjt en hög allmännivå med bara ett par tveksamma karaffer. 96an av Guigals C-R var nog även för mig som uppskattare av utblommade viner väl trött även om flaskan kanske var dålig. Motsvarande C-R från 05 var å andra sidan inte heller den på topp för tillfället men i detta fall för ung, ja rent av i tunneln. Och har inte vinet blivit en aning dyrt med en prishöjning på nästan 60 % under 00-talet?

Mitt bästa vin och delad vinnare blev det tredje Guigal-vinet från La Moulinne som visar att även riktigt dåliga år kan ändå de bästa vinerna nå höga kvalitetsnivåer. 02an har såklart inte megakraften och superkoncentrationen från ett normalår men mycket annat finns på plats och priset är ju på ”fyndnivå”. Lika bra, nästan tyckte jag om Eriks favovin från Giaconda som återigen bekräftar producentens storhet. Inte bara Erik höjer denna producent från södra halvan till skyarna men gruppen var överraskande hård mot vinet (3-1  i röster) där en modig höll det som sämst just nu. Ligger väl något i att vinet bör lagras men extra-allt-viner är ju så goda hela tiden!

Kampen gamla världen (inkl SA) mot nya världen blev en ren KO för den nya    (8 – 3) trots sitt lägre totalpris – slutsats?

Nu noteringar vin för vin, därefter traditionell tabell;

1996 Côte Rôti Brune et Blonde (syrah&viognier) stor helt mogen doft med korv, tobak och blomvatten. Bra inledningsvis i glaset men föll ihop med syrlig aning för gammal smak som slutar glest och med liten mintton i efterklingandet. Drick genast.

2005 Saintsbury Sawi Vineyard Syrah (syrah) blandar en doft av myggmedel, choklad och rökig falukorv. Sam rätt fruktdriven med röda bär, lakritstimjan och fänkål. Lagras 3-7år.

2004 Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier (syrah&viognier) köttdriven med korv och plommon, läder och tydlig MTA. Fatbeska finns i smaken med mycket frukt bra syra och tannin samt lång eftersmak. Lagras 4-8år.

2005 Cirrus Syrah (syrah& viognier) har sedvanlig liten SA-ton av bakelit men även vingummi och sötlakrits I lite syltig stil. Smaken är tät och utvecklad med tydlig syrah, köttsaft och aning apelsin. Drick inom 5 år.

2004 Giaconda (syrah&rousanne) Direkt nästräff med pata negra skinka, powersyrah och fat med vanilj. Smaken koncentrerad med tydlig salami, bra syra och långa balanserade tanniner. Måste lagras, ca 6-12 år.

2005 Côte-Rôtie Brune et Blonde (syrah&viognier) pigg jämfört med 1996an med doft av pepparkaka, mint och karamell samt liten gödselaning. Smaken ännu oförlöst med röda bär, korv, ok frukt samt tecken på snart kommande elegans. Drick om 2-4år

2002 Côte-Rôtie La Mouline (syrah&viognier) slår till direkt med stor nos av dyra fat, kaffe och brynt smör blandat med tydlig syrah i korvstil. Smaken är även den fatig med animalisk fet och stinn frukt, korv och bacon samt bra tanniner trots året (02 inget höjdarår). Lagras 5-10år.

2006 Vagabond, Bacio Divino (syrah&cabernet Sauvignon&Viognier) tydligt ung frukt med dofter av röda bär, aning plastic samt vanilj – knuten idag. Smaken saftig och ung, tät med ok fatighet, bronzol och söt frukt i lite syltig stil, tänk torr port. Drick om 4-10år.

1. 1996 Côte Rôti Brune et Blonde, Guigal, (0007, 269:-), 0-3, 16,0p
2. 2005 Saintsbury Sawi Vineyard Syrah, (0812, 329:-), 0-0, 16,0p
3. 2004 Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier, (0608, 436:-), 4-1, 16,5p
4. 2005 Cirrus Syrah, Coastal Region SA, (0806, 279:-), 0-2, 15,0p
5. 2004 Giaconda Warner Vineyard Shiraz, (0711, 750:-), 3-1, 17,0p
6. 2005 Côte-Rôtie Brune et Blonde, Guigal, (1011, 439 :-), 0-3, 15,0p
7. 2002 Côte-Rôtie La Mouline, Guigal, (1005, 1350:-), 3-0, 17,0p
8. 2006 Vagabond, Bacio Divino, Napa, (1004, 450:-), 1-1, 15,0p

(JaJ)

#1191 Norra Rhône från 90-talet

Boris, stor älskare av god ”juice” från Norra Rhônedalen bjöd in till provning och eftersom jag själv älskar att följa hur balansen förskjuts från ungdomlig frukt och pepprighet till mognadens viltköttiga toner i dessa viner, fanns det inget att tveka om när det gällde att anmäla sig (i tid). Att dessutom dessa syrah-baserade viner hör till mina favoriter gjorde naturligtvis inte saken sämre.

1997 Hermitage, Monier de la Sizeranne, Chapoutier – Utvecklat köttig, något murken doft med en lustig syrlig ton. Bra djup, en del gummi och äppelskrutt. Inte direkt på topp.
Frisk, nästan rå attack. Markerad syra och en måttlig kropp som inte förmår hålla syran i schack. Rejält pepprigt. En hel del torra tanniner. Kärv, rå, pepprig, metallisk, torr eftersmak med alltför trött frukt. Ingen vidare form nu, torde ha varit bättre.

1995 Cornas, Chapoutier – Ren, djup, rejält pepprig doft med fräscht florala inslag av viol och höstflox och mint. Dock växer en lite obehaglig grön ton fram som ger någon misstanke om ett visst inslag av kork.
Det gröna möter upp i det första smakintrycket tillsammans med en frisk syra. Hygglig frukt och rätt gröna, torra tanniner vilka dock ger en tuggbar känsla i munnen. Rätt snål, metallisk eftersmak. Hyggligt ändå, men inte direkt något charmtroll.

1997 Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron, Delas, från magnum – Fyllig doft med dyra, knäckiga fat och tät, mörkröd frukt. Växande toner av svartpeppar. Lite metalliska toner stör något en i övrigt bra doft.
Smaken domineras tyvärr av en skärande, påträngande syra som är helt ur balans med resten av vinet, torts en hygglig frukt och knäckiga fat. Rätt torra tanniner. Inte särskilt njutbart.

1992 Côte-Rôtie, La Mordorée, Chapoutier – Utvecklad, läcker, rejält viltköttig och skitig doft. Rustik stil med inslag som väcker associationer till väl använda marschkängor. Rätt speciellt vin, men kul att dofta på om man gillar stilen.
Knäckig och köttig attack. Bra syra. Något grov, köttig smak med en hel del avrundade tanniner. Lång, rökig, köttig och rejält eldig eftersmak som efter en tid i glaset blir allt mer grovhugget och jordigt. Ett riktigt lyckat vin för den svåra årgången.  Den grova stilen gjorde att jag hamnade i Cornas.

1994 Hermitage, Les Bessards, Delas – Finstämd doft med inslag av kokt kött och vitpeppar. Inte helt rent med inslag av stall och skit. Viss rondör, baconfett och en aromatisk ton av myggstift.
Tät, grov, köttig attack. Hygglig syra. rondör och värme. Lite kokta toner.En del väl avslipade tanniner. Hygglig längd med en viss tuggbarhet. Inte mycket frukt kvar, men ännu en bra struktur.

1998 Crozes-Hermitage, La Guiraude, A. Graillot – Frisk, ren, blommig, mintig doft med en hel del kött, rök och svartpeppar. En läcker och omisskännlig kombination av stekt falukorv och blomsteraffär. Läckert och med bra djup.
Frisk, aromatiskt blommig och tät attack. God syra. tuggbart och tätt. Läckra, tuggbara tanniner. Lång, rökig, charmig eftersmat. Riktigt bra. Torde vara en Graillot från senare delen av 90-talet.

1995 Côte-Rôtie, Jamet – Stram doft med något metalliskt inslag. Myggmedel, alkohol och en tät, bra frukt i basen. Svarta vinbär och en del oregano. Först slutet, men blir snart allt skitigare och en del träiga toner framtäder också.
Frisk tät attack. God syra. Kärvt och stramt men bra, ren frukt. En hel del rätt sträva tanniner. Kraft och intensitet, men långt från färdigt. Torrt och stumt slut. Snyggt och välgjort. Lagras några år till.

1997 Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron, Delas, från magnum – Rätt fyllig, skitig och utvecklad doft med toner av stensöta, bränt socker, kokt kött och mint.
Synnerligen frisk attack med en skärande syra. Rätt murket med toner av gamla äpplen. Avrundade, något torra tanniner. Syrlig, åldrad eftersmak. Inte så kul.

Boris gjorde sålunda en s.k. ”Olle”, dvs serverade oss en magnum i två olika karaffer. Ingen andades en tanke om att det skulle vara samma vin i två glas under diskussionen, men när förhållandet avslöjades, var det inte särskilt svårt att inse att det varglas 3 och 8 som  innehöll samma vin. Synd bara att ett vin som tidigare vid flera tillfällen varit mycket bra från halvmagnum, och som dessutom borde ha varit än bättre på  denna större flaska var så trist. Någonting olämpligt hade uppenbarligen hänt. Hur som helst, en riktigt bra provning.

1. 1997 Hermitage, Monier de la Sizeranne, Chapoutier, 249 kr, 1-0, 13.5p
2. 1995 Cornas, Chapoutier, 159 kr(1999), 0-0, 14p
3. 1997 Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron, Delas, från magnum, 650 kr(2000), 0-6, 12p
4. 1992 Côte-Rôtie, La Mordorée, Chapoutier, 490 kr(1998), 0-1, 16p
5. 1994 Hermitage, Les Bessards, Delas, 369 kr(1998), 6-0, 15.5p
6. 1998 Crozes-Hermitage, La Guiraude, A. Graillot, 180 kr(2000), 3-2, 17.5p
7. 1995 Côte-Rôtie, Jamet, 245 kr(1998), 4-0, 15.5p
8. 1997 Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron, Delas, från magnum, 650 kr(2000), 0-5,  13p

/AK