#1248 Port

Det börjar bli en blytung tradition i decembermörkret, Magnus dukar upp en rad portviner i Zon 3, som en start på målrakan mot julledigheten. Denna gång växlar han spår en aning, och lägger fokus på Tawny Port, med andra ord viner som fått sin uppfostran på gamla fat och buteljeras drickfärdiga.

Specialisterna på Tawny hittar man främst bland de portugisiska firmorna, exempelvis Niepoort, Kopke, Krohn och Burmester, medan de brittiska firmorna excellerar med sina Vintage-viner. Men i stort sett alla firmor gör Tawny i olika ålderskategorier, allt från 8-10 åriga viner till dyrgripar med 40 år på nacken. Magnus upplyste oss om att kraven på t.ex. en 20 years old Tawny enbart baseras på att vinet skall ha karaktären av ett tjugo år gammalt vin, således inget krav på dess verkliga ålder. En smula märkligt, kan man tycka.

Det förekommer lyckligtvis även årgångsbetecknad Tawny, normalt benämnd Colheita. Mig veterligen produceras dessa endast av portugisiska vinhus.

OK, vad hade nu korkats upp till oss?

Första vinet har en färg som svävar någonstans mellan tawny och vintage, doften är knuten först, men öppnar upp med rättfram och bussig doftpalett som leder tankarna till Late Bottled Vintage snarare än Tawny. God, lite trivial med njutbar.
Facit: Taylor’s 10 years oldTawnyPort

Tvåan är mer klassisk tawny i färg och även doft. Rejält söt och tät på ett rättframt vis, söt citrus och mogna körsbär stångas med russintoner. Men den fascinerar inte, känns snarast lite förutsägbar och överdrivet tillbakalutad.
Facit: Taylor’s 20 years oldTawnyPort

Vin nr 3 är ett snäpp upp – klockren klassisk Tawny i utpräglad sötmadriven stil, den profil man förknippar med portugisiska firmor. Lite epoxy i doften adderar till komplexiteten, här finns nämligen rejält med toner av julknäck, valnötter och dessutom kokos. Flytande julgodis.
Facit: Kopke’s 20 years old Tawny Port

Fyran är inte direkt något nybörjarvin. I glaset ser vi ett brun färg (något slöjig) med gulgrön kant, som för tankarna mot Portugals andra stora starkvin. Doften är laddad med volatila inslag, båtbygge, litet ättiksyra-stick, antydan av estrar (etylacetat). Klar madeiraton, utan tvekan.

En enormt koncentrerad smak väntar sedan, man tappar andan en smula vid första sippen. Syrorna är oerhört aktiva, och dominerar en aning över det söta. Eftersmaken har en duktig dos bitterhet och är av den kalibern att det tar ett antal munsköljningar och brödbitar innan man är redo för nästa vin.

Att detta handlade om Krohn 1961 anade flera av oss, vinet har figurerat i Zonen tidigare. Denna Colheita lämnar nog ingen oberörd. Bra skit…
Facit: Krohn 1961 Colheita

Femte vinet står taskigt till i provningen, vi noterar en i sammanhanget lågmäld doft. Det är inte lätt att matcha explosionerna från Colheitan i glas nr 4. Vinet påminde en hel del om nr 2, men något torrare och nötigare, kanske med en aning extra komplexitet.
Facit: Graham’s 20 years oldTawnyPort.

Vin nr sex visade upp en mycket rödare färg än övriga, och doften förmedlade fört just känslan av ”rött”. Sedan växte fram en underbart tät och klassisk Vintage-karaktär, med touch av lakrits och söta mörka körsbär. Vintage förstås, men årgång? Jag gissade på 1980  – fel, fel.
Facit: 1970 Graham’s Vintage Port

Avslutningsvinet, med klassisk, ganska ljus tawny-färg, doftade lysande på 50 centimeters avstånd från glaset. En totalt harmonisk orgie i komplexitet och ljuvlighet. Rejäl sötma. Viskös. Fet. Flyttar referensramarna. Petar undan den planerade jul-porten från manegen, det blir nog att springa och handla denna skönhet.
Facit: San Leonardo 30 years

En härlig samling buteljer! San Leonardo var för mig en helt ny bekantskap, sablar, de har en 40-åring tillgänglig också, det kliar i beställningsfingret! De brittiska husens Tawnies kändes något mindre inspirerande är Kopke och San Leonardo. Krohn-vinet lirar denna gång i en egen division, inte bäst i mitt protokoll, men med ett överflöd av personlighet.

Spännande att uppleva hur totalt olika en Tawny och en Vintage beter sig när man får dem sida vid sida. 70:an är sannerligen inte dum i nuläget. Tack Magnus, och skönt att höra att det finns port-planer för nästa december!

Taylor’s 10 years, 229 kr, (0-4) 15 p.
Taylor’s 20 years, 449 kr, (0-2) 14 p.
Kopke 20 years. 425 kr, (1-0) 16 p
Krohn Colheita 1961, 1299 kr, (4-1) 17 p
Graham’s 20 years, 420 kr,  (0-4) 15 p
Graham’s 1970 Vintage, 611 kr (inköpt 1984 för 165 kr), (0-1) 18 p
San Leonardo 30 years, 863 kr, (8-1), 19 p.

Samtliga viner utom 1970 Graham var nyligen inköpa på SB.

/ ET

Julens drycker 2011 – Julöl och glögg

I all anspråkslöshet ett inlägg inför Ditt inköp av julöl och glögg(?). Liksom tidigare år är dessa produkter, ur standardsortimentet, av mycket skiftande kvalitet och smakriktning där glöggarna även i år i alltför stor omfattning uppvisar obehagligheter. Utbudet av julöl ger Dig däremot mycket intressant att välja bland men (som vanligt) med varningsflagga för de stora bryggerierna som mer satsat på kvantitet och industriell ISO-kvalitet än julspänning.

Går vi igenom årets julöl finns alla varianter och Du behöver därför vara uppmärksam på just Dina behov. Håll koll på ölets mix av alkohol, sötma, beska och syrlighet. Till sill och annat, såsom pressylta med stark kryddning kan sötma och alkohol vara på plats men till köttbullarna väljs torrt öl. Till feta laxen gärna beska, till rödkålen osv…

Årets bästa julöl (i standardsosrtimentet) är Mikkeller Santa’s Little Helper tätt följd av nya årgången(2011) av Nils Oscar Julöl. Båda mycket mäktiga öl som väl platsar under julhelgen. Som bästa allround julöl väljer Du Jämtlands Julöl eller Wisby Julbrygd, båda möjliga som “genomgående dryck” vid en julmiddag. Årets julölsfynd år torra Pistonhead Chimney Sweeper (från storbryggaren Spendrups!) som ger Dig rejält med valuta för pengarna. Spana i övrigt in min lista längre ned för fler favoriter!

Vad jag personligen egentligen helst skulle vilja glömma är årets glöggar. En viss teknisk kvalitetshöjning kan märkas från förra året (d.v.s. inga defekter) men huvuddelen av årets varianter är förskräckliga. Här finns smakkombinationer som kan låta roliga men som i kombination med alkohol och klibbig sötma blir mindre lustiga. Dock, med hedern i behåll kan även detta år omnämnas Blossas produkter med den gamla klassikern Blossa Starkvinsglögg i spetsen. En bra traditionell glögg med (om man nu kan tala om detta) balans mellan krydda, socker och alkohol (15%-aren). Bästa glögg, också en Blossa, är Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Cognac, även den med gammalt recept. Årets bästa utmanare till Blossa är Tegnér&Son Biskopens blandning, även den en balanserad glögg med köprekommendation.

Bästa julölen 14 november 2011
16,0p 11354 Mikkeller Santa’s Little Helper, 375 ml 43,5 kr
15,5p 11314 2011 Nils Oscar Julöl, 500 ml 49,9 kr
15,0p 11013 The Shipyard Longfellow Winter Ale, 650 ml 34,8 kr
15,0p 11542 2011 S:t Eriks Barley Wine God Jul (TT Ind Brewers), 330 ml 21,9 kr
15,0p 11332 Hibernation Ale (Great Divide Brewing Co), 355 ml 29,9 kr
15,0p 11342 Jólabjór (Ölvisholt Brugghús), 330 ml 28,9 kr
15,0p 11010 Corsendonk Christmas Ale, 250 ml 20,9 kr
15,0p 11364 N’Ice Chouffe (Brasserie d’Achouffe), 750 ml 56,9 kr
15,0p 11326 Underlig Jul (Nøgne Ø det Kompromisslöse), 500 ml 45,9 kr
14,5p 11382 Jämtlands Julöl, 500 ml 26,8 kr
14,5p 11311 Wisby Julbrygd (Gotlands Bryggeri), 330 ml 18,8 kr
14,5p 11300 Nils Oscar Kalasjulöl, 330 ml 19,5 kr
14,0p 11439 Pistonhead Chimney Sweeper (Spendrups) FYND, 330 ml 13,9 kr
13,5p 11371 Grebbestad Julöl, 500 ml 20,9 kr

Bästa glöggen till julen 2011
14,5p 96517 Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Cognac (Altia), 500 ml 79 kr
13,5p 8505 Blossa Starkvinsglögg Röd (Pernod Ricard) 69 kr
13,5p 96518 Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Rom (Altia), 500 ml 79 kr
13,0p 96659 Tegnér & Son Biskopens blandning (Galatea Spirits) 69 kr
JaJ

#1198 Port

Ett år har gått sedan sist och det är äntligen tid igen för vår årliga portvinsprovning. MW håller som vanligt i trådarna och man kan undra om det finns ett bättre sätt för en vinprovare att komma i den rätta julstämningen än att avnjuta några goda flaskor portvin. De flesta av oss har nog några flaskor vintage port liggande bland de andra flaskorna i källaren och med några undantag öppnas väl inte många av dessa annat än till julens nötter, torkade frukter och kanske en god stilton. Lite synd, egentligen, att det inte sker oftare, med tanke på hur gott det är med portvin.

Hur som helst, nu var det dags igen. Provningens tema var rätt och slätt angivet till ”Port”, men MW lät oss få veta innan vi började att det rörde sig om sex flaskor blandade vintage port (VP), varav tre flaskor var av samma årgång.

I första glaset möts vi av en mumsig russindoft och charmiga toner av bränt socker och en liten, aromatisk mintighet – en tämligen klassik och utvecklad VP med andra ord. Dyker man ner lite djupare i doften börjar lite störande gröna toner framträda. Havsstrand tyckte JT, jag skulle tro att det var samma komponent han noterade, med ett lite annat intryck.

Smaken börjar med en god, rökig, bränt knäckig känsla. Bra syra och en god, rund kropp med bra sötma. Återigen kryper den grönaktiga tonen fram ur bakgrunden efter ett tag och en hel del beska blandar sig med en annars lång och mumsig eftersmak. En bra början, även om vinet inte riktigt höll i längden, särskilt inte efter den avslutande trion viner. Kan kanske passa att öppna nu, runt en vecka före jul, så man har något att avnjuta i väntan på en vassare flaska till jul.
1989 Porto Cruz

Andra glasets vin var blekt rött med någon tegelfärg. Även doften blek och med lite florala toner som tillsammans med en aning te och en lite metallisk känsla förgäves försökte balansera alkoholens spritighet.

Smaken var söt och eldig utan mycket frukt över huvud taget. En del syra fanns där och en knäckig sötma, förstås, men på det hela taget ett snålt och charmlöst vin med en dominerande eldig känsla av alkohol.
1990 Quinta do Vesuvio

Tredje glaset var betydligt mörkare, närmast tätt, mest rött men med en aning orange ton i kanten.

Doften ger ett kluvet intryck. Dels tätt och djupt med inslag av mörk choklad och tobak, och dels med en oren ton som gav mig associationen av limpa, vilket inte riktigt är vad man vill finna i sin VP.

Även i munnen var vinet tätt och tuggbart med en något lägre syra som fick sötma att framträda rejält. Mycket choklad växte till en rejäl efterbeska. Torde vara ett riktig bra vin som något hänt med. De orena tonerna förstörde intrycket och vinet hamnade ohjälpligt sist, även om jag nog tyckte något bättre om det än de flesta. Några talade om korkdefekt, men jag kunde inte finna några TCA-toner. Något fel var det i alla fall, vilket bekräftades av ET, som druckit vinet tidigare och då fått intrycket av ett stort vin.
1991 Quinta do Vargellas, Taylor’s
Inte så många hus deklarerade vintage port 1991, berättade MW. Orsaken var att det blev väldigt lite vin 1990 och man behövde fylla på lagren av s.k. wood port, som är det som portvinshusen huvudsakligen lever på. Kvaliteten var ändå över lag hög nog för vintage detta år, och en del hus deklarerade också, varför denna ”single quinta” borde varit bra.

Om tredje vinet var mörkt, så var det fjärde närmast svart med en kant som fortfarande hade en lila nyans. Även doften var ungdomlig med en härlig, djup och ren mörk frukt som backades upp av massor av choklad och tobak. En rejält mintig, aromatisk, nästan parfymerad doft med en del alkohol som inte riktigt integrerats i vinet ännu.

Läckert frisk, kryddig, mintig smak. En härligt frisk och god syra som balanserade den rejäla sötman. Intensiv och aromatisk smak med en del, rätt tydliga tanniner som ar väl inbäddade i frukten. Lång, intensiv, fräsch smak med god sötma. Strålande vin, men behöver lagras, minst 5-10 år, för att komma på topp. Intressant nog var detta det enda vinet i vilket jag tänkte på tanninerna. Övriga var så pass avrundade att dessa inte framträdde nämnvärt.
1985 Graham’s

Femman var även den rejält mörkt, i stort sett rött. En rätt ungdomlig doft, om än fjärran från förra vinets fräschör. En bra, mörk frukt, mint, massor av aromatiska apelsinskalstoner och en hel del choklad. En lite trött ton av gamla äppelskal svävade lite som en osalig ande över glaset. Helhetsintrycket blev rätt medicinalt, en ton av hostmedicin, som dock balanserade på rätt sida av att slå över och bli för mycket.

Smaken var frisk och ren med en läcker syra och kryddig frukt. Tätt, friskt och med en balanserad sötma. Tjock, bra rätt söt och eldig eftersmak med den medicinala tonen lite påträngande. Ändå riktigt bra och ännu knappast moget.
1985 Fonseca’s

Sista vinet var rejält utvecklat. Initialt en lite dammig ton som dock gav med sig. Rejält utvecklat med mumsiga dofter av fikon och dadlar samt en del alkohol som gav en känsla av värme. Rondör och charm samt en liten god ton av mandelbiskvier och en aning av apelsinblom.

Mycket läcker, mumsig attack med en bra syra och god, mumsig sötma. En hel del mint och tät, torkad frukt. Lång, läcker, knäckig eftersmak , med bra, söt frukt och en viss beska. Moget och mumsigt – en utmärkt julport, helt enkelt! Några citat från kommentarerna:
”Här är alla klapparna i släden!”
”Svärmor skulle bli riktigt talför om hon fick det här”
1985 Gould Campbell

En sedvanligt mumsig provning, som, även det sedvanligt, ackompanjerades av diverse goda tilltugg efter provningen, såsom en god fasanpaté, vilken dock blev besvärande pepprig om man som vår ärade ordförande tuggade lite för ensidigt på de chilepepparfrukter som dekorerade, stiltonost, en olivolja från Quinta do Noval, samt den sedvanligt högklassiga Panettonen (från Loison), vilken, även det sedvanligt, skänkts av Oenoforos, tack för det!

1. 1989 Port Cruz, (163 kr, 2006), 1-2, 15.5p
2. 1990 Quinta do Vesuvio, (153 kr, 1994), 2-1, 13p
3. 1991 Quinta do Vargellas, Taylor’s, (375 kr, 2004), 0-10, 14p
4. 1995 Graham’s, (420 kr, 1998), 4-0, 18p
5. 1985 Fonseca’s, (480 kr, 1998), 3-0, 17p
6. 1985 Gould Campbell, (312 kr,2001), 3-0, 18p

Och till sist:

God Jul!