#1251 Vinerna till buffén på årsmötet

Efter att jag skickat information om ”Solaris i brakrevansch” och dessutom matat på mer info med ytterligare ett par mail veckan innan årsmötet var det nog många som förväntade sig att ett nordiskt solarisvin skulle finnas med som doldis. Nu gjorde det inte det men förhoppningen var att 2010 Arlewood Sauvignon blanc Semillion, Margret River, möjligen skulle få någon att gissa på det. Det är ganska stramt, jordmineraligt och syradrivet med klar karaktär av svalare klimat, inte helt olikt det i bordeaux. Ett härligt matvin med potential att utvecklas.
När jag provade igenom vinerna just innan årsmötet blev jag bombsäker på att så skulle ske. Och det gjorde det. Kanske hade någon gissat lika ändå, men den psykologiska faktorn ska nog inte underskattas och jag tror ingen annars hade haft ett nordiskt vin i åtanke. Solaris ropades från flera håll och t o m gissades det på just Interkardinal, men 2010. Väl vinkunniga gjorde det, proffs gjorde det!

Med det andra av de tre viner som serverades blint ville jag åskådliggöra luftningens inverkan och att det ger en bild av vinets utvecklingspotential. 2010 Morgon, Duboeuf, serverades nyöppnad som vin nr. 3 medan det blinda vinet nr. 4 var dekanterat ett flertal gånger under två veckors tid. Det gissades på Gamay och Beaujolais men också Italien som ursprung. Men ingen kunde tro att det var samma vin. Det var märkliga ansiktsuttryck och man nästan kände det vakuum av förvåning som uppstod.
Vinet var markant mer strävt och om än också slutet, mörkare i frukten medan det just öppnade var väl astringent med ”blå” frukt och syra. Klart bättre och matvin enligt min mening. Men visst, nu var det ju sämre även om flera också tyckte att det var bättre.
Eftersom det dekanterade vinet var fulla flaskor lät jag dem stå i rumstemperatur. Något jag inte riktigt var säker på resultatet av. Att ställa dem i kylskåp med luft i flaskan är nog annars att föredra. Det minskar risken för bakteriepåverkan och även om det finns mycket luft i flaskan och man tar vin ur den efter hand blir luftpåverkan långsammare, om än relativt sett kraftig, pga lägre temperatur. Långsam luftpåverkan i liten dos är just vad fatlagring går ut på, där för övrigt bordeaux barrique är de mest oxidativa faten.
Jag hade nog inte hoppats på att en gång för alla göra slut på uppfattningen att längre luftning, relativt sett, är humbug. Men att det har sin mening, att som jag brukar, bära hem vinglasen med vin i ifrån provningarna. Jag förstod mig aldrig riktigt på Ch. Cheval Blanc förrän jag började ge det rikligt med luftning. T ex årgång 1982 har funnits med på flera provningar under åren och har varje gång kommenterats som helt moget. Utan att kontrollera, säkert redan för 20 år sedan eller mer. Nu kommer jag inte ihåg när det var senast, men vill nog ändå påstå att det är långt ifrån helt moget. Efter att ett glas stått, svalt, några dagar blir det ett helt annat än det mjukfruktiga vin det först gav mer av. Massivt, enormt kraftigt, tätt, mycket mullbänkssträvt, mörkmustigt och mörkfruktigt.

Mårten Söderlund höll häromåret två provningar för Munskänkarna med mogen Beaujolais Cru med viner tillbaka till 1949, och som extranummer -45 och -23, respektive Vosne-Romanée med viner tillbaka till 1955. Han förordade luftning som även fick mig att tycka det var att ta i. Kommer inte ihåg det exakta ordvalet men han menade att det var nonsens att gammal bourgogne inte skulle luftas, utan att de ska luftas ordentligt! Eftersom jag tog vara på några gamla beaujolaisflaskor och det var lite kvar i dem med turbofällning provade jag naturligtvis om dem följande dag. De var fortfarande i god kondition och t o m var ett som jag tyckte rasade under provningen i förvånansvärt bra kondition. Annan flaska möjligen. Se mer längst ner.

Hittade vidare detta intressanta på nätet:
If you want to know at which stage a wine of your cellar is, open a bottle, drink 90% of it in a laps of two hours and try to see how it evolves during this time.
Then, do not protect it from oxidation and retry it the next day.
- If it has improved in the first two hours and even got better the next day, let it sleep at least another 5 years and try it then.
- If it has improved in the first two hours and declined the next day, drink it in the next 10 years with other tries in order to know how it actually evolves.
- If it declines within the first two hours, drink it quick.
Of course and as I said earlier, wine can be unpredictable. It has phases when it opens up and closes down. Some traditionalist winemakers will also tell you not to taste a wine at its anniversary since it has the memory of harvest and that it gets a little crazy at this time period.
Cheers,
Jean-Marc Espinasse

Jean-Marc Espinasse is involved in the wine making of Domaine du Banneret and distributes a portfolio of French wines in the US and provides wine education courses.

2009 El Pedrosal, Ribera del Duero, det tredje och sista blinda vinet, är lite av ett mellanting mellan rik Rioja och sträv Duero. Var riktigt bra när den först kom i årgång 2004 men har sedan varit något astringent. Med 2009 är formen tillbaka och ansågs av flera vara ett fynd för priset.

2010 Domaine Gobelsburg Riesling var nästan mer åt Sauvignon blanc hållet än Riesling och höll kanske inte riktigt måttet. Bedömdes som fynd av Allt om Vin ***½.

2008 Cote-Rotie Seigneur de Maugiron, Delas, var för övrigt det vin som öppnade sig mest med luftning i sedvanligt hemburna vinglas!

1. 2010 Domaine Gobelsburg 12.5%, 99 kr, riesling, 6g z
2. 2010 Arlewood, 13%, 119 kr, sauvignon blanc semillion, Margret River
3. 2010 Morgon, 13%, 89 kr, Duboeuf
4. 2010 Morgon (dekanterat under 2 veckor), 13%, 89 kr, Duboeuf
5. 2009 El Pedrosal 13.5%, 87kr, Ribera del Duero
6. 2008 Ch. La Reyne Prestige 13.5%, 95 kr, Cahors
7. 2006 Brunello di Montalcino Val di Suga, 14,5%, 249 kr, Toscana
8. 2008 Cote-Rotie Seigneur de Maugiron, 13%, 269 kr, Delas
9. 2007 Château de Valois, 13%, 249 kr, Pomerol
10. 2007 Château de Fayo, 13,5%, 82 kr ½ Cadillac 87g z

Hade en märklig upplevelse under helgerna. Vid öppnandet av en 1979 Clos René Pomerol ville inte sista biten av korken ge med sig utan satt fast. Med ett ljudligt plopp plaskade vin plötsligt över hela bänken samtidigt som korken släppte. Jag förstod ingenting. Korken var osedvanligt slät, fin och i perfekt skick. Tydligen hade den slutit så pass tätt att den inte ville släppa pga det uppkomna vakuumet, tills de sista 5 mm gick av och for ner i vinet med sådan kraft att vin sprutade åt alla håll.
Vinet? Ja, det var härligt moget, mycket elegant, tegelmoget och otroligt fruktigt med hög fruktsyra. Förbaskat delikat. Fulländat helt enkelt, trodde jag. Efter 5 dagar hade det växt än mer med helt fantastisk tryfflig, mjukmustig, sandig strävhet. Fulländad perfektion som innehåller allt med exakta, eleganta proportioner. Hade säkert hållit 20 år till tack vare den höga frukten och fruktsyra. Fan att man inte begrep mer av den högra stranden när det begav sig, utan sprang mer efter potenta, sträva Medoc’er.

Stig H

Solaris i brakrevansch !

Har haft detta i back-loggen länge nu och med nytt år är det verkligen på tiden. När diskussionerna om svenskt vin i allmänhet, och kanske Solaris druvan och Vingården i Klagshamn (tidigare Nangijala vingård) i synnerhet, gick som hetast skrev jag att någon av föreningen allmänt betrodd vinkunnig person sagt att ”de är ute och cyklar”. Tror det var på den interna mail diskussion som följde eftersom den inte var passande för publikt forum. Som följdfråga ville man veta vem personen ifråga var. Jag hade inte frågat om jag fick citera detta och ville inte heller utsätta vederbörande för den kritik som förekom.

Nu är det emellertid kanske dags för flera att ”äta upp sin hatt”. Det började med att Sydsvenskans vinskribent Anders Fagerström tillsammans med Oz Clarke provade skånska viner och ansåg att 2009 Interkardinal från Vingården i Klagshamn/Åhus hade internationell nivå. Poängsättning framkom inte i media, men han gav vinet 17 poäng.

Sedermera höll Claes Lindqvist, VD Vinunic, en privat provning av vita toppviner. Murre var med på denna men ovetande om att hans 2009 Interkardinal fanns med i sällskap av Chapoutier, Guigal och andra storheter. Medelpoängen för Interkardinal blev 94 poäng och placerades av många före andra stora viner! Det var för övrigt Claes som sade citat ovan.

Efter Svenska vinodlarföreningens årsmöte med vinpremiering, där vinerna bedömts av Gustibus Wine & Spirit Academy, gick det inte lika bra, 11.25 poäng? Jag var väl själv tveksam till den högre poängsättningen 17 av Oz, men 11.25 poäng.
I ett sådant här sammanhang som bedömning av svenska viner, vilka kan sticka ut med ej etablerad och egen vinstil, kan det vara bra med ett, eller bättre flera kända något likartade enklare referensviner för att få perspektiv på helheten. Men kanske är det också tvärt om att ett vin ibland behöver stå sida vid sida med bättre viner för att komma helt till sin rätt? Just vit bordeaux som man i det här fallet liknade Interkardinal med tycker jag själv ibland kan ha lite svårt att komma till sin rätt. Speciellt om det är outvecklat och kanske slutet för tillfället.
Om det sedan är en provning med bara svenska viner, proffs eller inte, så är det nog ofrånkomligt att man inte blir påverkad och kanske till och med ställer in sig på en viss lägre nivå. Det har väl även i olika sammanhang förekommit att ett enklare vin serverats som exklusivt hyllats även av ”vinkunniga”.

Efter provningen ovan gjorde Claes Lindqvist om den i Stockholm med branschfolk, sommelierer och journalister. 7 av dessa satte 2009 Interkardinal som bästa vin!
Läs Murre’s egna kommentarer:

http://forum.svenskavinodlare.se/viewtopic.php?t=607&sid=13242ff7bbcb465542b3f2dae3dd7218

Länk om vinerna i Stockholm:

http://smakabra.blogspot.com/2011/10/finewine-provning-med-claes-pa.html

Vidare ryktas det att champagnefolk söker eller redan har köpt mark i Skåne!

Gomseglets vita Parker provning 2011 08 21
Producent cuvée årgång Druva RP

2009 Interkardinal 2009 Solaris joker
Vingården i Klagshamn

2010 Villa Sandahl The recept (silver line)
Rhine Riesling 9 gr s, 7 syra joker

2010 Villa Sandahl The Stamp (Golden line)
Rhine Riesling 5 gr s, 7 syra joker

2007 Cuvée du Vatican Reserve Sixtine Chnpape Roussane 91

2009 Chapoutier Condrieu Invitare, Viogner 92

2004 Ch La Nerthe CndePape
32% Gren.Bl, 30% Rouss. 22% Bourboulenc, Clairette 93

2003 Guigal Hermitage blanc Marsanne 94

2007 Ch Beaucastel CndPape blanc
80% Roussanne, 20% Gren. Bl., 10- 40 åriga stockar 95

2006 Geroge Vernay Coteaux de Vernon Viogner 96

2009 Diatom Wines Diatom , Hubert Vinyard Chardonnay 97

2006 Ch Pape Clement Vit Bordeaux 50% S.B. , 40% Sem., 5% S. Gris , 5% Muscadelle. 98

1996 M. Chapoutier L´Oree , hermitage Marsanne 99

1999 M. Chapoutier Ermitage, hermitage Marsanne 100

Stig H

Nytt om Nordiskt Vin II

Eftersom kommentarer till äldre inlägg, se ”Nytt om Nordiskt Vin”  från 2009,  inte syns bland de senaste lägger jag in ett nytt.

 Sydsvenskans Anders Fagerström har tillsammans med Oz Clarke provat skånska viner och ser positivt på utvecklingsmöjligheterna. Men belackarna menar nu säkert att han har fel han också?

http://www.sydsvenskan.se/mat-och-dryck/vin/article1362895/Skane-vinlandskap.html

http://cdn.sds.se/pdf/20110123/so/sds_110123_e1_s_15976.pdf


I oktober hade också Bengt Frithiofsson’s Vingården på TV4 ett fint reportage om skånska viner. Tyvärr hittar jag inte länken till det nu.

Stig H

Om #1168 Nordiska viner III – Northern Wines

Med anknytning till provning #1168 Nordiska viner III – Northern Wines finns artikel om Cold Climate Viticulture Conference i Kanada publiserad sedan en tid. Saknas dock fortfarande rätt text till ett par foton.

http://www.bkwine.com/vininformation/guest-writers/sh-northern-climate-viticulture.htm

Provnings referat tycker jag var riktigt bra den här gången. Helt rätt var kommentarer om vanilj odör. När jag provade om vinerna ett par dagar senare så var denna odör än värre och klistrade sig fast i smaklökarna i en timmes tid. Helt oprovningsbara.
Har inte fått något svar på vad som hänt men det är troligt att man överanvänt använt sig av ”high density vanilla oak chip” eller ”vanilla flavoring”. De två vinerna i fråga är enklare och riktar sig till en mer publik konsumtions profil. Hörde för övrigt någon som råkat ut för ett franskt vin med samma fel och som likaså var odrickbart.

Vad gäller 2008 Saint Croix Vineyards Marquette så gav den ett mjukare och bärigare intryck för ett halvår sedan. Nu hade den en fetare eller oljigare karaktär i smak och viss bitterhet som ger någon antydan till föräldraskapet. Återstår att se hur denna druva presterar i än kallare klimat.

Vidare, nytt intressant om nordiskt vin.

http://forum.svenskavinodlare.se/viewtopic.php?t=552&sid=482ec73327b5340a0d3cef46c4c4a661

Stig H

#1168 Nordiska viner III

Global warming! Kommer spanjorerna att ha sextio grader varmt under sommaren? Blir Piemonte omöjligt som vindistrikt? Om detta kan vi ännu så länge bara spekulera, och svaret lär ju komma vad det lider.

Det antyds ibland att Sverige och andra nordiska länder blir en tänkbar plats för produktion av kvalitetsvin i takt med ökad temperatur och det har ju givetvis sin logik, givet att alla andra nödvändiga förutsättningar kickar in. Det blir nog en tuff resa…

Stig H är AuZones oförtröttliga ambassadör för nordiska viner, och en obotlig optimist vad gäller den svenska vinnäringens framtid. Tredje gången gillt för Stig att låta ett antal friska frivilliga känna på vad Norden kan åstadkomma under påverkan av den globala uppvärmningen. Förgiftningsförsöken från Nordiska I är nu preskriberade, tvåan var ju lite mer, skall vi säga, slätstruken trots alla rondo-baserade rödviner, men nu kanske det skulle bli tredje gången gillt? Tillströmningen av anmälningar var lite blek, men med eldunderstöd fån vincollegiet CVP gick det att få till en provning. Stig hade efter en del lobbyverksamhet gått med på att begränsa sig till tio viner, så långt att väl! Rondo-bonanza? Leon-millot? Vitis Labrusca? Vi skulle bli varse…

Vid ankomst till lokalen kan man konstatera att det handlar om tio röda viner! Minst sagt en smula överraskande; Stig instruerade att de åtta första skulle utgöra flight nr 1, och de två sista var att betrakta som en egen flight då de ”sticker ut ur mängden”. OK, trigger-happy som alltid, bara att dra igång!

Men….eftersom vinerna nu beskrivs och namnges i texten kan redan här avslöjas att arrangören plockat ihop 10 viner som inte i något fall hamnade inom ramen för provningen.  Stig hade nämligen justerat rubriceringen lite, tema hade ändrats till ”Northern wines”.

Vin nr 1. Hm, inte så pjåkig start. Enkel och rödbärig, tendens till liten rökig fat-ton. ”Spätburgunder” ljöd Olles stämma. Syrorna är i god balans, och viner expanderar rätt bra i mellanregistret för att sluta lite kort och abrupt. Faktum är att pinotkaraktären accelererade i glaset, och vid summeringen blev den bäst i mitt protokoll. Var detta Sverige? Danmark? Nix, pix, vi snackar Kanada!  2008 Venice från Vignoble Carone i Quebec, gjort på 75% pinot noir och 25% landot + cabernet severnyi.

Vin nr 2: Blotta anblicken fick rondo-larmet att dra igång för fullt. Förmodligen självlysande vid provning i mörka utrymmen. Stilen är köttig, högextraherad och rätt bitter. En doft av rotfrukter, främst rå potatis, stärker rondo-indicierna. Men vinet genomgår en förändring i glaset, en rätt trevlig svartfruktig komponent fintar bort potatistonerna och rivigheten lägger sig en smula. Inget charmtroll dock, gröna aromer biter sig fast – kallklimatskaraktären går inte att trolla bort.  Stig berättade med illa dold förtjusning att inga rondo-viner ingick i provningen. Nehej, så vad var det då? Jo, 2008 Saint Croix Vineyards Marquette från Minnesota. Hyfsat exotiskt, får man nog säga.

Vin nr 3: Ljus, ljus färg och karaktären av enkel, lite för gammal men helt drickbar bordeaux cru bourgeois. Han hade väl inte smugit in….? Nej, här snackar vi exotism! N.v. Suntime Manas Dry Red Wine från Xinjiang, Kina, sorteras in i facket för viner vi inte provar dagligen. Vi snackar nordvästra Kina, där uigurer och Han-kineser utkämpar hårda bataljer på Urumqis gator. Stig hade inte fått fram så mycket matnyttig information kring druvsorter etc. från Suntime Manas, och detta pga att alla websidor från regionen är blockerade. Så kan det gå.

Vin nr 4:  En blåröd, inte allför djup färg såg lite tilldragande ut – som ung bourgogne ungefär. Dessvärre erbjöd doften en riktig rysare i form av den mest sötsliskiga, vaniljmättade odör som tänkas kan. Jag överdriver inte, detta var kväljande, jag tvekade att överhuvud kontaminera munhålan. Partyvin, ansåg någon enstaka förespråkare. Hoppas man inte hamnar på parties där man serverar 2007 Bin 33 från från Vignoble Carone, Quebec. Det som Carone-gänget gjorde rätt i vin nr 1 lyckades de goofa ordentligt i denna…

Vin nr 5, tillika kvällens vinnare, hade behövt, dekantering; vinets ljusa, brunaktiga färg kombinerat med rejäl fällning som skakats upp gav det hela en känsla av nyponsoppa. Doften imponerade inte alls i sin fruktfattigdom och touch av våta sågspån. Dock var smaken, mirakulöst nog, helt OK med kryddig mognad och bordeauxlika lite träiga nyanser. Här hade Stig pressat in en slamkrypare; 1995 Vila Santa hade kanske bättre passat in på provningen av mogna portugiser.

Vin nr 6: Ånyo ett vin med klar rondo-look! Kall och rätt intetsägande doft och rå, charmlös och grön i smaken. Stig hävdade att denna 2007 Cabernet Severnyi, ytterligare ett vin från Vignoble Carone, Quebec, var brutalt omogen och inte i närheten av sin topp. OK, vi får ta honom på orden och hoppas på bättring. Vinet blev kvällens förlorare, hursomhelst.

Vin nr 7: Här trodde jag att han körde magnum-tricket, ty doft en var inledningsvis helt identisk med vaniljkvalmet i nr 4. Vinet? Jo, 2007 Verita från…..just det, Vignoble Carone i Quebec. Verita är mix av 50% frontenac, 35% cab severnyi, 10% sabrevois och 5% ”others” . Några procent vanillin måste ha ingått dessutom!

Vin nr 8: Vi kom till en mycket mörk, blåröd avslutning på flighten. Doften var inte ointressant, den gav känslan av ung Crozes-Hermitage, uppblandat med en bakelitartad komponent. Tandhalsarna fick sig en omgång ty syran var här av laserkaraktär, är den nordliga växtplatsen kombinerat med frontenac-duvan orsaken, månne? Hursomhelst, lite spännande var denna 2006 Frontenac från Saint Croix Vineyards, Minnesota. Vad händer med denna efter några år på rygg? Vore kul att prova…

Andra flightens viner då?

”Framkallande av fara för annan” är en brottsrubricering som kom på tal i samband med Nordiska I. Stig är nu med vin nr 1 återigen farligt nära gränsen, ett doftspektrum som bågnar av toxiska lösningsmedelsinslag kombinerat med vanlig hederlig svensk fernissa. Vad var detta? En mycket påtaglig sötma och tydligt drag av styren (ni vet, nyplastad båt) resulterade i en helt bisarr vinupplevelse som gav Olle påtagliga astma-känningar. Nu är vi i Kina igen, det handlade om n.v. Tonghua Grape Wine som är inte gjord från vitis vinifera, nej, det handlar här om vitis amurensis! 150 g/l restsocker, 15% alkohol – och en del andra lösningsmedel kan man ana…

Tvåan helt väsensskild, svart i färgen med blåröd kant och tung, lite animalisk doft med en rotfruktskomponent som märkligt nog var ganska läcker! En duktigt koncentrerad smakprofil, balanserande mellan halvtorr och halvsöt, lite recioto-varning fast ändå helt annorlunda. Angenäm bitterhet, helt oortodoxt, det här var kul och bra! Ursprunget? Inte Kina, utan en 2003 Port från Saint Croix Vineyards, Minnesota, gjord på frontenac. 19% alkohol i kombo med den balanserade sötman samspelar bra. Kvällens grej – för mig.

Ja, vad blir då det samlade intrycket när dammet lagt sig? Jo, att vi åter hamnat på en latitud mer lämpad för krusbär och hallon än för vitis vinifera. En påtagligt trött standardportugis vinner racet, det säger en del….men inte allt! Avslutningsvinet var kul, och Stig skall ha en eloge för sitt engagemang och sitt personliga sätt att vidga våra vyer!

2008 Venice, Vignoble Carone, Quebec, Canada, 35 CA$, 2-0, 13 p
2008 Saint Croix Vineyards Marquette, Minnesota, USA, 25 US$, 0-0, 11 p
N.v. Suntime Manas Dry Red Wine, Xinjiang, Kina ca 50 kr, 3-4, 12 p
2007 Bin 33, Vignoble Carone, Quebec, Canada, 15 CA$, 2-2, 7 p
1995 Vila Santa, Portugal, 85 SEK, 5-1, 11 p
2007 Cabernet Severnyi, Vignoble Carone, Quebec, Canada  20 CA$, 1-5, 10 p
2007 Verita, Vignoble Carone, Quebec, Canada, 25 CA$, 0-1, 7 p
2006 Frontenac, Saint Croix Vineyards, Minnesota, USA, 17 US$, 1-0, 11 p

N.v. Tonghua Grape Wine, Jilin, Kina, ca 50 kr, 5 p
2003 “Port”, Saint Croix Vineyards, Minnesota, USA, 30 US$, 15 p

/ ET

Nytt om Nordiskt vin

Håll i er nu alla belackare av svensk vinodling! I våras planterades ett tusental vinstockar på Öland under ledning av oenolog Josep Pérez från Spanien. Vad är nu detta? Jo, man har studerat väder förhållanden 100 år tillbaka och funnit att visst finns här vissa förutsättningar att odla vin! Projektet sker i samarbete med Forskningsanstalten i Geisenheim som i första skedet rekommenderat sorterna Riesling, Fruburgunder och Gewurztraminer. Den senare är ett svårförståeligt val medan Riesling kan vara en lämplig referenssort. Riesling är mångsidig och kan ge vin av olika stilar med olika mognadsgrader och t.o.m. från egentligen omogna druvor. Fruhburgunder är troligtvis ett bra val som inte har prövats i någon större utsträckning i Sverige. Fler stockar kommer att planteras nästa år. Josep Pérez är en energisk numera pensionerad universitets lärare i oenologi som driver projekt på flera olika ställen i världen. Han är grundare till Mas Martinet Assessorments i Priorat (se länk http://www.masmartinet-ass.com).

Eftersom de egna vinstockarna inte ger någon skörd på några år samarbetar man med Wannborga Vingård för vilken detta är ett enastående tillfälle. En expertis grupp på ett fem tal personer pendlar mellan Spanien och Öland med 2-3 veckors intervall. Med febril aktivitet mäter och studerar man praktiskt taget allt i och mellan jord och vin. Mät data skickas var 15:e minut till Geisenheim och Spanien. Det sägs att man också har planer på eventuell utbildnings verksamhet. Som tidigare påpekats saknar vi myndighet med kunskap på detta område (se artikel Nordiska Viner 2008). Kanske kan detta i hög grad bidra till att sätta Sverige på vinkartan. Enligt uppgift är man också redan imponerad av druvsorten Solaris visade utveckling. Kanske kan den i vårt klimat bli den ”Nordiska Riesling” många nog hoppas på?

Det finns emellertid också en del orosmoln. Det tillkommer många nya aktörer i rask takt. Förra året fördubblades antalet medlemmar i Svenska Vinodlar föreningen och nu är ökningen åter nära 100%. För några år sedan var svenskt vin något, mer eller mindre unikt. Det är det inte längre och risken är att den svenska marknaden översvämmas av viner som inte kan klassas vara annat än hyggliga eller mediokra. Men till priser från ett par hundra till flera hundra kronor som det kanske inte finns någon marknad för. Det kan resultera i ett rejält bakslag. Nyhetens behag gäller inte längre och det kan vara svårt att sälja vin utan ett visst mått av kvalitet och ”unikum” för dyra pengar. I dagsläget finns det inte heller så många aktörer som har större källarteknisk kapacitet att ta hand om de volymer som kan komma att förväntas. Redan i år finns uppgifter om avsättnings problem och i Danmark, som ligger några år före Sverige i utvecklingen, sägs det finnas stora mängder osålt vin.

Wannborga Vingård ställe för övrigt ut på mässan ”Det goda köket” nu i helgen 6-8 november. Se länk http://www.wannborga.nu.

Stig Holmskär

Nordiska Viner 2008

SVENSKA VINODLARES VINPREMIERING I ÅHUS

 I början på september 2008 höll föreningen Svenska Vinodlare sin årliga bedömning av medlemmarnas viner i Åhus. Året innan bedömdes vinerna av en grupp Munskänkar som säkert gjorde en bra insats, men kanske saknade några förutsättningar för att bedöma inte bara tank- och fatprov på unga och ej helt färdiga viner utan dessutom från annorlunda och för många okända druvsorter. Poängsättningen och kommentarer som ”känns ej helt färdig”, vilket det ju inte heller var utan just tank och fatprov, och ”intensiv foxy” om vin på Madelaine Angevine som är en ren vinifera reste en del frågetecken. Nu var det inte heller någon lätt uppgift med många defekta och undermåliga viner där ett par viner t.o.m. påtvingade akut-spottning!

Årets vinbedömning gjordes av Rikard Albin, Michel Jamais, Magnus Rygler och Anders Öhmansom driver Gustibus Sommelierskola. Efter provningen av vinerna presenterade Anders Öhman upplägget av bedömningen och åsikter om vinerna i allmänna drag på ett sakligt, pedagogiskt, informativt och underhållande sätt. Många fick nog en välbehövlig dragning med ifrågasättande, vad som kanske borde göras annorlunda och vilka misstag man bör undvika. Typ alltför hårt ekade viner, varför så stor del av vinodlingar i Sverige är inriktat på rött vin när etablerade nordliga vinområden huvudsakligen är inriktade på vitt vin etc. Det senare har många undrat över. Röda druvor står för närmare 70% av planteringar med främst sorten Rondo. I Tyskland är som bekant förhållandet det omvända, 63% vitt (röda druvor har sedan 80-talet ökat från 15% till 37% p.g.a. marknadsskäl men säkert också klimatförändringar). Anders Öhman sa vidare att han i likhet med många andra varit av åsikten att vinodling i Sverige är inget att syssla med, men att han bytt åsikt efter att ha besökt Murre på Nangijala Vingård utanför Malmö. Nu menade han att detta ska vi verkligen försöka oss på.

Anders Öhman

Det som jag vill reservera mig mot var däremot förespråkandet av restsötma även i röda viner. Något gram kan kanske vara positivt men något man nog ska vara försiktig med. Anders Öhman som varit inblandad i att ta fram flera viner för den svenska marknaden berättade att när vinet Yellow Tail Cabernet Merlot offererades så vann just det prov man förespråkade som hade 17 gr/l restsötma! Det är allmänt bekant att billigare viner ofta ges en medveten restsötma för att falla den breda publiken i smaken och ge sken av ett fylligare och kraftigare vin. Men när det kan vara fråga om så mycket som 17 gr är det ju nära nog ”lieblich”. Visserligen resulterar vårt klimat i högre syra i vinet som till del kan balanseras med någon restsötma. Men har vinet för liten struktur i övrigt riskerar det att bedömas höra till den ”publika” skaran av just billiga viner där det ändå inte kvalificerar sig p.g.a. kostnadsläget för att framställa ett svenskt vin. Då är man hopplöst ute på hal is.

Men man ska ändå inte döma ut detta helt. T.o.m. garvade vinprovare faller nog också ofta för lite restsötma. Ett exempel från #1069 NORDISKA VINER, REVANSCHEN provningen är 2006 Halls Huk Rondo-Michurinetz som har en påtaglig restsötma men som en del menade var torrt. Druvan Michurinetz har hög syra och rätt sträva cabernet-drag som i detta fall balanserades av sötman. 2005 Waldlaubersheimer, Regent Qba, im Holzfass gereift, med restsötma som jag redan skrivit om i AuZine#4 är ett annat exempel. Sedan då den omhuldade provningen #1091 THE GEAT KIWI KICKING med 2004 Felton Road, Block 3 med tydlig mognadssötma som tog hem segern framför bourgognevinerna. Pinot Noir druvan har ju i sig själv en sötaktig fruktkaraktär, även om jag nu inte vet något om eventuell restsötma. Själv var jag inte helt imponerad av den i mitt tycke väl mogna men mjäkiga smaken. Men visst hade det bäst och mest klassisk mogen Pinot Noir doft. Men när jag i sedvanlig ordning provade om vinerna två dagar senare hade 2005 Savigny lés Beaune aux Clous 1er cru börjat öppna sig medan Felton Road hade antagit en märklig karaktär av kardemumma(?). Bourgognevinet är gjort på ett annat sätt som i dagsläget inte ger ifrån sig någon maffig fruktsötma utan är stramt och bångstyrigt och behöver mer tid för att ge ifrån sig någon mer ”infriande” karaktär. Så, jag är inte helt övertygad om att det nödvändigtvis behöver bli fråga om någon ”kiwi kicking”!

Tillbaka till vinpremieringen efter denna parantes. Man var smått imponerade av de röda vinernas mycket mörka blåröda färg (typ Tannat, skrivandes anmärkning) och man fann ett par som föll gruppen något så när i smaken och tilldelades Brons (>12 poäng) samt ett antal godkända med betyg Ros (antagligen med danska vinodlarföreningen som förebild). Man gillade inblandningen av vitt vin från Solaris och uppmuntrade till mer av detta för att ge rondör och mer renhet till de röda vinerna. Något fler vita viner nådde upp till Brons, inget Silver men däremot stoltserade Kullabygdens (Nangijala) 2007 Silex på druvsorten Solaris ensam med Guld (>15 poäng).

Själv gav jag 2007 Silex 15 poäng och av de röda vill jag nog nämna 2007 Ekesåkra ”PerOls blandning” på Rondo, Regent och Bolero. Inte så kraftig utan lite blekare färg, något vinös, fruktig, balanserad doft och lite lätt-fyllig, rätt balanserad, fruktig bra smak, 13 poäng. Ett uppfriskande vin bland den dominerande samlingen rustika Rondo viner.

http://www.kvp.se/nyheter/1.1291324/vilken-vi-n-nare

http://sydsvenskan.se/malmo/limhamn/article365527/Argangsvin-gav-guldmedalj.html

http://front.xstream.dk/sydsvenskan/mediamaker_player.php?id=301289

Sedan detta skrevs förra året har denna länk tillkommit.

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?stat=0&ArticleID=2009/01/23/320867

Viner som premierades vid Svensk Vinbedömning 2008:

Vingård    Vin   Kategori   Druva   Poäng Medalj

Nangijala Vingård   Solaris S  (Silex)   2007    15,75 GULD

Stångby Vingård     Stångby Vitt   2007  Phoenix, Kernling, Orion  13,00 BRONS

Nangijala Vingård   Solaris F    2007     Solaris   12,75 BRONS

Wannborga vin & Lamm  Ortega  2007   Ortega   12,50 BRONS

Vingården i Åhus   Solaris A    2007    11,50

Kullahalvöns Vingård  Petterssons vita 2007  Solaris   11,25

 Vingården i Åhus   Phoenix   2007   Phoenix   10,75

Vingården i Åhus   Solaris T  2007     10,25

Wannborga vin & Lamm  Wannborga No 1  2007  Solaris, Orion, Zalas Perle  10,00

Wannborga vin & Lamm  Orion  2007   Orion   10,00

Strandåkra Vingård Strandåkras  Rondo   2007   Rött Vin Rondo   11,75

Stångby Vingård   Stångby Rött  2007   Rött Vin Rondo   11,25

 Brattås Vinträdgård  Brattås Cielo  Rött Vin  Rondo, Regent  11,00

Wannborga vin & Lamm  Rondo 2007  Rött Vin Rondo   11,00

Österlenvin HB/Ekesåkra Vingård PerOls blandning 2007  Rött Vin Rondo, Regent, Bolero  10,50

Nangijala Vingård   Balders Blod  2006  Rött  Vin Rondo, Regent, Solaris  12,75 BRONS

Nangijala Vingård   L’ttitude 55.32 N  2006  Rött Vin Rondo, Regent  12,50 BRONS

Strandåkra Vingård   Strandåkras Mad. Ang.  2006  Vitt Vin Madeleine Angevine 10,75

Stafva Vingård   Acolon Demi Barrique  2006   Rött Vin Acolon   10,25

Anser dock att det finns anledning att vara kritisk till det poängsystem man använde sig av. Färg 2,  klarhet 2, doft 4 och smak 12 poäng. 4 poäng för färg och klarhet är väl mycket och känns inte riktigt aktuellt utan torde höra mer till en svunnen tid när det var mer vanligt med problem. Även om det här nu rör sig om många ”amatör vinmakade” viner. Rimligare vore kanske att inte ge några poäng alls för färg och klarhet, men istället poängavdrag då färg eller klarhet inte håller måttet. Vidare tycks 4 poäng för doft vara väl snålt. Men ändå skulle ett vin kunna erhålla 8 poäng för enbart färg, klarhet och doft och några ringa poäng för smak och ändå kvala till en bra placering. Nej, detta förefaller ha för mycket tysk Amtliche (Wein)Prüfung över sig och många av oss vet ju vad det systemet har släppt igenom under åren. Idag betygsätter ju många, om inte så gott som alla, efter erfarenhet direkt med en totalsumma. Hur skulle t.ex. Parkers 100 poängs system te sig med en liknande uppdelning?

NANGIJALA VINGÅRD

Om 2006 Öresund Zalas Perle, #1069 NORDISKA VINER, REVANSCHEN refererad i AuZine #4, sägs att ”liten jästton stör”. Samma ton fanns i 2005 RAN (föregångaren till Silex) som var med i första provningen #1014 NORDISKA VINER. Men är kanske svårare att identifiera i 2006 Silex som har så mycket mer karaktär. Nu är det tidigare vinet tvärtom gjort med avsikt på fräschör och att undvika just jästkaraktär. Jag menar att det inte är en jästton utan karaktär av den flinthaltiga jorden. Det ett enkelt vin och det är kanske för mycket att säga det om detta, men annorstädes brukar det kallas terroir!

Vidare kan nämnas att Restaurant Noma i Köpenhamn, som rankats till 10:e bästa restaurang i världen samt har 2 Michelinstjärnor, har köpt in 2006 Silex på magnum. Sedan tidigare har Grand Hotell i Stockholm köpt in det.

Flinta (Klagshamnsflinta) stenar i Nangijala Vingård, Klagshamn.

Rad med Rondo vinrankor i flinta stenig jord, Nangijala Vingård.

VINODLING I SVERIGE

Intresset för vinodling i Sverige har ökat rejält de senaste åren. Föreningen Svenska Vinodlare har idag 144 medlemmar. 2007 var det ett 70-tal och året dessförinnan ett 35-tal medlemmar så man har växt fort. Inkluderat större odlingar på 1-3 hektar såväl som mindre trädgårdsodlingar är uppskattningsvis 30-40 hektar planterade med vinrankor i Sverige. Vinodling är nu inget man startar spontant för att göra vin ”imorgon” utan det kräver planering, kunskap, erfarenhet, tålamod och mycket arbete. En del drömmer nog om bilden många har av etablerade vinländer och tror de ska kunna tjäna lättförtjänta pengar på en romantiserad vinodling. Förutsättningarna för vinodling i Sverige är ju ändå rätt marginella och man bör kanske se det lite som en ”trial and error” hobby eller försöksverksamhet tills man uppnått resultat det går att bygga vidare på. Många tycks inte heller ha någon större erfarenhet och kunskap om vin och frågan är hur man då över huvud taget ska kunna inte bara odla vindruvor i större skala utan också tillverka vin någon är beredd att betala för? Även om det ofta är si och så med kunskapen bland vinbönder i etablerade vinländer så har man i alla fall en tradition att falla tillbaka på. Man gör som man alltid har gjort. Sedan finns etablerade myndigheter och branschföretag med kunskap. Någon riktig ”vin myndighet” med sådan kunskap har vi inte, vilket naturligtvis inte hindrar att vi har de som vill bestämma ett och annat (finns anledning att försöka återkomma till detta).

Visserligen finns det viss erfarenhet från tidiga vinplanteringar sedan något 10-tal år tillbaka och vilka druvsorter som kan vara gångbara. Men detta är ju bara början i ett land med marginellt klimat utan några tidigare erfarenheter eller traditioner om annat än i stort sett fruktviner på hobby nivå. Att göra vin är i och för sig inte svårt. Men att göra något kvalitativt, konsistent och kommersiellt gångbart ställer lite högre krav.

NÅGRA DRUVSORTER

Vad gäller druvsorter har det hänt ofantligt mycket på senare år med många nya tidigt mognande och/eller härdiga sorter, men som man ofta har mindre erfarenhet av. Man blir därför förvånad över att många sattsar så ensidigt på en eller enstaka, kanske ännu osäkra, sorter i större planteringar. Solaris måste dock sägas vara ett genombrått. Den är mycket tidigt mognande och ger höga Oechsle värden, har ren smak med distinkt syra och förefaller kunna göras i olika stilar. Vinet kan göras elegant, alkoholrikt och generöst såväl som sött tack vare de höga sockervärdena. I Danmark har den t.o.m. givit druvor med sötma motsvarande Trockenbeerenauslese. Banne mig, kanske har vi fått en nordisk ”Riesling” med Solaris! Efter Svenska vinodlares vinbedömning detta år skulle det inte förvåna om det blir huggsexa efter Solaris plantor till nästa säsong.

Grön-gyllen skimrande Solaris druvor.

Sveriges mest odlade druvsort är Rondo. Ulv eller kameleont? I likhet med tyska Dornfelder är den mycket färgrik, har grövre robusta karakteristika och är ofta inte helt ”ren” i smaken. Den är lättodlad och bär rikligt och måste därför skördebegränsas genom ”grön skörd”. Frågan är om man med tiden lyckas bättre med att hitta rätt vinifiering och/eller blanda den med andra druvsorter för att tämja dess vilda drag? Kan också användas som s.k. ”Deckrotwein”, dvs vin för inblandning för att ge färg, typ Dornfelder (den användes ursprungligen till just det innan den började göras som druv eget vin). Vidare är den mjöldaggs känslig.

En ny spännande druvsort är Cabernet Cortis. Faktum är att Solaris som är en av föräldrarna egentligen togs fram just för att korsas med Cabernet Sauvignon som är den andra föräldern. Det är ännu för tidigt att säga hur den passar i nordiskt klimat, men vissa indikationer i både Danmark och Sverige pekar på att den förefaller mogna före Rondo. Smaken på druvan har tydliga cabernet drag relativt tidigt i mognaden. Återstår dock alltså att se hur väl den mognar och hur det resulterande vinet blir, även om den utomlands redan anses vara ett genombrått.

Bolero är en annan rikligt bärande ny blå sort men som kanske inte uppnår så höga socker värden. Den bör därför också skördebegränsas av båda skälen. Den har en väldigt ren, behaglig vinifera smak med låg syra trots lägre mognadsgrad. Druvorna har tjockt skal och speciell konsistens efter att de skiftat färg men ännu inte mognat. Det är som att bita i ett krispigt, frasigt grönt krusbär, men utan den skarpa syran. Även här är det för tidigt att säga något definitivt då den är rätt nyligen planterad och i ringa omfattning (se kommentarer om 2007 Ekesåkra ”PerOls blandning” ovan).

En tysk vinbonde lär efter att ha smakat vin på druvan sagt att ”om det här är framtiden kan jag lika gärna börja producera mjölk istället”. Kanske var det en av de vinbönder som egentligen nog borde ägna sig åt mjölkproduktion istället!

Siramé är en blå schweizisk korsning på Gamay medan den andra föräldern aldrig offentligtgjorts. Ger stora rejäla klasar med något mindre druvor, rätt tjockt druvskal och uppnår medelhöga sockervärden. Vinet blir fruktigt, bärigt, mjukt med lägre syra och har nog en motiverad framtid. Möjligen kan det skönjas ha en lite ”plump” karaktär ibland. Mer erfarenhet av druvan krävs dock. Regent är rätt sjukdomsresistent och den enda röda sorten som lär vara godkänd för ekologisk odling i Tyskland. Där ger den vin med lite pepprig, något mustig och sydligare karaktär och är den femte största rödvinssorten med nära 2200 hektar eller 2.1%. I Sverige är den något sen och frågan är hur mycket av den karaktären vi når fram till här. Vidare är den oxidationskänslig under vinifieringen, vilket jag också funnit tecken på i en del svenskodlade viner. Den gröna Phönix med samma ursprung som Regent, från Geilweilerhof, är mycket resistent. Ger aromatiska viner påminnande om ena förälderdruvan Bacchus. Är medeltidig och det återstår att se hur den passar och om den räcker för vårt klimat. Vi har ju haft både svenskt och danskt vin med Phönix på de nordiska provningarna. Léon Millot, Marechal Foch, Marechal Joffre och Triomphe d’Alsace är några äldre beprövade sorter, men känner inte till någon som odlar samtliga av dem. De är mycket resistenta och några av dem kan odlas helt ekologiskt. De har dock väl små druvor som tenderar att bli ännu mindre i vårt kallare klimat och blir därför än mer svårhanterliga och oekonomiska. Även om de är rätt tidiga, speciellt de två senare, får de ofta speciell karaktär av torkade örter utan tillräcklig mognad. I t.ex. norra USA skördar man i regel aldrig Foch under 1200 GDD (Growing Degree Days) vilket nästan motsvarar vad Merlot (1250) behöver. Nu går det dock inte att jämföra grad dagar rakt av utan olika druvsorter reagerar olika på olika klimat och det enda sättet att verifiera detta är att prov odla. T.ex. är den ungerska sorten Muscat Bleu mycket tidig med 750 GDD, men förefaller rätt sen i Sverige och kräver antagligen varmare temperaturer för att upprätthålla kort mognadstid. Solaris, också med 750 GDD, tycks däremot anpassa sig bra till vårat längre dagsljus men inte lika varma dagar och nätter under sommaren.

Så är det då det här med vinifera kontra hybrider. Visst går det att odla helt rena vinifera långt upp i Sverige men det är ändå mer av kuriosa för odling mot en vägg eller ett mycket bra skyddat sydläge. Ett dåligt år som detta kom i stockholmstrakten t.ex. Cabernet Sauvignon (1350) och Sauvignon blanc ändå upp i 60 Oechsle (motsvarar 7.6 % alk.) medan Merlot endast gav rosa små sura druvor (lustigt nog lär detsamma förhållandet ha gällt Merlot i Bordeaux som i år mognade senare än Cabernet Sauvignon). Även om det går att få upp sockerhalten på t.ex. Merlot så får man inte tillräcklig fysiologisk mognad på druvorna. Inte ens i södra Sverige eller Danmark blir Merlot tillräckligt mogen utan oangenämt gräsig och spretig (methoxypyrazine). D.v.s. knappast vinös och inte direkt gångbar. Visst kan man alltid ”frisera” vinet med mer eller mindre våldsamma och tveksamma metoder. Men vad har man sedan kvar?

Utöver nämnda sorter finns det flera med ryskt och amerikanskt ursprung på försök. Några är än tidigare än Solaris och mycket köldhärdiga men ofta också mindre lyckade för vinframställning. Alla ska emellertid inte avfärdas och är ännu inte heller riktigt utvärderade. Ska vi få fram inte bara tidigare mognande, köldtåliga utan kanske framför allt sjukdomsresistenta sorter måste man nog använda ursprungliga vildvins gener i förädlings arbetet. I år har man t.ex. haft mycket svåra sjukdomsangrepp i Tyskland med hård besprutning som följd. Många förkastar dock fördomsfullt dessa s.k. hybrider. Ibland med rätta men andra gånger kanske väl förhastat. Beaktas bör dock att kriteriet för att klassas som vinifera är att den ingår i korsningen med minst 50% och att det finns gamla hybrider som är allmänt accepterade att ge vin av kvalitet inom vinvärlden!

ÅRGÅNG 2008

I Sverige inleddes vinårgången 2008 med en torr och varm vår. Hade sedan inte svår frost i maj gått hårt åt långt gångna skott och blad hade det kanske blivit en lika tidig blomning som 2007. Men de nerfrusna skotten försenade utvecklingen rejält innan sekundära skott hunnit växa ut. I en del fall blev resultatet ett totalt skördebortfall. T.o.m. utefter kusten i Österlen noterades -4 grader! Förutom några värmeperioder i juni fortsatte sommaren med inte speciellt varmt men fortfarande mycket torrt väder, vilket inte befrämjade tillväxten. I augusti kom regnet med besked och fortsatte så under druvornas mogningstid vilket resulterade i många sjukdoms angrepp. Perioder med uppehåll och soligt väder medförde ändå att druvor kunnat skördats. Från många håll i landet rapporteras låga sockervärden (60-65 Oechsle, 7.6-8.2 %) även om en del lyckats uppnå relativt bra värden (80-85 Oechsle, 10-10.8 %).

Men medan i stort sett hela landet blev dränkt i regn i augusti-september med 2-4 gånger det normala klarade sig Skånes sydöstra kust söder om Malmö med rätt moderata mängder på kanske 30-40 mm. Enligt Murre Sofrakis på Nangijala Vingård har man istället aldrig haft så torrt i jorden under denna tid. Tillsammans med tidig blomning, men inte lika tidig som förra året, och om inte så varm ändå stabil sommar har det aldrig sett så bra ut inför skörden. Får vi kanske se ännu en guldmedalj för denna årgång? Från Gotland rapporterar Halls Huk vingård om ett försök med en ”Gotlands-Amaråne” på Rondo med 130 Oechsle motsvarande 16,5% alkohol.

Stig Holmskär