Årgångar från Bordeaux – AuZone 120322

MM samlade oss till välbekant flaskform och klassiskt distrikt under aningen diffus rurik, årgångar från (röd) Bordeaux. Syftet från MM var att få oss begrunda om och hur vi känner årgångar och naturligtvis få oss att spekulera om varje vins speciella årshemvist. Hur föll då det hela ut efter sedvanlig blindprovning. Först kom dessvärre kork-traumat, då vi tvingades plockade bort 86an från Ch Ducru Beaucalliou ur diskussionen (vem ska man fängsla för alla dessa korkskadade viner) vilket i efterhand kändes trist då denna årgång ju idag är extra spännande att kontrollprova.
Vi tyckte nivån var hög och åldersspannet stort, faktiskt lite större än det visade sig vara. Ynglingen från 2003, Ch Grand Puy Lacoste, var lätt att placera i baby-fållan men många av oss hade den som ännu yngre (2005-2007!). Kanske är 03orna fortfarande kvar i den halvtunneln där bättre modernare bordeauxer tenderar att ligga under sitt första decennium? Svår att placera till ålder var också 90an från Las Cas, ett slott man över åren lärt sig känna igen på sin notoriska förmåga att aldrig riktigt mogna. Här hade vi nu ett storartat vin med nästan full kapacitet och mognad i glaset. En årgångs-överraskning med lyckokänsla.
Rolig var också upplevelsen av idag helt utmognade 1989 Ch Talbot, som visar att 89 nog bör kontrolldrickas tidigare än vi trott. Ett vin i harmoni och på topp redan nu. Mindre mogen, men som årgångsupplevelse ungefär som väntat var däremot 1995 Ch Lynch Bages. Vinet visade att 95 tveklöst skall sparas för framtiden även om nästa kontrollstopp kanske inte ligger längre bort än fem år (kanske tidigare för Dina merlotbaserade 95or). Årgångsgrannen från 96, Ch Calon Segur, var dock nära drickmognad men detta är ju inte en av de tyngre vinerna från området så här skulle jag nog vara försiktig med att korka upp alla mina 96or baserat på detta varuprov.
Till sist några ord om 1988 Ch Pichon Lalande som liksom Las Cas tonade fram som en nära nog fullmognad uppenbarelse. Vinet hade en slå start i glaset och tog sin tid för att växa upp men efter någon timmes provande visade Comtessan på sin bästa sida. En mogen klassisk medoc med alla de rätta signalementen som bör drickas snart om Du råkar ha någon flaska i Din bordeaux-stapel.
Trots MM avslutande byffé, kalkon i variation, var detta mycket långt från att vara någon kalkonprovning. Tack för en utmärkt årgångslektion!

Provningsnoter uppfångade i sorlet.1996 Ch Calon Segur, med pregnant blyertspenna, ceder och grön örtighet samt slimmad smak med tät struktur och varm tobaksinflätad frukt och anong bitter mörk choklad på slutet. Drick nu-3år.
1988 Ch Pichon Lalande, läckerdoft med mognad och tobaks-CS, läderoch lite hästig skitighet. Smaken markerat torr med aningen kort svans samt med mjuknad fatbehandling och tydlig mognad. Utvecklas i glaset, drick nu-4år.
1986 Ch Ducru Beaucalliou, gravt KORK-skadat och omöjlig att bedöma – Trist!
1995 Ch Lynch Bages, öppnar i doften med laktostoner och tydlig frukt från mörka bär samt russin spetsad med lite animalisk svettig aura (autolytisk). Smaken inleder med tydlig beska och kärv CS-druva, utvecklas lite stumt i gomen och avslutar med aningen rökt tom med balans och mjuka tanniner. Bör lagras 5-10år.
1989 Ch Talbot, doftar torkad frukt, fikon och läder kompletterat med röda bör och aning viol, tydligt örtig och harmonisk fatbehandling. Smaken tydligt mogen och koncentrerad med extrakt i mittpartiet och mogen frukt, tobak och tuggad blyertspenna. Drick nu – vinner ej på lagring trots sin årgång!
1990 Ch Leoville Las Cases, ger en magnifik doftsmocka direkt med stor mogen(!) och tobaksstinn karaktär samt komplexitet med inslag av stalloch dyra fat. Smaken är även den mogen med viol, tobak, fina fat och aningen örtig CS samt i det långa slutet fin beska. Ett stort vin där Las Cas överrakskar med att vara drickmogen redan nu ! Drick nu-5år.
2003 Ch Grand Puy Lacoste, med utvecklad men inte mogen doft och aning syltighet (babyfett) och mint, tydliga röda bär samt smörkola och lite jordgubbar med svettdoft på toppen. Smaken aning låg isyran men med dyr fatkänsla ochbra frukt samt lång, vanlijig och köttig längd där alkoholen ännu inte integrerats. Måste lagras 7-12år.

Provningens viner och röstsiffror;
1. 1996 Ch Calon Segur, inköpt 1997-08 290kr, ut 580kr, 0-2, 16,5p
2. 1988 Ch Pichon Lalande, inköpt 1997-08 440kr, ut 880 kr, 1-1, 17,0p
3. 1986 Ch Ducru Beaucalliou, inköpt 1994-07, ut 320kr, KORK
4. 1995 Ch Lynch Bages, inköpt 1998-05 för 369kr, ut 738kr, 0-7. 16,0p
5. 1989 Ch Talbot, inköpt 1996-01 för 268 kr, ut 536kr, 2-0, 16,5p
6. 1990 Ch Leoville Las Cases, inköpt 1997-05 för 675kr, ut 1350kr, 7-0, 18,0p
7. 2003 Ch Grand Puy Lacoste, inköpt 2006-10 för 430kr, ut 663kr, 2-2, 16,5p
(JaJ)

#1238 Bordeaux 1978

1978 var ett rätt knepigt år i Bordeaux, eller rättare sagt verkade bli det. Men efter en sen vår och en ojämn sommar kom så en riktigt fin höst som räddade allt och de flesta producenter kunde göra riktigt bra vin. Man talade till och med om ett annus mirabilis – mirakelår. Vi har provat Bordeaux-78-orna lite då och då, ofta i PH:s regi och vi har fått avnjuta en hel del riktigt charmiga viner. Nu var det så dags för PH att ställa upp en provning igen och frågan var om de efter 33 år ännu höll upp mot tiden eller om ålderskrämporna nu allmänt börjat breda ut sig. En titt hos Berry Bros and Rudd gav en antydan om att det fanns en viss risk för det senare: ”It would be wise to select the better Châteaux in this vintage purely because some of the lesser estates are over the hill. The best will continue to drink until 2010-2012″
En ordentlig samling av nio viner ställde(s) upp för vår noggranna bedömning. Alla skulle visa sig vara bordeauxer från 1978, så inga jokrar den här gången.
Som väntat visade utseendet på samtliga viner, med något undantag, klara tecken på utveckling i det att de var alla ljusa och tegelfärgade med vackra glidande nyanser av orange mot kanterna.

Första vinet öppnade rätt lovande med klassiska stalliga dofter som ju är det man mest vill finna i mogen Bordeaux. En del tobak, lite örter och senare mer av te stod oxå att finna. I munnen dominerar en väl påtaglig, snål syra som den slanka kroppen inte förmår balansera. De grova tuggbara tanninerna hjälper till en del och är väl vinets främsta företräde när smaken tonar ut i en grov, rätt slank och sträv eftersmak. En hygglig start, men vinet höll inte riktigt under hela provningen.
Château Latour-Figeac, St Emilion

Tvåan bjöd tyvärr inte på något som var värt att tränga in djupare i, avskräckt som man blev av en ordentligt elak korkdefekt. Riktigt otäckt!
Château Lagrange, Médoc

Sedan tillbaka på banan igen med ett riktigt kul vin som doftade tätt och djuriskt skitigt med rejäla gödsel och stalltoner. Även en del knäck och kanske en liten orenhet och en något metallisk ton dök upp efter ett tag. Smaken började friskt, slankt och pepprigt. Syran tog ordentligt för sig och kändes lite grönt omogen. Vinet bredde ut sig hyggligt och tanninerna var torra men trevligt tuggbara till att börja med, men slutet blev torrt, lite grönt och jordigt. Ett vin som var roligare att dofta på än att smaka på – något som ju är vanligt när viner börjar tröttna av för hög ålder.
Château Duhart-Milon-Rothschild, Médoc

Fyran var rejält utvecklad med knäckiga toner. Måttligt skitigt, elegant, nästan burgundisk i stilen och med en aningen rå ton. smaken är frisk och den knäckiga tonen och en viss känsla av bredd och värme ger åter en känsla av det kunde ha varit en Bourgogne eller kanske en Rioja. En del finkorniga tanniner finns där också och till att börja med finns där en god, stallig eftersmak. Med lite tid i glaset blir vinet tyvärr inte längre så kul. De charmiga tonerna ger sig av och vinet blir spretigt och en elak kakaoaktig beska växer till. Borde nog ha varit bättre för några år sedan.
Château Figeac, St Emilion

Femman hade en stram, snål och metallisk doft med örter, timjan och en del blyerts. En frisk, rätt läskande syrlig smak som är slank, men bärs upp av en trevlig rökighet och en del finkorniga, tuggbara tanniner. Hyggligt lång, torr eftersmak. På det hela taget lite spretigt men med hyggligt charmig karaktär. Även hyggligt populärt bland de samlade provarna.
Château La Mondotte, St Emilion

Så ett påtagligt utvecklat, murket, oxiderat och trött vin med en doft av stensöta, bränt socker, rostad limpa, buljong, svamp och soja. Det fanns således mycket att hitta i doften, men tyvärr inte mycket som hör hemma i ett bra vin. Även smaken var, inte oväntat, helt slut med en elak ålderssyra och en murken, sötaktig stensötaton. De torra tanninerna saknar all uppbackning och vinet slutar torrt och syrligt.  Inte mycket kvar att hämta här, inte. Troligen har helt enkelt inte korken skött sin uppgift till fyllest.
Château Leoville-Barton, Médoc

Efter de inledande sex vinerna var vi benägna att avfärda årgången som överlag trött och övermogen, men den bestämmer sig då för att rycka upp sig och göra vad den kan för att ändå fixa till sitt rykte. Nästa vin doftar stilrent och har en klassiskt stallig, läckert mogen bordeauxdoft med bra djup och en del knäck, värme, läder och mogen plommonfrukt.  Som en gammal läderfåtölj i ett engelskt bibliotek, uttryckte en provare det. Attacken är läckande frisk med en del knäck. En frisk, ren smak med bra intensitet, en viss bredd och en hel del finkorniga tanniner. Ännu rätt stramt och med ett lite stumt slut. En god stallighet växer till i glaset, men frukten är lite slank.
Château Léoville-Poyferré, Médoc. Ännu en av alla dessa flaskor av detta vin som köptes av oss i stor mängd på ett antal auktioner på Christie’s i Amsterdam. Det handlade om ett stort antal flaskor som hade varit i Argentina och vänt, troligen på grund av landets finansiella kollaps. En del av dem har på sistone visat klar ålder, men den här flaskan höll ihop riktigt bra.

Så till kvällens klara höjdpunkt, ett vin som redan med sin täta, vackert tegelröda färg med en bred orangeröd kant antydde något lovande. En ren, fin, stallig bordeauxdoft mötte ur glaset tillsammans med en lätt stjälkig cabernetton och  även mint, knäck, kaffe och läckra tobakstoner. Smaken börjar friskt, tätt och tuggbart och har en god syra. Tät och läckert stallig med en hel del lurviga tanniner som fyller ut munnen med en tuggbar känsla. En lång, god, knäckig eftersmak avslutar upplevelsen. Ett riktigt bra som som precis står på topp nu. Ett par provare identifierade det helt korrekt som
Château Cheval Blanc, St Emilion

Till sist ett tämligen stramt vin, dominerat av ceder och cabernetaktiga toner, så typiska för Bordeaux. En del knäck och stall fanns i bakgrunden samt ett något grönt intryck. Smaken är ordentligt stallig och frisk, men ännu inte ur balans utan snarast med en läskande syra som fint bäddar in de finkorniga, torra tanninerna.  Hyggligt lång, frisk eftersmak med en liten metallisk ton. Ett ännu bra vin som behöver drickas upp.
Château Pichon Longueville au Baron de Pichon-Longueville, Médoc (eller kort: Ch. Pichon Baron)

1. Château Latour-Figeac, St Emilion, 14p, /0/2/15
2. Château Lagrange, Médoc, -
3. Château Duhart-Milon-Rothschild, Médoc, 14p, 1/0/15
4. Château Figeac, St Emilion, 15p, 0/1/15
5. Château La Mondotte, St Emilion, 15.5p, 3/0/15
6. Château Leoville-Barton, Médoc, 10p, 0/11/15
7. Château Leoville-Poyferré, Médoc, 16p, 4/0/15
8. Château Cheval Blanc, St Emilion, 18p, 7/0/15
9. Château Pichon Baron, Médoc, 16p, 0/1/15

/A

#1228 DRC 1990

Domaine de la Romanee-Conti i Vosne-Romanée kan med fog anses vara världens mest prestigefyllda vinegendom. Traditionell vinmakning hamnar här i högsätet; hästar ersätter traktorer i de pedantskötta vingårdarna och man tillämpar biodynamiska metoder utan att göra något väsen av detta. Som alla vet är priserna närmast stratosfäriska, och värst är läget för deras Montrachet samt monopole-vingårdarna Romanée-Conti och La Tache men i princip är alla DRC-viner utom räckhåll för folk med en sund inställning till vad vin får kosta. Men, som tur är finns det AuZone-medlemmar som bortser från detta, och som dessutom låter oss övriga vara med och njuta…
Per J, AuZone-medlem numera tämligen fast rotad i London-trakten, brukar hålla en högprofil-provning varje år under augusti, och nu var det så dags för DRC från den hypade årgången 1990. Detta är en stor årgång i Bourgogne liksom i snart sagt varje vindistrikt i hela världen, och DRC gjorde inga misstag vilken kvällens provning visade med all önskvärd tydlighet. Förväntningarna var skyhöga, och överträffades.

Provningsnoteringar:

Vin 1: Rivstart! Pinot-lycka big style redan i första glaset, hur skall detta sluta? Mörk, tämligen ungdomligt utseende förleder oss en aning, ty vinet är från 1990 får vi veta. En smula överraskande; denna kändes ett par snäpp yngre är flera andra viner i provningen.
En bouquet i total harmoni, underbart mogna hallon och sandelträ samspelar. På gommen har vi klassiska pinot noir-syror och en lysande längd men ett litet torrt avslut skvallrar ända att denna nog har mognat klart. Kanonvin redan i öppningen, det handlade om 1990 Vosne-Romanée Les Beaux Monts från Leroy. Blint gissade jag på en DRC- Richebourg av årgång 1995.

Vin 2: Mogen, eterisk doft som med tid i glaset vecklar ut underbara toner av pomerans och kaffe. Klassiska sekundära toner av kola förväntar man sig i mogna DRC-viner och detta levereras också villigt. Vi gissade på 1990 Echezeaux DRC, och det var korrekt. Sällan har väl deras Echezeaux hängt med så bra i startfältet, den brukar vara ett snäpp bakom.

Vin 3: Underbart komplex doft med en angenäm skitighet som kommer och går. Det är märkligt, vid ena sniffen dominerar denna animaliska ton, vid nästa är det bara rosor. Om det är något som fascinerar med DRC-viner så är det deras förmåga att växla skepnad i glaset och att uppvisa en enorm glasutveckling. Att detta kunde vara 1990 Romanée-S:t Vivant DRC kändes högst rimligt och så var fallet.
Notervärt är att DRC under de senaste 10 åren har satsat oerhört på den del av Romanée-S:t Vivant-vingården man kontrollerar, med det tydiga målet att lyfta vinerna till nya höjder med hjälp av reducerade skördeuttag, ökad noggrannhet vid selektering mm.

Vin 4: En fullt utmognad bouquet – toner av kryddigt te skvallrar att det var hög tid att dricks denna butelj. Läckra eteriskt svävande dofter förför, primärfrukt är det givetvis inte tal om längre, med komplexa virvlar av sekundära och tertiära pinot-komponenter i doft såväl som smak gör detta vin till en påminnelse om varför man lagrar viner i sin källare.
Denna 1990 La Romanée från Bouchard Pére & Fils får finna sig i att bli lite smiskad i den tuffa omgivning som provningen utgör, men ett lysande vin är det, och skulle förgylla vilken middag som helst.

Vin 5: Om 3:an var lite funky, med skitiga, animaliska toner så var detta ytterligare ett steg närmare gränsen för vad som är oangenämt. Men, 1990 Richebourg DRC landar rätt och det är en ren lycka att få uppleva denna skickliga balansgång. Det känns nästan som vi har brettanomyces med i bilden, men ändå inte. Mosade morkulla-inälvor föreslog Anders K. Tja, vad vet jag? Doften expanderar hursomhelst under den ständiga glasutvecklingen, och frukten blommar upp på ett sätt som balanserar upp den närmast vilda köttiga komponenten. Ett minst sagt personligt vin, vissa provare älskade den medan andra grymtade om over-the-hill. Jag tillhör den första gruppen!

Vin 6: Denna märkte ut sig genom en jordighet och dova lite murriga toner. Med ett mörkare uttryck i glaset, och helt avvikande arommönster fick vinet utstå en del negativa kommetarer. Det stod klart att denna inte kunde ingå i DRC-laguppställningen, och det var korrekt. Det handlade om en 1990 Vosne-Romanée La Grand Rue från Francois Lamarche. Detta var på den tiden en Vosne 1er cru, men år 1992 upphöjdes efter många års kamp La Grande Rue till Grand Cru (retrospektivt infört från årgång 1991). Denna vingård har ett alldeles exceptionellt läge intill Romanée-Conti och La Tâche, och borde med rätt vinmakning kunna leverera viner av världsklass, vilken dock sällan sker.

Vin 7: Det händer att man stöter på viner som liksom känns omöjliga att beskriva, inga ord tycks göra dem rättvisa. Men låt mig ändå säga att 1990 La Tâche DRC står rejält över de andra provade DRC-90:orna, maskuliniteten, komplexiteten, de perfekt mogna tanninerna och längden lyfter till oanad höjd.
Perfektion. En stor La Tâche, som just checkat in på en mognadsplatå som kommer att bli lång. Det vore en stor upplevelse att få dricka en halv butelj av denna till en perfekt tillagad unganka.

Som om detta inte var nog langade Per fram några buteljer vin till maten , det blev 1990 Echezeaux från Francois Lamarche, ett mörkt, ljuvligt doftande exempel på att denna firma kan få till det. Mogna hallon, liten citrustouch och övertoner av tryffel kombinerat med ett litet riv av mogna tanniner, som klipp och skuret för vår lättare förtäring. Klart mer lyckad än La Grand Rue-vinet som beskrivits ovan.

Denna provning höll en extremt hög nivå. Priser kan man tycka vad man vill om, men att förneka DRC:s ledande position i Bourgogne i kvalitetshänseende vore att framstå som vilseledd.  Stort tack, Per, för att du gör detta möjligt.

Nar jag strosar hemåt i den lite kylslagna kvällen lyser en kristallklar Karlavagn på himlen, och jag kan fortfarande förnimma La Tâchens eftersmak. Det är ro i själen, livets pussel faller på plats. Finanskris, who cares a shit? DRC rules, Aubert de Villaine for president.

1990 Vosne-Romanée 1er Cru Les Beaux Monts (Leroy) 502 :- (1993), 1-3, 17,5p
1990 Echezeaux Grand Cru (DRC) 685:-, (1994), 1-0, 17 p
1990 Romanée-S:t Vivant Grand Cru (DRC) 975:- (1994) 0-0, 18,5p
1990 La Romanée Grand Cru (Bouchard Pére & Fils) 2700:-, (2009) 1-3, 16,5 p
1990 Richebourg Grand Cru (DRC) 1350:-, (1994) 2-3, 18 p
1990 Vosne-Romanée 1er cru La Grand Rue ( Lamarche) 369 :- , (1993), 0-9 15 p
1990 La Tâche Grand Cru (DRC) 1850:- (1994), 13-0, 20 p

1990 Echezeaux Grand Cru (F. Lamarche) ca 250:- (1993) 17 p

#1213 Mogna röda från Kalifornien

Det är en hel del moget på agendan denna vår. Vanligen ser vi en hel del mogen bordeaux eller italienare, men här laddade JEP upp ett gäng mogna kaliforniska viner för granskning. JEP börjar få lite ”Captain Cab”-rykte; härligt Pichon-Lalande-race i höstas och nu detta. Ett rykte sipprade ut att det handlade om viner med rejäl mognad, och detta skulle besannas.

Först ut var ett svartrött vin med tydlig mognad i kanten. Ett mycket utvecklat anslag i doften, inte olik en chianti med femton år på nacken. Fikon och torkad frukt samt lite raspiga tanniner. Lustig ton av julmust i svansen, ovanlig i en CalCab. Lite sura metalliska toner dyker upp, en tvärsäker markör på att vinet sett bättre dagar.
Facit: 1988 Chateau Montelena (Napa).

Tvåan var tight, lite tjära, mer mogen syrah än cabernet i stilen. Ett stramt allvarsamt vin, ingen charmör men ändå förunderligt tilltalande, lite som en Monte Bello av svagare årgång. Det kunde väl inte vara….nej.
Facit: 1988 Robert Mondavi Cabernet Sauvignon Private Reserve

I tredje glaset hittar vi dill och kräftspad, en långt (för långt) driven mognad, druvkaraktären suddas ut, vinet håller inte särskit väl i glaset. Skulle nog konsumerats för minst fem år sedan.
Facit: 1988 Silver Oak Cabernet Sauvignon Alexander Valley

OK, tre 1988:or, detta var ingen toppårgång i regionen och det märktes påtagligt. R Mondavi håller garden uppe, de två andra har börjat en ganska rask resa mot den orkeslöshet där de flesta viner hamnar förr eller senare…

Vi noterar genast en kvalitetsmässig uppryckning i fjärde glaset, där stall och skit i bästa bemärkelse samsas med en trevlig, mogen cassis-ton och läder. Animalisk från början till slut, stadig ryggrad. Avslutar distinkt torrt, lite abrupt faktiskt.
Facit: 1989 Dominus Estate (The John Daniels Society,Napa)

Femman doftar superklassisk Napa-cabernet, med en nyans örter som vore det en del cab franc med i spelet. Utvecklat men vitalt, med riktigt bra längd. Syranivån är väldigt påtaglig, men på rätt sida rågången. På topp nu – för mig. Andra provare förutspådde ytterligare potential; svårt att se vad som skall komma till.
Facit: 1987 Dominus Estate

Nr 6: Det är sällan man ser sådana utskåpningar i omröstningen. 12 (av 14) bäströster! Nå, vad var det som var så bra här? Jo, en perfekt utvecklad cabernet, stallig, eller brettig om man så vill, en animalisk skitighet som den har gemensamt med vin nr 4. En lysande utveckling i glaset gav extra draghjälp. De 98 pinnar som RP har gett denna kanske får ses som ett överbetyg, men inte med stor marginal. Briljant, och tack och lov plockad i rättan tid.
Facit: 1991 Dominus Estate

Se där, en minivertikal invävd i provningen, man tackar! Bra skit, JEP, Dominus visar här upp sig med tre riktigt goda årgångar. Sammanfattningsvis:

1988 Chateau Montelena Cabernet Sauvignon (Napa) 325 kr (1997) , 0-4, 13 p
1988 R Mondavi, Cab Sauv Private Reserve (Napa), 325 kr (1997), 0-1, 15 p
1988 Silver Oak Cab Sauv (Alexander Valley), 300 kr (1995), 0-9, 13 p
1989 Dominus Estate (Napa), 375 kr (1995), 2-0, 17 p
1987 Dominus Estate (Napa), 325 kr (1992), 0-0, 17 p
1991 Dominus Estate (Napa), 400 kr (1996), 12-0, 18 p

ET