#1316 Champagne 1996

Jancis Robinson skrev för några år sedan ungefär att ”vanlig” champagne mest är till för att ge inkomster till champagnehusen. Årgångschampagne, däremot, avspeglar däremot såväl årgångens karaktär som husets förmåga att göra ett bra vin, och är således det som en champagneälskare bör ägna sig åt. Om en person med hennes erfarenhet säger så, så är det naturligtvis svårt att säga emot. Och egentligen finner jag heller inget behov att försöka argumentera mot åsikten i fråga. Medan bas-champagne kan var mycket gott, är det normalt först vintagevinerna som förmår visa upp något som dessutom också är komplext och intressant. När JT kallar till en provning av champagner från årgång 1996 kommer man således, inte bara på grund av resonemanget ovan, utan också för att just 1996 är en mycket speciell årgång, som det alltid är intressant att få en koll på.

Det speciella med 1996 är den unika kombinationen av mognad och hög syranivå. En sockerhalt i musten på mellan 10 och 11 % potentiell alkohol kombinerat med syranivåer på över 10 g/l har man aldrig upplevt, varken förr eller senare. Året bjöd på ett tämligen bråkigt och ojämnt väder, med frost i början av maj, sedan värme fram till blomningen i mitten av juni varefter juli bjöd på både värme och regn. Augusti var sval, men så ”räddades” (detta uttjatade uttryck!) årgången av en fin september med värme som drev på druvmognaden, samtidigt som svala nätter bevarade syran. Just syran är väl något av det som mest utmärker årgången. I bästa fall är den uppbackad av en bra, mogen frukt, men i en del fall kan den bli väl framträdande, på en nivå som gör att man undrar om vinerna någonsin kommer att mogna innan frukten helt försvinner. Så var t.ex. Salon 1996 för inte så länge sedan, något överdrivet, som att smaka på ett grustag upplöst i citronsyra. Hur som helst är det en årgång som har gett många stora viner, så våra förhoppningar var stora inför provningen. En fördel för oss vinprovare  med deras långsamma utveckling är ju ändå att vi kommer att få glädjen att kunna följa dessa intressanta viner ännu under en lång tid framöver, och det tillhör ju det mer spännande man kan ägna sig åt i vår passionerade hobby.

Första champagnen avslöjade en klar utveckling genom sin tämligen djupgula färg, något som gällde alla vinerna i provningen. Doften började fint och snyggt med en bra, bördig champagneton. Snart växte mer utvecklade aromer till sig i form av lite svamp, och nötter, både val och hassel och doften gav ett aningen trött intryck när även en rökig gummiton kom fram.
Även smaken började friskt och rent med en hygglig mousse. En bra, närmast citrusaktig syra men en lite slank mitt. Växte dock till sig och blev långt och tjockt tuggbart efteråt. Slutintrycket blev ändå att det var ett snyggt vin, om än med lite oroande trötthetstecken.
1996 Cuvée Sir Winston Churchill, Pol Roger (Pn.+ch)

Viner i andra glaset var betydligt stramare och hade mer frukt i doften, såsom citrus och röda äpplen. En viss brödighet fanns där, liksom en lite lustig lösningsmedelston. Lätt skitigt och klart intressant. Så småningom blir det öppnare, med mer av plommonfrukt, men också lite tröttare sherrytoner. ”Vaniljrån”, var en träffande kommentar som fälldes om doften.
Smaken öppnade tätt och tjockt tuggbart med bra, fet gul plommonfrukt. Lite rök, kött och brieost fanns också. En bra syra, som var väl omsluten av frukten. Eftersmaken var klart stram, mineralaktig och tuggbar med bra bredd. Inget charmtroll utan snarare ett krävande vin som gärna vill ha mat till sällskap.
1996 Bollinger RD (65% Pn.+35% ch, deg. 2006)

Så ett betydligt fylligare och yppigare vin med mogen frukt och rejäl utveckling i form av svamp och till och med en aning fotsvett. Klassiska toner av rostat bröd och humle stod också att finna liksom crème brulée, pistasch och en gul, mogen frukt.
Även smaken var tjock och tät med mogen frukt, men också en bra syra. Brett, tuggbart, mumsigt och långt. Den yppiga känslan kunde ha gjort vinet väl inställsamt, men tack vare en bra mineralitet blev det aldrig banalt.Möjligen kunde man anmärka på att en beska växte till sig mot slutet och varnade för att vinet knappast skulle vinna på vidare lagring.
1996 Clos de Goisses, Philipponat (100% ch, deg. 2006)

Fyran var rejält utvecklat med en ordentligt köttig doft med en speciell, parfymerad ton som för mig påminde om carambolefrukt, hyacint och en aning banan.
Även smaken var utvecklad. Frisk och bred, med gräddiga, köttiga inslag samt en hel del kraft samt en rejält kritig mineralton som dominerade eftersmaken. Rätt speciellt vin.
1996 La Terre, Mailly (75% Pn.+25% ch)

Nästa vin hade en snygg, stilfull doft som även visade en del kraft och djup i form av en del svamp och en torr kritighet. En lite oangenäm fernissaton växte tyvärr till sig i glaset liksom en viss bittermandelton som varnade för en oxidation.
Smaken började med kraft och en hel del bitterhet. God syra, men charmlöst i mittensmaken där igen bittermandeln möter upp.  Slutar stramt, torrt och tufft. Bra intensitet och längd, men saknar charmen hos en bra champagne. Tveksamt om det vill ha längre tid i flaskan.
1996 Bruno Paillard Brut Assemblage (52% Pn.+48% ch, deg. 2006)

Så ett av kvällens favoriter som visade upp en rejält rund och rökig doft med massor av bröd och humlekottar. Kändes fatlagrad och jag gissade på en klassisk Blanc de Blanc. Yppig, inbjudande, aningen porrig stil.
Även smaken öppnade famnen och bjöd in med sin rökiga, mullig och charmiga stil. En god syra stramade upp den breda, rökiga smaken som hade en ordentlig humleton. En lång, rökig eftersmak med en flintig mineralton fullbordade det charmiga, fullmatade intrycket
1996 Henriot Brut Millesimé (52% Pn.+48% ch)

Kvällens andra vinnare fanns i nästa glas och uppvisade en betydligt stramare och rödfruktigare doft i en frisk och ren stil. Ungdomliga citrustoner hade även sällskap med dofter av svamp, kola, kanderade hasselnötter och lite kött som ändå avslöjade en hel del ålder. En liten sherryton växte till sig, dock inte mer än att det för de flesta gav ett charmigt bidrag till helhetsintrycket.
Smaken började friskt och krämigt med en bra syra. Köttigt och rejält tuggbart med en klar pinotkänsla. Lång, köttigt tuggbar och rejält mineralig eftersmak med en lätt svampton. Svårspottad, spännande smak.
1996 Joyau de France, Boizel (60% Pn.+40% ch, deg. 2012)

Till sist ett vin med en påtagligt ungdomlig doft med klassiska brödtoner, citrus och röda bär. Kryddigt och intensivt. Nästan lite rieslingaktigt med sina citrus- och äppletoner.
Frisk, stram attack med en ren, markerad syra. Kryddigt, ung, stramt och ännu oförlöst. Markerat torr, kritig, lång, tuggbar eftersmak. Behöver mer tid.
1996 Femme de Champagne, Duval Leroy (Mest ch)

En som väntat givande provning. Spännande att få ta en titt på var champagnerna från denna intressanta årgång befinner sig. Boizels Joyau de France var en välvillig gåva från den svenske importören Torres. Stort tack för det! Kul att kunna rapportera till dem att vinet hävdade sig mycket väl i konkurrensen. Som extranummer fick vi dessutom prova det vin som petades ut när vi fick Boizels vin till provningen, nämligen 1999 Pol Roger (60% Pn.+40% ch) som var ungt, citrusaktigt, kryddigt, rent och stramt. Ett ännu ungdomligt och fruktdrivet vin som gärna kan få mer tid på rygg.

Vin, utpris, röstsiffror bäst-sämst, min poäng

1. Pol Roger, Cuvée Sir Winston Churchill, 1528 kr, 3-1, 16p
2. Bollinger RD, 1827 kr, 1-2, 15,5p
3. Philipponat, Clos des Goisses, 1438 kr, 1-1, 18p
4. Mailly, La Terre, 638 kr, 0-3, 17p
5. Bruno Paillard, Brut Assemblage, 704 kr, 0-5, 16p
6. Henriot, Brut Millésimé, 704 kr, 4-0, 17,5p
7. Boizel, Joyau de France, 0 kr gåva, 4-0, 18,5p
8. Duval-Leroy, Femme de Champagne, 0-4, 17p

Tack JT!
/A

#1308 Bordeaux Östra Stranden

Torsdagen den 21 februari bjöd Auzones egen fransman Laurent på en tur längs Östra stranden i Bordeaux som visade upp en serie intressant, goda och rätt så moderna viner. Fokus låg på Saint Emilion och Pomerol.

1. Château Figeac, 2006,Saint-Émilion, Bordeaux, Frankrike
Rik, kondenserad och mogen doft med inslag av ceder, mörk frukt och cassis i klassisk och elegant tappning. Smaken matchar doften med fräschör, elegans och röda och svarta frukter i balans med bra syror och sandiga tanniner som tillsammans bygger en bra helhet. Förvånansvärt lätt och slankt i stilen. Röstades med all rätt fram som kvällens bästa vin.

2. Château Nenin, 2006, Pomerol, Bordeaux, Frankrike
Kolatoner och fat i doften som också bjöd på lite vanilj, mogna och söta frukter och lite anis med associationer till våt cement. Bred och generös smak med en ungdomlig fräschör med eldig frukt och toner av choklad och kryddor. Avslutningen är lite dammig och torr i svansen med antydning till laktos vilket drar ner helhetsintrycket. Blev ganska samstämmigt kvällens förlorare.

3. Château La Conseillante, 2006, Pomerol, Bordeaux, Frankrike
Djup och intensiv i doften med mörka bär, stall, lite rökighet, läckra fat med tydlig rostning. Komplext och kraftfullt med tung fruktighet där blåbär, körsbär och plommon dominerar. God och fyllig i smaken med balans mellan härliga röda och svarta frukter och lena, sandiga tanniner och en syra som bär frukten väl. Över lag mycket trevligt och gott.

4. Roc de Cambes, 2007, Côtes de Bourg, Bordeaux, Frankrike
Mycket tjära och rökighet i doften med rostade fat och nymalet kaffe. Svart frukter med inslag av saltgurka, bacon gröna toner. Tjockt med svart frukt, mineraler, sötma och väl integrerade tanniner i smaken men lite väl mycket rostade fat för ett balanserat resultat men ändå god. Lite irriterande bitterhet i avslutet.

5. Château La Grave a Pomerol Trigant de Boisset, 2000, Pomerol, Bordeaux, Frankrike
Örtig och lite sluten doft som tyvärr inte bättrade på sig i glaset. Torkade bär med lite ceder, animaliska toner och parfymerade inslag. Utvecklad och slank i smaken men trött och lite överårig med bonvax, kordit och svalhet. Lite träig med röda bär och torra tanniner. Trevligt men har passerat sitt bäst-före.

6. Château La Fleur Cardinale, 2008, Saint-Émilion, Bordeaux, Frankrike
Modern stil med fet doft och spridda skurar av fat, florala toner, vanilj, svartfrukt, svarta vinbär och kaffe. Tät och ungdomlig i smaken med spänst och eldigt svartfruktig. Lite eldig lakrits, kaffe, solmogna plommon och mineral mot slutet. Ännu lite för ung men god och lovande om delarna smälter ihop lite bättre med tiden.

7. Château Canon la Gaffeliere, 2008, Saint-Émilion, Bordeaux, Frankrike
Elegant och förvånansvärt utvecklat med ceder, karamell, mycket mörka frukter som körsbär och plommon som ger en lite överdriven sötma. Koncentrerad i smaken med svarta frukter och en ungdomlighet som slår till direkt. Saknar en del syra för att bära frukten men tydliga och lagom sträva tanniner ger balans. Lång eftersmak med viss bitterhet och örtighet. God idag men tjänar sannolikt att stanna i källaren några år.

8. Château Gazin, 2008, Pomerol, Bordeaux, Frankrike
Stum och återhållen i doften med rostat kaffe, svart frukt, läder och blåbär med kryddiga övertoner. Efter et tag i glaset bjuder den lite mer på sig själv med chokladtoner, lite sötma och en del parfymtoner. Tät och koncentrerad smak med ungdomlighet, bra syror men lite avvisande och stjälkigt och bråkiga fat. Kan vara inne i tunneln för ögonblicket men alltför mycket beska och bitterhet är illavarslande tecken.

Vin, pris, röster (bäst-sämst), betyg.
1. 2006 Château Figeac, Saint-Émilion, 690 kr, 4-1, 17
2. 2006 Château Nenin, Pomerol, 520 kr, 0-4, 14,5
3. 2006 Château La Conseillante, Pomerol, 769 kr, 1-1, 16,5
4. 2007 Roc de Cambes, Côtes de Bourg, 558 kr, 5-3, 16,5
5. 2000 Château La Grave a Pomerol, Pomerol, 599 kr, 2-4, 15,5
6. 2008 Château La Fleur Cardinale, Saint-Émilion, 300 kr, 0-0, 15,5
7. 2008 Château Canon la Gaffeliere, Saint-Émilion, 613 kr, 3-0, 16,5
8. 2008 Château Gazin, Pomerol, 600 kr, 0-2, 16,5
//JL

#1309 Château d’Yquem

Premier Cru Supérieur, smaka på den nivån och betänk att de fem stora slotten i 1855 års klassifikation av Bordeaux, Latour, Lafite, Margaux, Haut-Brion och Mouton (den senare egentligen inte upplyft till Premier Cru förrän 1973) ”bara” klassades som Premier Cru, medan d’Yquem ansågs så speciellt att det fick tillägget Supérieur, överlägset. Undra på att det står ett särskilt skimmer kring just Château d’Yquem. Och det är därför inte heller några problem för TEW att få en vertikalprovning av detta slott överfull så att utlottning av platserna måste tillgripas, trots att det är AuZones hittills dyraste provning. I korthet beskrevs i inbjudan till provningen som ” Sött. Gott. Känt. Dyrt.”, och det är ju svårt att invända mot.

Torrt 1 Medelgult. Första intrycket är en dov, tung doft med honung, vax och rök samt en hel del goda fat, men snart blir doften kryddigare och mer aromatisk med en tydlig känsla av sauvignon blanc. En liten, lätt oren gummiartad ton lurar lite i bakgrunden. Smaken är frisk, kryddig och intensiv med en bra syra. Pepprigt och smakrikt med en hel del fat som gör sig allt mer påminda och ger en inte helt bekväm beska i eftersmaken. 2008 Ch. Carbonnieux (68 sauv. bl/32 sém.)

Torrt 2 Ljusgult. Dov, rökig doft med honung och mogna päron. Även smaken är dov och lite tung med en lägre syra. Rätt tätt och tuggbart. Slutar tungt och något eldigt med en liten botrytiskänsla. 2008 «Y» (50 SB/50S)

Sött 1 Bra, tät doft med honung, rök och saffran samt en rejäl, god fatton som ger tyngd åt doften. Mandel, Fazers ananaskarameller, jäst och till och med en ton av varm korv var andra ingredienser som gick att finna. Smaken är närmast enormt tät och maffig med en tät honungskänsla och en ordentlig rökighet. Oljigt och tuggbart med ett lång honungssmakande slut. Ungt, tätt och fullmatat. Dessutom var det här vinet en utsökt match till anklevern vi trakterades med efter provningen. 2008 Yquem

Sött 2 Medeldjupt gulorange. En tung, kryddig, något frän och träig doft med ett lite orent inslag av fernissa. En rökig botrytiston, goda fat och ett inslag av tång. Smaken startar tätt, rökigt och pepprigt. Ordentligt sött och med hygglig syra. Tuggbart, kryddigt och med kraft. En något bränd ton tillsammans med en växande beska påminner om pomeransmarmelad. Lite bråkigt och eldigt slut. 1997 Yquem

Sött 3 Djupare gulorange. Dov, tät doft med en mycket tydlig saffransdoft som närmast påminde om nybakade saffransbullar. Honung, en del botrytis och en fräsch citruston samt lite mango. En liten oren skitig ton fanns i bakgrunden – en provare liknade den vid doften av gamla tiders Xeroxkopior. Smaken är kryddig med en lite slank attack och mer måttlig sötma, delvis på grund av en friskare syra. Bra intensitet men med en beska som växer till sig och ger ett bittert, lite örtigt slut. 1990 Yquem

Sött 4 Tyvärr ordentligt korkat och inte alls njutbart. Jag avstår från att försöka tränga in bakom de elaka TCA-dimmornas slöjor. 1989 Yquem

Sött 5 Ljus bärnsten. Tät, något stum, utvecklad, oljig doft med rök, mogen frukt, honung, lite gummi och ylle. Tät, eldig söt attack med hygglig syra. Oljigt, tuggbart och rikt med en ordentligt rökig botrytiston. Igen växer en ordentlig beska till sig, men är här bättre balanserad av den tuggbara, oljiga munkänslan. Lång, rik, varm eftersmak med en känsla av något åldrad honung. Maffigt och riktigt, riktigt bra. 1988 Yquem

Sött 6 Orangegult. Tät, rökig, djup doft med en rejält mogen, gul frukt och ett inslag av rostat bröd. Värme, apelsinmarmelad och en liten ton av möbelpolish. Smaken är rejält kryddig med bra intensitet men en slankare kropp. Lite mindre oljigt och med en lätt örtig grön ton som tillsammans med en allt tydligare bitterhet dominerar eftersmaken. 1983 Ch Suduiraut

Sött 7 Bärnsten med vacker lyster. Rätt frän, volatil doft med lösningsmedelston, rök, alkohol, massor av saffran och kanske en möjlig liten korkton. Smaken börjar sött, rikt och ordentlig oljigt med en lätt eldighet. Rätt bra syra, tätt oljigt och fylligt med massor av saffran även i smaken. Lång, tjock eftersmak med en god grapefruktaktig beska som känns väl inbäddat i oljigheten.  Ett strålande vin även om alkoholen sticker upp en del i en eldig känsla och en liten oren ton finns i bakgrunden mot slutet, dock inte så den stör nämnvärt. 1983 Yquem

Nå, hur stora viner är det här egentligen? Klart är att när Yquem är bra, så är den i en klass för sig, med ett djup och en komplexitet som andra söta viner sällan uppnår. Ett par-tre av kvällens viner låg på den nivån, medan några var mest koncentrerade och rika utan någon större finess och med en beska som med åren blivit väl framträdande. Det var ju dock  slående hur Suduiraut närmast föll ur ramen i sällskapet, utan en chans att hävda sig. Somliga, med större erfarenhet av mer utmognade Yquemer än vi, kan säkert också hävda att alla kvällens viner egentligen var alldeles för unga och inte alls hade uppnått sin fulla potential. Salig Nils Stormby, som var en av världens ledande smalare av, och därmed expert på, Yquem hävdade till exempel runt 2007 att 1967 är ”den allra yngsta som är tänkbar /att dricka/, för efter det är de alla för unga”.  Hur som helst, alltid spännande att få vertikalprova en av vinvärldens storheter, tack till TE!

1. 2008 Ch. Carbonnieux, 299 kr, 2-12, 14.5p
2. 2008 «Y», 901 kr,12-2, 15.5p
3. 2008 Ch d’Yquem, 2130 kr,0-0, 17.5p
4. 1997 Ch d’Yquem,1881 kr, 4-1, 17p
5. 1990 Ch d’Yquem, 2510 kr, 0-1, 16p
6. 1989 Ch d’Yquem, 2270 kr, 1-4, -
7. 1988 Ch d’Yquem, 2492 kr, 4-1, 18.5p
8. 1983 Ch Suduiraut, 868 kr,0-7, 15p
9. 1983 Ch d’Yquem,2246 kr, 5-0, 17.5p

Etsad flaska, för att undvika förfalskning? Kan nog vara motiverat…

/AK

Caviste 0014

Provning av Cavistes 14:e laddning, återbesök i Loire..

Ludovic Chanson verkar vara en både trevlig och noggrann vinmakare i Loiredalen. Jag fick möjlighet att prova årgång 2011 av vinerna som jag köpte en laddning av redan förra året. Här är mina intryck av de nu tillgängliga.

NV Ludovic Chanson Montlouis sur Loire Les Pions

Ett Petillant Originel etiketterat som NV men som enligt säkra källor är 100% 2010 chenin blanc från 3 olika vingårdar.

Frisk mineraldriven doft med inslag av svarta vinbär, kryddor och lite stjälkar. Ung, lätt floral, intressant med lätt autolytisk karaktär.

Robust fruktig och syradriven smak med bra komplexitet.

Ett intressant vin som jag skulle vilja prova parallellt med några brut-nature champagner. Frukt och syra indikerar lagringspotential.

Vid en jämförelse med föregående års vin uppvisade det senaste en tydligt mer fräsch, örtig och syradriven karaktär jänfört med föregåendes yppigare frukt med inslag av persika och jordgubb.

2011 Ludovic Chanson Montlouis sur Loire Les Pêchers

Elegant, balanserad och fruktdominerad doft med lite fat av det snällare slaget. Ungt och med grön frukt och litet kryddor. Flinta och någon aska.

Nästan halvtorrt, men signifikant torrare än föregående årgång, och till det bättre enligt mig. Druvig ren frukt och bra syror utan att vara vassa. Faten mjukar upp karaktären ytterligare.

2011 Ludovic Chanson Montlouis sur Loire Les Cabotines

Elegant, kryddig, och lite fet doft. Mineraler och citrusfrukter avlöst av lite lätt bittra pärontoner.

Tydlig kraftig druvig och bred lång syrlighet. Kompakt och ungt intryck, definitivt lagringspotential.

Bilder lånade från caviste.se

- Jag har köpt..

/JT

#1303 Vita från norra Rhône

Som en del av kursen ”norra Rhône” provade vi i kväll vita under ledning av ordförande Jack  Jacobson. Jack inledde med ett digert teoripass, varifrån jag inskränker mig till följande notering: Vita viner från norra Rhône görs av någon eller några av druvorna roussanne, marsanne och viognier, och att de tillverkas i allla appelationer förutom Côte-Rôtie och Cornas. I den förra odlas visserligen vita druvor, men de (i detta fall viognier) förekommer bara som en komponent i det röda viner. För mer info, se t.ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Rhône_wine.

Min erfarenhet av vita Rhône-viner, inklusive södra, är begränsat till några Condrieu och Crôzes-Hermitage, så det är med viss ödmjukhet jag  går in i rollen som skribent. Det är trots allt bra att ha en viss erfarenhet och en referensram om det man ska bedöma. Ickedestomindre, here we go…

Första vinet har en klassisk gul, inte för mogen färg med en öppen doft som drar åt nötter och persika. Smaken karakteriseras av mineral och nötter, och syran är låg. Doften är bättre än smaken, och viner påminner om de Crôzes jag druckit tidigare. Det visar sig vara en 2006 Saint-Joseph La Source från producenten Ferraton. Sammansättningen är 50% roussanne och 50% marsanne.

Nästa vin har en något ljusare gul, klar färg, vilket skulle kunna tyda på att det är yngre. Doften karakteriseras av nötter, fat och mineraler. Smaken har samma komponenter, är ganska lång, och på det hela ett snäpp upp från föregående även om även detta vin har bättre doft än smak. Är det syran jag saknar? Vinet är en 2006 Crôzes-Hermitage Les Marelles från Gilles Robin. Vinet består av 40% marsanne och 60% roussanne.

Tredje vinet har en ljusare gul färg, en öppen, aromatisk, tropisk doft som jag är helt säker på är viognier. Smaken, som är medelfyllig ock krämig uppvisar mineraler och persika. Jag är bombsäker på en viognier från Condrieu. Men nej, det är en 2010 Crôzes-Hermitage Les Marelles från Gilles Robin, dvs samma vin som föregående men yngre.

Fjärde vinet är en helt annan sak. Färgen har nu mörknat rejält, och det är ingen tvekan  om att det är ett betydligt mognare vin vi dricker. Doften är öppen, mogen med marsipan, bivax och nötter. Smaken är lite väl mogen med en något brännande eftersmak. Inte mitt vin… Det visar sig vara en 1999 Ermitage Le Reverdy från Ferraton. Druvsammansättningen är 50% marsanne och 50% roussanne.

Femte vinet är ytterligare en mogen historia. Kraftigt gul färg, öppen, mogen, angenäm doft av apelsinskal och nötter. Smaken är extremt torr med nötter och mineraler med sedvanlig låg syra, mycket koncentrerad och ganska lång. Facit är 2003 Saint-Joseph från Domain Coubis med 95% marsanne och 5% roussanne.

Sjätte vinet är bärnstensfärgat, har en stor, öppen doft av marsipan, sherry och möbelpolish; en lång, fyllig, mycket mogen smak med tobakskomponenter. Jag gillar komplexiteten och smakrikedomen. Bästa vin hittills. Svar: 1992 Hermitage Chante-Alouette från Chapoutier. Druvblandning: 100% marsanne.

Sjunde viner har en ljus, gul färg med en öppen, fruktig, tutti frutti-ton. Smaken är druvig och aromatisk, och återigen gissar jag på viognier. Det är 2010 Château de Baucastel Vielles Vignes med 100% roussanne. Initialt gillar jag det utan att vara begeistrad, men med lite tid och luft i glaset utvecklas det till kvällens bästa vin. Det här skulle man vilja ha ett gäng av, men tusen pix är helt klart för mycket även för detta vin.

Sista vinet påminner mycket om föregående, med den skillnad att frukten är sötare, och koncentrationen lägre. I övrigt finns både tutti-frutti och druvtoner. Min gissning går åter till viognier. Det är en 2010 Hawkes Bay Viognier Gimblett Gravels från Trinity Hill (NZ). 100% viognier.

Resulat:

1. 2006 Saint-Joseph La Source 1-3, 13p, 190 kr
2. 2006 Crôzes-Hermitage Les Marelles, 0-6, 14p, 179 kr
3. 2010 Crôzes-Hermitage Les Marelles, 3-1, 15p, 179 kr
4. 1999 Ermitage Le Reverdy, 3-7, 13p, 430 kr
5. 2003 Saint-Joseph, 5-3, 15p, 240 kr
6. 1992 Hermitage Chante-Alouette, 4-1, 15+p, 525 kr
7. 2010 Château de Baucastel Vielles Vignes, 8-0, 17p, 979 kr
8. 2010 Hawkes Bay Viognier Gimblett Gravels, 0-3, 14p, 199 kr

Sammanfattningsvis en kul provning. Uppenbarligen kan jag inte skilja roussane, marsanne och viognier från varandra, men desto större anledning att dricks mer

/PW

#1298 Cornas och St Joseph

Tillfälle nummer tre i Auzones fördjupning i Rhône-viner tog sig an de två distrikten Cornas och St Joseph i norra Rhônedalen där Lena stod för vinerna. Distrikten hör till de mindre uppskattade i synnerhet i jämförelse med mer namnkunniga (och dyrare) distrikt i närheten. Lite grova och enkla och inte särskilt spännande är omdömen som är vanliga. Totalt provades åtta viner och det skulle visa sig att en del fördomar både bekräftades och kom på skam. Ett allmänt intryck var dock att St Joseph nog var att föredra framför Cornas.

1. Vignes de L’Hospice, Guigal, 2003, St Joseph, Rhône, Frankrike
Tät, god och balanserad med lakrits, frukt och lite brända toner i doften med inslag av gummi och sötma och fat. Mogen i smaken med svart frukt, fat, vitpeppar och viss strävhet. Lite för mycket fat med en sötma som inte riktigt balanserar.

2. Andre Pealat, Gilles Robin, 2005, St Joseph, Rhône, Frankrike
Stor och mogen doft med köttighet, kryddor och lite florala toner efter en stund i glaset. Balanserad, mycket god och mogen smak med svarta frukter och solmogen druva. Bra syror som balanserar köttigheten. Färdig att dricka nu, blir inte bättre. Blev kvällens bästa vin.

3. St Joseph, Gonon, 2006, St Joseph, Rhône, Frankrike
Fruktig, lite rökig doft med nyrostat kaffe, havsfläktar och musslor. Koncentreras i smaken med köttig ton, läder och lakrits. Aningen kärv och snipig i slutet men god, balanserad och elegant.

4. Les Pierres Seches, Yves Cuilleron, 2008, St Joseph, Rhône, Frankrike
Lätt doft med lite kemiska inslag, kött, vinbär, örter och lite mint. Fruktig och sträv i smaken, ganska tunn med skitiga toner och köttighet. Slank men lite banal i enkel stil.

5. Lieu-dit Saint Joseph, Ferraton, 2010, Ridge, St Joseph, Rhône, Frankrike
Fatad och kokossöt i doften med karamell och lite väl påträngande frukt. Ett modernt vin med för mycket fat och ganska ointegrerat och lite vulgärt. Tät och tjock frukt i munnen med massor av fat som drar åt bourbonhållet. Choklad och tydliga tanniner med kaffe i bakgrunden. Intressant men ofärdigt idag men lär bli bättre i källaren.

6. Domain de Tunnel, Stephane Robert, 2005, Cornas, Rhône, Frankrike
Fruktig och angenäm i doften med svarta vinbär, hallonbåtar och tydlig druvkaraktär. Lite tristare i smaken. Tillknäppt, kärv och tät i munnen med höga syror och ännu aningen oförlöst stil. Kan bli bättre men än så länge lite för tråkigt.

7. Les Mejeans, Jean-Luc Colombo, 2007, Cornas, Rhône, Frankrike
Mogen och tät doft med fat och svart frukt. Svartpeppar och en anstrykning av kemikalier och rengöringsmedel enligt vissa i panelen.  Mogen svart, soldränkt frukt i smaken bra tanniner och läder i eftersmaken. Lite grovhugget och knepigt vin som ännu känns för ungt.

8. Cornas Vielle Vignes, Thardieu-Laurent, 2009, Cornas, Rhône, Frankrike
Kvällens klara förlorare med en otrevlig doft av gamla dojor, svett vinbärsavkok och soptipp. Märkligt vin som dock var koncentrerad i smaken med nejlikor och söt svart frukt, fat och brända toner. Besk eftersmak.

Vin, pris, röster (bäst-sämst), betyg.
1. Vignes de L’Hospice, Guigal, 2003, St Joseph, 585 kr, 3-3, 16p
2. Andre Pealat, Gilles Robin, 2005, St Joseph, 338 kr kr, 4-0, 16,5p
3. St Joseph, Gonon, 2006, St Joseph, 259 kr, 1-1, 15,5p
4. Les Pierres Seches, Yves Cuilleron, 2008, St Joseph, 187 kr, 4-5, 16,5p
5. Lieu-dit Saint Joseph, Ferraton, 2010, Ridge, St Joseph, 275 kr, 5-2, 17p
6. Domain de Tunnel, Stephane Robert, 2005, Cornas, 270 kr, 2-0, 15,5
7. Les Mejeans, Jean-Luc Colombo, 2007, Cornas, 242 kr, 1-1, 16
8. Cornas Vielle Vignes, Thardieu-Laurent, 2009, Cornas, 448 kr, 0-8, 14

//JL

#1297 Selosse mm

Kaos redan vid anmälan då CA snabbt rapporterade överbokning något som CA mycket gästfritt hanterade genom att övergå till en tvåflaskorsprovning. Vi som deltagit i CA tidigare provningar visste att allt kan hända och att dessa provningar naturligtvis innehåller betydligt mer än temat för dagen. Så även denna gång då Selosse-temat endast utgjorde flight nummer ett. Flight två kom ur CA källare (the lost ark?) med ett antal rejält lagrade gamla godingar. Sista flighten missade jag men de som var kvar överraskades av en 2000 Pierson-Whitaker i högform.

Seloss inledde och dessa viner charmade delar av oss med sin tydliga husstil och rejält koncentrerade viner. Sec-vinet erhöll begränsat bifall men så blir det ju ofta med ett uddavin i en samling homogena viner. Vinerna hade en påfallande mogenhet och väldigt nära drickoptimum men sannolikt med en lång platå. Vi kunde notera att årtal för degorgering låg ca 3-5 år bakåt i tiden men den egentliga åldern på ingående viner (oftast cuvéer från olika årgångar) blev inte helt klarlagt. Efter genomgången provning kan jag definitivt instämma i CA inledande ord kring Seloss, viner i oxidativ stil, präglade av fatlagring, med sen DG och mognad vid lansering samt inte minst täta och strukturerade!

Bonusflighten med äldre champagne delar som vanligt provarna i att hata eller att älska. Du bör gilla oxidation och ”elgant restmouss” i kombination med nötter och äpple samt vara beredd att ta risken med en munfull vass OTH-sörja. Nåväl, denna gång var vi lyckosamma men bara ett lik i OTH-garderoben (Ruinart) resten var en stor glädje att få uppleva. Bäst bland de gamle var tveklöst 1976 Agrapart som verkligen lyckats hålla ihop sig över sin 36 år. Slutsats, spar några flaskor till pension eller gå på CA nästa provning!

Noterat tyckande över vinerna;

NV Selosse Initial med doft av svamp (oren tyckte någon), nötter, majs, bröd och aningen rök, en syrlig mogen smak med mandarin och beska, aning äpplig i oxidativ stil, drick n-4år

NV Selosse Originale med fint brynt smör, hasselnötter och tobak, lite enbär samt fat som anas, smak med fudge, grape, tydlig syra och mogen frukt, fyllig medlite lime och ett elegnat balanserat slut, drick 1-5år

NV Selosse Substance med mogen äpplig doft, nötter (fotsvett?), salami samt tjärad hampa, mer behaglig i doft än smak som är lite vass, syrlig och oxidativ med nötter och te, drick nu-2år

NV Contraste uppvisar en härlig doft med choklad och krusbär samt lite parfymerad elegans och sedvanliga nötter, smaken är krämig och fyllig med tät lång smak där hasselnötter och lite choklad framträder, fin beska, extraktrik och elegant tuggbart slut, drick nu-2år

NV Selosse Rosé har en utvecklad doft med aning bröd, gult äpple och oxidativ mognad, lite snål med aningen störande ton av pop corn och nagellack. Smaken ger röd frukt, koncentration, syrlighet och lätt metalliskt slut, drick nu-4år

NV Selosse Exquise sec med utvecklad brödig doft, inslag av ros och lime, (lite chapell hill-känsla sa publiken), Smaken är påtagligt söt med markerad dosage, relativt tät med liten fetma och tydlig långt slut med marmelad och söt frukt. Drick 3-6år

1976 Agrapart & Fils Grand Cru Avize BdB är påtagligt mogen men fortfarande vital och intakt, med inslag av laktos och äpple, lång smak som anar tanniner och kvarhållen syra, välbehållen flaska men drick nu.

1969 Pol Roger Extra Cuvée De Reserve med en stor, dessvärre lite OTH-betonad doft av äpple, te och gummi men även apelsin. Smaken även den äpplig samt med aning mjölksyralighet, tät och med långt slut men helt utmognad och med halvdöd mouss, drick genast

NV Pol Roger Extra Cuvée De Reserve har en initialt gles doft med med mycket mognad, mentol och bonvax, smaken tät med godisfrukt, te och diesel, drick nu

NV Delamotte Brut Père & Fils en misstänkt BdB från tidigt 70-tal där äpple och mognad dominerar men med inslag av mjölk och nötter, smaken är tät, aning bitter, påtagligt torr och med uttorkad frukt, valnötter och ett extraktrikt slut, drick nu

NV Ruinart Brut Resérve ett idag klart OTH-vin med madeiratoner och sönderoxiderad helhet, platt och vasst syrlig, drick inte – OTH

NV Laurent Perrier, Cremant är en mycket mogen, lite gräddig champagne medaning fattoner och vaniljstänk, torr, aning uttorkad frukt, beska och syrlighet på slutet, drick snarast

Provningens viner, med röstsiffror för Selossvinerna;

Selosseflight

1. NV Initial, DG 2007/12, 524 SEK, 786 SEK, 17,0p, 1-1

2. NV Originale DG 2007/12, 592 SEK, 888 SEK, 17,0p, 5-4

3. NV Substance DG 2007/12, 992 SEK, 1488 SEK, 16,0p, 6-1

4. NV Contraste DG 2008/02 895 SEK, 1164 SEK, 18,0p, 9-1

5. NV Rosé DG 2010/04 570 SEK, 684 SEK, 16,5p, 1-5

6. NV Exquise sec DG 2010/07 460 SEK, 552 SEK, 16,5p, 0-10

Bonusflight (priserna är uppskattade)

7. 1976 Agrapart & Fils Grand Cru Avize BdB, 2010 500 SEK, 17,0p

8. 1969 Pol Roger Extra Cuvée De Reserve, Jan 2011 900 SEK, 15,5p

9. NV Pol Roger Extra Cuvée De Reserve, Jan 2011 400 SEK, 16,0p

10. NV Delamotte Brut Père & Fils, Jan 2011 400 SEK, 15,0p

11. NV Ruinart Brut Resérve, Jan 2011 400 SEK, OTH

12. NV Laurent Perrier Cremant, Jan 2011 400 SEK, 15,5,0p

Fotnot. Viner 9-12 är från70-talet eller äldre

Late night flight

13. 2000 Pierson-Whitaker (Avize), €25, Ej provad av mig

(JaJ)

#1292 Röd bordeaux från 90-talet

JEP bjöd in till provning under ett klassiskt epitet, Bordeaux 90-tal. Det visade sig vara på enbart röda viner, inte helt oväntat bland deltagarna.

 

En kort årgångsgenomgång inledde provningen, därefter spillde vi snabbt i ”juicerna”

Vin 1. 1996 Chateau Pichon-Lalande

Mörkröd färg med liten brunkant. Klassisk Bordeauxdoft, inslag av stall, läder, kaffe, fat, mörk choklad. Eteriska toner med lite blåfrukt och skog i svansen. Personligenfann jag en lite grön ton som jag tyckte störde en aning.

Fyllig, rik, tanninstinn balanserad läcker lång fruktig smak. Sandiga tanniner och avslut av salmiak, ceder och kakao.

Vin 2. 1996 Chateau Pontet-Canet

Mörk röd färg. Köttig fruktdriven lite animalisk doft med svartfrukt, lite murrig, skog och svamp i doften. Tydligt brett.

Svartfruktdominerad lite stram läcker smak med tydliga eteriska och träiga toner. Elegant och lång eftersmak.

Vin 3. 1998 Chateau Pape-Clement

Mörk genomröd färg. Mogen fruktig och mullig doft med rotfrukter, ceder, fat, choklad och kaffe. Exklusiv komplex och rik doft med mognad skog och lite svamp. MW tyckte det doftade rök, gummi, asfalt och bakelit.

Mogen fatig och rotfruktsdominerad med långa fina tanniner. Elegant och bra trots Rhônekaraktären på doften.

Vin 4. 1996 Chateau Leoville Barton

Mörk, röd färg. Eterisk, fruktig, fyllig, rik men lite spretig doft. Inslag av blommor och äppelskal.

Cedrig kraftig svartfruktsdominerad smak med komplexitet och balans. Klassisk Bordeaux med lite stramt avslut. Fina sandiga tanniner

Vin 5. 1998 Chateau Leoville Barton

Mörkröd tät med tydlig blåkant. Ung köttig, fruktig, fat, lite fruktsöt och exklusiv doft. Angenäm/insmickrande sammetskänsla, med begynnande komplexitet, modern.

Koncentrerad fruktdriven smak med intensiva korta tanniner. Ung, saftigt anslag men tydlig potential.

Vin 6. 1995 Chateau Pichon-Lalande

Mörk röd färg. Fyllig, cedrig, kryddig, blåfruktsdominerad doft. Stallig, bordeauxig, komplex med fina parfymerade övertoner.

Smak av stallig svart intensiv frukt, sval, elegant och klassisk. Elegant balanserad med fina sandiga tanniner. Tydlig lagringspotential.

 

Listan

1. 1996 Chateau Pichon-Lalande, Pauillac, Bordeaux, 1440kr, 3/1/12, 18p
2. 1996 Chateau Pontet-Canet, Pauillac, Bordeaux, 576kr, 3/2/12, 16p
3. 1998 Chateau Pape-Clement, Pessac-Leognan, Bordeaux, 762kr, 4/2/12, 17,5p
4. 1996 Chateau Leoville Barton, S:t Julien, Bordeaux, 746kr, 0/2/12, 16,5p
5. 1996 Chateau Leoville Barton, S:t Julien, Bordeaux, 712kr, 0/3/12, 17p

6. 1995 Chateau Pichon-Lalande, Pauillac, Bordeaux, 1640kr, 3/1/12, 19p

 

/JT

#1290 Moulin Touchais

Möjligen är det faktiskt så att Moulin Touchais är det vin som vi under AuZones mer än 25-åriga historia har provat flest gånger. Vi har åtminstone haft 4-5 rena provningar av Moulin Touchais, så det innebär sådär en 30-40 flaskor. Vilket annat vin kan komma upp i den siffran? I torsdags var det så dags igen. Stig H styrde oss åter igen mot den sedvanligt stora njutningen av att prova detta vin, som alltid har en uppfräschande syra som balanserar sötman. Dessutom är det ett vin som är så gott som odödligt. Flaskor med mer än hundra år på nacken har visat sig häpnadsväckande fräscha. Hemligheten med hur Moulin Touchais alltid uppvisar detta fantastiska spel mellan sötma och syra, är att de skördar en andel, 10-20%, av druvorna innan de mognat ordentlig. Sedan görs flera sena skördar av mogna druvor som får bidra med sötman och aromerna av mogen frukt. Man eftersträvar inte botrytisangripna druvor, men vissa år, såsom t.ex. 1997, är vädret sådant att en hel del druvor blir botrytisangripna och då låter men dessa druvor följa med, varvid vinet får en något annan karaktär som drar mer åt Sauterneshållet, även om punschtonerna ändå brukar avslöja vinets ursprung. Eftersom druvan är chenin blanc, så är det unga vinet oftast rätt tufft och till och med snålt, med toner av gråpäron, ylle, mandel och stendamm. Med åren, utvecklas emellertid betydligt yppigare och rikare karaktärer, såsom mogna persikor, aprikoser, punsch och kryddor. Syran finns dock alltid där och spelet mellan den och sötman utgör en viktig del av detta vins identitet – och  även en orsak till dess storhet.

Men nog med hyllningsord och över till vinerna. Den som vill läsa mer fakta om Moulin Touchais kan lämpligen gå till Vintomas blogginlägg från förra gången vi provade vinet, i somras.

Vinerna vi provade på sommarens provning var, med ett undantag, av det yngre slaget, men redan då vi häller upp kvällens viner står det helt klart att vi den här gången ska få prova betydligt äldre saker. Vi har en vacker samling vinglas framför oss, med färger från gyllengult till djup bärnsten.

Glas nr 1 har en något stum doft med inslag av päron, aning punschton och en äpplig doft som avlägset påminner om cider. Smaken börjar friskt och läckert med en tydlig sötma och en bra, läskande syra. Rent, tuggbart och kryddigt med bra djup. Rätt lång smak med en god päronfrukt och knäck. En bra start med ett vin som lovar mer för framtiden. 1985

Nr 2 är betydligt dovare och med en hel del punsch och apelsintoner. Tätt, med en känsla av ett varmt år. Inslag av fikon och vinteräpplen. Smaken än rätt söt och syran lite mer i bakgrunden. Mulligt med tät persikofrukt. En lång, rund, rätt söt eftersmak med en lite besvärade, lätt metallisk beska som växer upp och förtar lite av den runda frukten. 1981

Trean har en tät doft med ett lite orent, kartongaktigt inslag. En viss känsla av att det är korkskadat sprider sig, men eftersom smaken inte alls känns eldig och brännande, bestämmer vi oss för att det åtminstone inte är det som har drabbat vinet. Förutom kartongtonen finns en del päron, sten, svamp, trä och masonit. Smaken är rätt söt och syran lite återhållen. Det är oljigt och tuggbart, men är rätt stumt och saknar den charm och stil som man vill ha i detta vin. Känns inte som det är helt i form. Kanske lite skadat på något vis – eller så behöver det bara ligga till sig en 10-20 år eller så… 1979

Nr 4 är till utseendet kvällens klart ungdomligaste. Vackert ljust gyllene, i stort sett utan några orangea inslag. Även doften känns ungdomlig – kryddig, med ett syrligt, nästan druvigt inslag. Möjligen finns där också en aning volatil känsla. Andra provare talar om myggstift, själv noterade jag också kåda. Smaken är härligt frisk men en god sötma. En läckert mumsig och kryddig frukt och en intensiv smak fyller upp munnen och ger en tuggbar känsla. Även den långa eftersmaken är mumsigt tuggbar med honung och knäck samt ett litet bitter inslag som av engelsk marmelad. Ett vin med extra allt, som säkert har en lång framtid, men mycket gott just nu. Det var emellertid inte alls så ungt som man kunde förledas tro av den ljusa, gula färgen, utan: 1976

Femman har ett ordentligt grönt inslag i doften. Kryddigt med en del grön banan, bröd, guava och hostmedicin. Inte helt angenämt. Smaken är frisk, kryddig, även här med distinkt gröna inslag. Syran dominerar här över sötman vilket ger en smalare munkänsla, utan den läckra,mulliga frukten och gräddigheten som man hoppas finna i MT. Slutar torrt. Syran ger nästan en känsla av strävhet. För mig kvällens sämsta vin. 1975

Sexan är en helt annan femma(!) med en dov, knäckig, tät doft med en rejält mullig och mogen frukt. Persikor och aprikoser i massor, samt en hel del punsch tillsammans med lite bränt bröd och träiga toner i bakgrunden. En något medicinal ton växer till sig under tiden i glaset. Smaken är ordentligt frisk med en syra som håller sötman i bakgrunden. Markerat kryddigt, aningen träigt, något slankt, men med en härligt tuggbar munkänsla. Lång, frisk, lite sträv eftersmak. Åldrat, lite speciellt med sin påtagliga syra, men klassiskt och riktigt gott. 1971

Näst sista vinet är djupt bärnstensfärgat och har till och med en antydan till en grönaktig nyans mot kanten, något som brukar antyda en ordentlig ålder, ofta kring 50 år eller mer. Särskilt gammal madeira brukar kunna visa upp en grönskimrande kant. Doften är mycket tät med mogen, torkad frukt, en liten svampton, massor av knäck och en rökighet som ger en viss botrytiskänsla. En viss oxidationston finns där också vilket åter minner något om madeira. Stekta äpplen och julkryddor kan man också hitta i den komplexa doften. Smaken är frisk, knäckig, måttligt söt och har en liten beska som precis balanserar på rätt sida om att vara lite störande, men bidrar nu snarast till en bra munkänsla. En bra, god syra och intensiv smak, utan att vara bred. Julkryddorna dyker upp igen och lever vidare i den långa, intensiva, närmast torra smaken. Ett strålande exempel på en väl utvecklad MT , om än med ett litet varningstecken för den lite oxiderade, äppliga tonen. 1964. Vid genomgången efter den traditionella flaskuppställningen får vi veta att detta vin vistats i tropikerna i tre år och där i huvudsak legat i 30-38 graders värme. Kanske kan denna något bryska behandling ha orsakat de associationer till Madeira som vi hittade. Vore intressant att få höra om någon annan har några intryck av 64-an från de senaste åren.

Så till sist ett något ljusare vin med en ber gyllene, orange nyans. Doften är häftigt bred och knäckig med varm, inbjudande mogen frukt och en aningen laktisk, gräddig ton. Här finns massor att hitta, såsom rostad limpa, punsch, en lätt svampig ton av brieost, champinjoner och till och med lite nygräddade kakor. Smaken börjar friskt, rent och knäckigt. En ren, klassisk syra spelar fint mot sötman och den gräddiga känslan i munnen. Bra bredd och rondör. Långt, kryddigt och rökigt efteråt med växande, intensiv smak. Krämigt och mumsigt slut. Ett fullständigt strålande och ospottbart exempel på Moulin Touchais när det är som bäst. Återigen visar det sig att det är 1959 som levererar på den här nivån. Definitivt en favoritårgång av detta fascinerande vin. När får vi prova det igen?

1. 1985, 0-1, 449 kr, 16p
2. 1981, 0-0, 479 kr, 15.5p
3. 1979,0-4, 389 kr, 14.5p
4. 1976, 1-2, 450 kr, 17p
5. 1975, 0-2, 499 kr, 13.5p
6. 1971, 1-1, 599 kr, 16p
7. 1964, 5-0, 450 kr, 17.5p
8. 1959, 3-0, 930 kr, 19p

Intressant att notera är att fem av vinerna, 85, 81, 79, 75 och 71 finns att köpa nu på Systembolaget, till priserna ovan. 59-an var köpt på auktion i Bryssel. På senaste nätauktionen i Stockholm gick en flaska 1959 för 1200 kr + 25% i slagavgift, så priset på den flaska vi fick prova var således högst rimligt.

/A

#1289 Vit bourgogne grand cru

Av den totala arean för vit Bourgogne (15 706 ha), så är endast 1,2% (194 ha) grand cru. I dessa siffror ingår även Chablis. Ett normalår är den totala mängden grand cru-vin som produceras ca 1 miljon flaskor, varav 60% Chablis. Kvar blir ca 400 000 flaskor från ”det riktiga Bourgogne” att fördelas på amerikaner, japaner, kineser, européer och övriga världen. Har inte kollat exakta siffror, men möjligen produceras ungefär lika många burkar surströmming, med den skillnaden att suget efter surströmming är betydligt mindre än efter vit Bourgone. Det är därför en flaska vit grand cru börjar på 1000 SEK, medan en burk surströmming kostar 53 SEK. Det är med andra ord rara droppar vi provar (blint) en regnig oktoberkväll.

2008 Corton-Charlemagne GC från Bonneau de Matray. Färgen är klar och relativt ljust gul; doften är ung (knuten) och innehåller citrus, vita blommor, mineral och en lätt rökighet; smaken är ung, frisk med smak av citrus och lätt ek och med en ganska lång eftersmak. Elegant vin med bra balans mellan komponenterna.

2009 Corton-Charlemagne GC från Bonneau de Matray. Samma vin som föregående, men en nyare årgång, och ett snäpp upp kvalitetsmässigt. Delvis samma komponenter i doft och smak, men vinet är fylligare, har en större doft och längre eftersmak, och även mer ek.

2009 Corton-Charlemagne GC från Louis Jadot. Samma cru och år som tvåan, men annan prodcucent. Återigen samma komponenter av citrus, mineral och rök i härlig samklang. Stor komplexitet, och man kan bara ana att vinet kommer sitta som en smäck om tio år. Idag och det ungt, men elegant. Bäst hittills.

2007 Bourgogne Blanc Comte de Vogüé. En djupare gul färg; doften helt annorlunda mot tidigare viner, här är det marsipan som dominerar i en öppen, mogen stil. Smaken är syrlig och förutom sedvanlig citrus, så karakteriseras den framförallt av marsipan och nötter. Vinet har inte alls samma elegans och komplexitet som tidigare viner och påminner om viner jag drack för 10-20 år sedan från Saint-Aubin och Santanay, och som länge var min Bourgogne-referens. Jag är nog den ende i församlingen som trots allt gillar detta. Nostalgi?

2008 Ridge Monte Bello (Santa Cruz, USA). Intensiv gul färg; stor doft av nötter, champinjoner, rök och melon; mycket fylligt, smakrikt, med lång smak med marsipantoner; något låg syra. Jag röstar det som kvällens bästa vin, men det ska visa sig klara uppvärmningen i glaset sämre än efterkommande viner.

2005 Bâtard-Montrachet från Olivier Leflaive. Klar, intensiv gul färg; Stor, ganska öppen doft av citrus, rök och fat; mycket fyllig, smakrik med persiko-toner; mycket elegant och gott. Även om vinet är sju år kan jag bara anta att det blir bättre om ca fem år. Fortfarande oförlöst.

2007 Bienvenues-Bâtard-Montrachet från Vincent Girardin. Förutom att årgången är densamma, så har vinet lite gemensamt med den tidigare Bourgogne blanc. Här är det citrus, lime och rök i härlig samklang; fyllig, lång, komplex smak som säkert utvecklar sig över de nästa fem till tio åren. Blir min favorit till maten, då temperaturen höjts och vinet fått en rejäl dos luft.

1990 Montrachet från ”Le Savour Club” (vilken producent?). Mörk gul färg mot bärnsten; mogen, mycket öppen karamelliserad doft; smaken är åldrad, fyllig men något brännande av firne och möbelvax. Det enda vin ikväll som hamnar i spottkoppen. Inte min grej.

Så till pris (vid inköp), röstsiffror och mina poäng.

2008 Corton-Charlemagne GC från Bonneau de Matray 925 SEK/0-1/15p
2009 Corton-Charlemagne GC från Bonneau de Matray 998 SEK/0-1/16p
2009 Corton-Charlemagne GC från Louis Jadot 949 SEK/1-0/17p
2007 Bourgogne Blanc Comte de Vogüé 840 SEK (sic!)/0-9/14p
2008 Ridge Monte Bello (Santa Cruz, USA) 451 SEK/3-0/17p
2005 Bâtard-Montrachet från Olivier Leflaive 1042 SEK/6-0/17p
2007 Bienvenues-Bâtard-Montrachet från Vincent Girardin 1399 SEK/2-1/17p
1990 Montrachet från ”Le Savour Club” 911 SEK/1-1/13p

Tack till kvällens värdar Erik och Tomas.

/PW