# 1263 Deutz Blanc de blancs

EH bjöd in till en provning på temat Deutz Blanc des blancs för att vi skulle få känna bredden i detta nästan storhusmärke. Teoridelen gav hintar om de tidiga åren, familjeföretaget och det tyska inflytandet.

Efter en tämligen lång upphällningsseans stod den så där: “Deutzmatrisen”

Vinerna:

1989, Deutz Blanc de blancs

Guldgul färg, fyllig lätt oxiderad doft med champignoner, rika fat stor komplexitet och ett litet drag åt Grappa. ++(+)

Syrlig fruktdriven rik och mogen smak. God lång supermogen och komplex. +++

1995, Deutz Blanc de blancs

Guldgult. Autolytisk komplex rostad doft med långa brödiga toner. Mogen men lite spretig och inslag av äpple. ++(+)

Fruktig smak med lite kort mouss, kraftig syra och fyllighet, moget ++

1996, Deutz Blanc de blancs

Blekt guldgult. Mineral och citrus i doften samt lite fat. Komplex doft med champignoner, äpple och jäst. spetsig stramt lite ogint avslut +(+)

Kraftig hård äppelsyrlig ungdomlig smak, elegant eller inte så komplext nu. ++

Nära bästa vin enligt flera andra provare.

1998, Deutz Blanc de blancs

Gul färg. Mineralig knuten äpplig och ungdomlig doft. bröd, jäst rikedom och autolytisk karaktär. Ren frukt och rosor. ++(+)

Fruktdriven smak lite kartigt men fin mineralitet. Ungt komplext och äpplig, gröna.. Rik. ++(+)

Några provare tyckte det var hög dosage, JaJ fann den dessutom chokladig.

2002, Deutz Blanc de blancs

Gult. Rik fatig fruktig doft med röda bär, frukt och svamp. Mineral, ung lite banan, flinta och petroleum. Möjligen också svavel? ++(+)

Stor rik mogen smak med liten obalans åt frukthållet, dessutom någon sötma, modern och med lätt fatiga mognadstoner. Dock kort helhetsintryck. ++(+)

Ett i sanning ojämt smakintryck, troligen jämnar det till sig med tiden.

2002, Deutz Blanc de blancs, Amour de Deutz

Blekgult. Mineraligt ungt stramt och skaldjursdrivet doftintryck, hav och ostron. Svampiga och blommiga toner kommer efter ett tag. ++(+)

Intensiv ung mumsig smak med lite snygga äppelskal. Lång komplex torr och med ett superprecist avslut.  I en annan liga smakmässigt. ++++

2004, Deutz Blanc de blancs

Blekt gult. Mineraldriven lätt syntetisk doft med inslag av banan, tvål parmesan och tropisk frukt! +(+)

Kort enkel lite snål omogen slank smak. Ungt och lite spretigt. +(+)

Svår provningsposition efter föregående smakbomb. Dessutom rejält svårhälld, moussen ville liksom aldrig lägga sig, kan det vara den annorlunda flaskan månne?

---

N.B. Provaren ET gissade i princip alla årgångarna och vinerna rätt.

Listan och betygen:

1. 1989 Deutz, Bdb, 297/600 kr, 5/0/12, 18p
2. 1995 Deutz, Bdb, 429/860 kr, 1/3/12, 17p
3. 1996 Deutz, Bdb, 424/848 kr, 1/3/12, 16,5p
4. 1998 Deutz, Bdb, 499/799 kr, 1/0/12, 17p
5. 2002 Deutz, Bdb, 524/733 kr, 3/0/12, 17,5p
6. 2002 Amour de Deutz, Bdb, 1595/1595 kr, 18,5p
7. 2004 Deutz, Bdb, 698/838 kr, 15p

Grattis till Solveig som vann utlottningen av plåtbrickan från korken på Amour-flaskan

/JT

Champagne Moncuit, Caviste

Sen eftermiddag på Grappe, Martin häller upp senaste fångsten.

NV Champagne Moncuit Brut Grand Cru Pierre Moncuit-Delos
100% Chardonnay från årgång 2008. 100% Grand Cru från Le Mesnil-sur-Oger. Jäst på ståltank därefter 3 år på jästfällning i flaska. Degorgerad i maj 2012. Dosage 8g/l. 12% alkohol.

Doft: Autolytisk syradriven mineralig blanc-de blanc karaktär. Tillgänglig intressant och komplex. Efter en stund i glaset förgylls doften med apelsin / citrus-skal utan att bli äpplig eller fadd.

Smak: Fyllig fruktdriven och intensiv smak, tillgänglig och ren. Långa spelande syror, pop’n pour nu, mera…

NV Champagne Moncuit Brut Grand Cru Rosé

80% Chardonnay från Le Mesnil-sur-Oger, 20% Pinot Noir från Ambonnay. 100% Grand Cru från årgång 2008. Jäst på ståltank därefter 3 år på jästfällning i flaska. Degorgerad i maj 2012. Dosage 8g/l. 12% alkohol.

Doft: Stram mineral och lite lätt metallisk doft, efterhand lite gröna lime och citrustoner.

Smak: Bra mouss, tydlig fruktig, lite spretig, det känns som de blå och gröna druvorna drar åt var sitt håll. Trevlig elegant tanninstruktur med fruktigt avslut. Ska definitivt drickas ungt men kan få gå ihop ett eller kanske två år i källaren, potential!

2004 Champagne Moncuit Brut Grand Cru Millésime

100% Chardonnay från årgång 2004. 100% Grand Cru från gamla stockar i Le Mesnil-sur-Oger. Jäst på ståltank därefter 7 år på jästfällning i flaska. Degorgerad i mars 2012. Dosage 7g/l. 12% alkohol.

Doft: Mycket bra autolytisk komplex karaktär med citrusen och mineralen på rätta stället. Ung men tillgänglig, kommer definitivt att växa i källaren.

Smak: Fruktig intensiv och kraftig mousse, tydligt ung och i viss mån för tätt inpå degorgeringen. Långa syror och komplexa toner med inslag av kantareller och lite charkuteriflott. Kommer bli mycket bra, karaktärsfullt och roligt!

Ett sexpack med två av vardera går att beställa via caviste.se

foton lånade från Caviste, med undantag för den gryniga inledningsbilden

/JT

#1253 Champagne Préstige 1996

Tätt kring bordet var det när ET samlade oss för att utveckla vår kunnighet om prestige-champagners innebörd. Att det faktiskt handlar om mer än att ”kostar det så smakar det” klargjordes tidigt i EH teoripass. Med småklunkar av 1996 Fleuron som smörjmedel i munnen gick vi i dialog om fenomenet, en nisch som saknar lagstöd men som informellt utvecklat några karakteristika värda att notera. Här förutsätts således, i kombination, bra skördeår, högpresterande vingårdar, minutiös källarbehandling, låg dosage och sena DG samt nästan alltid en eller två av pinot noir eller chardonnay. Och så naturligtvis ett högt pris! Glöm dock krav på garagevin och små produktioner, kvalitet kombineras här ofta med stora produktioner, tänk dompan med sju-siffrigt(!) antal buteljer.

Att vi denna gång attackerade ett verkligt topp-år i området, 1996, var första tick in the box redan före provningen. Detta i kombination med garanterad 90+ rating och en provningskostnad på nära 7 lappar för 35 cl var bevis nog för en annalkande topp-provning.

Efter sedvanlig aluminiummaskerad buteljcirkulation kunde vi börja och mycket riktigt, första glas gav positiva vibbar. En Seloss i god form som också zoomade in kvällens viner, syra – komplexitet – kvalitet. Selossen var kvällens kanske minst framstående vin och hade inte Jacquesson deltagande vin ”fulat i flaskan” skulle denna ändå framstående champagne säkert ha röstats som ”svagaste” vin.

De följande fem champagnerna, Dom P., Goisses, Salon, Winston och Comtes de Ch. blev var för sig en egen höjdpunkt under provningen, alla med sina positiva egenheter och personliga ticks. Att jag själv fastnade för Cuvée Winston Churchill denna kväll berodde på vinets perfekta balans och mognad samt en komplexitet utöver det vanliga. Ingen vinnare denna kväll men en favorit för mig var Salon med sin spikraka syra och kompromisslöst fastnaglade chardonnaydruva, ett vin som behöver (måste) mjukas upp med ytterligare år innan harmonin kommer på plats.

Kvällens särklassiga vinnare av publikstöd blev Taittingers Comtes de Champagne som fick de flesta att falla i trance. Visst, vinet var lysande och kvaliteten oklanderligt på topp men för mig fanns en anings upplevelsenyans för mycket av bröd och rostade fat, utan denna hade även jag jublat. (Ständigt dessa nyanser av brunt…) Vi provade ju också Dom Perignon och Clos des Goisses, även de högkvalitativa, men på något sätt fick dessa viner i diskussionen spela andrafiol. Vilket säger mycket om vinnande viner som fick sådana prestiger att stå tillbaka.

En särskild njutning, och en läxa värd att ständigt lära om, var möjligheten att under kvällen i flera timmar följa vinernas utveckling och successiva kostymbyten i glasen. Och hur några producenter lyckas få moussen att läska tungan även efter ett par timmars avbubbling.

Att också notera på gruppen pluskonto är den inte utan beröm genomförda placeringen av buteljer i avslutande master mind – alla på rätt plats!

Uppfångade provningsnoter över de avnjutna vinerna.

1996 Jacques Selosse Extra Brut, 100% chardonnay (100%GC, Avize), DG 25 jan 2005. En mogen vaxrik doft med äpple och tofuinslag. Tydligt floral med julhyacint och med liten överlagring av rostat bröd. Smaken är aningen bränd, aning enklare och lit grovhuggen jämfört med kommande viner, tydlig syra och stram citronsaft med torr och maskulin kartighet, lång och med aningen metallisk bitterhet på slutet. Drick nu – 6 år.

1996 Dom Pérignon (Moët & Chandon), 50% chardonnay, 50% pinot noir. Doften med tydliga mogenhetstoner av gummi och citroncest, mycket mineral och krutrök, lätt parfymerad med vårtulpan. Smaken fortfarande med viss ungdomlighet, stram och brödig med en hel del äpplen och nötter, koncentrerad och krämig med långt lite rökigt slut. Drick nu – 4 år.

1996 Clos des Goisses (Philipponnat), 70% pinot noir, 30% chardonnay (99%PC, Mareuil-sur-Aÿ), DG april 2006. Stor, mogen doft med choklad, bröd och aning lättkokt majs samt citronskal och gummi. Humle och aning bastubad i sekundäraromerna. Smaken är mogen med bra beska och syrlig, tät frukt med grape och lime som saftar gomen och ligger kvar länge med efterklingande apelsin och C-vitamin. Lätt oxidativ och bra koncentrerad. Drick om 2 – 6 år.

1996 Salon, 100% chardonnay (Grand Cru 100%, Le Mesnil). Apelsin och citrusspäckad doft med krutig mineralitet men aning slutenhet och fortfarande ungdomlig. Smaken jordig och syratät med klar chardonnaykänsla samt med elegans och fin frukt samt syrlig och citronlik. Bör lagras 4-8 år.

1996 Cuvée Winston Churchill (Pol Roger), bedömt ca 70% pinot noir, 30% chardonnay. Inledningsvis knuten doft som efterhand blommar ut i balanserade aromer av bröd, vit choklad, mandel och reduktiva äpplen i pommacstil. Smaken är tät och balanserad med superb mognad och elegans samt långt lite bittertljuvt slut med choklad och clementiner, märkbar och fint hanterad dosage. På topp nu men kan avnjutas väl i fem år till.

1996 Comtes de Champagne  (Taittinger), 100% chardonnay. Doften fint mogen med stora rostade inslag och tydligt rökt ton (LTA) samt lime, nötter och brynt chardonnay-smör spetsat med kryddiga äpplen och aning pop corn. Smaken mogen med markerad syra och frukt av unga hallon samt rostade bröd och syrlig lime. Drick nu – 4 år.

1996 Aÿ Vauzelle Terme Blanc de Noirs (Jacquesson), 100% pinot noir, DG 28 jan 2004. Stor sojaspäckad doft med te och bokna äpplen samt mörk sirap och lite mineral. OTH-stänk med dofter som känns för gamla för flaskans etikett – dålig butelj? Smaken med markerade mogna äpplen i oxidativ lite bitter stil samt med ålderssyrlighet men lång och koncentrerad i slutet. Mycket mogen. Drick genast!

Provningens viner och röstsiffror;

Teorivin 1996 Fleuron (Pierrre Gimonnet, PC), 350 kr, 16p +

1. 1996 Jacques Selosse Extra Brut, 910 kr, 1-4  16,5p
2. 1996 Dom Pérignon (Moët & Chandon)  1400 kr, 1-1, 17p
3. 1996 Clos des Goisses (Philipponnat), 1040 kr, 0-1, 16,5p
4. 1996 Salon, 2000 kr, 0-2, 17,5p
5. 1996 Cuvée Winston Churchill (Pol Roger), 960 kr, 3-1, 18p
6. 1996 Comtes de Champagne  (Taittinger), 1358 kr, 10-1, 17p
7. 1996 Aÿ Vauzelle Terme BdeN (Jacquesson), 1300 kr, 0-5, 15,0p

(JaJ)

#1233 Bollinger RD

Sex bubbel lockande uppställda av föreningens finlands-schweitziska falangs främste företrädare, kvällens provningledare K, lockade men den kunskapstörstande skaran fick inledningsvis teoretiska infallsvinklar från K. Noterades sådana aning nördstänkta fakta som att Bolly RD endast lagras med kork, både före och efter DG och alltid lagrade druv- och vingårdsgårdseparerade på magnum före DG. Vinet blandar PN och CH från Ay och för att få kallas RD krävs minst 8 års lagring före DG ofta längre. Att jämföra med årgångs-Bolly (Grand Année) som kräver minst 5 år.

Vinerna serverades och efter sedvanlig mental och fysisk dissektion släpptes tyckandet löst. Hus- och RD-stil kunde vi nog känna om än med reservation. Tydligast avvek kvällens vinnare, 97 RD, som tveklöst sattes som en Grand Année (till skillnad från 97 GA). Den sena DG-tiden tyckte vi nog påtagligt satt sina spår med tätare mer substantiella viner, mer kraft än elegans och med tydligt utvecklade karaktärer. Värt att notera är att vinernas DG-datum låg mellan 11-14 år (Grand Année ”endast” 8år) vilket naturligtvis sätter sina spår.

När jag i efterhand läser mina noter ser jag att våra kollektiva verbala beskrivningar flyter ihop. Doft och smak är på papperet svåra att separera för de olika årgångarna och summerar upp till dofter med choklad, äpple, mandel, hasselnöt, jordgubbe, grape, mineral, tropisk frukt, sherry, knäck, svamp, lakrits, hallonkräm med bitterhet, mognad, syra, äpplighet, röda bär och smaker dominerat av saftighet, citron, smör, cider, choklad, nötter, röda bär och långt slut. Ända var viner trots sin likhet distinkt olika med en ganska (i efterhand) tydlig koppling till årgången. 95an lite råare och mindre mogen än 97, 90 drickfärdig och tät, 85 och 88 med påtaglig mognad och helt klara för att drick nu, kanske med redan påbörjad utförsbacke för 85an. 97 överraskade dels som en faktisk RD och dels genom sina lysande kvaliteter.
Stort tack till K. för detta mousserande kraftprov och för att, som sig bör, petat in lite gåslever som avslutande komplement!

Kvällen viner, alla från Bollinger med 12% alkohol samt ungefärlig druvmix om knappt 2/3 PN och 1/3 CH. Cirka 75% GC-vingårdar. Här är tabellen;

1997, Grand Année (1093.-), 0-1, 16,5p
1995, RD, (1373:-), 2-4 16,5p
1997, RD, (1220:-), 6-0 17,5p
1990, RD, (1541:-), 2-2 17,0p
1985, RD, (1987:-), 1-2 16,5p
1988, RD, (1490:-), 1-3 16,0p
(JaJ)

#1214 Diebolt-Vallois

Anders J gjorde sin debut som provningshållare i AuZone med temat Champagne från Diebolt-Vallois. Till provningen serverades först en snutt teori innehållande bland annat följande matnyttiga information:

Champagnen görs i 5-6 varianter, dessutom finns prestigevarienterna som non-dosage för vissa främst asiatiska marknader. Den officiella webben vittnar om en Rosé, men den ingick inte i exposén denna kväll.

Varianterna är: “Fleur de Passion”, “Prestige”, “Vintage”, “Blanc de Blancs” och  “Tradition” i fallande prisklass. Dosagen ligger på 6-8g / liter i de viner som inte är non-dosage enligt ovan. Druvsammasättningen är genomgående 100% chardonnay utom för ”Tradition” som har 40% chardonnay, 30- 40% pinot noir och 20- 30% pinot meunier.

Diebolt Vallois har vingårdar främst i Cramant och Cuis, dessutom har man små lotter i Chouilly och vid sluttningarna mot Epernay, allt grand cru klassat utom Cuis som är premier cru. Nu till vinerna:

1999 Diebolt-Vallois Millesimé.
Inledningsvis mineralig och med tydliga jästtoner. Komplex, äpplig och stor mogen doft. Skiffer, sand och rosor och efterhand lite äppelmos i doften. Äpplig balanserad fyllig och mogen smak med lite bitter svans. Bra men i viss utförsbacke.

2004 Diebolt-Vallois Millesimé.
Stram doft med inslag av citron och lime. Mineral och gröna toner, mycket ungt anslag. Fruktdriven smak med tydlig äppelsyrlighet, ung och med kartigt avslut. Lite ogin men troligen mest på grund av ungdom. Att bara 5 år skiljer mellan detta vin och föregående är svårt att tro, 2004 sägs ju också vara snabbmognande.

n.v. Diebolt-Vallois Tradition.
Öppen doft med elegant innehåll av citrus, mineral och flinta. Melon och mango samt liten petroleumton! Flera andra provare hittade dessutom parfymerade dofter och syrén. Hög syra och torrt intryck, tunn mouss i sammanhanget och lite ointegrerad smak.

2004 Diebolt-Vallois Fleur de Passion.
Fyllig doft med mycket fat och kokos i doften. Mineral, smörkola, gröna äpplen och gul frukt. Rik öppen och komplex doft med rosor. Smak av röd mogen frukt, lite fat och fräsch syra samt bra komplexitet. Generös och balanserad om man inte misstycker kokosfaten.

2002 Diebolt-Vallois Fleur de Passion.
Fyllig, fruktig mineraldriven doft med begynnande mognad, lime och flinta. Komplex doft med inslag av latex och rök. Mogen fruktdriven smak med stor komplexitet rikedom och trevlig mix av olokfärgade äpplen. En provare tyckte att vinet hade “söligare” bubblor än de andra 5 vinerna…

n.v. Diebolt-Vallois Prestige Brut.
Doft av begynnande mognad, citrus och fyllig elegans med lite fatkaraktär, och återhållen frukt. Efter en stund i glaset större äpplighet och väl balanserad vanilj. Ung smak med lite spretig frukt men stor komplexitet, intressant och med potential för lagring.

Betygs, röstnings och prislistan:
1999 Diebolt-Vallois Millesimé, 329kr, 0/2/12, 15,5p
2004 Diebolt-Vallois Millesimé, 449kr, 0/2/12, 14p
n.v. Diebolt-Vallois Tradition, 329kr, 1/5/12, 14p
2004 Diebolt-Vallois Fleur de Passion, 749kr, 2/2/12, 18p
2002 Diebolt-Vallois Fleur de Passion, 668kr, 7/1/12, 18p
n.v. Diebolt-Vallois Prestige Brut, 359kr, 2/0/12, 16p

/JT

Rapport från finanskrisens Champagnedagen 2009

Champagne skall vara som ni alla vet ”Kall, Torr och Gratis” och CD 2009 levde upp till åtminstone 1 av dessa då många champagneälskare tog tillfället att dricka lite gratis skumpa så här i finanskrisens skugga. Jag tycker att krisen också satte spår i utbudet då det var fler trista standard cuvéer än tidigare och färre höjdarviner men det kanske vore annorlunda om man varit tidigare/snyggare/kändare och fått ta del av de exklusiva flaskorna som gömdes under borden.

Dock fanns det fortfarande en del godsaker att glädjas åt. 2002 blir säker bra med tiden men i dagsläget tyckte jag bäst om Pol Roger Blanc de Blancs 1999  med Nicolas Feuillatte Palmes d’Or 1998 som god tvåa (finns alltid en flaska på rummet när du checkar in på Hotel Carlton i Cannes). Bland de mer udda upplevelserna fanns de ekade vinerna från Eric Rodez och Pol Rogers ”Rich” en demi-sec som bröt mot ”champagnelagen” men säkert gör sig bra en varm sommardag.

/LH

#1117 Bollinger

Huset Bollinger har alltid haft topprykte i Champagne. Även för distriktets hetlevrade vinarbetare representerar Bollinger något extra; vid ett uppror med bränder och plundring under förra seklets början skonades Bollinger från härjningarna. 

Huset lägger kvalitetsribban mycket högt. Man jäser vinerna på små, åldrade ekfat och de genomgår aldrig filtrering. Prisnivån blir därefter, men nog är det läckert bubbel man får för pengarna…

Vinutbudet består, förutom standardcuveén, av en årgångslös rosé, årgångsvinet Grande Anneé, en rosévariant av GA samt dyrgripen Cuveé Vielles Vignes Francaises. Hueset släpper dessutom med jämna mellanrum ut en Bollinger R.D., vilket helt enkelt är en nydegorgerad Grande Anneé. Detta vin är i allmänhet färdigt för omedelbar konsumtion vid lansering.

När det är dags för bubbelprovningar i föreningen är Mats A en frekvent deltagare. Denna kväll höll denne champagne-entusiast själv i taktpinnen. Provningen fulltecknad inom någon minut efter 09.00 anmälningsdagen – vad skulle Mats duka fram? Spänningen var på bristningsgränsen…

Det första vinet bjöd på citrus-och brödtoner, med den autolytiska karaktären nedtonad. Lite skalbitterhet och syra som kändes en aning påklistrad. Den lite klyschiga beskrivningen bokna äpplen, som så ofta förknippas med Bolly, lyste med sin frånvaro, men vinet hade en del bredd och klass.

Stor förvåning då detta visade sig vara 2003 by Bollinger, ett vin från den mest extrema av årgångar. Druvorna rostades i solen, och hettan fick härja ostört utan något regn. Jag hade förväntat mig ett klumpigare och mer urflippat vin; detta hade klassiska om än inte så hustypiska drag.  

Tvåan var ett snäpp uppåt på kvalitetsskalan, men utan att övertyga fullt och fast. Den lite oxiderade hus-stilen är nedtonad – en ny trend hos Bollinger? Men en del pinot-bredd levererades och vinets inneboende koncentration skvallrar om lagringspotential. Det kändes helt enkelt outvecklat, och med förvåning noterades Grande Année 1999 på etiketten.

Grande Année 1997 har jag provat ett flertal gånger, utan att imponeras. Men i afton excellerade den tveksamma årgången i ett komplext och vackert vin men fyllighet, rostning och (ja, jag vet…tjatigt) bokna äpplen, röda till färgen. Handlar det helt enkelt om mognad? Denna 97:a åkte i åttor runt 99:an i afton, den senare är ju en mer haussad årgång. Ligger ni på ett krigslager GA 1999 rekommenderar jag ett antal års lagring!

Fjärde glaset uppvisade en brist på hus-stil, det var grapebittra skaltoner och avsaknad av brödighet och bredd. Mina gissningar gick mot andra producenter, t.ex A Clouet, med det handlade om Bollingers standardcuvée. Svagt nummer – stod den jobbigt till i provningen, månne?

I glas nummer fem huserade flytande guld. Nästan sauterneslik koncentration, fantastisk bredd med massor av nötter och chokladtoner. Och när den rika, nästan oändliga eftersmaken med all sin rikedom klingar ut så kommer en twist med syra och lite bitterhet som lämnar gommen torr och ren, redo för nästa klunk. Ett genialt vin, stort i varje bemärkelse och den bästa butelj GA 1990 jag provat hittills!

Vi fick även prova den årgångslösa rosén, som är en elegant historia med en hel del mineral. Jordgubbstoner kan detekteras, men spelar ingen förstafiol i denna syrarika och strama tappning. Ett seriöst vin men ej värt drygt 600 SEK. Gosset Rosé är faktiskt helt överlägsen denna, till ett pris där du får två hundralappar över till skaldjurs-shoppingen! 

Avslutningsvinet saknade synlig mousse, lite stick på tungan var allt som avslöjade en flaskjäsning som med största sannolikhet skett för rätt länge sedan. Vinet var inte helt olikt 1990-an till att börja med – en lysande bredd och ytterligt mogen fyllighet i sann Bollingerstil. Mattades dock märkbart i glaset varefter provningen fortlöpte och vinet klingade ut i en nobel orkeslöshet. Det handlade om Bollinger Brut 1975, och med tanke på champagnens ålder samt hur kraschad etiketten såg ut får vinet mer än godkänt. Trött och trist? Inte alls, inte denna kväll.

 

1. Bollinger, 2003 by Bollinger, Champagne/Frankrike, 750:-/08/825:-, 0/6/12, 15,5 p.
   
2. Bollinger, Grande Année 1999, Champagne/Frankrike, 800:-/07/960:-, 0/2/12, 16.0 p
   
3. Bollinger, Grande Année 1997, Champagne/Frankrike,  721:-/07/865:-, 2/0/12, 17,5 p.
   
4. Bollinger, Spécial Cuvée, Champagne/Frankrike, 350:-/07/420:-, 1/1/12, 15 p.
   
5. Bollinger, Grande Année 1990, Champagne/Frankrike, 450:-/00/855:-, 7/0/12, 19 p.
   
6. Bollinger, Rosé, Champagne/Frankrike, 649:-/09/649.-, 0/3/12, 14,5 p.
   
7. Bollinger, Brut 1975, Champagne/Frankrike, 1500:-/09/1500:- 2/0/12, 16 p.

 

/ET

#1114 Offertprovning, del 1

JaJ bjöd in till simulerad offertprovning à la Systembolaget och Provningsdeltagarna ombads medta offererade viner enligt ramarna:

• Offert kan lämnas i en eller två klasser – röd och/eller bubbel
• Offert lämnas genom att medta Ditt offererade vin till AuZone provning 5 mars
• Ditt offererade vin skall enligt Din egen uppfattning uppfylla följande krav:

För båda klasserna gäller

• i. Vinet skall vid offertprovningen bedömas värt mellan 200 – 300 kronor
• ii. Vinet skall inte vara defekt

Klass röd

• i. Vinet skall vara stilla
• ii. Vinet skall bedömas vara ursprungstypiskt från Toscana
• iii. Vinet skall ha en angiven alkoholhalt över 12,0%
• iv. Vinet skall innehålla minst en ursprungstypisk druva
• v. Vinet skall ha en utvecklad doft med inslag av körsbär och med fatkaraktär
• vi. Vinets skall ha en balanserad smak med fatkaraktär och inslag av körsbär och lakrits

Klass bubbel

• i. Vinet skall vara mousserande
• ii. Vinet skall bedömas vara ursprungstypiskt från Champagne
• iii. Vinet skall vara torrt med lägre restsötma än 12g/l
• iv. Vinet skall ha en angiven alkoholhalt under 13,0%
• v. Vinet skall baseras på en cuvée av både vita och röda druvor
• vi. Vinet skall vara relativt ungt men kan vara aningen utvecklat
• vii. Vinet skall uppvisa brödig doft med inslag av äpplen, vara friskt med inslag av grapefrukt

Utmaningen blev denna gång följaktligen att utifrån givna ramar bedöma vinet och därefter sätta betyg enligt poängskalan:

• 0 = Vinet ej levererat
• 1 = Defekt
• 2 = Helt avvikande
• 3 = Avvikande
• 4 = Ganska avvikande
• 5 = Överensstämmande med negativa sensoriska egenskaper
• 6 = Överensstämmande utan positiva sensoriska egenskaper
• 7 = Överensstämmande med god kvalitet
• 8 = Överensstämmande med utmärkt kvalitet
• 9 = Överensstämmande med exceptionell kvalitet

 Vinerna i Klass Bubbel

Glas 1. Ung frisk men stram doft, inslag av grönt äpple, grape och florala toner. Bra syra och gräddig smak, bra balans, men en hel del sötma, rest + dosage.

Glas 2. Sluten doft initialt, äppelskal och inslag av inlagd gurka i doften. Kraftig mouss, aggresiv syra och viss sälta, äppeldominerad smak. Lite spretig doft och smak.

Glas 3. Mineraldominerad äpplig och med korkdefekt. Brödig autolytisk karaktär med inslag av grape i smaken. Hade varit rejält bättre utan anslaget av TCA.

Glas 4. Grape och Citrus, samt rejäl mognadskaraktär. Trevlig komplexitet med fyllig välbalanserad smak. Mogen snarare än ungdomlig och fantastisk god, men utanför kravet ”aningen utvecklat”.

För dessa viner utgavs betyg gentemot kravställningen från provarna enligt:

	Vin 1	Vin 2	Vin3	Vin 4
	7	5	6	8
	4	7	5	5
	6	4	5	6
	6	6	7	6
	4	5	5	6
	7	7	6	7
	6	7	5	9
	6	7	6	8
	4	7	3	4
	4	7	1	4
Totalt	54	62	49	63

Vinerna var:

1. 1999 Moët & Chandon Brut, 300 kr, 1-2, 15p
2. NV, Wanted, Algred Gratien,  189 kr, 2-2, 14,5p
3. NV, Zero dosage, Ayala, 250 kr, 0-6, 14p
4. 1997, Lanson Noble Cuvée Brut, 300 kr, 7-0, 17p

/JT

#1109 Champagne 1990

1990 är en av de riktigt stora årgångarna i Champagne.  Våren var sval och sommaren var riktigt varm och torr. Druvorna skördades fullmogna. Provningsledaren EH blev tidigt förtjust i den här fruktrika årgången med fina balanserade syror.  Efter 1990 har det skett en konsolidering i Champagne.
Lyxföretag med LVMH i spetsen har med stor skicklighet slukat flera av de största och bästa Champagnehusen. Smart marknadsföring med vackra modeller, glitter och glamour gör att efterfrågan ständigt ökar.  EH nämnde att nästa stora årgång att hålla utkik efter 1990 är 1995 för dem som har råd. LVMH lanserade nyligen Krug Clos d’Ambonnay 1995 för 22,100 kr på Systembolaget. Även Dom Perignon 1995 Oenothèque går nu att få tag på till kampanjpriset 26,000 kr tillsammans med en helt fantastiskt utformad champagneskål som är designad efter Claudia Shiffers bröst av modeoraklet Karl Lagerfeld.
Som tur var hade EH köpt in alla de goda champagnerna innan den stora prishysterin för prestigebubbel tagit raketfart. Om det globala finansspöket lyckas sticka hål på champagnebubblan kan baksmällan bli tung för blingbling champagnerna. Stort tack till EH som låtit dessa fantastiska champagner få flasklagra och vila svalt och stilla till perfekt mognad med stor nyansrikedom och komplexitet.

Sugot Feneuil Special Club, CH 100%. Utvecklad, brödig, god, komplex, röda äpplen, citrus, smörkola. Mogen och fyllig chardonnay.
Bollinger G.A., PN 69%/CH 31%. Fyllig, mogen, höstäpplen, lite svamp, choklad med bra längd.
R&L Legras Cuvée St-Vincent, CH 100%. Blommig, parfymerad, oxiderad med lite vaniljtoner.
Henriot Cuvée des Enchanteleurs, PN 43%/CH 57%. Mycket fylligt och smakrikt. Bra koncentration. Lite rostad. Smak av både röda äpplen och citrusfrukter. Bra längd och lite söt.
Dom Ruinart, CH 100%. Doften påmminer om riesling och gummi, lite tunn, smak av mogen citrus och lime.
Cuvée William Deutz, PN 55%/PM 10%/CH 35%. Helt fantastisk champagne med stor komplexitet. Många olika nyanser och ett spektra av smaker. Fyllig med fullmogna äpplen, citrus, lime och choklad.
Clos des Goisses, PN 70%/CH 30%. Trevlig komplex doft, tunn smak, oxiderad och lite besk.  Smakar som en tunn och lite plattare version av Bollinger G.A.

Producent/År/Namn/Distrikt/Inpris/År/Bäst/Sämst/Total/Poäng
1. Sugot Feneuil/1990/Special Club/Cramant/315:-/2003/3/0/12/15p
2. Bollinger/1990/Grand Année/Aÿ/389:-/1998/2/1/12/16p
3. R&L Legras/1990/Cuvée St-Vincent/Chouilly/470:-/2005/0/2/12/13p
4. Henriot/1990/Cuvée des Enchanteleurs/Reims/675:-/2005/7/0/12/17p
5. Ruinart/1990/Dom Ruinart/Reims/680:-/2003/0/3/12/14p
6. Deutz/1990/Cuvée William Deutz/Aÿ/723:-/2002/1/1/12/18p
7. Philipponat/1990/Clos des Goisses/Mareuil-sur-Aÿ/729:-/2002/0/5/12/12p

CA