#1316 Champagne 1996

Jancis Robinson skrev för några år sedan ungefär att ”vanlig” champagne mest är till för att ge inkomster till champagnehusen. Årgångschampagne, däremot, avspeglar däremot såväl årgångens karaktär som husets förmåga att göra ett bra vin, och är således det som en champagneälskare bör ägna sig åt. Om en person med hennes erfarenhet säger så, så är det naturligtvis svårt att säga emot. Och egentligen finner jag heller inget behov att försöka argumentera mot åsikten i fråga. Medan bas-champagne kan var mycket gott, är det normalt först vintagevinerna som förmår visa upp något som dessutom också är komplext och intressant. När JT kallar till en provning av champagner från årgång 1996 kommer man således, inte bara på grund av resonemanget ovan, utan också för att just 1996 är en mycket speciell årgång, som det alltid är intressant att få en koll på.

Det speciella med 1996 är den unika kombinationen av mognad och hög syranivå. En sockerhalt i musten på mellan 10 och 11 % potentiell alkohol kombinerat med syranivåer på över 10 g/l har man aldrig upplevt, varken förr eller senare. Året bjöd på ett tämligen bråkigt och ojämnt väder, med frost i början av maj, sedan värme fram till blomningen i mitten av juni varefter juli bjöd på både värme och regn. Augusti var sval, men så ”räddades” (detta uttjatade uttryck!) årgången av en fin september med värme som drev på druvmognaden, samtidigt som svala nätter bevarade syran. Just syran är väl något av det som mest utmärker årgången. I bästa fall är den uppbackad av en bra, mogen frukt, men i en del fall kan den bli väl framträdande, på en nivå som gör att man undrar om vinerna någonsin kommer att mogna innan frukten helt försvinner. Så var t.ex. Salon 1996 för inte så länge sedan, något överdrivet, som att smaka på ett grustag upplöst i citronsyra. Hur som helst är det en årgång som har gett många stora viner, så våra förhoppningar var stora inför provningen. En fördel för oss vinprovare  med deras långsamma utveckling är ju ändå att vi kommer att få glädjen att kunna följa dessa intressanta viner ännu under en lång tid framöver, och det tillhör ju det mer spännande man kan ägna sig åt i vår passionerade hobby.

Första champagnen avslöjade en klar utveckling genom sin tämligen djupgula färg, något som gällde alla vinerna i provningen. Doften började fint och snyggt med en bra, bördig champagneton. Snart växte mer utvecklade aromer till sig i form av lite svamp, och nötter, både val och hassel och doften gav ett aningen trött intryck när även en rökig gummiton kom fram.
Även smaken började friskt och rent med en hygglig mousse. En bra, närmast citrusaktig syra men en lite slank mitt. Växte dock till sig och blev långt och tjockt tuggbart efteråt. Slutintrycket blev ändå att det var ett snyggt vin, om än med lite oroande trötthetstecken.
1996 Cuvée Sir Winston Churchill, Pol Roger (Pn.+ch)

Viner i andra glaset var betydligt stramare och hade mer frukt i doften, såsom citrus och röda äpplen. En viss brödighet fanns där, liksom en lite lustig lösningsmedelston. Lätt skitigt och klart intressant. Så småningom blir det öppnare, med mer av plommonfrukt, men också lite tröttare sherrytoner. ”Vaniljrån”, var en träffande kommentar som fälldes om doften.
Smaken öppnade tätt och tjockt tuggbart med bra, fet gul plommonfrukt. Lite rök, kött och brieost fanns också. En bra syra, som var väl omsluten av frukten. Eftersmaken var klart stram, mineralaktig och tuggbar med bra bredd. Inget charmtroll utan snarare ett krävande vin som gärna vill ha mat till sällskap.
1996 Bollinger RD (65% Pn.+35% ch, deg. 2006)

Så ett betydligt fylligare och yppigare vin med mogen frukt och rejäl utveckling i form av svamp och till och med en aning fotsvett. Klassiska toner av rostat bröd och humle stod också att finna liksom crème brulée, pistasch och en gul, mogen frukt.
Även smaken var tjock och tät med mogen frukt, men också en bra syra. Brett, tuggbart, mumsigt och långt. Den yppiga känslan kunde ha gjort vinet väl inställsamt, men tack vare en bra mineralitet blev det aldrig banalt.Möjligen kunde man anmärka på att en beska växte till sig mot slutet och varnade för att vinet knappast skulle vinna på vidare lagring.
1996 Clos de Goisses, Philipponat (100% ch, deg. 2006)

Fyran var rejält utvecklat med en ordentligt köttig doft med en speciell, parfymerad ton som för mig påminde om carambolefrukt, hyacint och en aning banan.
Även smaken var utvecklad. Frisk och bred, med gräddiga, köttiga inslag samt en hel del kraft samt en rejält kritig mineralton som dominerade eftersmaken. Rätt speciellt vin.
1996 La Terre, Mailly (75% Pn.+25% ch)

Nästa vin hade en snygg, stilfull doft som även visade en del kraft och djup i form av en del svamp och en torr kritighet. En lite oangenäm fernissaton växte tyvärr till sig i glaset liksom en viss bittermandelton som varnade för en oxidation.
Smaken började med kraft och en hel del bitterhet. God syra, men charmlöst i mittensmaken där igen bittermandeln möter upp.  Slutar stramt, torrt och tufft. Bra intensitet och längd, men saknar charmen hos en bra champagne. Tveksamt om det vill ha längre tid i flaskan.
1996 Bruno Paillard Brut Assemblage (52% Pn.+48% ch, deg. 2006)

Så ett av kvällens favoriter som visade upp en rejält rund och rökig doft med massor av bröd och humlekottar. Kändes fatlagrad och jag gissade på en klassisk Blanc de Blanc. Yppig, inbjudande, aningen porrig stil.
Även smaken öppnade famnen och bjöd in med sin rökiga, mullig och charmiga stil. En god syra stramade upp den breda, rökiga smaken som hade en ordentlig humleton. En lång, rökig eftersmak med en flintig mineralton fullbordade det charmiga, fullmatade intrycket
1996 Henriot Brut Millesimé (52% Pn.+48% ch)

Kvällens andra vinnare fanns i nästa glas och uppvisade en betydligt stramare och rödfruktigare doft i en frisk och ren stil. Ungdomliga citrustoner hade även sällskap med dofter av svamp, kola, kanderade hasselnötter och lite kött som ändå avslöjade en hel del ålder. En liten sherryton växte till sig, dock inte mer än att det för de flesta gav ett charmigt bidrag till helhetsintrycket.
Smaken började friskt och krämigt med en bra syra. Köttigt och rejält tuggbart med en klar pinotkänsla. Lång, köttigt tuggbar och rejält mineralig eftersmak med en lätt svampton. Svårspottad, spännande smak.
1996 Joyau de France, Boizel (60% Pn.+40% ch, deg. 2012)

Till sist ett vin med en påtagligt ungdomlig doft med klassiska brödtoner, citrus och röda bär. Kryddigt och intensivt. Nästan lite rieslingaktigt med sina citrus- och äppletoner.
Frisk, stram attack med en ren, markerad syra. Kryddigt, ung, stramt och ännu oförlöst. Markerat torr, kritig, lång, tuggbar eftersmak. Behöver mer tid.
1996 Femme de Champagne, Duval Leroy (Mest ch)

En som väntat givande provning. Spännande att få ta en titt på var champagnerna från denna intressanta årgång befinner sig. Boizels Joyau de France var en välvillig gåva från den svenske importören Torres. Stort tack för det! Kul att kunna rapportera till dem att vinet hävdade sig mycket väl i konkurrensen. Som extranummer fick vi dessutom prova det vin som petades ut när vi fick Boizels vin till provningen, nämligen 1999 Pol Roger (60% Pn.+40% ch) som var ungt, citrusaktigt, kryddigt, rent och stramt. Ett ännu ungdomligt och fruktdrivet vin som gärna kan få mer tid på rygg.

Vin, utpris, röstsiffror bäst-sämst, min poäng

1. Pol Roger, Cuvée Sir Winston Churchill, 1528 kr, 3-1, 16p
2. Bollinger RD, 1827 kr, 1-2, 15,5p
3. Philipponat, Clos des Goisses, 1438 kr, 1-1, 18p
4. Mailly, La Terre, 638 kr, 0-3, 17p
5. Bruno Paillard, Brut Assemblage, 704 kr, 0-5, 16p
6. Henriot, Brut Millésimé, 704 kr, 4-0, 17,5p
7. Boizel, Joyau de France, 0 kr gåva, 4-0, 18,5p
8. Duval-Leroy, Femme de Champagne, 0-4, 17p

Tack JT!
/A

#1297 Selosse mm

Kaos redan vid anmälan då CA snabbt rapporterade överbokning något som CA mycket gästfritt hanterade genom att övergå till en tvåflaskorsprovning. Vi som deltagit i CA tidigare provningar visste att allt kan hända och att dessa provningar naturligtvis innehåller betydligt mer än temat för dagen. Så även denna gång då Selosse-temat endast utgjorde flight nummer ett. Flight två kom ur CA källare (the lost ark?) med ett antal rejält lagrade gamla godingar. Sista flighten missade jag men de som var kvar överraskades av en 2000 Pierson-Whitaker i högform.

Seloss inledde och dessa viner charmade delar av oss med sin tydliga husstil och rejält koncentrerade viner. Sec-vinet erhöll begränsat bifall men så blir det ju ofta med ett uddavin i en samling homogena viner. Vinerna hade en påfallande mogenhet och väldigt nära drickoptimum men sannolikt med en lång platå. Vi kunde notera att årtal för degorgering låg ca 3-5 år bakåt i tiden men den egentliga åldern på ingående viner (oftast cuvéer från olika årgångar) blev inte helt klarlagt. Efter genomgången provning kan jag definitivt instämma i CA inledande ord kring Seloss, viner i oxidativ stil, präglade av fatlagring, med sen DG och mognad vid lansering samt inte minst täta och strukturerade!

Bonusflighten med äldre champagne delar som vanligt provarna i att hata eller att älska. Du bör gilla oxidation och ”elgant restmouss” i kombination med nötter och äpple samt vara beredd att ta risken med en munfull vass OTH-sörja. Nåväl, denna gång var vi lyckosamma men bara ett lik i OTH-garderoben (Ruinart) resten var en stor glädje att få uppleva. Bäst bland de gamle var tveklöst 1976 Agrapart som verkligen lyckats hålla ihop sig över sin 36 år. Slutsats, spar några flaskor till pension eller gå på CA nästa provning!

Noterat tyckande över vinerna;

NV Selosse Initial med doft av svamp (oren tyckte någon), nötter, majs, bröd och aningen rök, en syrlig mogen smak med mandarin och beska, aning äpplig i oxidativ stil, drick n-4år

NV Selosse Originale med fint brynt smör, hasselnötter och tobak, lite enbär samt fat som anas, smak med fudge, grape, tydlig syra och mogen frukt, fyllig medlite lime och ett elegnat balanserat slut, drick 1-5år

NV Selosse Substance med mogen äpplig doft, nötter (fotsvett?), salami samt tjärad hampa, mer behaglig i doft än smak som är lite vass, syrlig och oxidativ med nötter och te, drick nu-2år

NV Contraste uppvisar en härlig doft med choklad och krusbär samt lite parfymerad elegans och sedvanliga nötter, smaken är krämig och fyllig med tät lång smak där hasselnötter och lite choklad framträder, fin beska, extraktrik och elegant tuggbart slut, drick nu-2år

NV Selosse Rosé har en utvecklad doft med aning bröd, gult äpple och oxidativ mognad, lite snål med aningen störande ton av pop corn och nagellack. Smaken ger röd frukt, koncentration, syrlighet och lätt metalliskt slut, drick nu-4år

NV Selosse Exquise sec med utvecklad brödig doft, inslag av ros och lime, (lite chapell hill-känsla sa publiken), Smaken är påtagligt söt med markerad dosage, relativt tät med liten fetma och tydlig långt slut med marmelad och söt frukt. Drick 3-6år

1976 Agrapart & Fils Grand Cru Avize BdB är påtagligt mogen men fortfarande vital och intakt, med inslag av laktos och äpple, lång smak som anar tanniner och kvarhållen syra, välbehållen flaska men drick nu.

1969 Pol Roger Extra Cuvée De Reserve med en stor, dessvärre lite OTH-betonad doft av äpple, te och gummi men även apelsin. Smaken även den äpplig samt med aning mjölksyralighet, tät och med långt slut men helt utmognad och med halvdöd mouss, drick genast

NV Pol Roger Extra Cuvée De Reserve har en initialt gles doft med med mycket mognad, mentol och bonvax, smaken tät med godisfrukt, te och diesel, drick nu

NV Delamotte Brut Père & Fils en misstänkt BdB från tidigt 70-tal där äpple och mognad dominerar men med inslag av mjölk och nötter, smaken är tät, aning bitter, påtagligt torr och med uttorkad frukt, valnötter och ett extraktrikt slut, drick nu

NV Ruinart Brut Resérve ett idag klart OTH-vin med madeiratoner och sönderoxiderad helhet, platt och vasst syrlig, drick inte – OTH

NV Laurent Perrier, Cremant är en mycket mogen, lite gräddig champagne medaning fattoner och vaniljstänk, torr, aning uttorkad frukt, beska och syrlighet på slutet, drick snarast

Provningens viner, med röstsiffror för Selossvinerna;

Selosseflight

1. NV Initial, DG 2007/12, 524 SEK, 786 SEK, 17,0p, 1-1

2. NV Originale DG 2007/12, 592 SEK, 888 SEK, 17,0p, 5-4

3. NV Substance DG 2007/12, 992 SEK, 1488 SEK, 16,0p, 6-1

4. NV Contraste DG 2008/02 895 SEK, 1164 SEK, 18,0p, 9-1

5. NV Rosé DG 2010/04 570 SEK, 684 SEK, 16,5p, 1-5

6. NV Exquise sec DG 2010/07 460 SEK, 552 SEK, 16,5p, 0-10

Bonusflight (priserna är uppskattade)

7. 1976 Agrapart & Fils Grand Cru Avize BdB, 2010 500 SEK, 17,0p

8. 1969 Pol Roger Extra Cuvée De Reserve, Jan 2011 900 SEK, 15,5p

9. NV Pol Roger Extra Cuvée De Reserve, Jan 2011 400 SEK, 16,0p

10. NV Delamotte Brut Père & Fils, Jan 2011 400 SEK, 15,0p

11. NV Ruinart Brut Resérve, Jan 2011 400 SEK, OTH

12. NV Laurent Perrier Cremant, Jan 2011 400 SEK, 15,5,0p

Fotnot. Viner 9-12 är från70-talet eller äldre

Late night flight

13. 2000 Pierson-Whitaker (Avize), €25, Ej provad av mig

(JaJ)

#1285 Jämnt bubbel; jämna årgångar i Champagne

Med hösten som sätter sig och vintern som närmar sig finns det inget bättre än att se över våra  champagneskalor (gammes på franska) och njuta av lyx i mousserande form.. Temat indikerar även en viss kvalitetssortering men med jämna årgångar som på ett märkligt sett är de bästa (96, 98, 00, 02, 04, 06). Åtminstone 01, 03, 05 och 97 är svaga årgångar.

Vi kör som vanligt provningen helt blint men med följande frågor på bordet:Kan man känna igen de dominerande druvorna: Chardonnay, pinot noir, pinot meunier? Är det terroir som berättar mest (Côte des Blancs, Montagne de Reims, Vallée de la Marne, Côte de Sézanne, Côte des Bar) eller är det husstilen? Kan man för varje årgång känna igen och hitta en gemensam karaktär? I vilken fas är de? Är 1996 och 2002 de bästa årgångarna just nu?

Under provningen får vi veta att det handlar om tre olika hus och olika årgångar. Genom att gruppera vinerna kan vi se vilka viner som är från samma årgång eller samma cuvée/husstil. Husstilen känns tydligast. Vin 4, 5 och 8 har samma stil med en tydlig brödighet, röda mogna frukter och kraft/viss fetma. Mer pinot noir, mer fat eller mognare druvor?

För de andra är det inte lika tydligt, även om 1,2, 7 och 3 är relativt lika men med en lite större mineralitet, skarpare syra och lättare kropp. Mer chardonnay? Vin nummer 4 står lite ensamt men visar en fantastisk harmoni.

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2000 ser lovande ut med fina bubblor och en gul färg. Det är inte helt klart, vilket kan indikera att vinet inte är filtrerat och att det har uppnått en viss ålder (10-15 år). Vinet bjuder på en väldigt attraktiv ”nez” (näsa) vid första ”snif”: chokladmousse (blandning av vit choklad och mjölkchoklad), lätt brödighet, kryddighet, lätt rökighet och en mognad/syltig fruktighet som efter ett tag känns tyvärr lite plastig, artificiell. I munnen är vinet väldigt charmigt, smaken är ganska lik doften, men lite svår att få grepp om. ”L’entrée en bouche” visar ibland hög syra, följd av en fruktig (lite klumpig) kropp med väldigt låg syra och slutar sen med en skarp/mineralisk syra: inte helt harmonisk. Det är svårt att sätta betyg (14-16p ??), 100 % chardonnay.

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004 är väldigt likt det första, lite ljusare, men allmänt mindre expressivt. Däremot är vinet betydligt mer balanserat både avseende doft och smak. Det har toner av hasselnöt, brödighet, röda apple, russin, honung och har en större sötma (mer dosé?). Vinet utvecklas väldigt bra under kvällen. Här har vi säkert en riktigt elegant blanc de blanc som fortfarande är ung och kommer att förbättras med lagring. 16+p

Pol Roger Vintage Reserve 2002 är ljusgult. Här har vi ett vin med en annorlunda stil. Det finns mycket mer krossad sten -  mineralisk – men fortfarande mogna, fina röda frukter (äpple, lingon) och lätt brödighet. Mer pinot? I munnen är kroppen lätt, krossade stenar, akacia, väldigt hög syra, lite grön. Tyvärr är vinet lite obalanserat. Avslutningen är lite bitter. Det fungerar bra som aperitif och är säkert för ung. 14-15p+ just nu. 60% pinot noir 40% chardonnay.

Pol Roger Vintage Reserve 2000 har en relativt ljus gul färg och stora bubblor. Här hittar vi ett visst djup, en stor kropp, citrustoner, vit choklad och nötighet. I munnen är det ganska stort, strukturerat och stramt med koncentrerade mogna frukter och fantastiskt balans från A till Ö. Vilken elegans, harmoni och balans. Quel charme! Vinet sticker verkligen ut. 17-18p

Bollinger Grande Année 2002 har en tonad gul färg. Doften är fräsch, mineralisk (kalk ), djup med mogna röda äpplen, en fin syra, vita blommor, choklad och en viss rökighet. Pinot domineras här, pas de doute. Smaken känns exotisk, kraftfull, balanserad med mycket finess och en lång eftersmak. Det känns som hemma stilmässigt, kanske fortfarande för ungt. 17-18+p, 60% pinot noir 40% chardonnay.

Bollinger Grande Année 2000 liknar det föregående vinet. Här hittar man lite mer kaffe, nötter och vit choklad. Det är ett kraftpaket, kanske lite klumpigt, men det finns utan tvekan en viss finess/elegans här. Riktigt bra. 17p, 63% pinot noir 37% chardonnay.

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2002 liknar vin 1 och 3: gröna toner, hög syra, vita blommor, citrus, krossad sten. Man gissar lätt på mycket chardonnay. Det har en mycket bättre balans än vin 1 och 3, även om de gröna tonerna och en viss bitterhet tar plats. Förhoppningsvis kan de försvinna med tiden. Perfekt som aperitif. 16++p

Bollinger Grande Année 1996 är gult med vissa tecken på ålder. Här hittar vi väldigt mogna röda äpplen, vit choklad, nötter, kryddor, svamp, diskret citrus – allt i en lite oxiderad stil. Det är väl balanserat med en djup konsistens, fin syra även om det saknar lite fräschör (inte riktigt så skarp som man ibland önskar), men om man gillar gammal champagne så har vi en vinnare. Vinet vinner inte på mer lagring. 17-18p, 70% pinot noir 30% chardonnay.

Slutsats
Husstilen är lättast att känna igen ikväll. Bland provarna har vi två tydliga grupper. En som föredrar Bolli-stilen, speciellt med en viss ålder; en andra som föredrar mineralitet och elegans från Pol Roger. Fleur de Passion levererar inte riktigt enligt ryktet. Synd! Om man nu tittar på årgångarna kan man konstatera följande: Årgång 2000 levererar fantastiskt just nu. Den berömda årgången 2002 har inte presterat fullt ut ikväll, inte enligt förväntningar och rykte. Är den fortfarande för ung? Kan den vara i en bisarr fas? Svårt att säga.

Sist men inte minst är det solklart att lyxchampagne boostar glädje och festkänslor… Man borde öppna champagne mycket oftare, även om det är också vettigt att ställa sig frågan om det alltid är värt pengarna i jämförelse med högklassiga viner från Barolo, Bourgogne, Toscana och Bordeaux.

1. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2000, 558 kr, 0-4, 14-16p
2. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2004, 750 kr, 1-2, 16+p
3. Pol Roger, Vintage Reserve 2002, 448 kr, 0-3, 14-15p
4. Pol Roger, Vintage Reserve 2000, 415 kr, 3-0, 17-18p
5. Bollinger, Grande Année 2002, 875 kr, 3-1, 17-18+p
6. Bollinger, Grande Année 2000, 820 kr, 2-1, 17p
7. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2002, 1031 kr, 1-0, 16++p
8. Bollinger, Grande Année 1996, 1298 kr, 4-3, 17-18p

/LC

# 1263 Deutz Blanc de blancs

EH bjöd in till en provning på temat Deutz Blanc des blancs för att vi skulle få känna bredden i detta nästan storhusmärke. Teoridelen gav hintar om de tidiga åren, familjeföretaget och det tyska inflytandet.

Efter en tämligen lång upphällningsseans stod den så där: “Deutzmatrisen”

Vinerna:

1989, Deutz Blanc de blancs

Guldgul färg, fyllig lätt oxiderad doft med champignoner, rika fat stor komplexitet och ett litet drag åt Grappa. ++(+)

Syrlig fruktdriven rik och mogen smak. God lång supermogen och komplex. +++

1995, Deutz Blanc de blancs

Guldgult. Autolytisk komplex rostad doft med långa brödiga toner. Mogen men lite spretig och inslag av äpple. ++(+)

Fruktig smak med lite kort mouss, kraftig syra och fyllighet, moget ++

1996, Deutz Blanc de blancs

Blekt guldgult. Mineral och citrus i doften samt lite fat. Komplex doft med champignoner, äpple och jäst. spetsig stramt lite ogint avslut +(+)

Kraftig hård äppelsyrlig ungdomlig smak, elegant eller inte så komplext nu. ++

Nära bästa vin enligt flera andra provare.

1998, Deutz Blanc de blancs

Gul färg. Mineralig knuten äpplig och ungdomlig doft. bröd, jäst rikedom och autolytisk karaktär. Ren frukt och rosor. ++(+)

Fruktdriven smak lite kartigt men fin mineralitet. Ungt komplext och äpplig, gröna.. Rik. ++(+)

Några provare tyckte det var hög dosage, JaJ fann den dessutom chokladig.

2002, Deutz Blanc de blancs

Gult. Rik fatig fruktig doft med röda bär, frukt och svamp. Mineral, ung lite banan, flinta och petroleum. Möjligen också svavel? ++(+)

Stor rik mogen smak med liten obalans åt frukthållet, dessutom någon sötma, modern och med lätt fatiga mognadstoner. Dock kort helhetsintryck. ++(+)

Ett i sanning ojämt smakintryck, troligen jämnar det till sig med tiden.

2002, Deutz Blanc de blancs, Amour de Deutz

Blekgult. Mineraligt ungt stramt och skaldjursdrivet doftintryck, hav och ostron. Svampiga och blommiga toner kommer efter ett tag. ++(+)

Intensiv ung mumsig smak med lite snygga äppelskal. Lång komplex torr och med ett superprecist avslut.  I en annan liga smakmässigt. ++++

2004, Deutz Blanc de blancs

Blekt gult. Mineraldriven lätt syntetisk doft med inslag av banan, tvål parmesan och tropisk frukt! +(+)

Kort enkel lite snål omogen slank smak. Ungt och lite spretigt. +(+)

Svår provningsposition efter föregående smakbomb. Dessutom rejält svårhälld, moussen ville liksom aldrig lägga sig, kan det vara den annorlunda flaskan månne?

---

N.B. Provaren ET gissade i princip alla årgångarna och vinerna rätt.

Listan och betygen:

1. 1989 Deutz, Bdb, 297/600 kr, 5/0/12, 18p
2. 1995 Deutz, Bdb, 429/860 kr, 1/3/12, 17p
3. 1996 Deutz, Bdb, 424/848 kr, 1/3/12, 16,5p
4. 1998 Deutz, Bdb, 499/799 kr, 1/0/12, 17p
5. 2002 Deutz, Bdb, 524/733 kr, 3/0/12, 17,5p
6. 2002 Amour de Deutz, Bdb, 1595/1595 kr, 18,5p
7. 2004 Deutz, Bdb, 698/838 kr, 15p

Grattis till Solveig som vann utlottningen av plåtbrickan från korken på Amour-flaskan

/JT

Champagne Moncuit, Caviste

Sen eftermiddag på Grappe, Martin häller upp senaste fångsten.

NV Champagne Moncuit Brut Grand Cru Pierre Moncuit-Delos
100% Chardonnay från årgång 2008. 100% Grand Cru från Le Mesnil-sur-Oger. Jäst på ståltank därefter 3 år på jästfällning i flaska. Degorgerad i maj 2012. Dosage 8g/l. 12% alkohol.

Doft: Autolytisk syradriven mineralig blanc-de blanc karaktär. Tillgänglig intressant och komplex. Efter en stund i glaset förgylls doften med apelsin / citrus-skal utan att bli äpplig eller fadd.

Smak: Fyllig fruktdriven och intensiv smak, tillgänglig och ren. Långa spelande syror, pop’n pour nu, mera…

NV Champagne Moncuit Brut Grand Cru Rosé

80% Chardonnay från Le Mesnil-sur-Oger, 20% Pinot Noir från Ambonnay. 100% Grand Cru från årgång 2008. Jäst på ståltank därefter 3 år på jästfällning i flaska. Degorgerad i maj 2012. Dosage 8g/l. 12% alkohol.

Doft: Stram mineral och lite lätt metallisk doft, efterhand lite gröna lime och citrustoner.

Smak: Bra mouss, tydlig fruktig, lite spretig, det känns som de blå och gröna druvorna drar åt var sitt håll. Trevlig elegant tanninstruktur med fruktigt avslut. Ska definitivt drickas ungt men kan få gå ihop ett eller kanske två år i källaren, potential!

2004 Champagne Moncuit Brut Grand Cru Millésime

100% Chardonnay från årgång 2004. 100% Grand Cru från gamla stockar i Le Mesnil-sur-Oger. Jäst på ståltank därefter 7 år på jästfällning i flaska. Degorgerad i mars 2012. Dosage 7g/l. 12% alkohol.

Doft: Mycket bra autolytisk komplex karaktär med citrusen och mineralen på rätta stället. Ung men tillgänglig, kommer definitivt att växa i källaren.

Smak: Fruktig intensiv och kraftig mousse, tydligt ung och i viss mån för tätt inpå degorgeringen. Långa syror och komplexa toner med inslag av kantareller och lite charkuteriflott. Kommer bli mycket bra, karaktärsfullt och roligt!

Ett sexpack med två av vardera går att beställa via caviste.se

foton lånade från Caviste, med undantag för den gryniga inledningsbilden

/JT

#1253 Champagne Préstige 1996

Tätt kring bordet var det när ET samlade oss för att utveckla vår kunnighet om prestige-champagners innebörd. Att det faktiskt handlar om mer än att ”kostar det så smakar det” klargjordes tidigt i EH teoripass. Med småklunkar av 1996 Fleuron som smörjmedel i munnen gick vi i dialog om fenomenet, en nisch som saknar lagstöd men som informellt utvecklat några karakteristika värda att notera. Här förutsätts således, i kombination, bra skördeår, högpresterande vingårdar, minutiös källarbehandling, låg dosage och sena DG samt nästan alltid en eller två av pinot noir eller chardonnay. Och så naturligtvis ett högt pris! Glöm dock krav på garagevin och små produktioner, kvalitet kombineras här ofta med stora produktioner, tänk dompan med sju-siffrigt(!) antal buteljer.

Att vi denna gång attackerade ett verkligt topp-år i området, 1996, var första tick in the box redan före provningen. Detta i kombination med garanterad 90+ rating och en provningskostnad på nära 7 lappar för 35 cl var bevis nog för en annalkande topp-provning.

Efter sedvanlig aluminiummaskerad buteljcirkulation kunde vi börja och mycket riktigt, första glas gav positiva vibbar. En Seloss i god form som också zoomade in kvällens viner, syra – komplexitet – kvalitet. Selossen var kvällens kanske minst framstående vin och hade inte Jacquesson deltagande vin ”fulat i flaskan” skulle denna ändå framstående champagne säkert ha röstats som ”svagaste” vin.

De följande fem champagnerna, Dom P., Goisses, Salon, Winston och Comtes de Ch. blev var för sig en egen höjdpunkt under provningen, alla med sina positiva egenheter och personliga ticks. Att jag själv fastnade för Cuvée Winston Churchill denna kväll berodde på vinets perfekta balans och mognad samt en komplexitet utöver det vanliga. Ingen vinnare denna kväll men en favorit för mig var Salon med sin spikraka syra och kompromisslöst fastnaglade chardonnaydruva, ett vin som behöver (måste) mjukas upp med ytterligare år innan harmonin kommer på plats.

Kvällens särklassiga vinnare av publikstöd blev Taittingers Comtes de Champagne som fick de flesta att falla i trance. Visst, vinet var lysande och kvaliteten oklanderligt på topp men för mig fanns en anings upplevelsenyans för mycket av bröd och rostade fat, utan denna hade även jag jublat. (Ständigt dessa nyanser av brunt…) Vi provade ju också Dom Perignon och Clos des Goisses, även de högkvalitativa, men på något sätt fick dessa viner i diskussionen spela andrafiol. Vilket säger mycket om vinnande viner som fick sådana prestiger att stå tillbaka.

En särskild njutning, och en läxa värd att ständigt lära om, var möjligheten att under kvällen i flera timmar följa vinernas utveckling och successiva kostymbyten i glasen. Och hur några producenter lyckas få moussen att läska tungan även efter ett par timmars avbubbling.

Att också notera på gruppen pluskonto är den inte utan beröm genomförda placeringen av buteljer i avslutande master mind – alla på rätt plats!

Uppfångade provningsnoter över de avnjutna vinerna.

1996 Jacques Selosse Extra Brut, 100% chardonnay (100%GC, Avize), DG 25 jan 2005. En mogen vaxrik doft med äpple och tofuinslag. Tydligt floral med julhyacint och med liten överlagring av rostat bröd. Smaken är aningen bränd, aning enklare och lit grovhuggen jämfört med kommande viner, tydlig syra och stram citronsaft med torr och maskulin kartighet, lång och med aningen metallisk bitterhet på slutet. Drick nu – 6 år.

1996 Dom Pérignon (Moët & Chandon), 50% chardonnay, 50% pinot noir. Doften med tydliga mogenhetstoner av gummi och citroncest, mycket mineral och krutrök, lätt parfymerad med vårtulpan. Smaken fortfarande med viss ungdomlighet, stram och brödig med en hel del äpplen och nötter, koncentrerad och krämig med långt lite rökigt slut. Drick nu – 4 år.

1996 Clos des Goisses (Philipponnat), 70% pinot noir, 30% chardonnay (99%PC, Mareuil-sur-Aÿ), DG april 2006. Stor, mogen doft med choklad, bröd och aning lättkokt majs samt citronskal och gummi. Humle och aning bastubad i sekundäraromerna. Smaken är mogen med bra beska och syrlig, tät frukt med grape och lime som saftar gomen och ligger kvar länge med efterklingande apelsin och C-vitamin. Lätt oxidativ och bra koncentrerad. Drick om 2 – 6 år.

1996 Salon, 100% chardonnay (Grand Cru 100%, Le Mesnil). Apelsin och citrusspäckad doft med krutig mineralitet men aning slutenhet och fortfarande ungdomlig. Smaken jordig och syratät med klar chardonnaykänsla samt med elegans och fin frukt samt syrlig och citronlik. Bör lagras 4-8 år.

1996 Cuvée Winston Churchill (Pol Roger), bedömt ca 70% pinot noir, 30% chardonnay. Inledningsvis knuten doft som efterhand blommar ut i balanserade aromer av bröd, vit choklad, mandel och reduktiva äpplen i pommacstil. Smaken är tät och balanserad med superb mognad och elegans samt långt lite bittertljuvt slut med choklad och clementiner, märkbar och fint hanterad dosage. På topp nu men kan avnjutas väl i fem år till.

1996 Comtes de Champagne  (Taittinger), 100% chardonnay. Doften fint mogen med stora rostade inslag och tydligt rökt ton (LTA) samt lime, nötter och brynt chardonnay-smör spetsat med kryddiga äpplen och aning pop corn. Smaken mogen med markerad syra och frukt av unga hallon samt rostade bröd och syrlig lime. Drick nu – 4 år.

1996 Aÿ Vauzelle Terme Blanc de Noirs (Jacquesson), 100% pinot noir, DG 28 jan 2004. Stor sojaspäckad doft med te och bokna äpplen samt mörk sirap och lite mineral. OTH-stänk med dofter som känns för gamla för flaskans etikett – dålig butelj? Smaken med markerade mogna äpplen i oxidativ lite bitter stil samt med ålderssyrlighet men lång och koncentrerad i slutet. Mycket mogen. Drick genast!

Provningens viner och röstsiffror;

Teorivin 1996 Fleuron (Pierrre Gimonnet, PC), 350 kr, 16p +

1. 1996 Jacques Selosse Extra Brut, 910 kr, 1-4  16,5p
2. 1996 Dom Pérignon (Moët & Chandon)  1400 kr, 1-1, 17p
3. 1996 Clos des Goisses (Philipponnat), 1040 kr, 0-1, 16,5p
4. 1996 Salon, 2000 kr, 0-2, 17,5p
5. 1996 Cuvée Winston Churchill (Pol Roger), 960 kr, 3-1, 18p
6. 1996 Comtes de Champagne  (Taittinger), 1358 kr, 10-1, 17p
7. 1996 Aÿ Vauzelle Terme BdeN (Jacquesson), 1300 kr, 0-5, 15,0p

(JaJ)

#1233 Bollinger RD

Sex bubbel lockande uppställda av föreningens finlands-schweitziska falangs främste företrädare, kvällens provningledare K, lockade men den kunskapstörstande skaran fick inledningsvis teoretiska infallsvinklar från K. Noterades sådana aning nördstänkta fakta som att Bolly RD endast lagras med kork, både före och efter DG och alltid lagrade druv- och vingårdsgårdseparerade på magnum före DG. Vinet blandar PN och CH från Ay och för att få kallas RD krävs minst 8 års lagring före DG ofta längre. Att jämföra med årgångs-Bolly (Grand Année) som kräver minst 5 år.

Vinerna serverades och efter sedvanlig mental och fysisk dissektion släpptes tyckandet löst. Hus- och RD-stil kunde vi nog känna om än med reservation. Tydligast avvek kvällens vinnare, 97 RD, som tveklöst sattes som en Grand Année (till skillnad från 97 GA). Den sena DG-tiden tyckte vi nog påtagligt satt sina spår med tätare mer substantiella viner, mer kraft än elegans och med tydligt utvecklade karaktärer. Värt att notera är att vinernas DG-datum låg mellan 11-14 år (Grand Année ”endast” 8år) vilket naturligtvis sätter sina spår.

När jag i efterhand läser mina noter ser jag att våra kollektiva verbala beskrivningar flyter ihop. Doft och smak är på papperet svåra att separera för de olika årgångarna och summerar upp till dofter med choklad, äpple, mandel, hasselnöt, jordgubbe, grape, mineral, tropisk frukt, sherry, knäck, svamp, lakrits, hallonkräm med bitterhet, mognad, syra, äpplighet, röda bär och smaker dominerat av saftighet, citron, smör, cider, choklad, nötter, röda bär och långt slut. Ända var viner trots sin likhet distinkt olika med en ganska (i efterhand) tydlig koppling till årgången. 95an lite råare och mindre mogen än 97, 90 drickfärdig och tät, 85 och 88 med påtaglig mognad och helt klara för att drick nu, kanske med redan påbörjad utförsbacke för 85an. 97 överraskade dels som en faktisk RD och dels genom sina lysande kvaliteter.
Stort tack till K. för detta mousserande kraftprov och för att, som sig bör, petat in lite gåslever som avslutande komplement!

Kvällen viner, alla från Bollinger med 12% alkohol samt ungefärlig druvmix om knappt 2/3 PN och 1/3 CH. Cirka 75% GC-vingårdar. Här är tabellen;

1997, Grand Année (1093.-), 0-1, 16,5p
1995, RD, (1373:-), 2-4 16,5p
1997, RD, (1220:-), 6-0 17,5p
1990, RD, (1541:-), 2-2 17,0p
1985, RD, (1987:-), 1-2 16,5p
1988, RD, (1490:-), 1-3 16,0p
(JaJ)

#1214 Diebolt-Vallois

Anders J gjorde sin debut som provningshållare i AuZone med temat Champagne från Diebolt-Vallois. Till provningen serverades först en snutt teori innehållande bland annat följande matnyttiga information:

Champagnen görs i 5-6 varianter, dessutom finns prestigevarienterna som non-dosage för vissa främst asiatiska marknader. Den officiella webben vittnar om en Rosé, men den ingick inte i exposén denna kväll.

Varianterna är: “Fleur de Passion”, “Prestige”, “Vintage”, “Blanc de Blancs” och  “Tradition” i fallande prisklass. Dosagen ligger på 6-8g / liter i de viner som inte är non-dosage enligt ovan. Druvsammasättningen är genomgående 100% chardonnay utom för ”Tradition” som har 40% chardonnay, 30- 40% pinot noir och 20- 30% pinot meunier.

Diebolt Vallois har vingårdar främst i Cramant och Cuis, dessutom har man små lotter i Chouilly och vid sluttningarna mot Epernay, allt grand cru klassat utom Cuis som är premier cru. Nu till vinerna:

1999 Diebolt-Vallois Millesimé.
Inledningsvis mineralig och med tydliga jästtoner. Komplex, äpplig och stor mogen doft. Skiffer, sand och rosor och efterhand lite äppelmos i doften. Äpplig balanserad fyllig och mogen smak med lite bitter svans. Bra men i viss utförsbacke.

2004 Diebolt-Vallois Millesimé.
Stram doft med inslag av citron och lime. Mineral och gröna toner, mycket ungt anslag. Fruktdriven smak med tydlig äppelsyrlighet, ung och med kartigt avslut. Lite ogin men troligen mest på grund av ungdom. Att bara 5 år skiljer mellan detta vin och föregående är svårt att tro, 2004 sägs ju också vara snabbmognande.

n.v. Diebolt-Vallois Tradition.
Öppen doft med elegant innehåll av citrus, mineral och flinta. Melon och mango samt liten petroleumton! Flera andra provare hittade dessutom parfymerade dofter och syrén. Hög syra och torrt intryck, tunn mouss i sammanhanget och lite ointegrerad smak.

2004 Diebolt-Vallois Fleur de Passion.
Fyllig doft med mycket fat och kokos i doften. Mineral, smörkola, gröna äpplen och gul frukt. Rik öppen och komplex doft med rosor. Smak av röd mogen frukt, lite fat och fräsch syra samt bra komplexitet. Generös och balanserad om man inte misstycker kokosfaten.

2002 Diebolt-Vallois Fleur de Passion.
Fyllig, fruktig mineraldriven doft med begynnande mognad, lime och flinta. Komplex doft med inslag av latex och rök. Mogen fruktdriven smak med stor komplexitet rikedom och trevlig mix av olokfärgade äpplen. En provare tyckte att vinet hade “söligare” bubblor än de andra 5 vinerna…

n.v. Diebolt-Vallois Prestige Brut.
Doft av begynnande mognad, citrus och fyllig elegans med lite fatkaraktär, och återhållen frukt. Efter en stund i glaset större äpplighet och väl balanserad vanilj. Ung smak med lite spretig frukt men stor komplexitet, intressant och med potential för lagring.

Betygs, röstnings och prislistan:
1999 Diebolt-Vallois Millesimé, 329kr, 0/2/12, 15,5p
2004 Diebolt-Vallois Millesimé, 449kr, 0/2/12, 14p
n.v. Diebolt-Vallois Tradition, 329kr, 1/5/12, 14p
2004 Diebolt-Vallois Fleur de Passion, 749kr, 2/2/12, 18p
2002 Diebolt-Vallois Fleur de Passion, 668kr, 7/1/12, 18p
n.v. Diebolt-Vallois Prestige Brut, 359kr, 2/0/12, 16p

/JT

Rapport från finanskrisens Champagnedagen 2009

Champagne skall vara som ni alla vet ”Kall, Torr och Gratis” och CD 2009 levde upp till åtminstone 1 av dessa då många champagneälskare tog tillfället att dricka lite gratis skumpa så här i finanskrisens skugga. Jag tycker att krisen också satte spår i utbudet då det var fler trista standard cuvéer än tidigare och färre höjdarviner men det kanske vore annorlunda om man varit tidigare/snyggare/kändare och fått ta del av de exklusiva flaskorna som gömdes under borden.

Dock fanns det fortfarande en del godsaker att glädjas åt. 2002 blir säker bra med tiden men i dagsläget tyckte jag bäst om Pol Roger Blanc de Blancs 1999  med Nicolas Feuillatte Palmes d’Or 1998 som god tvåa (finns alltid en flaska på rummet när du checkar in på Hotel Carlton i Cannes). Bland de mer udda upplevelserna fanns de ekade vinerna från Eric Rodez och Pol Rogers ”Rich” en demi-sec som bröt mot ”champagnelagen” men säkert gör sig bra en varm sommardag.

/LH

#1117 Bollinger

Huset Bollinger har alltid haft topprykte i Champagne. Även för distriktets hetlevrade vinarbetare representerar Bollinger något extra; vid ett uppror med bränder och plundring under förra seklets början skonades Bollinger från härjningarna. 

Huset lägger kvalitetsribban mycket högt. Man jäser vinerna på små, åldrade ekfat och de genomgår aldrig filtrering. Prisnivån blir därefter, men nog är det läckert bubbel man får för pengarna…

Vinutbudet består, förutom standardcuveén, av en årgångslös rosé, årgångsvinet Grande Anneé, en rosévariant av GA samt dyrgripen Cuveé Vielles Vignes Francaises. Hueset släpper dessutom med jämna mellanrum ut en Bollinger R.D., vilket helt enkelt är en nydegorgerad Grande Anneé. Detta vin är i allmänhet färdigt för omedelbar konsumtion vid lansering.

När det är dags för bubbelprovningar i föreningen är Mats A en frekvent deltagare. Denna kväll höll denne champagne-entusiast själv i taktpinnen. Provningen fulltecknad inom någon minut efter 09.00 anmälningsdagen – vad skulle Mats duka fram? Spänningen var på bristningsgränsen…

Det första vinet bjöd på citrus-och brödtoner, med den autolytiska karaktären nedtonad. Lite skalbitterhet och syra som kändes en aning påklistrad. Den lite klyschiga beskrivningen bokna äpplen, som så ofta förknippas med Bolly, lyste med sin frånvaro, men vinet hade en del bredd och klass.

Stor förvåning då detta visade sig vara 2003 by Bollinger, ett vin från den mest extrema av årgångar. Druvorna rostades i solen, och hettan fick härja ostört utan något regn. Jag hade förväntat mig ett klumpigare och mer urflippat vin; detta hade klassiska om än inte så hustypiska drag.  

Tvåan var ett snäpp uppåt på kvalitetsskalan, men utan att övertyga fullt och fast. Den lite oxiderade hus-stilen är nedtonad – en ny trend hos Bollinger? Men en del pinot-bredd levererades och vinets inneboende koncentration skvallrar om lagringspotential. Det kändes helt enkelt outvecklat, och med förvåning noterades Grande Année 1999 på etiketten.

Grande Année 1997 har jag provat ett flertal gånger, utan att imponeras. Men i afton excellerade den tveksamma årgången i ett komplext och vackert vin men fyllighet, rostning och (ja, jag vet…tjatigt) bokna äpplen, röda till färgen. Handlar det helt enkelt om mognad? Denna 97:a åkte i åttor runt 99:an i afton, den senare är ju en mer haussad årgång. Ligger ni på ett krigslager GA 1999 rekommenderar jag ett antal års lagring!

Fjärde glaset uppvisade en brist på hus-stil, det var grapebittra skaltoner och avsaknad av brödighet och bredd. Mina gissningar gick mot andra producenter, t.ex A Clouet, med det handlade om Bollingers standardcuvée. Svagt nummer – stod den jobbigt till i provningen, månne?

I glas nummer fem huserade flytande guld. Nästan sauterneslik koncentration, fantastisk bredd med massor av nötter och chokladtoner. Och när den rika, nästan oändliga eftersmaken med all sin rikedom klingar ut så kommer en twist med syra och lite bitterhet som lämnar gommen torr och ren, redo för nästa klunk. Ett genialt vin, stort i varje bemärkelse och den bästa butelj GA 1990 jag provat hittills!

Vi fick även prova den årgångslösa rosén, som är en elegant historia med en hel del mineral. Jordgubbstoner kan detekteras, men spelar ingen förstafiol i denna syrarika och strama tappning. Ett seriöst vin men ej värt drygt 600 SEK. Gosset Rosé är faktiskt helt överlägsen denna, till ett pris där du får två hundralappar över till skaldjurs-shoppingen! 

Avslutningsvinet saknade synlig mousse, lite stick på tungan var allt som avslöjade en flaskjäsning som med största sannolikhet skett för rätt länge sedan. Vinet var inte helt olikt 1990-an till att börja med – en lysande bredd och ytterligt mogen fyllighet i sann Bollingerstil. Mattades dock märkbart i glaset varefter provningen fortlöpte och vinet klingade ut i en nobel orkeslöshet. Det handlade om Bollinger Brut 1975, och med tanke på champagnens ålder samt hur kraschad etiketten såg ut får vinet mer än godkänt. Trött och trist? Inte alls, inte denna kväll.

 

1. Bollinger, 2003 by Bollinger, Champagne/Frankrike, 750:-/08/825:-, 0/6/12, 15,5 p.
   
2. Bollinger, Grande Année 1999, Champagne/Frankrike, 800:-/07/960:-, 0/2/12, 16.0 p
   
3. Bollinger, Grande Année 1997, Champagne/Frankrike,  721:-/07/865:-, 2/0/12, 17,5 p.
   
4. Bollinger, Spécial Cuvée, Champagne/Frankrike, 350:-/07/420:-, 1/1/12, 15 p.
   
5. Bollinger, Grande Année 1990, Champagne/Frankrike, 450:-/00/855:-, 7/0/12, 19 p.
   
6. Bollinger, Rosé, Champagne/Frankrike, 649:-/09/649.-, 0/3/12, 14,5 p.
   
7. Bollinger, Brut 1975, Champagne/Frankrike, 1500:-/09/1500:- 2/0/12, 16 p.

 

/ET